För ett tag sedan tänkte jag; så skönt ändå, att jag är vuxen nu och inte drömmer mardrömmar längre.
Skulle jag väl inte ha sagt utan att säga tvi tvi, och tagit i trä. Har drömt sjukt några av de senaste nätterna, ni vill inte veta. Men det började i Grekland och... jaja, jag kan ta en. Jag drömde i förrgår natt att jag och Kristoffer hade fått barn, att barnet blivit tonåring och utvecklat ett underligt beteende; hon var vampyr. Jag var ute efter att avslöja henne innan hon käkade upp oss, så vi befann oss i badrummet. Jag trängde in henne i ett hörn, som visade sig vara duschkabinen, där hon långsamt visade sig för mig, blev helt rabiat och började slicka på duschkabinens lister där det ju fastnar hår och hudavlagringar efter oss människor efter ett antal duschar. Som om hon tog sig en smakbit för att stilla sin hårt drivande hunger. Så JÄVLA äckligt.
Så, i natt mötte jag mig själv i drömmen, vilket bara har hänt en gång förut. Jag var SÅ vacker. Som en magisk varelse. Jag gick mig själv till mötes i butiken där jag jobbar nu, jag hade långt guldhår, glödande hud, och jag stannade några centimeter från mig själv och började prata. Jag minns inte vad jag sa. Så knuffade jag till mig själv och det visade sig att jag pratade med min egen spegelbild. Jag VAR alltså så vacker, inte mitt andra jag, utan jag. Rörigt. I nästa scen var butiken tömd, helt ödelagd, och jag vandrade nerför Göteborgs aveny som liknade London för några hundra år sedan fullt av krogar och träskodansare. Där mötte jag några som behandlade mig som en magiker, visade mig ett tomt fodral som förmodligen rymt en trollstav, och när jag tog i den förflyttades vi till ett hus där det var natt. Huset var djupfruset, täckt av tjock is.
Sedan vaknade jag.
Mitt drömjag var ungefär såhär:
Hellre sådana drömmar, säger jag bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar