Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2010

Attans bananer

Mina goda intentioner att skriva NaNo verkar gå i stöpet, så att säga. Gud, vad det lät lillgammalt. Men ändå! I stöpet! Jag hinner inte bli klar med Rostfågel i tid för att kunna påbörja andra boken. Massor kvar att göra, massor. Och man får ju inte delta med ett redan skrivet manus, SÅKLART! Så. Sitter lite på pottkanten här. Får göra min egen version av NaNo och skriva hela november på ett manus som redan är skrivet, och bara använda mig av peppen på sajten.

Väntar med spänning på svar från olika researchkällor. Det tar sin lilla tid, jag ger dem en vecka till :) sedan börjar jag undra, hur gååår det? Vad gööör du? Sådana saker.

Nästa vecka blir jag frisläppt*, vi ska på vår första afterwork, och tätt därpå åker jag och Kristoffer ner till Stugan.

*ledig under ansvar

Nattuggla?

Bild
Inte direkt. Men jag är vaken! Yes. Kört ganska hårt med oss själva idag, både jag och Kristoffer, jobbat över tolv timmar med respektive projekt och det är allt jag kan tänka nu. Om jag blundar ser jag huset framför mig, vägen upp till huset, skogarna runt det. Jag kan se rummen, nästan känna doften av dem, och i mitt huvud snattrar karaktärerna som om de sitter kring ett bord där inne. Det är ljuvligt, avskärmat, smått klaustrofobiskt.


Och på tal om ljuvligt. Jag är riktigt sugen på att köpa ett set med färger av märket Liquitex, samma som Kelly Vivanco använder. Japp, jag mailade henne faktiskt och frågade. Riiiktigt jäkla sugen på att köpa, plus nya penslar och ett gäng föruppspända dukar, och se om jag kan måla lika fantastiskt snyggt som hon. Har en del bilder i mitt huvud och tänkte jag kunde måla baserat på manuset jag skriver.

Det här har varit min punktlista idag:
bryt tillbaka den kronologiska ordningenbyt berättarperspektiv (lång historia, men, Elin och jag har samma fär…

Ny inspiration

Nu laddar jag! Letar ny musik, fantiserar fram scenarion, föreställer mig Barbros sätt att se på saker och ting, på att berätta. Det har blivit mycket roligare måste jag säga, nu när jag har ett så fast mål. Sen är ju frågan om jag hinner klart med manuset som helhet innan den sista november. Men vad sjutton. Jag hinner förmodligen över 50 000 ord-strecket i vilket fall.

Idag; mer brödjobb. Första lediga dagen är på fredag. Yiii.

Den nationella skrivmånaden

Bild
Jag har inte tänkt på det förut, men samtidigt som jag slutar mitt jobb i butiken börjar Den nationella skrivmånaden. Eller NaNoWriMo som den kallas. Ska jag ta det som ett tecken? Det var inte planerat, jag svär!
Som ni vet har jag en uppföljare till första manus att skriva, och vad är bättre än pepp och deadlines och likasinnade?
Hm.
Jag tror fan i mig att jag är på.


Odd Molly

Sablars, vilka snygga kläder. Och sablars vilka dyra. Hm.

Har börjat blygpilla med uppföljande manus, inte riktigt hittat glöden. Tror det beror på att första manus betaläses och jag vill få klart det först, och skickat det, så jag kan "glömma" det. Men det är väl något jag borde strunta i. Och bara börja, tvinga fram glöden, blåsa lite på den. Kanske genom att hitta ny temamusik? :)

Synops

Denna dag har varit ytterst ofruktsam. Eller nja, jag har skrivit ihop ett synops över manus nummer två, ett manus jag redan skrivit två gånger, men nu behöver strukturera om rejält för att det ska passa manus nummer ett (som jag skrev efter nummer två, men som kommer före det i kronologisk ordning), men därutöver har jag suttit och läst och tittat på himlen när den skiftat från klar till disig, i soffan, klädd i mjukkläder. För en stund sedan tände jag lite lampor och några ljus, och åt korv med makaroner tillsammans med Kristoffer. Nu sitter jag återigen här, och han där, inneslutna i våra respektive drömkokonger.

Synops är klart och redo att sättas i bruk. Jag är sugen på att skriva det inledande kapitlet om Barbro Rönnerström. Ska jag? Eller borde jag vänta?

Rastlös

Känner mig rastlös denna kväll. Mycket på insidan som behöver komma ut, men nu är jag för trött för att skriva. I morgon tänker jag vila och skriva hela dagen. Hela dagen, utan rast och vila. Funderar faktiskt på att påbörja min nästa bok, för att ha något att göra, särskilt något av vikt.

Hanna Wikman

Men! Hallå! Stopp! Hanna, när hände det dig? :) Stooort jävla grattis, gamla kursare!

(Vi gick tillsammans på Bona Folkhögskolas Textlabbet, och jag får alltid både panik och känslor av tindrande glädje när jag ser en medskrivare lyckas)

Hur perfekt måste det vara?

Jag slås ibland av hur bra mina skrivkamraters manus är, hur välutvecklade, välskrivna, välgrundade deras historier blivit. Och jag undrar vad problemet är. Många gånger har det visat sig att förlagsmänniskorna missat storsäljande böcker, andra gånger att de satsat på fel och böckerna glömts bort. Inte kan det väl vara så svårt att välja rätt? Eller är det?

Vidare undrar jag hur perfekt ett manus måste vara för att bli antaget. Jag läser Jennys Milewskis manus nu, och hittar ingenting annat än småord att peta på. Historien är så fast att det känns som att läsa en bok, inte ett manus. Och hon är inte antagen, åtminstone inte än. Men jag vet att hon varit i förlagssvängen ett tag nu. Vad är problemet? Hur perfekt måste det vara? Ordpetsperfekt? Ett litet "och" eller ett litet "det" mer någonstans, ja! Du är antagen! (?) Jag förstår att böcker och författare är stora satsningar för förlagen, att mycket pengar pungas ut i förväg för att arbeta fram ett manus, göra det…

Skrivandet förändrar mina ögon

Skrivandet förändrar mina ögon, hur jag ser på böcker, filmer och liv. Igår avslutade jag Sagan om Ringen-sviten, och jag har aldrig förut sett den så sammanlänkad som nu. Hur händelserna flyter samman, från film till film, och vilket oerhört skrivande som ligger bakom. Jag har ju vetat att J R R Tolkien planlagt hela sin värld, tagit fram helt egna språk, gjort ett hästjobb. Men, som sagt, först igår slog det mig på riktigt. Först igår var jag mottaglig.

Det är både roligt som lite småtråkigt att få en skarpare blick för dramaturgiska bågar. Jag är inte lika lättroad som innan och köper inte lika lätt historier, i böcker eller på film. Å andra sidan blir jag mer imponerad än innan av storslagna verk.

Kanske dags att testa denna förmåga? Läsa någon gamling, som Dostojevskij?

The Pitch

Bild
Ja, vad ska man säga? Fick en oerhört stor känga för att jag kom för sent till morgonens jobbmöte (med betoning på oerhörd, ni vet...), som därefter ursäktades med ett förlåt och en kram, men, äsch, i vilket fall, har jobbat elva timmar. Ätit ganska dåligt. Tog hela lunchen åt att renskriva pitchen och rådgöra med mina betaläsare Jenny och Marcus, rabblade texten ett par gånger, nervade, nervade. Spårvagn tre till Järntorget, Heurlins plats 1, var fan är det? men hittade fram. Stället var vackert, en lång, lagerliknande byggnad från sekelskiftet som höll på att renoveras. Kom in i entrén som mest liknade en byggarbetsplats, gick uppför de tysta trapporna och det kändes som om jag gått fel. Men jag fortsatte. Så stod det Kabusa Böcker på en skylt, med en förnämlig pil, och jag gick i pilens riktning.

Gjorde lite tabbar. Ringde på dörren istället för att bara klampa rakt in (väluppfostradflicka-syndrom), klev in i ett trevligt kontorslandskap med mysmöbler, böcker på väggarna, golvväxt…