fredag 1 oktober 2010

The Pitch

Ja, vad ska man säga? Fick en oerhört stor känga för att jag kom för sent till morgonens jobbmöte (med betoning på oerhörd, ni vet...), som därefter ursäktades med ett förlåt och en kram, men, äsch, i vilket fall, har jobbat elva timmar. Ätit ganska dåligt. Tog hela lunchen åt att renskriva pitchen och rådgöra med mina betaläsare Jenny och Marcus, rabblade texten ett par gånger, nervade, nervade. Spårvagn tre till Järntorget, Heurlins plats 1, var fan är det? men hittade fram. Stället var vackert, en lång, lagerliknande byggnad från sekelskiftet som höll på att renoveras. Kom in i entrén som mest liknade en byggarbetsplats, gick uppför de tysta trapporna och det kändes som om jag gått fel. Men jag fortsatte. Så stod det Kabusa Böcker på en skylt, med en förnämlig pil, och jag gick i pilens riktning.

Gjorde lite tabbar. Ringde på dörren istället för att bara klampa rakt in (väluppfostradflicka-syndrom), klev in i ett trevligt kontorslandskap med mysmöbler, böcker på väggarna, golvväxter. Blev frågad av en trevlig men tittande kvinna vad jag skrivit för bok, och jag visste inte riktigt hur jag skulle svara, så jag sa ja, en i magisk realism. Jaså, sa hon, är det fantasy eller? Nej, mer av en roman med övernaturliga inslag. Jaha, och vad heter du? Christin, utan e, Ljungqvist med Lj och qv. Då skrattade hon, och jag skrattade, men rodnade fortfarande som en idiot. Jag känner mig liksom lite tappad bakom en vagn när jag kommer till platser jag verkligen, verkligen vill HÖRA TILL. Dessutom hade jag jobbat elva timmar, tvivlat och nojjat, funderat över min framtid, över att göra någonting drastiskt (ni vet...), ätit för lite, precis sugit i mig en MER (jordgubb, mums). Tankarna jagade runt varandra, jag var och ÄR övertrött. Så trött att jag skulle kunna börja grina på beställning.

Efter en stund fick jag komma in till redaktionschefen. Jättetrevlig, blond kvinna med nyfiken blick. Jag har aldrig förut pitchat, som sagt, tog upp min text och sa jag tänker läsa rakt av, jättetråkigt, men så får det bli. Hon verkade positivt inställd, vände på femminuterstimglaset och sanden rann. Det gjorde mina ord också. Någonting blev rätt, för efteråt ställde hon frågor som visade att hon hade förstått det jag ville få fram. Hon sa det var en bra pitch. Hon sa ditt manus verkar välgrundat och läsvärt. Jag fick hennes visitkort och ska skicka in när jag är klar, och de manus de blir intresserad av denna Kulturnatta ska prioriteras.

Så? Hör ni det, mina kära beta-läsare? Ni har snart ett manus i inkorgen!

Jabbadabbadooo!

4 kommentarer:

Anna sa...

Gött, bra jobbat! :)

Jenny Milewski sa...

Visste väl att det skulle gå bra. Grattis, vad duktig du är!

Christin sa...

Tack, söta ni :) känns gott med stöd i ryggen!

Christin sa...

Och tack Jenny (och Marcus), jag följde era råd slaviskt, för jag hade verkligen ingen aning om upplägg eller något.