Inlägg

Visar inlägg från maj, 2011

Hästarna kommer

Bild
Den här har snurrat i mitt huvud idag. Jag gillar Florence. Särskilt det där med att hunddagarna är över och att hästarna kommer för det känns så starkt. Dessutom kanske det stämmer in på mitt liv nu. Vem vet? Vi får se.

Vilka är ni?

Bild
I onsdags hade jag femtio unika läsare. Annars ligger normalfallet på trettiotre personer exakt. Flera av er söker på mitt namn, det toppar listan på mest sökta ord för att hamna här, så jag undrar, vilka är ni? Så många människor som läser min blogg och jag som inte är publicerad eller ens vet vad jag pratar om hälften av gångerna...

Jag är i vart fall mycket glad över er, och tacksam. Så tack för att ni läser, vilka ni än är.


Det börjar dra ihop sig

Bild
Känns som om jag går mot en ände. Min bror tar sin gymnasieexamen på onsdag, han är stor nu, och jag är större, jag fyller snart trettio. Jag börjar bli trött på extrajobb och otrygg ekonomi, schemalagda sommarmånader och väntan, trött på att skriva för lådan (även om jag aldrig kan sluta skriva när jag väl har börjat, jag vet det nu) och än tröttare på att vänta på förlagssvar. Det är inte så att jag gnäller, jag konstaterar bara känslan i magen, den som summarer nu, som sluter samman allting, avslutar vissa förhoppningar och påbörjar andra, som sorterar och prioriterar. Jag ser vad jag behöver se och jag vet att jag behöver ett trivsamt och fast jobb, därifrån kommer allting annat. Även om jag inte har sagt det högt har jag som förhoppning att skrivandet skulle bli en inkomst förr eller senare, men det kanske den aldrig blir, och det är ingenting att sätta sin tilltro och sina år till. Någonting händer nu, någonting förändras, om det så är min fokus eller någonting utanför min kontr…

Den egna stilen

Vad utmärker en god författare?

Har varje god författare en egen stil?

Somliga skriver riktigt bra historier men med ett enkelt språk, är enkelhet stil? Eller sitter stilen i språket, i ordvalet, i varje liten svängning? Måste man lägga grunden för ett helt nytt sätt att använda det svenska språket för att hitta en egen stil, eller räcker det med att använda talspråk i flödande text så att författarens röst hörs igenom och att författarens egen unika person utgör den egna stilen?

Vad är egen stil?

Det var här det hände

Bild
En lagom kylig vårdag bäddade jag sängen direkt efter det att jag vaknat, kopplade datorn i kontakten och satte mig att skriva. Det var innan frukost och vi hade gäster; Kristoffers vän Lars. De satt och småpratade och drack kaffe och läste Göteborgs-Posten i köket och jag skriver faktiskt som bäst då, påminner mig om min tid hemma i Vallda när familjen stökade på håll och jag drog mig undan och kreativiteten strömmade. Jag tror det har att göra med stunderna jag missade, och missar, när jag hör röster på håll och ska bara, ska bara, lite till, som Alfons Åberg.

Med andra ord har jag avslutat Kaninhjärtat och känner mig väldans fri. Det är en skön känsla, den när man lyckats med något man bestämt sig för.






Baj baj, wordpress.com

Bild
Nu har jag pillat bort min gamla blogg och det känns som när man pillar bort en sårskorpa. Det svider lite, men så är det också befriande och jag känner mig slät och ny, och enklare på något sätt.

Puss och kram, och trevlig helg!

Gilla Böcker

Bild
... in i leken. Eller ja, det är väl mitt livs största allvar, så in i allvaret ska det vara.


Hej Christin!


Tack för ditt mejl, och för ditt manus!

Ämnet för ditt manus intresserar mig mycket - jag har länge tyckt att det är för lite spöken i den moderna litteraturen ... Efter att ha kommit en bit in i ditt manus tycker jag om det, men upplever det inte riktigt som färdigt.

Hur har det gått med det andra förlaget? Om du inte bestämt något med dem så skulle jag vilja läsa klart ditt manus och låta min kompanjon läsa det. Vet inte säkert om det kommer att leda till något, men det är inte alls omöjligt. Om du redan skrivit kontrakt på annat håll så kan jag bara gratulera!


Trevlig helg!

Med vänlig hälsning
XXX

När blir ett manus färdigt?
Min känsla för Död mans grepp är stark och samtidigt vet jag med mig att ett manus aldrig, aldrig kan bli färdigt. Men det kan bli så bra som det har potential för, och mitt manus är inte bra som det har potential för, det kan bli bättre, it always…

Boardy

Bild
Jag läser Elin Boardys Allt som återstår och är alldeles hänförd. Livet när det kretsar kring en gård, kring en familj, generation efter generation står i så bjärt kontrast till hur vi lever idag att det blir som ett hål i magen. Jag kan se precis var ensamheten lyckats smyga sig in i våra moderna liv och jag faller hela tiden i tankar och märker att jag omedvetet jämför mig med huvudkaraktären Emma, vi är så olika! Tänk vad varje individ gav upp för gården och familjen förr och tänk vad vi tänker på oss själva nu. Dessutom älskar jag Elins språk, det fängslar mig. Väldigt inspirerande!

Sedan får vi se vart historien tar vägen, hur det avslutas. Ska ju inte ropa hej förrän the fat lady sings, så att säga.


Allt som återstår och Vincent

Bild
Nu har jag lämnat tillbaka Cap Esterel av Tanja Langers (den var inte riktigt min grej, den boken, alldeles för svårfångad) på bibblan och lånat Allt som återstår skriven av min kära granne (Masthuggsbo) Elin Boardy (nej, vi har inte träffats, inte medvetet i vart fall men kanske på en spårvagn någon gång?) samt Fallet Vincent Franke av Christoffer Carlsson, som ju precis idag släppte sin andra bok Den enögda kaninen, vilken tycks få lysande recensioner. Ska bli kul att läsa Vincent, läste ju råmanuset innan det att Christoffer blev antagen av Piratförlaget, jag lekte rentav "lektör" åt honom som en hjälp på traven och tyckte redan då att manuset hade stor potential. Nu har han blivit stor, min gamla skrivkollega, och det gläder mig! :)




Som om/som att

Bild
Okej, hjälp mig nu, alla språkvetare där ute, alla skribenter och författare och så vidare; som om eller som att, och vad är skillnaden? Jag kan inte fastställa vilket som är korrekt, "som om veleri går i släkten" eller "som att veleri går i släkten" :) är det tänkt såhär; "en grönsak ska koka i cirka tjugo minuter, som om den får lite salt i vattnet smakar desto godare"? Och sedan; "Det var dagen efter och Mary sov länge som att hon inte ville träffa Anne eller mamma"?
Är jag rätt ute nu? Söta rara Sara Kipara, hjälp!

Nu ryker snart min gamla blogg

Alltså den jag har sparat på wordpress.com. Så alla ni som kommer därifrån, lägg till min nya adress på er bloggroll eller dyl. istället, rajt?

Nu ska jag äta godis. Fy på mig! Ha!

Helg!

Bild
I helgen blir det mormorskalas och i övrigt mycket vila. Kanske diska lite, och dammsuga behövs, och tvätta kläder... och vila var det ja. Längtar också efter att skriva. Längtar efter orken till att skriva. Alla kunder suger liksom energin ur mig och jag har inga ord kvar i slutet av dagarna.

I går kom jag hem från farmorskalaset och mamma och pappa med två kartonger fyllda med gamla dagböcker och brev och teckningar, sådant jag glömt men genast mindes och därmed också känslorna. Särskilt till teckningarna. Jag målade enormt mycket hästar i stil med Pegasus och enhörningar när jag var barn, och väldigt mycket sjöjungfrur, var som besatt av sagoväsen. Efter mormors död blev behovet av att skapa alternativa världar större, som om jag förstod vår bättre om jag fick sätta ihop en egen likt ett rollspel. Jag ögnade igenom högen med dagböcker, läste några rader om tiden efter mormors död, läste brev jag fått av henne, läste brev jag fått av Charlotte, och den gnagde i mig, tiden, och vad …

Den där Simona

Bild
... är en skön kvinna :) särskilt när hon så frikostigt delar med sig av sitt liv och sina misstag. Jag kan bara le och medge att jag känner igen mig för sådan är jag också. Jag har lyckats med både det ena och det andra, som bedriften att skicka sms till fel person, alltså till personen sms:et handlatr om, eller sagt något högt och så har fel person hört, och så vidare, och på något sätt är det som att läxa upp sig själv. Som att vi inte ska gå och gnata och gnälla över andra för vi gör lika mycket fel, vi själva, och vi gör ju så gott vi kan, precis som alla andra, eller hur?

Så, även om jag skäms för misstag jag begått och skäms tillsammans med Simona, tror jag vi förtjänade det, och bättre upp nästa gång!

De där fem timmarna...

Bild
... blev nio och jag kom hem för drygt en timme sedan. En av mina kollegor var sjuk så jag fick hoppa in för henne med följden att jag slutade sju istället för fem och att det nu inte blir något skrivet ikväll. Jag är som ett ursketet äpple, som vi säger här i Göteborg.

Det blir att läsa, kanske se en film, och hårdnackat vägra äta upp resten av glassen och marrängerna för det är faktiskt TISDAG och under veckorna får jag inte äta massa gott (om jag någonsin ska bli av med min författarmage).

Problem i skrivprocessen?

Det här var en rolig gestaltning. Länktack till Nene.

Ja, i övrigt att säga om den här dagen;
det SNÖAR utevår säng här är bättre än den i Stugan, den i Stugan är för mjuk, jag får ont i ryggen!jag jobbar fem timmar, soooft...jag ska ta bilen och handla efter jobbet, nervigt, då jag inte hittar så bra i stan och helst kör till jobbet, från jobbet, raka sträckor, möjligen lite kö iblandoch jag tänkte också skriva när jag kommer hem, än så länge inte i behov av några tigrarHa en skön tisdag och glöm inte mössa och vantar!