Det börjar dra ihop sig


Känns som om jag går mot en ände. Min bror tar sin gymnasieexamen på onsdag, han är stor nu, och jag är större, jag fyller snart trettio. Jag börjar bli trött på extrajobb och otrygg ekonomi, schemalagda sommarmånader och väntan, trött på att skriva för lådan (även om jag aldrig kan sluta skriva när jag väl har börjat, jag vet det nu) och än tröttare på att vänta på förlagssvar. Det är inte så att jag gnäller, jag konstaterar bara känslan i magen, den som summarer nu, som sluter samman allting, avslutar vissa förhoppningar och påbörjar andra, som sorterar och prioriterar. Jag ser vad jag behöver se och jag vet att jag behöver ett trivsamt och fast jobb, därifrån kommer allting annat. Även om jag inte har sagt det högt har jag som förhoppning att skrivandet skulle bli en inkomst förr eller senare, men det kanske den aldrig blir, och det är ingenting att sätta sin tilltro och sina år till. Någonting händer nu, någonting förändras, om det så är min fokus eller någonting utanför min kontroll. Mitt liv omformas och stöps på nytt och kanske tar det språng i år, kanske nästa, det är snart. Så säger min mage. Men vad det är återstår att se. Livet som det varit hittills kommer att bli något annat, det är jag säker på.
Jag har varit betyld nu i några dagar och är fortfarande inte frisk, men tänker försöka jobba i morgon. I dag ska jag och min lika betylda fästman masa oss ut till Vallda och dra vårt strå till stacken. Vi har fått i uppgift att bränna ut bilder på lillebror från dess att han var superliten och tog smörkniven ur byttan och sög av det kletiga smöret, var gång han fick chansen, till nu när han är längre än alla i familjen, fortfarande går under smeknamnet Lill och skatar på sin skateboard och ska knega Volvo i sommar och pratar om att resa efter det.

Jag känner mig gammal som tycker att han växer för fort, gammal som känner att tiden försvinner mellan mina fingrar, någonting jag först kunde hålla i och betrakta och strukturera men som jag alltmer flyter med i och försöker greppa som vatten. Jag gör väl fel som försöker greppa, antar jag. Det finns väl något som heter wake-board.

Christin

Författare till böckerna Kaninhjärta, Fågelbarn, Rävsång och Vita Tigern, samtliga på förlaget Gilla Böcker, numera del av Lilla Piratförlaget. Mottagare av Göteborgs Stads arbetsstipendium för författare 2015 samt två stipendier ur Sveriges Författarfond. Tidigare skrivlärare vid Folkuniversitetet i Göteborg. Bor i Göteborg sedan 2008 med man, dotter och två katter, bygger hus i Fjärås som beräknas stå klart hösten 2019.

Du kanske också vill läsa:

Lämna en kommentar

Denna sida uppdateras tisdagar och söndagar.

Tidigare inlägg

Christin Ljungqvist

Christin Ljungqvist

Jag debuterade som författare 2012 med Kaninhjärta, en skräckbok för unga vuxna. Den fick ett varmt mottagande av både läsare, bloggare och litteraturkritiker. Därefter har jag släppt ytterligare tre böcker, samtliga på förlaget Gilla Böcker, numera del av Lilla Piratförlaget. Jag bor i Göteborg med min familj och jobbar som copy/contentwriter på en av stadens webbyråer.

Kontakt

Har du frågor eller vill boka mig för intervjuer, framträdanden eller annan form av medverkan?

Populära inlägg

Mitt 2018

30 december, 2018

Bygga (a)hus!

4 februari, 2019

Blogglovers!

14 januari, 2019

Följ mig via e-post eller Bloglovin!

Follow