Bu och bä

Bu: Hallbergs Guld i Nordstan, Göteborg, vad in i självaste håller ni på med, hönshjärnor? Butiken har ni nyligen fräschat upp, ni har ett mycket fint sortiment, men följande behöver ni då sannerligen lära er;

1. man hälsar på alla kunder med ögonkontakt och ett leende
2. man ser till att bemanna kassan vid behov
3. man håller flera bollar i luften samtidigt vid köbildning, alternativt, låter den kund som tar lång tid på sig stå med fingrarna utanför skåpet och vänta medan man tar betalt emellanåt
4. man ropar på sin kollega om kön blir lång
5. man hänger inte tillbaka varor en kund sagt att den vill ha, att den kommer tillbaka strax, att den vill uträtta ärenden under tiden (läs: då ni inte har en fungerande service och tar för lång tid på er), särskilt inte om man inte har kollat att det finns fler av samma vara, alltså, att man hänger tillbaka den sista varan och riskerar att en annan kund kommer och köper den under tiden
6. när man ropar ut nästa könummer gör man det med ett leende
7. när man hälsar säger man hej
8. när man tar betalt tittar man personen i ögonen och säger tack, och man tar pengarna varligt ur kundens händer (ryck inte nästa gång, kunden känner sig rånad)
9. man tackar och önskar kunden en fortsatt trevlig dag, eller något annat trevligt, vid avklarat köp

Tänk alltså på:

1. ögonkonktakt
2. leende
3. hej, tack och hejdå
4. att ha kul på jobbet, för ärligt talat, det märks att när en människa är sur och jag kan lova er att det finns andra som mer än gärna skulle ha ert jobb istället för att skura golv i någon kall kontorsbyggnad eller torka gamlingar i arslet, som dessutom skulle göra det bättre, som skulle känna sådan tacksamhet att de skulle le mot varje människa, kvittra och fladdra omkring som små bofinkar, beta av kön, effektivisera, och dra in pengar.

Hur kan Hallbergs Guld alls vilja ha det såhär? Det är inte den enda butiken, även den på Frölunda Torg har anställt ett gäng sömngångare i fina kavajer, var är the bloody fecking service? Ska det vara såhär kan man lika gärna vända sig till en automat, knappa in sin beställning och be att få de där örhängena, eller det där halsbandet, och automaten säger hej, tack och hejdå, och ut trillar smycket efter betalningen, klart!

Skärpning, Hallbergstanter!

Bä: restaurang Ottomania, Aschebergsgatan 23 i Göteborg, vilken FANTASTISK RESTAURANG. Det är ju min födelsedag idag då, ja? Och Kristoffer tog mig med dit. Vi trippade uppför en stentrappa och en man öppnade dörren och välkomnade oss (han ÖPPNADE DÖRREN och VÄLKOMNADE OSS), frågade om vi hade bokat bord, bad oss följa efter. Så visade han in oss i en matsal som bokstavligen öppnade upp sig som en blomma; varma toner, stora kristallkronor, tjocka gardiner, ett stort runt bord i mitten, flera stora och små bord strödda kring det, FULLSATT. Vi fick ett superfint hörnbord med fönster åt båda håll, och maten, jösses. Aubergineröra, focaccialiknande bröd med sesamfrön, oxrullader och inbakad, stekt glass, kryddigt och gott och tokigt! Hit måste ni gå, oavsett vad ni ska fira eller inte fira, om det rör sig om en jobbmiddag eller en romantisk middag eller en kvinnomiddag, rentav barhänget såg gott ut, röda, höga sammetssoffor och små bord med levande ljus och en rödlysande bardisk. GÅ HIT.

Jaha, då var man 28 år. Konstigt. Men jag är ju författare och det är en bragd i sig. Det har inte varit bortkastade år, egentligen är jag precis där jag vill vara just precis nu och det är en god tanke, och en god känsla.