Hästarna kommer

Den här har snurrat i mitt huvud idag. Jag gillar Florence. Särskilt det där med att hunddagarna är över och att hästarna kommer för det känns så starkt. Dessutom kanske det stämmer in på mitt liv nu. Vem vet? Vi får se.

Vilka är ni?

I onsdags hade jag femtio unika läsare. Annars ligger normalfallet på trettiotre personer exakt. Flera av er söker på mitt namn, det toppar listan på mest sökta ord för att hamna här, så jag undrar, vilka är ni? Så många människor som läser min blogg och jag som inte är publicerad eller ens vet vad jag pratar om hälften av gångerna...

Jag är i vart fall mycket glad över er, och tacksam. Så tack för att ni läser, vilka ni än är.

Det börjar dra ihop sig

Känns som om jag går mot en ände. Min bror tar sin gymnasieexamen på onsdag, han är stor nu, och jag är större, jag fyller snart trettio. Jag börjar bli trött på extrajobb och otrygg ekonomi, schemalagda sommarmånader och väntan, trött på att skriva för lådan (även om jag aldrig kan sluta skriva när jag väl har börjat, jag vet det nu) och än tröttare på att vänta på förlagssvar. Det är inte så att jag gnäller, jag konstaterar bara känslan i magen, den som summarer nu, som sluter samman allting, avslutar vissa förhoppningar och påbörjar andra, som sorterar och prioriterar. Jag ser vad jag behöver se och jag vet att jag behöver ett trivsamt och fast jobb, därifrån kommer allting annat. Även om jag inte har sagt det högt har jag som förhoppning att skrivandet skulle bli en inkomst förr eller senare, men det kanske den aldrig blir, och det är ingenting att sätta sin tilltro och sina år till. Någonting händer nu, någonting förändras, om det så är min fokus eller någonting utanför min kontroll. Mitt liv omformas och stöps på nytt och kanske tar det språng i år, kanske nästa, det är snart. Så säger min mage. Men vad det är återstår att se. Livet som det varit hittills kommer att bli något annat, det är jag säker på.
Jag har varit betyld nu i några dagar och är fortfarande inte frisk, men tänker försöka jobba i morgon. I dag ska jag och min lika betylda fästman masa oss ut till Vallda och dra vårt strå till stacken. Vi har fått i uppgift att bränna ut bilder på lillebror från dess att han var superliten och tog smörkniven ur byttan och sög av det kletiga smöret, var gång han fick chansen, till nu när han är längre än alla i familjen, fortfarande går under smeknamnet Lill och skatar på sin skateboard och ska knega Volvo i sommar och pratar om att resa efter det.

Jag känner mig gammal som tycker att han växer för fort, gammal som känner att tiden försvinner mellan mina fingrar, någonting jag först kunde hålla i och betrakta och strukturera men som jag alltmer flyter med i och försöker greppa som vatten. Jag gör väl fel som försöker greppa, antar jag. Det finns väl något som heter wake-board.

Slarv

Näpp, det blev inget tvättat. Det blev en nattlinnedag. Nu ska jag spela dator och slarva! :)

Det här är mitt hårmärke, förresten, de gör riktigt bra grejer! Och jag tycker dessutom deras layout är snygg.

En påse från dem!

... och deras hemsida, men det syns lite otydligt, de har så ljusa färger. Klicka på bilden!

Den egna stilen

Vad utmärker en god författare?

Har varje god författare en egen stil?

Somliga skriver riktigt bra historier men med ett enkelt språk, är enkelhet stil? Eller sitter stilen i språket, i ordvalet, i varje liten svängning? Måste man lägga grunden för ett helt nytt sätt att använda det svenska språket för att hitta en egen stil, eller räcker det med att använda talspråk i flödande text så att författarens röst hörs igenom och att författarens egen unika person utgör den egna stilen?

Vad är egen stil?

Min bror

... och jag! Han var SÅ FIN på sin studentbal igår! :)

... och hans mycket vackra dejt!

Det var här det hände

En lagom kylig vårdag bäddade jag sängen direkt efter det att jag vaknat, kopplade datorn i kontakten och satte mig att skriva. Det var innan frukost och vi hade gäster; Kristoffers vän Lars. De satt och småpratade och drack kaffe och läste Göteborgs-Posten i köket och jag skriver faktiskt som bäst då, påminner mig om min tid hemma i Vallda när familjen stökade på håll och jag drog mig undan och kreativiteten strömmade. Jag tror det har att göra med stunderna jag missade, och missar, när jag hör röster på håll och ska bara, ska bara, lite till, som Alfons Åberg.

Med andra ord har jag avslutat Kaninhjärtat och känner mig väldans fri. Det är en skön känsla, den när man lyckats med något man bestämt sig för.

Mitt i varvet

Jag slås av tanken ibland, tanken att vi bor helt perfekt. Mitt i hjärtat av Majorna/Kungsladugård, precis där Göteborgs-varvet passerar i början. Löparna väller förbi i hurtiga flockar och längsmed de avspärrade vägarna står människor och hejar, eller sitter uppe på grässlänterna mot lägenhetshusen i brassestolar eller på filtar. Jag var nere och köpte köttfärs i den lokala charkbutiken (ekologiskt, ja visst!) alldeles nu och såg att de lite mer rutinerade påhejarna redan dukat upp picknick, redan, när varvet inte är mer än några koner nere vid Mariaplan och en blå rand i asfalten och löparna rör sig mot Slottsskogsvallen för att förbereda sig. Halv två går första släppet, har jag förstått. Vi tänkte skynda oss nu att få loss vår bil och trots att det är besvärligt är det liksom fint och typiskt göteborgskt. Jag älskar verkligen vår stad.

Baj baj, wordpress.com

Nu har jag pillat bort min gamla blogg och det känns som när man pillar bort en sårskorpa. Det svider lite, men så är det också befriande och jag känner mig slät och ny, och enklare på något sätt.

Puss och kram, och trevlig helg!

Våra skuggor från förra sommaren. Då åkte vi till Österlen. Gör det ni också, om ni vill mysa riktigt särskilt.

Gilla Böcker

... in i leken. Eller ja, det är väl mitt livs största allvar, så in i allvaret ska det vara.


Hej Christin!

Tack för ditt mejl, och för ditt manus!

Ämnet för ditt manus intresserar mig mycket - jag har länge tyckt att det är för lite spöken i den moderna litteraturen ... Efter att ha kommit en bit in i ditt manus tycker jag om det, men upplever det inte riktigt som färdigt.

Hur har det gått med det andra förlaget? Om du inte bestämt något med dem så skulle jag vilja läsa klart ditt manus och låta min kompanjon läsa det. Vet inte säkert om det kommer att leda till något, men det är inte alls omöjligt. Om du redan skrivit kontrakt på annat håll så kan jag bara gratulera!

Trevlig helg!

Med vänlig hälsning
XXX

När blir ett manus färdigt?
Min känsla för Död mans grepp är stark och samtidigt vet jag med mig att ett manus aldrig, aldrig kan bli färdigt. Men det kan bli så bra som det har potential för, och mitt manus är inte bra som det har potential för, det kan bli bättre, it always can. Så jag svarade längre än såhär kommer jag inte med det på egen hand. Är ni däremot villiga att komma med ändringsförslag och idéer så är jag villig att jobba, det har jag inga problem med! Min känsla för manuset är stark och jag vill att det ska bli så bra som det bara kan bli.

Jag är inte omöjlig jag heller. Jag vill.

Boardy

Jag läser Elin Boardys Allt som återstår och är alldeles hänförd. Livet när det kretsar kring en gård, kring en familj, generation efter generation står i så bjärt kontrast till hur vi lever idag att det blir som ett hål i magen. Jag kan se precis var ensamheten lyckats smyga sig in i våra moderna liv och jag faller hela tiden i tankar och märker att jag omedvetet jämför mig med huvudkaraktären Emma, vi är så olika! Tänk vad varje individ gav upp för gården och familjen förr och tänk vad vi tänker på oss själva nu. Dessutom älskar jag Elins språk, det fängslar mig. Väldigt inspirerande!

Sedan får vi se vart historien tar vägen, hur det avslutas. Ska ju inte ropa hej förrän the fat lady sings, så att säga.

Jag dansar med mitt bokmärke (i vänster hand)...

... och sedan i munnen som en ros.

Allt som återstår och Vincent

Nu har jag lämnat tillbaka Cap Esterel av Tanja Langers (den var inte riktigt min grej, den boken, alldeles för svårfångad) på bibblan och lånat Allt som återstår skriven av min kära granne (Masthuggsbo) Elin Boardy (nej, vi har inte träffats, inte medvetet i vart fall men kanske på en spårvagn någon gång?) samt Fallet Vincent Franke av Christoffer Carlsson, som ju precis idag släppte sin andra bok Den enögda kaninen, vilken tycks få lysande recensioner. Ska bli kul att läsa Vincent, läste ju råmanuset innan det att Christoffer blev antagen av Piratförlaget, jag lekte rentav "lektör" åt honom som en hjälp på traven och tyckte redan då att manuset hade stor potential. Nu har han blivit stor, min gamla skrivkollega, och det gläder mig! :)

Frågan är om jag hinner läsa två böcker under den korta lånetiden?

... så skulle jag ta om bilden, byta plats på böckerna, och Kristoffer säger något roligt...

... vad det nu var...

Sa jag att jag har jobbat idag?

Snyggt omslag

Det här var ett oerhört snyggt omslag:

Tycker att boken i sig låter spännande, även om den faller under YA-litt.

Som om/som att

Okej, hjälp mig nu, alla språkvetare där ute, alla skribenter och författare och så vidare; som om eller som att, och vad är skillnaden? Jag kan inte fastställa vilket som är korrekt, "som om veleri går i släkten" eller "som att veleri går i släkten" :) är det tänkt såhär; "en grönsak ska koka i cirka tjugo minuter, som om den får lite salt i vattnet smakar desto godare"? Och sedan; "Det var dagen efter och Mary sov länge som att hon inte ville träffa Anne eller mamma"?
Är jag rätt ute nu? Söta rara Sara Kipara, hjälp!

Jag kastar in en lista!

Jag kan liksom inte forma meningar efter en brödjobbsdag, för mycket begärt, nej, jag orkar inte! Så det får bli en lista, och ett bad.

DAGENS HUMÖR: jag var trött och sur i morse, vet inte varför, våren? All pollen? Jag är ju ingen allergiker, men kanske blir jag trött av den ändå? Hur som hade jag kunnat bita huvudet av första bästa snäskund så lyckligtvis var alla kunder trevliga och efter lunch var jag på topp!

DAGENS KLÄDSEL: jag har haft jobbkläder på mig och varma skor, nu sitter jag i randig tröja och tajts, ingenting får sitta åt!

DAGENS MUSIK: har visslat på Home av Edward Sharpe and the Magnetic Zeros, om och om igen, beroendeframkallande...

DAGENS SAKNAD: ledighet. Jag behöver vila ett par dagar i rad känner jag, verkligen sova ut och slutföra Kaninhjärtat.

DAGENS LÄNGTAN: efter svar från Damm. Det hade varit så skönt. Jag avskyr att längta och vänta.

DAGENS HAT: kunderna, när de är idioter. Då kan jag faktiskt hata, det kokar i mig strax under huden, man kan se hur det bubblar och blir alldeles rött.

DAGENS VILL: skriva, men orkar inte.

DAGENS VILLE INTE: lägga mig i tid, men måste väl. Jag är ju vuxen nu, eller?

DAGENS MYS: framför en film, eller kanske Kay Pollaks Att välja glädje? med Kristoffer.

DAGENS GÅ UPP: 07,30. I morgon blir det 08,30, yey!

DAGENS VILL VERKLIGEN INTE: jösses, så många vill inte, vill inte... dagens verkligen vill inte är att få ett nej från Damm, ska jag väl ärligt säga, och så skulle jag också verkligen inte vilja att alla tankar jag har i huvudet fortsätter snurra.

DAGENS JAG ÄR: fortfarande trött på ett febrigt, smuligt sätt, det liksom svider i ögonen och grumlar sig i halsen och kroppen känns oerhört tung. Järnbrist? Vätskebrist? Ägglossning?

Nu ryker snart min gamla blogg

Alltså den jag har sparat på wordpress.com. Så alla ni som kommer därifrån, lägg till min nya adress på er bloggroll eller dyl. istället, rajt?

Nu ska jag äta godis. Fy på mig! Ha!

Det bästa med att jobba...

... är när varuhuset stänger, alla lampor släcks och kunderna något snopna MÅSTE röra sig mot kassorna. Första gången jag jobbade tills stängning bredde ett stort leende ut sig i mitt ansikte och jag flinade mig hela vägen upp till omklädningsrummet. Det har liksom aldrig hänt förut! Jag har jobbat i många butiker och där är det en ständig brottningsmatch med kunder som dröjer sig kvar efter utsatt tid för att de hann över tröskeln INNAN, som om de då får lov att botanisera runt tills de känner sig nöjda även om det betyder en halvtimmes försening för säljaren. Butiker som tandläkare, liksom, har man en utsatt tid så har man, sedan stänger stället.

Så tänker å andra sidan inte alla chefer. Somliga anser att man med god min ska låta kunderna botanisera trots att man kanske har bokat restaurangbord eller biofilm eller avgående plan till varmare breddgrader, oh nej, kunderna får ju inte känna sig stressade, de får ju inte märka att vi håller på att stänga!

Sånt jävla skitsnack.

Därför trivs jag väldigt gott där jag är nu, där gäller samma regler som för alla andra instanser. Halleluja.

Helg!

I helgen blir det mormorskalas och i övrigt mycket vila. Kanske diska lite, och dammsuga behövs, och tvätta kläder... och vila var det ja. Längtar också efter att skriva. Längtar efter orken till att skriva. Alla kunder suger liksom energin ur mig och jag har inga ord kvar i slutet av dagarna.

I går kom jag hem från farmorskalaset och mamma och pappa med två kartonger fyllda med gamla dagböcker och brev och teckningar, sådant jag glömt men genast mindes och därmed också känslorna. Särskilt till teckningarna. Jag målade enormt mycket hästar i stil med Pegasus och enhörningar när jag var barn, och väldigt mycket sjöjungfrur, var som besatt av sagoväsen. Efter mormors död blev behovet av att skapa alternativa världar större, som om jag förstod vår bättre om jag fick sätta ihop en egen likt ett rollspel. Jag ögnade igenom högen med dagböcker, läste några rader om tiden efter mormors död, läste brev jag fått av henne, läste brev jag fått av Charlotte, och den gnagde i mig, tiden, och vad den har gjort med oss. Vem har jag blivit? Var det förlusten av mormor som förändrade mig? Var det sprickorna hon lämnade efter sig som slutligen bröt bitar ur vår familj? Var det att bli vuxen? Var det att flytta hemifrån? Var det den första kärleken? Exakt när blev jag en annan? Det gnagde och gnagde, sedan värkte det, ett hjärtesår, och i jämförelse med flickan jag var känner jag mig som ett skal.

Dessutom hade jag tjockare hår förut. Skit, också.

Den där Simona

... är en skön kvinna :) särskilt när hon så frikostigt delar med sig av sitt liv och sina misstag. Jag kan bara le och medge att jag känner igen mig för sådan är jag också. Jag har lyckats med både det ena och det andra, som bedriften att skicka sms till fel person, alltså till personen sms:et handlatr om, eller sagt något högt och så har fel person hört, och så vidare, och på något sätt är det som att läxa upp sig själv. Som att vi inte ska gå och gnata och gnälla över andra för vi gör lika mycket fel, vi själva, och vi gör ju så gott vi kan, precis som alla andra, eller hur?

Så, även om jag skäms för misstag jag begått och skäms tillsammans med Simona, tror jag vi förtjänade det, och bättre upp nästa gång!

... och så ringer jag lite familj såhär på kvällskvisten, de bor ju en bit ifrån så telefonen blir viktig!

De där fem timmarna...

... blev nio och jag kom hem för drygt en timme sedan. En av mina kollegor var sjuk så jag fick hoppa in för henne med följden att jag slutade sju istället för fem och att det nu inte blir något skrivet ikväll. Jag är som ett ursketet äpple, som vi säger här i Göteborg.

Det blir att läsa, kanske se en film, och hårdnackat vägra äta upp resten av glassen och marrängerna för det är faktiskt TISDAG och under veckorna får jag inte äta massa gott (om jag någonsin ska bli av med min författarmage).

Problem i skrivprocessen?

Det här var en rolig gestaltning. Länktack till Nene.

Ja, i övrigt att säga om den här dagen;

1. det SNÖAR ute
2. vår säng här är bättre än den i Stugan, den i Stugan är för mjuk, jag får ont i ryggen!
3. jag jobbar fem timmar, soooft...
4. jag ska ta bilen och handla efter jobbet, nervigt, då jag inte hittar så bra i stan och helst kör till jobbet, från jobbet, raka sträckor, möjligen lite kö ibland
5. och jag tänkte också skriva när jag kommer hem, än så länge inte i behov av några tigrar

Ha en skön tisdag och glöm inte mössa och vantar!

Fleet foxes

Det här gillar jag!