De tvära kasten

På något sätt har jag anat att det försöker komma något i vägen för vår resa till Stugan i helgen. Det ena med det andra omtumlande har hänt, saker som skakar grunden, som skapar sprickor man måste täppa till, jämna ut, slipa ner. Två samtal, på bara några dagar, som river upp den största sorg jag någonsin känt och jag tänker inte mer nu, snälla inte mer.

Inte mer nu.

Det är alltför privat för att skriva om här, jag vill ändå vara så uppriktig som jag kan mot er och säga att det är mycket tvära kast nu, spänning inför förlagsbeskeden, tungt när det gäller det privata. Jag känner att jag behöver en paus, en rejäl en, längre än en weekend, helst en månad. Hur som ska det bli skönt att komma bort ett tag, så jag lämnar datorn hemma. Annars vet jag hur det bli. Vad jag tar med mig är

1. Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl (kunde inte motstå, behöver en sådan goding nu)
2. Senaste numret av YourLife
3. Ett par vandringsskor
4. En regnjacka
5. En flaska champagne
6. Mp3-spelare
7. Moleskine-bok och penna
8. Min tacksamhetsbok (där jag varje dag fyller i tre saker jag är tacksam för, jo, det är faktiskt sant och bra som övning)
9. Kristoffer
10. samt dessa två

Hannas musik

Hanna är mitt hjärtebarn, min finfina protagonist. Hon har en skata tatuerad på höger underarm som ett slags protest mot sin mamma, och även sin pappa, hon gick dit tinklarna visade henne när hon var barn, hon samlar på saker, även dem som inte riktigt är hennes, hon har alltid varit lång för sin ålder. Hennes hår är svart som olja, hon är så blek att hon ser blå ut, särskilt under ögonen. Jag tycker om att vara i hennes närhet, hon sprider en känsla av hopp som om allt är möjligt, jag förtjusas av henne utan att hon gör någonting, bara sitter bredvid och tittar på mig och kanske pratar om vad hon såg igår, eller vad hon läste. Hon är lång men också stor på något vis, utan att bli tjock, det kommer omhuldande värme från henne och hon är lugn även när det är svårt. Så ler hon, det är då det blir uppenbart; allt det där hon aldrig säger men som jag känner av ändå, tassande, tysta ord över min hud. Hennes blåögon djupnar tills de saknar botten och en evighet öppnar upp sig, mörk och viktlös.

Det här är hennes musik.

Jakten på Marisha Pessl

När nätet inte kan ge mig svar blir jag upprörd. Jag letar värre och värre, jag letar tills fingertopparna blir röda, för det måste ju finnas online, alltsammans, vad det än gäller. Eller hur? Särskilt någon så stor som Marisha Pessl, men människan tycks knappt ha en hemsida att tala om, eller en blogg. Så upprörande!

:)

Förmodligen är det så att hon inte behöver lägga upp någonting alls på nätet för att sälja mer, det händer redan för henne. Hur som, anledningen till att jag letar efter henne, jagar henne, är att jag sedan länge har läst ut hennes debutroman (jag har nog läst den många fler än en gång) och undrar när nästa kommer, vad det är för bok, vad den handlar om, och så vidare.

Efter idogt sökande fann jag det här. Romanen hon jobbar på nu kallas Night Film. Den väntas bli klar inom flera år, så ospecificerat som det bara går. På wiki påstås maj 2012. Stämmer detta, kan man undra?

Samma sak verkar gälla för fröken Tartt; hon tar god tid på sig. Enligt den här bloggen förväntas hennes bok först om ett år.

Vad ska jag göra under tiden, va? De flesta andra böcker är bleka och tunna i jämförelse med tjockisarna från Pessl och Tartt! Där hittar jag inspiration om något!

Mall!

Tänkte malla mig lite; det mest sökta ordet för att komma till min hemsida är

mmmoooooiiiii!

Åh, så gott det kändes.
Nu ska jag ta ett bad. Sen ska jag kolla Breaking News. Sen ska jag kolla Criminal Minds. Ni ser, det är precis vad min hjärna pallar med idag.
Natti natt.

Den företagsamma

Det finns självdisciplin, så finns det besatthet, där jag måste vara disciplinerad åt andra hållet och hindra mig själv från att skriva. Jag lovar, ni som är gröna, ni kommer dit också. En dag kommer ni känna att fan, vad jag skriver, jag skriver ju så mycket att jag glömmer de där mysiga stunderna i soffan med älsklingen eller de där höstpromenaderna jag skulle ta eller, eller, eller...

Dessutom finns det ingenting jag borde skriva i nuläget, inte innan förlaget/förlagen bestämt sig. Det skulle bara röra till det. Nej, istället för att rota (alltför mycket) bland manusen och ordna dem i nya led (Kaninhjärtat först, Vildhundarnas skog andren, Fågelleken tredjen?) skriver jag mina tankar på små lappar. Mina fiiina små lappar.

Jag äter choklad

... i mängder. Så är läget. Ska snart sova och hoppas då att tankarna tystnar för nedrans, vad de går i spinn just nu.

Världen är stor

... och ibland är den liten.

Blommorna fröknarna Bokhora håller i sina händer var samma blommor som jag satt en dryg meter ifrån inne i det kubliknande rummet för vårt förlagsmöte. Blommorna stod och sög vatten i en spann, bredvid presenten som Maria Montazami skulle få.

Maria Montazami befinner sig för det andra i just det där rummet, på bilden längst ner. Världen är så stor, så stor, och ibland är den liten.

Bokmässan

Vi ses på andra sidan, vänner.

Inför i morgon

1. snygga, litterära skor
2. höstiga tajts en helt ny outfit
3. frisörbesök
4. Moleskine och penna
5. pitch

Check!

Check!

Check!

Check!

Pitchen är inte lika utförlig som den jag kämpade med inför Kulturnatta förra året. Den är i mitt huvud och i mitt hjärta, jag bär berättelsen med mig och jag tror mig veta varför den förtjänar att bli böcker. Vi får hoppas att det räcker så. Vet verkligen inte vad jag har att förvänta i morgon. Det kanske bara blir ett hej, som sagt.

Nu ska jag spela lite datorspel, sedan köpa en gottepåse och se någon film med Kristoffer. God fredag.

Dag 1

Var med mig och räkna ner! Nu är det

1 dag

kvar till Bokmässan och förlagsmötet, och såhär är det med:

1. humöret: det är väl skapligt. Men grannen ska dö...
2. sömnen: ... för hon verkar bortrest över helgen, vilket betyder väckning klockan sju lördag och söndag. Överväger starkt att ringa hyresvärden och se vad vi kan göra, alternativt att ringa grannen, leta upp hennes nummer, kolla om hon har någon när och kär i stan med tillgång till lägenheten som bara kan DRA UR PLUGGEN på den där jävla klockradion.
3. maten: det återstår att se. Kanske lite makrill på mackan? Eller kokt ägg?
4. motionen: fortfarande träningsvärk. Annars är jag bra sugen på att träna morgonyoga.
5. skrivet: pillade faktiskt lite igår. Fick ett par stark meningar som skulle rakt in i det jag förut tvivlade på med Hannas kapitel. Med andra ord bör jag nog spara deras ryggrad men hitta tonen.
6. tankarna: nu är jag all Bokmässan. Tänker, planerar. Det KÄNNS att stan är full av författare från Sverige och världen, helt plötsligt är luften kryddigare och livet ljuvare, på något sätt. Tydligen hade Nordin Agency middag på Sjömagasinet igår. It's just arround the corner from us! En mycket fin restaurang precis vid Göteborgs hamninlopp och Älvsborgsbron.

... god morgon, hör fåglar sjunga glatt...

Dag 2

Var med mig och räkna ner! Nu är det

2 dagar

kvar till Bokmässan och förlagsmötet, och såhär är det med:

1. humöret: det har gungat idag, och det beror inte på Bokmässan och vad som stundar utan brödjobbet. Jag menar inte att gnälla, läget är som det är, men kom igen...
2. sömnen: blev väckt av grannens larm kvart över sju. Tydligen är hon bortrest, larmet fortsatte i två timmar, och tydligen är hon också svårväckt för som det lät. Jag har lämnat en lapp i hennes brevinkast, oss grannar emellan.
3. maten: varit på middag hos svärmor i kväll, tagliatelle och chorizo i tomatsås, basilika på toppen, äppelflätor till dessert, och till lunch åt jag kvarbliven thaimat. Det har varit en fin dag.
4. motionen: vilar idag, kroppen värker av yogan igår.
5. skrivet: inget, nada, näpp.
6. tankarna: nu börjar det kila i huvudet och resten av kroppen.

I morgon ska jag till frissan. Sedan ska jag kolla kläder, hem och städa, förbereda pitchen. Blir en kort en, just in case, som ett slags sammanfattning av mitt skrivande och varför jag är så bra.
Jag hoppas nu ironi märks av i skrift. Jag har ingen självuppfattning för stunden. Är jag bra eller dålig? På något sätt ligger detta alltid hos läsaren.

Ja

... jag känner mig gladare på grund av yogan, och träningen överlag. Vilken revolutionerande upptäckt. Här svassar jag runt i nya, fina träningskläder* OCH tränar desto mer just därför OCH mår bättre. Varför har ingen berättat det här för mig?

Jag kom hem, tände ljus, körde på en-timmes-programmet och blev alldeles svett och full av styrka. Pröva ni också, säger jag bara. Wow.

* lockbeten så som nya träningskläder fungerar ju i regel inte, men på mig fungerar det häpnadsväckande ofta. Jag köper nya träningskläder och tränar, jag köper en pilatesboll och tränar pilates, jag får en fin, ny dator och väldigt mycket mer skrivlust och skriver som en tok.

Dag 3

Var med mig och räkna ner! Nu är det

3 dagar

kvar till Bokmässan och förlagsmötet, och såhär är det med:

1. humöret: på topp denna dag! Tror det är poweryogan som gör't!
2. sömnen: bara bra, tack.
3. maten: igår vart det thaimat, idag blire lax!
4. motionen: på topp!
5. skrivet: jag har lust, men inte tid.
6. tankarna: fram och tillbaka. Jag är en liten velkärring.

Den vilsna

Ibland får jag en stark längtan i mitt bröst; jag längtar efter att höra till. Det har varit mycket hattande mellan olika brödjobb sedan jag slutade gymnasiet, ett par år där, ett par år här, ingenting jag kunnat alternativt velat stanna kvar på. Och det börjar bli trist. Möjligen är det svårare att hitta den där arbetsplatsen inom butikssäljaryrket, den där man har (helst, det är inte roligt att jobba ensam) mogna, goda kollegor (... men hellre det än dem som orkar med butiksyrket, och är runt 20 år...), en vänlig och strukturerad chef (... vilket leder till en i många avseende stressad chef...), bra schema (... som försöker maxa schemat med korta raster och långa dagar) och vettiga öppettider (klockan 20 ÄR för sent att stänga, titta bara på Danmark, där har butikerna i regel HELSTÄNGT om söndagarna!). Men jag vet att de där butikerna finns. Någonstans där ute, under samma himmel som jag, finns en arbetsplats som jag kommer platsa perfekt på, som kommer infria mina önskningar, stilla min längtan, så jag äntligen kan fälla ihop vingarna och sätta ner fötterna. För så fungerar drömmar.

Dag 4

Var med mig och räkna ner! Nu är det

4 dagar

kvar till Bokmässan och förlagsmötet, och såhär är det med:

1. humöret: jag är mordisk idag. Förstår inte varför. Och än mer intressant är att människor då tycks dras till mig. Det fanns flera lediga säten på spårvagnen i morse, givetvis skulle tanten sätta sig på mina väskor, jag, som helst av allt (om jag får önska) vill sitta ensam, och så har dagen fortsatt, på mig bara, heja heja! Grrr... 
2. sömnen: jag sov, tack och lov, under ett täcke och en filt och med ett långärmad nattlinne. 
3. maten: det blev visst lite kakor igår, och idag lär det bli thaimat. Räknas det som slarv? 
4. motionen: ska nu träna pilates. Magen ska bli platt och fin! 
5. skrivet: jo, det... 
6. tankarna: eftersom jag inte har tid eller ork till att skriva dessa brödjobbsdagar, har jag istället tid till att känna in mer för manuset vilket är bra. Så, bland mina tankar finns de på manuset, de växer i antal, så finns lite jobbångest också, funderingar på drömjobbet på bokhandeln och på det där bröllopet jag och Kristoffer ska få råd till. Det finns, som alltid, tankar på en liten kotte.

Dagen jag glömde

Jag skulle börjat redan igår! Med detta... så vi låtsas att det är måndag och att jag skriver:

Var med mig och räkna ner! Nu är det

5 dagar

kvar till Bokmässan och förlagsmötet, och såhär är det med:

1. humöret: igår var jag skapligt irriterad, som ni märkte...
2. sömnen: ... för att jag inte fick sova...
3. maten: ... men jag äter ordentligt, det gör jag.
4. motionen: Jag tränade morgonyoga igår, gott!
5. skrivet: nja.
6. tankarna: jag tänker förvånansvärt lite på förlagsmötet och Bokmässan. Tur är nog det.
7. känslorna: varit låg det senaste. Behöver, i sanningens namn, SEMESTER. Sol. Bad. Sand. Någon annan som lagar min mat och bäddar min säng. En hög goda böcker. NU.

Case of the Mondays

Natten var inge vidare, blev väckt av diverse familjemedlemmar och känner mig grusig i ögonen och skallen, så ringer brödjobbet och väcker mig som sista spiken, ber och bönar att jag ska jobba till klockan 20.15 istället för 14 (!). Jag kan inte med att säga nej, trots att det är vad jag vill göra (NEJ, för helvete), jag har skriv upp till öronen, en rejält lortig lägenhet, en växande tvätthög och hade tänkt ta det nu när jag har halva dagen på mig. Håller liksom inte i längden, dessa nödlösningar.

Som salt i såren får jag ett mail från Facebook som informerar mig om att jag varit borta för länge, att det hänt en massa "populära händelser" och så vidare, och jag överväger starkt att lägga ner hela grejen. Facebook är äckligt.

Jag är stressad och grinig. Så jag tänkte prova Poweryoga från Casall nu på morgonen, fanns en 20-minuterssession som heter Morgonstund. Får se om det biter. Min version är på svenska, och ja, jag tycker det där ljusfladdret är lite flummigt. Jag är dock benägen att köpa det.

Bokmässeskor! OBS! VIKTIGT!

Nu ska vi ha en liten omröstning; jag ska köpa ett par nya pjuck (mycket självboost nu, märker ni det?) och har hittat två som jag gillar. Men jag kan inte välja, så ni ska hjälpa mig och det är mycket, mycket viktigt. Skriv i kommentarerna en etta för sko nummer ett, en tvåa för sko nummer två, rösta på den ni tycker är snyggast! Vad tror ni, tror ni den där kanten på ettan går att fälla upp så det blir lite mer boots av dem?

1

2

Jonathan Strange & Mr Norrell?

Funderar på att läsa Jonathan Strange & Mr Norrell, borde jag det? Jag är sjukt sugen och samtidigt rädd för de där fruktade fotnoterna.

Ann Ljungberg

... är min plan B. Om förlaget tackar nej ska jag låta Ann få fria händer och verkligen sträcka till första manus, på med hårdhandskarna, fram med motorsågen och så vidare. Jag ger mitt manus en sista chans. Om inget förlag nappar då tänker jag gå upp till heltid på brödjobbet och spara till bröllop och hus. Då blir det mina drömmar istället, och kanske en dag, långt fram från denna, att jag dammar av mina gamla pappershögar och tar mig en funderare. Orkar jag en vända till?

Man måste inte bara gilla sitt eget sällskap om man vill bli författare, man måste också vara smått galen, eller?

Fina kommentarer

Jag vill tacka er som lämnar peppande kommentarer, ni gör mig glad. Tack.

Kaffe - vilken grej

Jag drack kaffe igår, och jävlar, vad det skärper hjärnan! Plötsligt hade jag energi till att skriva! Förmodligen ingen hållbar lösning i längden, men ibland, och faktiskt idag, igen, tänker jag dricka kaffe och köra.
Så...

Vaaar...

... eeee...

... kaffet?

Kristoffer?

Tisdagsmys

... och slarvet med att fotografera. Men vi har ingen bra kamera, den vi har dör hela tiden och tar halvsuddiga kort. Vi är inte särskilt prylgalna, bortsett från våra datorer. Se bara på min mobiltelefon vars skärm är sprucken och högtalaren skorrar.
Hur som, det blev inga kort från ikväll tyvärr, men tisdagsmys; syster och hennes familj kom på middag och det var mycket, mycket mysigt. Hela lägenheten fylldes med rop och skratt och barnfotsstamp, katterna var alldeles skärrade, och nu kan jag sitta här med kärleksvärme i magen och sniffa på den kvardröjande doften av Kristoffers Wallenbergare, och min egen brunsås, den jag fasen lyckades med utan recept från scratch, gjord helt på magkänsla.

I övrigt har det varit fattigt i den här skrivlyan ett tag nu. Så jag unnade mig en fin ring som ett slags egoboost. Den syns lite otydligt men är i form av en rosett.

Tydligen behöver jag också klippa mig.

Det blir nästa unning, det.

När jag ser bilder som denna

... blir jag mycket sugen på att skriva fantasy. Shit, den gör någonting med mig, den här bilden. Jag dras in i den och minns våra barndomsdrömmar, vilka världar vi lekte i då.

Att bryta sig in

Jag berättade för Kristoffer om olika motgångar när det gäller att få jobb inom bokhandeln, alltså, mina motgångar. Jag har jobbat på en mindre bokhandel nära Stugan och har erfarenhet, men inte så mycket, och tydligen inte tillräckligt. Helst ska jag väl ha läst litteraturvetenskap och publicerat några verk, släng in en Pulitzer, innan Göteborgs boklådor ens vill ge mig en chans. Jag menar, vad är grejen? Jag vill jobba med det jag är intresserad av, jag vill få en naturlig förbindelse med bokbranschen och umgås med kulturellt lagda människor som går att prata med, OCH jag var ställföreträdande chef på senast fasta jobbet i butik, jag KAN butikssälj, räcker inte det? Kristoffer gav ifrån sig ett bittert skratt och sa att bokhandelsmänniskor har en sluten cirkel, att de mest flyttar runt på personal, att de inte rekryterar nya. Det gör mig förtvivlad, för tänk om det är så?

Enda sättet är att bryta sig in. Plötsligt, en morgon, sitter JAG med vid morgonfikat på Bokia Avenyn. Personalen tittar avvaktande på mig, ingen vet riktigt vem jag är, men eftersom jag sitter där och ser så söt och snäll ut hör jag nog till. Så dricker de sina koppar kaffe, vi pratar smått, det blir väldans trevligt och sedan öppnar vi butiken, och vips; JAG HAR ETT NYTT JOBB!

Piece of cake, eller som vi säger i Götet; en bit kaka.

Om jag var animerad...

... oh yes, this is me. If you didn't guess.

En glad mus

... eller vad det nu är. Man undrar just vad han har sniffat. Wööööööhöhöhöhöööt? :)

Smurfarna - the movie?

Hur kan det komma sig att något så sexistiskt som smurfarna görs i ny tappning? Nu har jag inte sett filmen, men trailern, där mycket riktigt Smurfan inte är någonting annat än just kvinna, och dessutom den enda kvinnan? (vem är mamma till alla smurfar??) Vi har Snickarsmurfen, Gammelsmurfen, Badsmurfen, alla är män, och så Smurfan, hon gör ingenting. Hon råkar bara ha en snippa.

Har jag missat något?

Eller matar vi återigen våra barn med föreställningen att pojkar kan, flickor är?

Höstmys!

Är det höst nu? Jag tycker det är det. Höstbörjan. Trädens toppigaste löv har börjat rosta, det luktar mylla ute, det regnar, blir bitigare i vinden. Om varma dagar kommer är de bara för en dag, sedan blir det kallt och vått igen. Så jag tycker det är höst. Bokmässan kommer ju snart till stan och allt blir sådär härligt pappigt! Här kommer höstens första mysbild:

Vitsen med att sova

... är att du orkar mer. Wow. Dessutom är helgerna fina dagar, riktigt goda, för då blir Kristoffer kvar och vi kan äta långfrukost, planera dagen tillsammans, prata och skratta. Tid är jordens valuta, vi har alla en viss summa tid i vår väska när vi hamnar här, det är upp till oss hur mycket av den vi vill betala till olika saker, ju mer vi betalar desto mer investerar vi. Pengar kan vi glömma, tiden är vad som har värde, där i ligger de riktiga "stålarna". Jag har lagt mycket stålar på min dröm, men också på människan/människorna jag älskar. Det är jag stolt över. Jag har lagt mindre tid på att jobba mig upp och hitta en god inkomstkälla - det är jobbigt när pengar blir ett problem. Men jag har kommit att inse att tid är jordens valuta, att balansen mellan jobb och dröm och relationer är viktigare än att tjäna mycket pengar, att tiden jag får om jag inte jobbar heltid gör att jag kan må bättre i min dröm och i mina relationer. Balanserar jag fint tror jag att jag kan få allt. Det är dagarna som är dagarna, som det heter.