Blog updates

Latest news & updates
Skrivande

Min förvärvade kunskap: dialogen

9 januari, 2012

Det här är en öm punkt hos mig; dialogen. Jag vill så förbenat mycket att dialogerna (i mina böcker som i böckerna jag läser) ska vara trovärdiga. Att de ska KÄNNAS. Och enda sättet att lyckas med detta, enligt mig, är att leva sig in i scenerna och utbrista det som karaktärerna ska utbrista, för att känna på orden, smaka på dem och fråga sig ”skulle jag säga så? Skulle Karaktären?”.

När jag började skriva var det dialogerna jag fick mest kritik för, just för att de inte var trovärdiga, oftast också överdrivna. Vi människor pratar mycket mer med blicken, kroppen och tystnaden än vad vi kanske tror. Dessutom pratar vi inte uppstaplat, exempelvis att en av oss ställer en fråga, den andra av oss svarar och ställer en motfråga, utan dialoger brukar trassla, slå knut på sig själva, framförallt när det gäller diskussioner eller gräl. Lika mycket som vi är här och nu, är vi inom oss själva. Lika mycket som vi lyssnar på vad den andra säger tolkar vi in och formar en replik. Får vi en fråga kanske vi håller fast vid det som sades tidigare och svarar på det istället, eller kommer med en motfråga, eller säger någonting helt annat. Karaktärer ska inte vara perfekta, och de ska inte svara perfekt (efterkloka är vi allihopa), de ska svara fel, säga saker de ångrar, göra bort sig, såra, försäga sig, rodna, ljuga, modifiera.

För att inte tala om hur snabbt vi människor oftast fattar (oftast, inte alltid), och detsamma gäller ju karaktärerna (de är väl också människor?). Det har egentligen inte med dialoger att göra mer än detta; om det ligger ett svar och pyr mellan två människor brukar dessa oftast fatta svaret ganska snabbt, utan att det blivit uttalat. Allstå ska man inte göra karaktärerna korkade (någon ljuger och det går den andra helt förbi, någon slingrar sig och den andra ser inte sammanhanget), jag kan uppleva mig själv som många i min närhet närmast paranoida vissa stunder då vi rentav ser sammanhang där det inte finns några, bara för att vi är så snara i vår slutledningsförmåga. Att tänka på!

Sammanfattningsvis är det jag har att säga om dialoger detta;

  1. ”prata igenom” alla dialoger för att se om de låter riktiga, om inte, ändra där det låter konstigt (om så bara att möblera om ordföljden)
  2. vi svarar inte alltid varandra med ord, ibland tittar vi bara, ibland nickar vi, ibland ignorerar vi och pratar vidare om annat – fundera över en dialog du själv haft idag, försök minnas hur den bollades fram mellan dig och den andra personen, hur den skulle se ut på papper
  3. och, detta hör inte direkt till dialoger, men behandla karaktärerna som riktiga människor, för de är riktiga människor, och de är smartare än du anar. Precis som dina läsare…
Följ och gilla:

Write a Comment