Och här sitter jag. Det är den där typiska svensk-mentaliteten. Egentligen är detta en jobba-hemifrån-dag och istället har jag dåligt samvete över att jag inte går ut och går. Så jag får väl ta och göra det, så det blir lite ordning på torpet.

Annars tar jag denna dag till att knappa på Fågelstad och vänta på korret av Kaninhjärta. Det går bra. Mer än så vågar jag inte säga. Blir ju bara svårare och svårare att tro att jag ska lyckas med en andra bok när första boken liksom slutar vara min story och börjar bli en egen liten filur, en enhet, komplett. Det får mig att börja undra hur sjutton man börjar bygga en story, hur man skapar en enhet, från början, nu är ju bok två bara bitar i mitt huvud.

Oh, the prestige, the fear!

Följ och gilla: