Blog updates

Latest news & updates
Kaninhjärta

Första korr!

5 februari, 2012
Första korr av Kaninhjärta är klar och manuset mailas till fröken Ada i morgon måndag. Känns gott att det är så lite pill med det, att det går så fort när jag väl sätter mig. Att jag mitt i allt faktiskt kan klappa mig själv på axeln för den höga standard mitt manus håller (på grund av allt förarbete…) och min produktivitet. Alltså tar jag denna dag ledig. Den kommer förmodligen gå åt till att handla och städa, men ändå. Sådant måste man ju också lägga tid på. Tyvärr.

Vi slänger in en lista!

Senast lästa: Tistelblomman av Amanda Hellberg.
Senast köpta bok: densamma.

Senast lånade bok: en barnpoesibok, av researchsyfte.
Senast fådda bok: Hungerspelen av Suzanne Collins.
Favoritbokhandel: Bokhandeln Laholm. Diana och Stefan, som är gifta, driver denna lilla låda och knyter på något sätt samman stadens kulturliv.
Favoritbibliotek: jag har alltid gillat Fyren i Kungsbacka. Väldigt vacker, inspirerande byggnad.
Antal lånekort: ett.
Använder som bokmärke: allt som fungerar.
Favoritfärg på bok: naturfärger, som blekt brun eller gammelrosa. Får mig att tänka på gamla fotografier.
Favoritmat/snack vid läsning: mat och läsning hänger inte riktigt ihop för mig. Men jag dricker ofta te.
Favoritdryck vid läsning: ja, just det.
Favoritställe att läsa på: sängen innan läggdags.
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: sida 79 i Kristofer Ahlströms Bara någon att straffa. Jag grips inte av den här berättelsen. Den tycks sakna en dimension.
Den här boken köper jag till en förälder: en förälder särskilt? Nej, jag svarar nog samma på alla dessa; Tana French böcker går alltid hem.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Tana French böcker går alltid hem.
Den här boken köper jag till en partner: Tana French böcker går alltid hem.
Favoritgenre: magisk realism. Den där extra dimensionen gör det. God is in the details. God.
Favoritformat: Pocket. Billigt, och mjukt för händerna.
Författarfavorit: Tana French. Hihi. Ja.
Den tjockaste bok jag läst: Den hemliga historien av Donna Tartt.
Den tunnaste bok jag läst: vad jag kan se i min bokhylla; Pojken som kallades Det av Dave Pelzer.
Favoritljud när du läser: tystnad, eller mjuk barjazz.
Favorittidning: YourLife, som tyvärr är nedlagd. Men även tidningen VI är riktigt bra!
Prenumererar på: GP, VI.
Favoritbokblogg: Underbara Clara och Alla har en bok inom sig.
Mitt bästa bokminne: Kitty-böckerna var en av mina tidigaste läsningar, det var ren njutning. Senare blev det Marian Keyes böcker som verkligen grep tag.
Senaste bokfyndet: jag fyndar aldrig böcker.
Senaste impulsköpta bok: Bara någon att straffa av Kristofer Ahlström.
En bra bok att ge bort: till en vuxen skulle jag säga allt av Tana French, En dag av David Nicholls eller, om det är en kvinna som gillar lättlästa böcker med kärlek, Överenskommelser av Simona Ahrnstedt. Till en ung person eller en som vill bli lättroad: Hungerspelen av Suzanne Collins.
Bokgenre som jag undviker: deckare, i vart fall den ”klassiska”, och de flesta böcker skrivna av män, tyvärr. Vet inte vad det är, men de kan helt enkelt inte formulera sig på ett sätt som känns varmt och intimt.
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: skänker.
Så här håller jag koll på vad jag läst: jag har dessvärre ingen koll.
Så här sorterar jag min bokhylla: jag sorterar inte heller, nej.
Nästa bok jag ska läsa: jag får nog se till att avsluta Kristofer Ahlströms debut. Sedan kommer Vi måste prata om Kevin och Dash och Lilys utmaningsbok på posten i veckan. Yeyyy!
Följ och gilla:

3 comments

  1. Hej!

    Jag tycker det är intressant det här du skriver om "en extra dimension" i berättelser. Har du exempel på hur man kan lösa det mer än via andlighet/paranormala fenomen alltså utan kontakt med andra sidan, men ändå ha kvar det?

  2. Jaaa då 🙂 Donna Tartt och Tana French har båda den där extra dimensionen jag menar. En lite nerv. Eller kanske, en ganska stor, om jag tänker efter… jag pallar inte böcker som tolkar livet som någonting vardagligt, när det är någonting fantastiskt. Historierna vi berättar borde ha kvar sina rötter till dem man drar vid lägerelden, liksom. Någon form av mystik behöver finnas där känner jag. Inte sagt att det behöver vara övernaturligt 🙂

  3. Tack för svaret! Intressant det där med pirr. Jag har också upplevt det när jag läst en bra berättelse men inte förrän nu förstått vad det är.

    Är det okej om jag lånar ditt uttryck "en extra dimension"? 😉

Write a Comment