Nu drar boken, kan jag säga. Den drar så mycket att min hjärna vill sålla bort allt ”onödigt”, som brödjobb, vänner, familj, telefonsamtal, nyttig mat, träning, sömn. Däremot vill den inte sålla bort Game of Thrones, jag antar att den suktar efter inspiration.

Boken i fråga är nummer två, så klart. Jag har ju redan försökt med den ett par gånger men insett (och fått förstå) att jag skulle vila. Nu har jag tydligen vilat klart. Det är dock av yttersta vikt att jag inte klämmer ur mig kapitel utan låter manuset växa fram.

Jag hade velat vara ledig (fri att skriva) i typ tre månader med start efter påsk. Det var så Kaninhjärta kom till; under ett par månader av brödjobbslöshet. Inte ett dugg hållbart, jag vet, och ändå ett faktum; jag skriver mitt bästa under en längre period av ”frihet” (”under ansvar”). Mina tankar blir annars till smågrus av alla vardagsproblem och gnällkunder och tider att passa. Hm. Hmmm. What to do?

Följ och gilla: