Idag researchar jag om:


trädgårdspaddan! Min mamma sa en gång att den som har en padda i trädgården ska skatta sig lycklig. Sedan omkom hennes under skon på en storväxt bekant (han höll på att slinta och slå sig fördärvad), och detta minne bubblade upp medan jag skrev synopsis till bok två. Det blir inte alls på samma sätt. Snarare har någon ihjäl paddan med flit.
Ond bråd död, i Vallda-idyllen.

Kommentarer

Lovable sa…
Sådana där minnen är bra att använda- det är som de växer och fylls med magi med åren. Själv letar jag efter en katt för skrivandet idag. :-)

Kramar och lycka till!
Spännande med trädgårdspaddan! Kommer du ihåg anledningen till varför man ska skatta sig lycklig om han har en padda i trädgården?

Tack vare dig fick jag inspiration till att ta tag i min egen research, så det tackar jag för.
Christin sa…
Man ska skatta sig lycklig för paddor i trädgården, då de käkar insekter och sniglar och mygg, vad jag vet. Mamma hade säkert också en teori att de förde med sig tur, och att trädgården var vid god hälsa om paddor trivdes i den. Eller något sådant.

Research är superviktigt!! Jag har fått mig kängor för att ha slarvat tidigare, jättepinsamt. Jag har till och med intervjuat en onkolog via telefon, och tagit upp en annan, och viktig, människas tid medan jag fortfarande var outgiven, för att få till faktan rätt. Människor är faktiskt väldigt hjälpsamma, oväntat hjälpsamma!
Jo sa…
Spännande!

Jag måste bara få skriva av mig lite. Har precisprecis läst ut din bok och oj vad jag gillade den, och vad den slog sig rakt in i hela min kropp.

Jag älskar ditt språk, jag älskar Anne, jag grät för Marys skull och sen Kent-referenserna på det.

Jag jobbar som gymnasiebibliotekarie och kommer pusha för din bok här nu framöver, för den här behöver många läsa!

TACK!
Christin sa…
Men herregud, Jo, det är jag som ska säga TACK! Jag är precis på väg ut med min fästman för att äta middag, och läser detta, och du kan tro att min kväll blev ännu mer pirrig nu.

Tack, tack, tack. Och tack för att du vill pusha för den, jag älskar ju min lilla bok och vill att många ska upptäcka den.
Paddor är så speciella! För något år sedan råkade jag köra över en med gräsklipparen. Jag sörjde hela sommaren. Sedan dess är jag väldigt uppmärksam och lyfter bort dem till säkert område.