Visst låter det glammigt? Vi ska äta på restaurang, något vi sällan gör då båda har ett halvtidsbrödjobb, och kämpar med varsin dröm ”vid sidan av”, vilket gärna blir varje vaken timme. Hur som helst.
Det här är jag idag.

Jag har alltså tofs, och jag är glad, på insidan.
Särskilt när jag får läsa något sådant här bland kommentarerna på min blogg:

Spännande!

Jag måste bara få skriva av mig lite. Har precisprecis läst ut din bok och oj vad jag gillade den, och vad den slog sig rakt in i hela min kropp.

Jag älskar ditt språk, jag älskar Anne, jag grät för Marys skull och sen Kent-referenserna på det.

Jag jobbar som gymnasiebibliotekarie och kommer pusha för din bok här nu framöver, för den här behöver många läsa!

TACK!

Följ och gilla: