Innan jag släpper vårt bröllop för bokmässan vill jag säga att det värmer mitt hjärta väldigt att så många ville läsa om det! Besöksantalet gick upp i taket när jag postade inlägget nedan, och det handlar inte om böcker överhuvudtaget, alltså tänker ni på mig. Och det vill jag tacka för, jag tycker det är så rart. Sötisar!

Okej. Nu jävlar. Jag stämmer in i kören som bokmässepeppar (aaaaaaaaaaah!) och lägger upp min attgöra-lista inför torsdagen, fredagen och lördagen:

  1. handla snygga bokis-kläder (idag ska det ske!)
  2. förhoppningsvis handla ett par snyggare skor (ja, jag vet, jag ska ha mina bekväma under dagtid, men dessa är inplanerade till middagen på torsdagen)
  3. göra eget schema över när jag tänker anlända till bokmässan, dag för dag (läggs upp under Kalender senare idag!)
  4. försöka förbereda mig mentalt (och inte vara så sablars nervös!)

Det här med att peppa inför, särskilt när jag läser andras pepp, kan ibland slå över i mig. Jag vet inte hur det känns för er, men för mig känns det som om de som varit med ett tag vet precis vad de ska göra och är så upp över öronen bokade att jag framstår som en mes bredvid dem. Liksom prestationsångest, ni vet? Jag har inga stora planer, bara några fasta punker, utöver det tänker jag bara vara, och det känns lite futtigt, samtidigt känns det bra. Enligt min mage kommer jag ha att göra all oplanerad tid ändå, och jag älskar spontanitet! Däri finns den sanna lyckan, den att spontant möta läsare, eller gamla vänner, eller författarkollegor, eller förlagsfolk, och trilla in i spontana samtal, och hamna på spontana tillställningar. Då har jag inte hunnit bygga upp en förväntan och kan leva i stunderna fullt ut, jag blir som ett barn igen.
Så, trots prestationsångest över att inte ha ett smockat schema tänker jag att jag gör rätt. Jag kommer som liten debutant ut i det stora bokhavet, jag kommer full av ödmjukhet.

Foto: Kajsa Sjölander
Följ och gilla: