… kliar i mina fingrar, kittlar i mina armar, långt inifrån magen, och det är gott. Det är bra. Äntligen känns det såhär igen. Kan nog hända att jag pillar lite med Fågelbarn innan vi far. Eller kanske bok tre, sätter tonen, hittar rösten? Och sedan kan hända att jag skissar på den under vår semester, mest på kul. Större delen av tiden på ön ska jag ändå försöka sola, om det nu blir någon sol. Trots sol i sinnet är det inte sol ute, vart vi än far, jag och Kristoffer. Det var mulet på vår bröllopsdag och det spöregnar på Capri. Det åskar också. Isn’t it ironic, don’t you think?

Vi är lyckliga ändå. Vi blir de tokiga turisterna som kastar sig i poolen i pissregnet och ylande springer in igen. Vi blir de tokiga turisterna som köper varsitt paraply och klättrar upp över ön för att ta oss en titt på semesterparadiset när det ligger öde och grått. För på något sätt gör det mig inte särskilt nedslagen, jag vet att det kommer komma soliga dagar också. Och då kan de där grå kännas magiska.
Sedan ska jag läsa också, massor. Men mest kommer jag mysa med Kristoffer. Hotellet vi ska bo på är ju inte det minsta tråkigt, om man säger.

 
Sedan ska vi kolla in en grotta, och prova en ny restaurang varje kväll, och gå på långa vandringar, och kolla in torget, piazzan, som ska vara någonting alldeles särskilt, för att inte tala om skobutiken Canfora. ASDYRT, men skitsnygga sandaler. Prova är gratis. Hoppas jag?

 

Följ och gilla: