Blog updates

Latest news & updates
Litteraturevenemang

Babel

22 november, 2012

Jag gillar Babel som program, men jag gillar inte Jessika Gedin som programledare. Ibland kan jag fascineras av hennes sätt att prata. Men jag stör mig desto mer på det faktum att hon kammar noll när det gäller förmåga. Hon kan ju inte intervjua! Hon följer sina kort slaviskt. Ungefär som Agneta Sjödin. Inte för att jag skulle göra det bättre. Skavlan skulle, däremot, eller Malou von Sivers. De har säkerligen sina repertoar, sina kort i handen, men framförallt har de båda ett öra för vilken fråga som passar därnäst. Och det är det som är grejen! Man måste köra lite improvisation. Man måste ”ta emot” personen man intervjuar, istället för att köra på med nästa fråga, och nästa igen. Gärna också ställa en fråga utanför vad man planerat av ren skär lust. Det är ju inte programmet som är programmet, utan människorna som kommer dit. De måste få forma lite fritt. Säga vad som är viktigt att sägas. Och man måste, som programledare, vilja veta mer.

Som när Jonas Gardell var där, och Jessika helt tappade hans krokar, gång efter gång. Jag höll på att få krupp! Samtalet hade kunnat bli enormt fantastiskt. Istället stacks det hål på. De har säkerligen kortare tid att syssla med på Babel än på Skavlans pratprogram eller Efter tio. Jag VET. Men ändå. Det viktiga är väl inte vad som står på korten, utan hur jag som tittare upplever programmet?

Någon som är mjukare i sin person skulle jag vilja se, någon som är avslappnad i sin roll. Någon som ställer frågor utanför, som går på magkänsla, som vågar. Tänk, vilket program det skulle bli då.

Följ och gilla:

2 comments

  1. Det är spännande att se att vi reagerar helt tvärt om på olika intervjustilar. Jag älskar Jessikas sätt att intervjua, hon ger sig inte, släpper inte en fråga förrän personen pratat färdigt, avbryter inte i onödan, väntar ut tills det hänt något intressant och går sen vidare. Jag tycker mig se ett äkta samtal och inte en uppstyckad humoristisk slaptsickshow som Skavlan kör med. Hans frågor är ju direkt pinsamma i sin ytlighet och okänslighet för personen bakom och det den har att säga av värde. Se bara på hur han intervjuar unga kvinnor – då handlar det om hur männen runt dem har gjort saker och sen är det bara småtrams (reagerade särskilt illa på hur han hanterar folks övertygelser och hur han visade sin gubbighet med Gina nu nyligen. När det sitter andra gubbar bredvid honom går det bättre, men han blir inte mindre osympatiskt för det.

    Malou tittar jag inte på så jag kan inte säga något om det, men jag vet hur mycket jag gillar Jessika jämfört med Daniel Sjölin, så där har jag letat efter vad det är som gör mig nöjd. Och Skavlan, han är inte värd mina tv-kvällar längre.

  2. Ja, spännande! En RIKTIG kommentar. Tack, Nene! Det är väl just vad jag skrivit i inlägget som jag inte riktigt klarar av med Jessika. Och nu inget sagt om henne som person, hon kan säkert sitt gebit. Men jag känner en avighet hos henne, en kantighet, och den har skapat sådana olustkänslor i mig. Som om jag, om jag satt i stolen mitt emot henne, skulle känna mig obekväm. Eller inte hörd. Om jag inte svarar det som hon vill att jag ska svara. Liksom styrd. Jag kan inte släppa kvällen då Jonas Gardell var med. Förmodligen är han en person som pratar mycket. Once you pop, liksom. Men ändå! Flera meningar han sa föll döda till marken. Hon fortsatte med nästa fråga på sitt kort. Det var ingen finess. Ingen taktkänsla. Då, just precis då, behöver hon öva upp sin improvisation. Då vill jag att hon ställer en fråga utanför schemat. Men det kanske hon inte får?

    Jag har inte gjort någon djupare analys av Skavlan, så det du skriver kan säkert stämma. Däremot är det ingenting jag har lagt märke till. Jag gillar den avslappnade stilen mer. Och jag tycker att samtalen blir djupare. Som ikväll, när Jens Stoltenbergs far, Thorvald, var där. Å andra sidan var han ju förstås man. Sedan hade vi en kvinnlig rysk journalist där också, Masha Gessen. Möjligen för gammal för att bli nedlåtande behandlad. Jag gillar de där frågorna han ställer. De får fram riktigt intressanta svar. Dessutom tycker jag att han är sympatisk.

    Helt olika uppfattningar, med andra ord. Och väldigt spännande och intressant. Tänk, så många sätt man kan uppfatta en människa på. Mycket beror nog på vem man själv är. Vad för slags resonans ord och handlingar får i en.

Write a Comment