Fina Ada

... om att vara förläggare.
Hon och Anna är sådana människor som man bara inte kan krama en gång, utan en gång till, liksom extra. Vi fick oss en liten pratstund per telefon när jag åkte spårvagn hem alldeles nyss, och hon hade roligheter att berätta, det rör sig i kulisserna, som alltid i denna bransch.

Nej, jag får allt hålla tyst om det ett tag till.

Missa nu inte detta! Det är urmysigt. Och vi tänker gå dit. Då kanske vi ses där?

Härlig valborg på er!!

(Två dagar ledig=BOKTVÅSKRIV!!)

Skrivabstinens

Det har blivit ett behov, skrivandet, ett beroende, säkert något ni som skriver känner igen. Man passerar en gräns till slut och den är way back för mig. Jag tänkte vila den här helgen, umgås med päronen, ta turer med bilen, och ändå drar det i armarna och händerna, liksom krampar, och tankarna går i spinn och trasslar in sig i varandra, det där måste jag ändra och håller verkligen historien och om jag tar bort den karaktären och låter den andra ta den rollen, vad händer då?

Jag tror det är dags att jag börjar prioritera bok två. Och försakar annat. Tyvärr. Därför ska jag lobba för att vi åker hem i tid idag, så jag kan isolera mig.

Ack, denna skaparångest. Och skrivardröm.

Goda människa

Så läser jag detta och skuttar runt här i Stugan som en kalv. Det är gott med goda människor, de värmer även på håll, så långt som bortifrån England.

Vacker bild

Jag känner mig tvungen att sprida den här, den gör mig öm i hjärtat, liksom lycklig, så fin är den! Tack (eller förlåt för att jag snor) till Frida på Påhittade nöjen!

Nu gör jag helg

... av denna fabulösa vecka. Det blir Stugan med Kristoffer, mor och far, det blir loppisrunda, skoshopping och lunch på Laxrökeriet, det blir förmodligen påhälsning här, och varför inte här?

Och ni vet vad den där blicken betyder, va? Läääs ... läääs ... or I will haunt you down.

Fan-mail, och recensioner

Jag har fått lite fin fan-mail på brevlådan. Eller ja, brevinkastet! Det ena var från Kristoffers faster, Ingelis, som ville gratulera till boken och tipsa mig om sitt skolspöke, som ju kan bli en karaktär i någon kommande bok. Spöket huserar fritt i den gamla skolan Ingelis numer driver som hunddagis. Mhm, ja-a, intressant är det allt.
Det andra kortet var från en bekant till mamma, Lena Brorsson Alminger, varsamt tillverkat, personligt och fint!
Stort tack till er båda!

Sedan ställde Helena/Lovable en fråga: Jag som novis trodde det var i princip omöjligt att få recensioner i så stora dagstidningar så snabbt. Hur går det till egentligen?

Hur recensionen i Göteborgs-Posten gick till har jag ingen aning om, faktiskt. Jag trodde Kristoffer skojade först, när han kikade in på mig där jag låg och sov och sa att jag inte behövde "oroa mig för recensionerna idag", och sedan, när jag läst recensionen i tidningen ett par gånger, blev den 23 april 2012 en av de finaste dagarna i mitt liv.
Som jag förstått det skickas recensionsexemplar av böcker ganska friskt till en massa olika ställen, som tidningar, radio, bokbloggar, kanske också tv? Vi snackar massor av böcker. Sedan sätts ett recensionsdatum, och bokbloggarna brukar hålla detta bra. Övriga ställen, not so much. Som debutant bör man ha som inställning att tidningar, radio och tv recenserar på sikt, det kan ta veckor, månader! Och somliga recenserar inte alls.
Därför får jag en känsla av att recensionen i Göteborgs-Posten var, till stor del, ren skär tur. Cecilia Nelson var rätt person att läsa boken, det märktes att hon förstod vad jag ville ha sagt, och på den vägen är det.

Det är roligt

... att bli kallad skicklig, eller god, stilist, något jag verkligen vill vara.

(Kaninhjärta recenseras i P1 Kulturnytt)

10 timmar

... lång var min arbetsdag. Och hela magen och bröstet är fulla av skriv, men hjärnan är för trött och kan inte forma orden. Typiskt.

Temalåt

Sen, i en inte alltför avlägsen framtid, hoppas jag detta kan få bli soundtrack till filmatiseringen av bok två. Jag sa sen. Och drömma får man.

Tack, Tess

Det här var fantastiskt att få läsa på morgonen, innan jag ska till brödjobbet och slita hund.


Kram på dig!!

En vanlig dag

... efter en ovanlig, och det känns märkligt, liksom tomt, och samtidigt nyttigt. Det gäller att inte tappa jorden och sväva iväg! Och varje författare, eller nästan varje, behöver fokusera på brödjobb ibland, eller mest hela tien, för att livet ska kunna levas.

Nu ska det bli film. Den här hade vi tänkt. Jag älskade ju boken ...

Hände det där?

Eller drömde jag allt?

Nu, efter lång förkylning, släppfest, finrecensioner och massa värmande gratulationer från er ska jag tillbaka till brödjobbet, och dyka rakt in i en inventering. Med all den här energin lär det på ordning på torpet. Jag är laddad!

Det viskas om en recension i SvD idag. Jag återkommer med länk om ni inte hinner hitta den själva innan jag blir hemma ikväll.

Kram!

C


Sjuk, och skrivklädd i den tidstypiska kulturkoftan (den räcker till knäna med knäppning fram).

Uppdatering: här kan man läsa recensionen i SvD.

Signerat ex?

För er information:
än så länge är enda planerade signeringskvällen den 19e juli i Bokhandeln Laholm, så vill ni ha tag i ett signerat exemplar av Kaninhjärta innan dess går det bra att kontakta förlaget på anna@gillabocker.se. Där ska finnas några stycken kvar efter den fina releasefesten!

Nu går jag

... och lägger mig. Innan jag spricker av känslor. Det är som att vältra sig i lyckorus, som brusar och kittlar, och fyller.

God natt, allihop. Och tack.

Så fin

Den blir inramad. Som författare gäller det att suga i sig allt det gottiga så fort det bjuds!

Göteborgs-Posten

Den är uppe!

Alla tycker till

Här nedan har jag samlat lite recensioner:

Matildas läshörna
Christine med E
Fina Janina
Sofies bokblogg
och en annan Hanna
Swedish Zombie-Linda

Tack, tjejor. Det är så fint.

Recensionsdag

Jag var kvar i drömmen när Kristoffer kikade in på mig, och det var något i hans ansikte, det syntes ett tillbakahållet leende. Och sen sa han "du behöver nog inte oroa dig för recensionerna idag".

Göteborgs-Posten har recenserat, på recensionsdag, OCH VILKEN RECENSION SEN, HERREGUD. De första jag ringde var Ada och Anna, och sen skuttade jag runt på ryamattan i bara nattlinnet, och nu är jag mitt uppi ett ringmaraton till alla jag känner för när någon som Cecilia Nelson, på en av Västsveriges största tidningar, skriver "man blir omedelbart indragen i denna mörka skildring av beroende, maktbegär och en förtvivlan som fräter sönder varje sund mänsklig begränsning" och "hon har tagit väldigt mycket i båten, debutanten Christin Ljungqvist; en psykologiskt borrande barndomsskildring som samtidigt är en kriminalhistoria och som om detta inte vore nog, skräckgenrens arsenal av galenskap, besatthet och budskap från andra sidan. Med gapande mun sitter jag och ser hur hon ror allt iland. Till synes utan ansträngning", kan man inte sitta still!!!

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!





... länk kommer, när de väl har lagt upp recensionen på nätet. Vill ni läsa innan det får ni leta fram papperstidningen! :)

Akademibokhandeln på avenyn

... i Göteborg - staden som är alldeles lagom stor för att rymmas i ett hjärta.

Så vacker

Som om/som att

För att få lite klarhet i när man kan eller bör använda "som om" eller "som att" kan man kika på språkrådets hemsida.

Tack till personen som tipsade om detta!

Dagen efter dagen efter

Nu har jag varit en tur ute i Vallda och hälsat på mor och far. Far var mest nere i hamnen och grejade och filurade med båten som snart ska i, och mor traskade runt i myskläder, och ibland i blåställ, så vi kunde gå ut och påta i trädgården och prata och prata och prata (och tjuvlyssna på grannarna, som visst hade grillkväll).

Och jag har samlat mig, denna dag efter dagen efter, och jag vill säga tack till er alla.

Tack till gänget från Akademibokhandeln (bland annat Emma), för era åsikter kring boken och det goda samtalet, det var fantastiskt att få träffa er!!!

Tack till alla fina bokbloggare som kom och gjorde mig alldeles varm om hjärtat (och yr av fina ord); Bibliotekskatten, Pocketlover, ... och dagarna går, Marias bokliv. Missar jag någon nu? Jag nallar lite bilder från er också, tack, eller förlåt! :)

Tack till Christine med E för din hjälp med Kaninhjärta, och ditt engagemang, och din glöd, jag är så tacksam och liksom uppfylld av allt fint du sa om min bok!!

Tack till Jessica Schiefauer för att du kom och gjorde mig smått starstrucked! Haha ...

Tack till vänner och familj för all er kärlek, jag svämmar över!

Och, ett STORT TACK till Ada Wester och Anna Danielsson Levin för att ni gav mig chansen, och det när jag mest av allt behövde den. Det här betyder så mycket, innebär så mycket, för mig och för dem jag har nära. Genom allt det mörka som varit det senaste har detta blivit ett ljus, och jag hämtar kraft ur det, och i fredags när ni sa så fina saker om boken och om mig, kunde inte bara jag utan även mina nära hämta kraft och känna sig delaktiga, och det var det finaste, jag känner mig så tacksam!
Jag är stolt över att få tillhöra er författarkrets. Gilla Böcker står för det genuina, era hjärtan syns i allt ni gör, och det tror jag människor känner.
Stor kram, och massor av kärlek,

Christin




Det var här vi var!

Och såhär såg jag ut, med samma, lite luddiga, leende hela kvällen.



Det vill säga, då jag inte koncentrerade mig.



Fina bokbloggare!



Ada och Anna höll ett jättefint tal som gjorde alla lite tårögda.

Och jag fick en jättefin blomma, och massa kramar!

 


Jag signerade böcker på löpande band.



Sen var det jag, vännerna och förlaget kvar den sista stunden. Mysigt.



... och som det pratades, och skrattades.

Släppfesten ...

... var så fin. Och där tog orden slut, det är för mycket känslor på något sätt, för mycket glädje. Jag har hittat en bild på FB som Ida tog, jag lånar in den här i väntan på fler, och då kanske jag vet vad jag ska säga mer än TACK, Ada & Anna, och alla ni fina, fina som var där. Vi hade ju roligt.

Alla bokbloggare som var där, ni får hemskt gärna
 lämna kommentarer så jag kan länka till er! Och kanske också
sno lite bilder ... hehe :)

Tidningsintervju

... check!
Rolig erfarenhet.

Nu ska jag sminka mig för första gången på fyra dagar, och gå utomhus, för första gången på fyra dagar, och se hur det går. Det får vara färdigsjukat nu.

Här kommer jag.

Se upp.

Dan före dopparedan

... och jag är så glad för att kunna säga, att jag vet hur jag ska gå klädd, och skodd. Två oerhört viktiga saker. Oerhört, oerhört viktiga.

Jag börjar också bli nervös, liksom fundersam. Tänk om, hur, när, vem? Och vad har jag gett mig in på? Jag vet, det kommer bli jättetrevligt, det här är typiskt mig inför alla fester jag håller i, kanske ett litet kontrollfreak inom mig. Men jag oroar mig alltid för att mina gäster inte ska ha roligt. Så se till att ha roligt nu, allihop, ja?


Tänkte se om förkylningen släppt greppet om hjärnan idag, och pröva att skriva lite. Är redan uppe i cirka 80 sidor av bok två, blev lite förvånad när jag såg det igår. Hoppsan? Och jag har en fin känsla, en god, och mer än så vågar jag inte säga. Man vill ju inte tappa sin zsa zsa zsu.

Boktrailer

En liten kortis, och ändå ganska läskig.

Promotion & hamburgare

Det här var fint. Särskilt det om recensionsförfrågningarna.

Och nu gör Kristoffer hamburgare.

Jag kan nog bli frisk tills fredag, när allt kommer omkring. Attjo, attjo, attjo, prosit.

Vårdcentralshelvete

Förlåt, men så är det. Vårdcentralen vi är skrivna på fungerar inte. De har ett uråldrigt system (inplastade nummerlappar på krok, var god tag en, sitt ner, vänta i minst två timmar), medan andra ställen i stan har bokningssystem på nätet så man slipper sitta sjuk i ett rum på en stol och sova.

Överväger starkt att byta ställe. Och ta med mig alla deras patienter. Så de lägger ner.

Uppdatering: systemet fungerar, men inte som man tror. Man måste överlista det. Kristoffer har redan överlistat, men jag ville inte lyssna på honom, och nu detta; han hade rätt! När stället har lunchstängt, så har de inte stängt, alltså kan man gå dit en halvtimme innan de kommer igen från sin lunch och ta en nummerlapp, och hamna först i nya kön.

Vilket jag gjorde, och nu har läkaren ordinerat vila för mig resten av veckan.
Jag är helt slut, mina vänner (ni ska se mig ...), så jag hoppas vi ses fredag. Nu läggs den här bloggen på is tills åtminstone lördag.

Kastar in en inspirationslåt för att lätta upp stämningen lite.

Som vi har längtat ...

... efter en lista. Eller hur? Här kommer en.

1. Vem är den absolut roligaste personen du vet?
Min syster.

2. Vilken är din paradrätt?
Broccolipaj!

3. Vem är din förebild?
Jag har insett det alldeles nyligen: Astrid Lindgren.

4. Vem borde börja blogga?
Astrid Lindgren, från andra sidan!

5. Om du var tvungen att välja – din blogg eller ditt facebookkonto?
Bloggen. FB är tröttsamt, men bra att ha. Tyvärr.

6. Är du bra på att löneförhandla?
Nej. Konflikthantering är väl inte min starka sida. Men jag jobbar på det.

7. Hur mycket tid lägger du på ditt bloggande?
Någon timme per dag, i snitt.

8. Vilken film såg du senast?
Kung Fu Panda 2. Och jag skrattade högt. Men så har jag också feber, bland annat.

9. Du får massa pengar – vad betalar du av först CSN-lånet eller bolånet?
CSN! Och om "massa pengar" betyder miljoner, lägger jag an på ett fint litet hus till oss, precis där vi vill bo. Om vi nu kan bestämma oss.

10. Vad tycker du om ordet entreprenör?
Fint. Och samtidigt lite krävande.

11. Lever du som du lär?
Faktiskt mer än man kanske kan tro.

Musik

När jag var yngre, kanske runt 10, 11 år, hade vi en samlingscd hemma med filmmusik, och det var från den jag hämtade mina första inspirationslåtar till det jag skrev. Den här var en favorit. Men i mitt huvud handlade det aldrig om vargar, utan om drakar. På ett sätt är det synd att fantasin växer upp med de flesta. Sagorna jag skrev då var gränslösa.

Note to self:

SLUTA GOOGLA DIG SJÄLV.

Okej. Där satt den. Jag måste sluta, det blir bara värre, liksom mer och mer att läsa, och då menar jag inte om mig själv utan om Kaninhjärta. Små kommentarer här och där av människor som fått förhandsläsa och inte verkar gilla alls, och sedan små kommentarer här och där av människor som verkar gilla, absolut, och det har ju ett sådant konstigt viktsystem, beröm och kritik, för en liten ärta till kritiker kan väga lika mycket som tre berömmare inuti oss, och särskilt inuti konstnärer (vi är ju så fragila), och därav är det egentligen kört. Så jag måste sluta googla mig själv. Jag gör mig illa.

Och då blir det ingen uppföljare.

Ett viktigt meddelande från Diana

OBS!

Diana, på Bokhandeln Laholm, låter hälsa att Kaninhjärta nu finns i den FYSISKA BOKHANDELN också, mycket, mycket viktigt!

Mitt lilla kaninhjärta bultar särskilt för dem som vet vad böcker är värda ...

Och, om ni vill köpa

... och stödja denna lilla författare i världen, går det bra nu.
Bokus.
Adlibris.

Tjoflöjt!

Om ni inte vill köpa

... kan ni vinna.

Trevlig helg på er nu!

Feberkrampf

Trots feberkrampf släpade jag hem den här lilla lådan (okej, Kristoffer tog på sig en morsk min och skjutsade ner mig på hörnet, men ändå). Konstigt, tycker jag, att se boken i så många exemplar. Väldigt, väldigt många. För mig finns det liksom bara en.

Boktrailer

Fick precis höra att boktrailern för Kaninhjärta är på g, förhoppningsvis redan på måndag när boken förväntas komma ut i butik (planerar du dock att köpa den i butik bör du nog vänta några dagar till, så de hinner levereras, tror jag ...).

Så snart jag har boktrailern publiceras den här!
Och så snart jag ser att boken går att köpa vida Bokus eller Adlibris ska jag länka.

Ha en god dag nu!

Oh, the pain

Är ni krassliga? Jag är inne på vecka två av krasslighet, och nu verkar det hela börja om, kroppen värker av feber, halsen rosslar. Och chefen tittade bekymrat på mig häromdagen, sa att min frånvaro var skyhög och undrade om jag inte trivdes på jobbet längre. Vilket gör att jag idag, och igår, tvingar mig dit. Inte bra, så klart. Men vad ska man hitta på? Förkylningar ska inte sitta i, i två veckor, de ska gå över efter en. Dessvärre tror jag detta är en ny. Hur förklarar man det för en chef som glatt berättar att hen har en sjukdag per år och hellre stoppar i sig en värktablett än stannar hemma?

Tror det är den mentala stressen, den öppnar upp för allsköns skit att få fäste.
Jag tänker skratta förkylningen rakt i ansiktet, jobba mina fyra timmar idag och träffa Charlotte efter jobbet. Vi ska kolla skor, och käka tapas.

*HOST, ROSSEL*

Bekymret ...

... med att välja lagom långt stycke ur Kaninhjärta att läsa upp på släppfesten är överhängande. Det finns saker att ta hänsyn till:

1. mina kära vänner och gästers tålamod
2. min egen scenskräck
3. faktum att de flesta inte kommer att ha läst boken än, och därför inte vet så mycket.

Alltså måste jag hitta ett stycke som är lagom på alla de sätt, och som inte spretar utan summerar, så alla fattar, och ju mer jag letar, ju mer jag föreställer mig den lilla scenen på Kontiki och alla ansikten nedanför, och mikrofonen (som jag säkert kommer dunsa i och skapa rundgång), desto mer nervös blir jag. Så provläser jag högt och snubblar på orden och undrar litegrann vad jag gett mig in på.

Jag vet, jag är starkare än jag ser ut (och tror). Det kommer gå fint, det här.

Försökskanin nummer 1: Kristoffer. Han har nämligen inte läst än. Böcker fungerar som sömnpiller för honom. Massa kaffe, sen ska han få högläsning!

Den här kvinnan

... är fantastisk.

Tack, Amanda, för så väldigt, väldigt mycket.

Pirr!

Igår kom min bröllopsklänning på posten. Idag, eller imorgon, kommer förmodligen en kartong med Kaninhjärta från Ada & Anna, eller Tjejorna. Snart finns den till försäljning i butikerna. Och den 20e april är det släppfest (är ni nyfikna och vill komma kan ni kika närmare här). Ändå går jag omkring med en rastlöshet i kroppen som om det inte händer någonting, som om mitt liv är stillastående, vilket är oerhört kymigt. Det bevisar ju, en gång för alla, att även när det går bra är "man" aldrig nöjd, och att det handlar mer om ett synsätt, ett tankesätt, än att leva ett mindre lyckat/trivsamt/händelserikt/rikt liv. Istället för att vara glad åt det man har strävar man hela tiden vidare, vidare, vidare, och ju mer man strävar desto lättare känns allting i händerna, nästan som fjädrar, och fjädrar fladdrar så lätt ur ens grepp. Nej, jag ska landa. Jag vill landa.

Nu landar jag.


För övrigt känns det skumt (och pirrigt!) att se min bok hemma hos någon annan. Min första impuls var att se efter om den fortfarande låg här på skrivbordet, som om det bara finns ett exemplar, och att det hade blivit utlånat utan att jag visste om det, och sedan skrattade jag åt mig själv.
Fler skumma exempel:

Pirr!

Pirr (på vårt vänster, lite ner på sidan, under "På bokpallen finns också")!

Pirr!

Pirr!

Pirr (längst ner i inlägget)!

Pirr!

Det är väl så med kaniner;POOOF! They're everywhere!

Oh, happy day

Kristoffer sa att det fanns en avi på hallbordet där hemma, vilket antingen kunde betyda att lasset med böcker hade kommit, eller klänningen (KLÄNNINGEN). Och det var det sistnämnda. Lite justeringar behöver göras (hur stora tuttar mätte jag upp egentligen??), men överlag är den precis på pricken, och fullständigt och alldeles magisk ...

... tror jag måste prova den igen, faktiskt, nu när jag har lägenheten för mig själv.

Det blir ingen helbild, men ni anar snörningen i ryggen, väldigt löst trädd, och det breda halterneckbandet man knyter en stor rosett i nacken av, och den flortunna spetsen som klär hela klänningen. Och jag fick inte plats att snurra runt  här hemma men gissa, om jag tänker snurra på vår stora dag, för vilken vid KJOL!

Temalåt

Bingo. Där satt den.

Debutantbloggen

Jag gör ett regelrätt gästinlägg på Debutantbloggen idag, tillägnat er som skriver efter författardrömmen. In och läs!

Och Glad Påsk!

Lov

Nu tar jag lov, precis som Janina, och kommer tillbaka tisdag nästa vecka. Jag hoppas ni får en riktigt härlig helg med massor av sol och liv, och att ni tar er en rejäl funderare på detta (jag blir ju så glad om ni kommer!!):

Omslag: Richard Schöldström & Fredrik Remnefalk   Foto: Ola Kjelbye VÄLKOMMEN PÅ RELEASEFEST! Christin Ljunqvists debut är en gripande skildring av en hjärtskärande syskonrelation, och en gastkramande hälsning från andra sidan. Om livet och döden, och skiktet där emellan. Kom och fira boksläppet av Kaninhjärta! Fredag 20 april kl 17.30 Kontiki Storängsgatan 2, Göteborg Vi bjuder tidiga gäster på ett glas och snittar från restaurangen. Trevligt mingel och boken till releasepris utlovas! Och senare under kvällen; livemusik med Joachim Willumsen. Hjärtligt välkommen! OSA senast måndag 16 april till info@gillabocker.se Gilla Böcker AB Lövholmsgränd 12 SE-117 43 Stockholm Ada Wester ada@gillabocker.se +46(0)736 70 37 47 Anna Danielsson Levin anna@gillabocker.se +46(0)709 94 21 60 www.gillabocker.se info@gillabocker.se

Tips till er som skriver!

Jag har lagt till en ny sida här på bloggen med mina samlade skriverfarenheter. Tycker ni att jag har missat någon fråga får ni hemskt gärna ställa den till mig, antingen i kommentarerna nedan eller på min mail; info [at] christinljungqvist [punkt] se.

Tack, Clara!

Det här inlägget behövde jag läsa.

För så tänker jag, och så känner jag, just nu inför min bok ("den är fin, men tänk om ingen gillar den?" eller "jag måste stressa vidare med bok två för innan två böcker har man inte grundat ett författarskap utan man kan lika gärna bli en one hit wonder" osv.), jag måste tillåta mig själv att landa i detta nu. Att skärpa mig, och tänka rätt, och bara vara glad.

Fokusera på releasefesten.

Krama den lilla, lite suddigt sådär.



Den sticker upp under tröjan, man ser den knappt.

Läsa högt ur den (särskilt det stycke jag planerar att högläsa på festen).

Prova klänningen jag ska ha.

Så. Svårare än så är det inte. Nu gör jag det. God dag på er, allihop!

Kaninhjärta är här

Jag har blivit med bok. Och som alltid har jag svårt att förstå, när saker och ting väl händer, svårt att känna det, svårt att koppla (och det blir knappast bättre av feber ...). Så jag sitter med boken i min hand och säger till mig själv "jag har skrivit en bok, jag håller i den nu", och hoppas att det förr eller senare sjunker in.

Jag måste öva på mindfulness. Och att känna glädje i stunderna.

Här är jag, här är min bok. Jag har gjort det; nu är jag författare.

Framsida!

Förstasida, som överraskade mig! Det var min idé att sätta kaninen som logga,
men att den smugit sig in i boken gillar jag verkligen!

Baksida!

Och dedikationen. Syns sådär. Det står "Till Kristoffer, för evigt i mitt hjärta".

Release-fest

Eller släppfest, som man säger i Sverige.

Kom och fira boksläppet av "Kaninhjärta"!

Fredag 20 april kl 17.30
Kontiki
Storängsgatan 2, Göteborg

Vi bjuder tidiga gäster på ett glas och snittar från restaurangen. Trevligt mingel och boken till releasepris utlovas!

Obs! OSA till info@gillabocker.se senast måndag 16 april!

Så, kan ni, vill ni, vore jag jätteglad om ni kom (här har ni vägbeskrivning)! Kontiki är dessutom ett riktigt mysigt ställe (kolla in! Hela stället är inrett i bambupinnar!), och jag lovar att signera varenda bok som blir köpt!

Välkomna!

Denna kyliga vår

Nej, mina vänner, jag är hemmavarande igen. Feberfrossa och halsont, och det började för en vecka sedan. Kanske att sådant fäster bättre när man jäktar, lite?

Tänkte jag skulle roa (eller oroa?) mig själv genom att se lite Twilight-filmer, som "Eclipse" och "Breaking dawn", inte för att de är bra på något sätt utan för att de finns. Jag kan gå omkring och störa mig på saker som jag inte avslutat. Och jag började ju, genom att se "Twilight" för några år sedan,  och då måste jag fortsätta, to the bitter end.

Exakt hur dåliga de är, och varför, återkommer jag med.

Jag hoppas ni är friska, ät mycket kiwi!


Oh, yes!

_________________________________________________

Uppdatering: jag kommer inte kunna göra en djuplodande analys av filmerna (eller storyn) då jag dels inte har läst böckerna, dels inte har sett sista delen av Breaking dawn, och sedan var det ett tag sedan jag såg första filmerna.

Det jag kan påpeka är detta; jag ser inte intrigen, många gånger finns där ingen. Många gånger vrids den fram ur ingenting bara för att skapa ett drama och då får det noll resonans hos mig.

Intrig? Vampyr och flicka träffas, de blir förälskade, de vill ha varandra på gott och ont, trots allt, mot alla odds, men vampyren kan aldrig i livet tänka sig att göra henne till sin (sort). Varför? Jo, smärtan, lidandet, förlusten av själen. Detta stöts och blöts genom hela storyn (och alla filmerna), genom en annan (och likvärdig) smärta, genom ett annat lidande, genom andra förluster. För att skapa ett drama. När vampyren inte gör flickan till sin låter vampyren henne, och sig själv, lida på andra sätt, istället. Och ingen av dem verkar riktigt se det motsägelsefulla i det, utan fortsätter, och fortsätter.

Mitt i detta har vi en varulvspojke som älskar flickan förbehållslöst. Hans känslor för henne är osannolika - i verkliga livet skulle han slutat älska flickan så passionerat efter ett, kanske två, avfärdanden. Istället fortsätter han vara väldigt passionerad och väldigt angelängen och väldigt engagerad - varför? Flickan är särskild, ja visst, men ingen, i verkliga livet, är så särskild. Sannolikheten är att han hittar någon annan (och det hade kunnat bli en story i sig).

Förälskelsenivån i storyn saknar klangbottnar som gör den realistisk, den är snarare drömsk, och det är synd, särskilt när böckerna/filmerna riktar sig till unga.

Dramat kring vampyren, flickan och varulvspojken cementeras, de tillåts inte utvecklas. Intrigen är framtvingad, och sällan realistisk. Varje film har mer eller mindre denna dramaturgiska kurva: kysscener, kärleksbedyrande, Det Stora Hotet, alla involveras, flickan ska skyddas och ömmas för (på tal om drama, och all smärta, och allt lidande, som hade kunnat besparas samtliga om vampyren bitit henne i första filmen), FAJT, avslut på blomsteräng.

Vad hade hänt om vampyren bitit flickan i första filmen?

Vad hade hänt om flickan blivit vampyr, i hennes relation med alla andra?

Vad hade hänt om flickan, slutligen, hade valt varulvspojken, trots att hon är vampyr?

Karaktärerna hade utvecklats om det hade vågats mer, intrigerna hade kommit naturligt, och det hade inte blivit så förbenat tjatigt.

Det är vad jag tycker. I morgon ser jag sista delen och tror väl inte den kommer ändra min uppfattning särskilt mycket.



Så var det dags

PRESSMEDDELANDE 2012 04 03 KANINHJÄRTA Christin Ljungqvist Roman 15+, danskt band, 280 s. ISBN 978-91-86634-20-9 Utk. april 2012 Recensionsdag 23 april   Releasefest 20 april i Göteborg (för mer information kontakta anna@gillabocker.se)   Nyhet! Stockholm Text www.stockholmtext.com ger ut Kaninhjärta som e-bok i engelsk översättning, för distribution på den engelsktalande e-boksmarknaden, med planerad lansering hösten 2012. EN HÄLSNING FRÅN ANDRA SIDAN Christin Ljungqvist debuterar med en gastkramande hälsning från andra sidan, som genremässigt möter såväl Jessica Schiefauer som John Ajvide Lindqvist. Kaninhjärta är en gripande skildring av en hjärtskärande syskonrelation, och samtidigt en psykologisk kriminalhistoria. Om livet och döden, och skiktet där emellan. Mary och Anne är enäggstvillingar, och det är svårt att veta var den ena börjar och den andra slutar. Sedan de var små har de sett sådant som andra inte ser, känt sådant som andra inte känner. Anne ser andar, och Mary känner dem inta hennes kropp. Tillsammans utgör de ett medium.     Av vad som tycks vara en slump kommer de i kontakt med en medial grupp, som söker efter en liten flicka. Hon försvann för nio månader sen, och förmodas vara bortrövad och kanske mördad. Polisen har inga misstankar om vem gärningsmannen är, men med gruppens hjälp närmar sig Mary och Anne ett svar.     De är tvillingar och nästan som ett, och samtidigt så skrämmande åtskilda. Båda har de ett kaninhjärta som bultar, båda är de rädda, men för olika saker. Mary fasar för att deras sökande ska sluta i en grav. Anne är rädd för att Mary ska ta livet av sig. Christin Ljungqvist är född 1983 i Vallda, utanför Kungsbacka, och bor idag i Göteborg. Hon arbetar i butik och har gått kurser i både skrivande och medial träning. Kaninhjärta är hennes debutroman. ”Hennes drömska och associativa berättarspråk utgör en perfekt kontrast till tvillingflickornas skenande ångest. Rent språkligt är författaren sofistikerad och lågmäld. /.../ Rent genremässigt har Kaninhjärta en hel del gemensamt med andra samtida så som Jessica Schiefauers Pojkarna (2011) och även John Ajvide Lindqvists Lilla Stjärna (2010).” Emelie Ljungberg, BTJ ”Christin Ljungqvist skriver som om hon var född att göra det. I Kaninhjärta flätar hon skönhet och råhet till något säreget, fängslande och mörkt. En skimrande begåvad debutroman, för såväl unga som vuxna läsare.” Amanda Hellberg, författare ”Spännande rakt igenom. Eftertänksamt otäck. Försiktigt, men obevekligt grym. En knivsudd verklig skräck. En fernissa av romantiserad depression. Och en kalldusch av mänsklig misär.” Anders Björkelid, författare För mer information, pressbilder och recensionsexemplar: Anna Danielsson Levin anna@gillabocker.se +46(0)709 94 21 60 www.gillabocker.se Gilla Böcker AB Lövholmsgränd 12 SE-117 43 Stockholm Ada Wester ada@gillabocker.se +46(0)736 70 37 47 Anna Danielsson Levin anna@gillabocker.se +46(0)709 94 21 60 www.gillabocker.se info@gillabocker.se

8 år

... idag.

Kärlek.

Här

... känner jag livet återvända till mig. Vilket ju är ganska läskigt. När jag inte lever, vad gör jag då, kan man undra? I Göteborg märker jag det inte, där går dagarna i varandra och det kryllar av måsten, men här nere ser jag gräset tränga upp ur jorden, och solen fångas i kattens morrhår, och vinden fara genom de nakna träden, och jag känner, och jag tänker, och jag kan fatta beslut. Jag fungerar här.

Jag behöver bo i hus.

Och på tal om liv, och inspiration, är det synd att jag inte äger ett Playstation när sådana här spel dyker upp: