Månad: januari 2013

Läsare

Okej, jag twittrar

30 januari, 2013

What else is new?

Usch. Jag GILLAR inte twitter, men känner mig liksom illa tvungen. Det fanns en gång i tiden twitters elaka tvillingsyster, www.bitter.se. Den sidan gillade jag. Varje gång någon skrev ett fult ord ändrades ordet (bög=hustomte, eller vad det nu blev), och grejen var att bittra loss fullständigt. Det var kul 🙂

Följ och gilla:
Fågelbarn, Författarskap, Kaninhjärta, Läsare, Litteraturevenemang

Full av kärlek

29 januari, 2013

Det var en fin första föreläsning som författare. Mitt gamla gymnasium har förändrats, precis som det mesta gör med tiden, men jag fann allt min fiollärare från förr, och chefen för det hela är gammal barndomskamrat med min mamma. Där har ni Kungsbacka/Vallda i ett nötskal.

Tack, Josefine Möller och Meta Bergman, ni var så väldigt snälla och vänliga och varma, och gjorde att jag kände mig välkommen, inte ett dugg vilse! Tack också till Aranäs elever! Vilka utomordentligt smarta frågor ni hade till mig, jag blev alldeles yr i bollen av alla tankar de startade. Det var så spot on, som om ni redan förstår er på skrivandet och branschen. Bra som fan!

Lite promotion inför mitt besök.
 
Mycket tjusig skyltning, jag och Gilla Böcker tackar!
 
Josefine Möller, jag, Anna Weiner och Meta Bergman småpratar.
 
Vi fnissade en hel del, också, och det gillar jag!
 
En filur från Kungsbacka-Nytt dök upp, det gillar jag också!
 
 
Så var det dags!
 
Jag pratade på i ganska exakt 30 minuter.
 
Sedan åt vi lunch, och efter lunchen följde jag med en klass elever till deras klassrum.
 
De hade läst min bok och förberett frågor som var SÅ SMARTA. Jag kände mig väldigt smickrad som fick svara på dem, så tack!
Följ och gilla:
Fågelbarn, Kaninhjärta

Fler borde

27 januari, 2013

”Fler borde öppna ögonen för all den storslagna gestaltning och alla de viktiga berättelser som gömmer sig bakom etiketten ”ungdomsroman” – Elise Karlsson i dagens Svenska Dagbladet

Eftersom jag inte prenumererar på tidningen blir det tipstack till Christine och Hanna. Tack, tjejor!

Jag får väl, som en av representanterna för crossoverlitten, lägga mig i debatten med några välvalda citat som svar på ”För många tycks gränsen mellan ungdomsroman (välskriven och medryckande, men utan psykologiskt djup) och vuxenroman (motsatsen, får man anta) fortfarande märkligt tydlig” – Elise Karlsson:

”Det är som mogen psykologisk studie ”Kaninhjärta” fängslar och känns viktig” – Ying Toijer-Nilsson, SvD
 
”En egensinnig spökhistoria, en psykologisk thriller, ett mörkt familjedrama. Romanen är rik, både till innehåll och språk” – Sanne Näsling, DN

”Bokens värde ligger i psykologin” – Björn Gunnarsson, HD

”Här blandas ett psykologiskt syskondrama intensivt med berättelsen om ett brott och ett brett spektra av övernaturliga inslag” – Jonna Fries, SMP

Just saying.





 
Undrar just vad som ska sägas om denna …


Följ och gilla:
Fågelbarn, Författarskap, Förlag, Kaninhjärta

Orättvist

26 januari, 2013
Visste ni att Kaninhjärta har ”Under retur” som lagerstatus i bokhandeln, just nu? Vilket innebär att det, centralt, sugs in böcker från alla bokhandlar till centrallagren, för att sedan skickas tillbaka till förlagen. Vilket i sin tur innebär att jag står i butiken, träffar er läsare och inte har min bok att signera och sälja till er, eftersom vi har sålt slut på våra Kaninhjärtan och inte KAN beställa nya.
Det innebär, med andra ord, att från nu tills Kaninhjärta kommer i pocket i slutet av mars uppstår ett vakuum som inte gör någon glad.
 
Vi debutanter har det inte lätt. Sällan är det väl så att någon av oss ens får ett år på hyllorna i de större butikerna innan vi plockas ihop och skickas tillbaka. Jag tycker det är orättvist. Sedan förstår jag, så klart, att nya böcker kommer, och gamla måste flytta på sig. Det jag menar är att böcker så snabbt blir gamla, och att ett år borde vara ett minimikrav för alla böcker, oavsett.
 
Kommer Hanna få stå längre på hyllorna? Jag hoppas det.
Följ och gilla:
Fågelbarn, Läsare

Min kalender= uppdaterad!

25 januari, 2013

Uppe i menyn kan ni se något som heter KALENDER. Där försöker jag samla alla viktiga datum under året. Nu är den uppdaterad, och det jag vet ska hända står med. En liten samling roligheter, helt enkelt, som på tisdag; föreläsning på mitt gamla gymnasium, Aranäs. Pirrigt och spännande! Det ska bli så roligt att träffa eleverna som går där nuförtiden, och se hur skolan ser ut, ombyggd och allt (jag kommer inte hitta någonstans, hjälp?). Det blir en heldag, först klockan tre cirka kommer jag bege mig hem igen. Efter min halvtimmeslånga föreläsning äter vi lunch, och sedan ska jag med eleverna till deras domäner, som det ju heter, så ska vi diskutera min bok. Mycket, mycket intressant.

Grejen är den att under tiden jag skriver, då har jag inga djupare tankar kring allt som hamnar bland orden. Jag har lite ”jamen, det är ju såhär det gick till”-inställning. Med andra ord; jag söker inte efter någon särskild reaktion hos mina läsare, inget effektsökeri inte! Därför blir jag alltid lika förvånad, ibland chockad, av läsarnas reaktioner. De som hatat (hatat??) Mary, även Anne, de som stört sig på deras mjäkiga mamma, alltså, min text har rört upp riktiga känslor, och jag blir alldeles ställd.
Därför ska det bli mycket, mycket intressant, som sagt, att se vad eleverna tänker fråga, och vad jag ska svara. De har säkert tänkt mer än jag.

En liten rapport, sedan önskar jag er trevlig helg!

  • Fågelbarn går en sista runda hos Ada i dagarna, vi är supernära korr, sedan ska det skickas till tryck!
  • nästa vecka fixar vi baksidestext, sedan ska hela omslaget göras klart, och DET ser jag fram emot
  • överraskningen den 1 februari är också snart klar, ni missar väl inte? Kommer bli en fin liten grej för er som, som sagt, saknar tvillingarna
Följ och gilla:
Skrivande

Den skamlösa nyfikenheten

24 januari, 2013

När jag för ett par jular sedan, om inte tre (?), jobbade på Bokhandeln Laholm, lånade jag en bok ur deras bokhylla i fikarummet. Det råkade bli Den skamlösa nyfikenheten av Astrid Seeberger. Jag hann aldrig läsa ut den (men jag var väldigt nära!), men minns den som en fantastisk bok. Astrid verkar vara en oerhört klok och vacker människa, och jag blev alldeles lugn inombords av hennes ord. Så, en dag ska jag köpa den här boken. En dag ska jag läsa slut den.

Innan dess tänkte jag tipsa er om den, det vill säga, om ni inte redan har läst?

 
Följ och gilla:
Förlag, Läsare, Litteraturevenemang, Rävsång

Vad hände?

22 januari, 2013

Jo. Jag fick nog av de dystra, men vackra, färgerna, och hittade den här fina bilden istället. C’est Hanna! Oui!

Eftersom jag varit tyst av mig den här veckan tänkte jag förklara vad jag sysslat med. Såhär:

  • kommit fram till att bok tre inte riktigt håller måttet (på egen hand, förlaget har inte fått läsa än), nej, gör om, gör rätt! Så det är vad jag gör: skriver.
  • ordnat min bokföring (lika sådär som det låter, men ju mer jag lär mig desto roligare blir det)
  • mailat med förlaget angående ett möte 1 februari, som nog, faktiskt, blir av (hänger på att Kristoffer får ändra om sina arbetsdagar, så vi kan förena nytta med nöje och tjingsa på kusinen i Åkersberga över samma helg)
  • fått en rad roliga besked, däribland vilken dag jag dyker upp på littfestivalen i Lund (se nedan) samt ännu ett besked, som kommer vara hemligt lite till, men som förhoppningsvis drar igång i början av februari och som jag betraktar som ännu ett steg i rätt riktning (OBS! Det har inget att göra med den planerade publiceringen här på bloggen!)
  • renskrivit och repeterat kommande föreläsning (oooooh fjärilar!)
  • nojat över att jag sitter ner så mycket som jag gör, just nu (det är skittrist att promenera i stan, mycket härligare på landet!)
  • nojat över vår bostads skick (det behöver dammsugas, och tomtar och nissar står kvar överallt!)

Så ser det ut. Här kommer mer:

 
Följ och gilla:
Kaninhjärta, Läsare

Ni sprider väl?

Oh, it’s on. It’s really on och jag kan knappt vara tyst om det längre! Alltså, det har med Kaninhjärta att göra, men det är också ett litet avslöjande kring själva arbetet med boken. Och detta, tillsammans, gör mig väldigt glad och … ja, jag har det tufft just nu med att hålla tyst, helt enkelt. Men jag ska försöka.

Överraskningar är INTE min grej.

 
1 februari klockan 09.00 just precis här.
 
12 dagar kvar.
Följ och gilla:
Fågelbarn, Rävsång

Redigeringsrunda ett

… klar! Jag skickade manuset till Ebba igår och tog mig friheten att skriva på något helt nytt idag. Precis innan frukost. Tror det blir bra. Ada har det snart på sitt bord … 
 
Ja, och som ni ser har jag bytt plats. Nu sitter jag i den lilla knakiga soffan framför brasan, som just brunnit ut, men som fortfarande alstrar värme. Det var fjorton minus här i natt. Och ute ligger snön kvar, så klart. Blir att klä sig rejält när vi beger oss in till Laholm om en stund. Dagarna här är urmysiga. Vi jobbar på dagarna, promenerar och fjantar runt i snön, tar små turer i byggden, och på kvällarna lagar vi middagar och tänder brasor och kollar avsnitt av The Wire. Good shit.
 
Och eftersom det är så urmysigt här, och jag mår riktigt bra, ska jag ta en runda med manus till bok tre lite senare idag.
 
Tjofräs!
 
Följ och gilla:
Kaninhjärta, Läsare

Till er som läst Kaninhjärta:

15 januari, 2013

jag har en liten surprise på gång. Som kanske inte är särskilt liten, egentligen, om ni saknar Mary och Anne, och längtar efter Hanna i kommande Fågelbarn. Däremot är det av yttersta vikt att ni har läst Kaninhjärta. Annars blir det inget bra, okej?

Here comes: 1 februari, just precis här. Skriv upp i kalendern/mobilen, och surfa in på min sajt klockan nio på morgonen. Eller när som helst efter det. Det går också bra.

Och för sjutton gubbar, sprid nu detta! Det är av absoluta vikt, så ingen som hade velat hänga med missar hela grejen. Sprid tills ni skäms, liksom, på bloggar, Facebook, Twitter. Var som helst är helt okej.

18 dagar kvar.

Följ och gilla:
Fågelbarn

Känslan av samhörighet

14 januari, 2013

Sååå viktig. Wouldn’t you say? Jag märker att jag inte är ensam i redigeringsarbetet, att vi är fler som sitter med våra nästa böcker i detta nu. Och det är en god känsla. En riktigt mysig en. Kanske är vi ännu fler? Heja oss! (!!)

Min idébok, som också får tjäna som anteckningsyta. Jag är lite längre kommen nu. Typ sida 163.
Le computer. Försöker spara jobbet. Men nätet här nere är knaggligt.
Le writer. Och kuriosan …
Följ och gilla:
Fågelbarn

Oglammigt

… och alldeles perfekt för skriv. Kristoffers farmor och farfar byggde Stugan på sextiotalet. Med god hjälp från farmors far och farfars far och allt vad det var. Här har samlats på minnen från då till nu. Minnen i form av kuriosa. Massor. Av kuriosa. Små, gröna glaskatter. En mus gjord av snäckskal. Mässingsfinurligheter. Dalahästar. Tallrikar på väggarna. Golvljusstakar, spinnrocka, en jättelik tunna som egentligen är ett barskåp. Man vänjer sig. I början är det som en käftsmäll att gå in här. Så mycket grejer överallt att man inte riktigt finner ro.
 
Nu finner jag ro. Redigeringsrunda ett på Fågelbarn is on! Frosten glittrar i gräsmattan utanför. Snart tänder vi väl en brasa. Innan dess sitter jag här med dubbel uppsättning stickat.  
 
 
Vad håller ni på med idag?
Följ och gilla:
Fågelbarn

Hard work-work

11 januari, 2013

Mina fina, det är dags för helg. Det vankas lördagsjobb och Stug-tur. Hela nästa vecka, faktiskt. Jag ska sätta tänder och klor (så våldsamt det låter?) i första redigeringsrundan, Kristoffer ska göra en jäklars kraftansträngning med sitt finfina företag www.fondkalle.se (jag tror man kan anmäla sig, och tjänsten fungerar, men han har grejer kvar att fixa innan det tar fart så att säga), vi ska promenera i vanlig ordning, tända brasa som alltid. Läsa, kolla på The Wire, sådana saker.

Så klart hörs vi nästa vecka. Men helgen blir tjock. Därför tänkte jag säga hejdå och önska trevlig lördag-söndag!

Och jag blir väl så illa tvungen att läsa den här. Bara jag fått köpt den först.

Följ och gilla:
Fågelbarn

Fågelbarn

 
Visionboard. Och bilder från i somras, när jag och Kristoffer besökte det gamla spökhuset som figurerar i boken …
 


 
  

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Följ och gilla:
Skrivande

Hur mycket?

Hur mycket är för mycket, när det gäller skrivandet? Jag har massor av idéer nu. Och inget direkt fastjobb. Alltså blir skrivandet/författandet en del av min inkomst, en ganska viktig del, men jag tänker: blir det för mycket att påbörja fjärde manus NU? När bok två snart ska redigeras (alltså inte är klar), manus till bok tre precis blivit klart och ligger här bredvid mig i en blå mapp enligt bilden:

 
Redo att gå en redigeringsvända hos moi.
 
Jag har läst här och där att den allmänna uppfattningen blivit att exempelvis Joyce Carol Oates skriver för mycket för att få priser. Alltså att ”fin litteratur” tar lång tid på sig att värka ur författaren. Att hon publicerar för mycket för att riktigt kunna gillas. Rent kvalitetsmässigt. Vilket jag inte håller med om. Sedan är jag inte alls i hennes klass vad gäller kvalitet, det är inte så jag jämför oss, utan just det där med att kanske spotta ur oss lite för mycket? Jag är orolig för att jag, om jag påbörjar fjärde manus nu, inte gör bra ifrån mig. Kvalitetsmässigt.
 
Samtidigt … vad ska jag annars göra?
Söka jobb?
Det är ju det här jag vill: skriva. Så fingertopparna glöder.
 
Say what?
Följ och gilla:
Kaninhjärta

Kaninhjärta i bilder – 1

 

Hanna bodde i en lägenhet på första plan i vad som kallas ett landshövdingehus. Första våningen hade stenfasad och den andra och tredje hade träplank och husen var låga och ringade in lummiga gårdar med grillplatser och gungställningar och omkringslängda små sparkcyklar. Mary och Anne åkte Valldabussen och pendeltåget och en spårvagn för att ta sig dit och lägenheten låg mellan Slottsskogen och Älvsborgsbron i ett område som hette Kungsladugård.

 
 

Hanna och Peter mötte dem vid spårvagnshållplatsen och regnet strilade och Hanna verkade spänd som hon alltid blev av Peter och Peter verkade nöjd. Han log som en katt i solen trots att ingen sol fanns och Hanna sa Göran kommer snart och Henrik ringde precis, dom är på väg.

Det här ska bli spännande, visst ska det?” sa Peter.

 
Anne log och Mary himlade med ögonen och Hanna höjde
sitt paraply så regnet smattrade på det och visade vägen mellan husen och in i
en valvformad portgång.
 
En halvtrappa upp låste Hanna upp sin ytterdörr och de
samlade sig i hallen och det var som att kliva in i Hannas innersta, i ett
varmt och rosa rum, trygg från omvärlden och full av förväntan och nyfikenhet.
 
 
Anne ville ställa fönstren på glänt och lyssna till fågelkvittret, hon ville bläddra genom fotoalbumen och bo här, leva här, vara här. Hon ville undersöka alla gamla, omaka saker, som samlarsaker eller stulna saker, som stod på hyllorna i vardagsrummet, hon tyckte hon såg Emilias rökelsekärl men hon vågade inte gå fram och titta
ordentligt.
 
 
”Jag bor ganska litet”, sa Hanna som om hon ursäktade
det och Anne tittade på hennes tatuering som spretade fram under tröjärmen, en
tjuvaktig skata, en skata som stjäl.
Följ och gilla:
Kaninhjärta, Läsare

Kanin-vågen

9 januari, 2013

Ljuvligt vad boken poppar upp överallt!

Jag fick ett mail från Anna igår; branschen gillar 🙂
Med en länk.

Sedan har jag inte haft någon anledning till att sluta googla mig själv eller Kaninhjärta eftersom alla, överallt, skriver så fint om oss båda. Linda O topplistar oss. Det gör Eli också. Och Lingonhjärta. Bokmamma tänker läsa. Och Monika. Sedan är vi också nominerade till Bokbloggarnas litteraturpris! (!!!) Bara det känns fint nog. Sedan, om vi vinner …

Jag har tänkt mycket det senaste året. Så klart. När dröm blir verklighet, när verklighet överträffar dikt, när inget längre står still utan far runt, yr omkring eller darrar lätt, hur blir det då om man dessutom har som dålig vana att överanalysera saker och ting? Men en tanke börjar stå ut. Tanken att min debut inte hade kunnat bli bättre. Jo, visst, det hade kunnat bli en Harry Potter av det, och ändå inte. För jag tänker: det händer sällan. Väldigt få böcker brusar upp på himlen och smäller av som något makalöst vackert. Men Kaninhjärta har absolut brusat en bit. Och som den har smällt. Så gott den kunnat. Den har hittat läsare, den har rotat sig och den blommar igen och igen. Lustigt nog (?) hade jag ingen tanke på er när jag började skriva. Jag hade ingen tanke på att bli läst, och vad det i sin tur skulle innebära: att bli hörd. Att människor plötsligt lyssnar till min röst.
För bara ett tag sedan kom ännu en tanke: jag lämnar ett avtryck i världen. Mina böcker kommer att överleva mig. Och ännu längre: historierna jag berättar kanske betyder något för någon, någonstans?
Det, om något, är makalöst vackert.

Att debutera på så sätt att boken säljer multum och hela livet blir en karneval (läs: huvudlöst) tror jag blir en chock för dem det händer, eller drabbar. Jag vet att jag inte skulle klarat av det. Jag är den typiska författaren. Den som gärna skärmar av. Den som gärna stannar hemma. Samtidigt är det, givetvis, spännande att hamna i situationer som Bokmässan, för att inte tala om att återvända till sin gymnasieskola för att berätta om sitt liv. Det känns, faktiskt, förstärkande. Som ett slags upprättelse.

Nej, för min själs skull har debuten varit alldeles lagom. Alldeles perfekt. En upptrappning. Steg för steg närmar jag mig.

Följ och gilla:
Författarskap

Kollega: Annakarin Thorburn!

8 januari, 2013

 
PRESSMEDDELANDE 2013 01 08
 
 
 
Jag biter i apelsiner
 
Annakarin Thorburn
Roman
Flexband, 240 s.
ISBN 978-91-86634-32-2
Utk. januari 2013
Recensionsdag 30 januari
 
Utkommer även som e-bok
DEBUT OM LUST OCH SVEK
Översättaren Annakarin Thorburn debuterar med ett
relationsdrama om en ung kvinna som slits mellan två män och samtidigt bär
barndomens stora sorg – sin mammas svek.
 
Tillsammans
med Ödlan går allt fort, fort, och hon är alltid ett steg efter. Han
kommer hem med kinamat och färg i håret, och biter i hennes läppar.
Och sen försvinner han igen, ut i natten. Men hon älskar honom. Så en
dag träffar hon Lo, på biblioteket. När hon frågar om han vill ta en
kopp kaffe växer hallon på hans hals, och hon tänker att hon
skulle vilja smaka.
 
Jag
biter i apelsiner
är ett relationsdrama om lust och svek, om längtan efter
kärlek och bekräftelse, och allt vi är beredda att offra för att känna oss
sedda, utvalda, älskade. Med ett språk som ömsom blommar, ömsom
blottlägger, och en doft av sydligare breddgrader undersöker Annakarin
Thorburn de krafter som driver oss. Ett triangeldrama utvecklar
sig och huvudrollsinnehavaren, den unga kvinnan, förflyttas tillbaka
till barndomen, då hennes mamma en dag klev ut genom dörren för
att aldrig återvända.
 
Annakarin
Thorburn
är född 1980 i Stockholm, där hon också bor idag. Hon är
skönlitterär översättare från spanska och skriver kontinuerligt för
tidskriften Karavan. Hon
är halvspansk, har bott i Spanien, Argentina och Frankrike, och undervisar
i brasiliansk pardans. Jag
biter i apelsiner
är Annakarin Thorburns debutroman.
 
Annakarin Thorburn
Foto:
Nora Bencivenni
 
För
mer information, pressbilder och recensionsexemplar:
Anna
Danielsson Levin
anna@gillabocker.se
+46(0)709 94 21 60
www.gillabocker.se
 
 
 
 
Gilla
Böcker AB
Lövholmsgränd 12
SE-117 43 Stockholm
Ada
Wester
ada@gillabocker.se
+46(0)736 70 37 47
Anna
Danielsson Levin
anna@gillabocker.se
+46(0)709 94 21 60
 
Följ och gilla:
Skrivande

Tips: skrivkurser

Jag har absolut skrivkurser att tipsa om! Här kommer:

  1. Textlabbet vid Bona Folkhögskola i Motala, en distanskurs med en verklig träff per termin. Träffar som faktiskt förändrade mitt skriv ordentligt. Det att sitta i ring och diskutera texter. Det att andra diskuterade min text. Rysligt, och fantastiskt! Lärorikt så det förslår! Och viktigt, om man menar allvar med sitt skrivande. På så sätt träffar du personer som är som du, och det i sig ger oerhört mycket skrivlust, men du lär dig också att välja vilka du ser upp till, vilka du ska lyssna på, och vilka du inte håller med. Vilka du kan bortse från. För man kan inte behaga alla läsare. Vad man än skriver kommer alltid att ogillas av någon.
    Den här kursen är min nummer ett! Man tilldelas en handledare, sedan får man uteslutande jobba med sitt projekt.
  2. Skrivarlinjen vid Skrivarakademin i Stockholm, ännu en distanskurs som gav mig mycket. Den är att föredra för dig som vill jobba med skrivandet som hantverk, då man går igenom olika sätt att skriva, rentav manus till teater/film! Experimentell och rolig. Inga riktiga träffar ingår, och de sista veckorna jobbar man med ett större, eget projekt. Då tilldelas man en handledare, som på Textlabbet, och det gillade som sagt jag.

Båda kurserna avgjorde saken för mig. Jag var en ung, på-näsan-skrivande tjej när jag klev in, och jag var en något äldre och insiktsfull tjej när jag kom ut på andra sidan.

Bona Folkhögskola – när man bor på vandrarhemmet mitt emot är det den här synen man vaknar till.
Följ och gilla: