Ibland önskar jag att jag kunde slå av hjärnan. Det går, jag vet, men då måste man träna yoga varje dag och grejen är att jag känt olust till träning det senaste, ryslig olust. Jag blir sådan. Omges jag av för många hurtbullar som närmast är beroende av träningskickar blir jag motvals. Våga vägra träna, liksom. Alla jäkla måsten … så, det här med att grubbla, det är ju bra att man tänker efter lite på det man behöver fixa. Det är viktigt att fundera på problem med syftet att lösa dem. Sedan, när man kommer till den punkt där man vänder om och tänker igenom samma grej, om och om igen, då löser man inte längre problem, då grubblar man. Och det är då man bör sluta.

Så, jag ska sluta nu. På riktigt. Kanske börjar jag träna yoga, också. Egentligen skulle jag vilja träna något roligare. Har någon av er prövat zumba? Är det löjligt, eller skoj?

 
 
För att göra det här inlägget lite mer litterärt petar jag in en recension av Kaninhjärta. Alltid lika roligt att få så fina rosningar.
Följ och gilla: