Blog updates

Latest news & updates
Läsare

Ett förmanande finger

23 april, 2013

Det kanske går bra för mig nu (?), så till vida att det uppstår ett slags avstånd mellan mig och andra. Inget jag eftersträvar, kan jag säga. Jag är fortfarande jag. Ingen speciell, fast unik, så klart. Men jag har fortfarande funderingar och ångest och problem. Saker jag bara inte orkar göra (och måste), och framtidsoro. Framgång betyder inte att livet plötsligt blir perfekt.
Så, är det något ni undrar över är det bara att fråga. Jag bits inte (och jag är inte ett dugg högfärdig, det är det sista jag någonsin tänker bli), ingen fråga är för dum. Och vill ni att jag gästbloggar hos er (hur liten läsarskara ni än har), så är svaret alltid: JA, i mån av tid. Bara att maila mig på info at christinljungqvist punkt se, så bestämmer vi något.

Jag lovar och svär, oavsett hur det blir framöver, att jag alltid kommer stå med fötterna på jorden. Och jag kommer alltid att vilja veta vilka ni är, och ta mig tiden att lyssna.

Såhär ser det ut i Stugan, när jag är osminkad och läser min favoritbok EVER (Den hemliga historien, Donna Tartt).

 

Följ och gilla:

6 comments

  1. Men det är ju sjukt kul att det går bra för dig! (För det gör det ju.) Hoppas verkligen att du inte får några andra vibbar än stolthet och glädje av folk runt omkring dig.

    Jag har läst klart Fågelbarn, gillade förstås massor. Och tro det eller ej, men jag tänkte faktiskt en hel del på Joyce Carol Oates!? Kanske pga den otäckt mörka stämningen, kursiveringarna och det glasklara men skimrande vackra språket.

    Kram

  2. Haha, du ska bara veta … 🙂
    Nej, såhär är det. Jag märker att människor runt mig tittar på ett annorlunda sätt, och beter sig annorlunda än förut. Som om jag blivit förmer än dem. Det är en väldigt underlig känsla. Och jag förstår plötsligt min svärfar, som en gång utbrast att ingen frågade hur det gick för honom på hans jobb eller hur han mådde. Just för att hans firma går med miljonvinst och han tjänar bra. Som om människor runt honom bara förutsatte att allt var tipptopp. Ingen idé att fråga. Eller, rentav lite avigt att fråga?
    Så, jag ville mest säga som det är. Att jag fortfarande har ångest och problem, kort och gott 🙂 och ställer upp på frågor och gästbloggeri!

    Men OJ! Du är la för skön 🙂 tack! Vilken oerhörd jämförelse. JCO brukar jag skämtsamt kalla mig för (Sveriges svar på), eftersom jag spottar ur mig böcker hela tiden. Men det här var nog bättre.

    Kram på dig!

  3. Jag förstår. Tråkigt att behöva känna så, men också kanske (tyvärr) mänskligt att känna blygsel/avundsjuka över andras framgångar.

    Och jämförelsen med JCO var (såklart, du vet att jag är rätt rak) väldigt uppriktig.

  4. 🙂

    Stor kram till dig.

  5. Ett sånt där avstånd
    bara för att någon har lyckats med något
    är konstigt och gör lite ont.

    Det kan räcka med att ha ett jobb.
    Eller utbilda sig.
    Eller göra det som man faktiskt säger att man vill göra.

    För det gör ju inte alla.
    Alla kan inte…vill inte…orkar inte…får aldrig tummen ur.

    Då bygger man kanske upp en skyddsvägg mot Lyckade Personer.
    Kanske.

    Eftersom jag känner mig hyfsat lyckad själv ;-))) så känner jag ingen avundsjuka mot dig men det kan vara en av förklaringarna till avstånd och blickar.
    Aaaaavundsjuka.

    Då gäller det att försäka vända det till inspiration för andra.
    och det tycker jag att du gör väldigt, väldigt BRA 🙂

    Jag känner en total och respektlös närhet till dig Christin och lovar att fråga dig hur du mår varje gång vi ses 😉

    Gästblogga hos mig.
    Eh…tja.
    Då får du måla nåt då ;-)))

  6. Ett sånt där avstånd
    bara för att någon har lyckats med något
    är konstigt och gör lite ont.

    Det kan räcka med att ha ett jobb.
    Eller utbilda sig.
    Eller göra det som man faktiskt säger att man vill göra.

    För det gör ju inte alla.
    Alla kan inte…vill inte…orkar inte…får aldrig tummen ur.

    Då bygger man kanske upp en skyddsvägg mot Lyckade Personer.
    Kanske.

    Eftersom jag känner mig hyfsat lyckad själv ;-))) så känner jag ingen avundsjuka mot dig men det kan vara en av förklaringarna till avstånd och blickar.
    Aaaaavundsjuka.

    Då gäller det att försäka vända det till inspiration för andra.
    och det tycker jag att du gör väldigt, väldigt BRA 🙂

    Jag känner en total och respektlös närhet till dig Christin och lovar att fråga dig hur du mår varje gång vi ses 😉

    Gästblogga hos mig.
    Eh…tja.
    Då får du måla nåt då ;-)))

Write a Comment