”Jag vill egentligen värja mig från familjens fruktansvärda öde men slukar sida efter sida även om jag redan från början förstått att det blir inget lyckligt slut, åtminstone inte i traditionell bemärkelse. Precis som debutromanen Kaninhjärta riktar sig Fågelbarn till ungdomar och unga vuxna men det finns definitivt ingen anledning att begränsa sig till en målgrupp; Ljungqvists roman fungerar för alla, ung som gammal. Porträttet av Hanna är kärleksfullt och varmt vilket gör att man känner för henne ända in i märgen.”

Anne Pihlo, Borås Tidning

”Jag kan inte annat än att bli imponerad av Christin Ljungqvist. Hon visar med ”Fågelbarn” att hon är en av Sveriges mest talangfulla nya författare.”
Anna, Bokstävlarna

”Den bildrika prosa, på en gång drömsk och glasklar, som Christin Ljungqvist skriver för också tankarna till 1700-talets minnesporträtt av familjer där de förlorade barnen finns med halvt bortvända, evigt närvarande.”
Ingegärd Waaranperä, Dagens Nyheter

”Åh! Jag säger bara åh! Som jag längtade efter den här boken. Som jag
hoppades på den här boken eftersom jag tokälskade Kaninhjärta.
Och som mina förhoppningar infriades. Jag tyckte så mycket om den att jag ville
läsa om den igen. Helst nu på en gång. Den är så obehaglig, så vacker, så
hjärtslitande och så underbar och jag säger det igen; Christin Ljungqvist är
Sveriges svar på Audrey Niffenegger.”
Lingonhjärta
 
”Fågelbarn är definitivt en värdig uppföljare, som jag tyckte var en snyggare helhet än Kaninhjärta, och det går bara att konstatera: Christin Ljungqvist har gjort det igen!”
C.R.M Nilsson
 
”Det är hest klaustrofobiskt i detta familjerum som kröker sig in i sin egen smärta och där medlemmarna kretsar ”kring Jens som månar, dragna av hans mörker, hans gravitation”. Ljungqvist tar sig in i det slutna, obegripliga med mytens och psykologins verktyg. En dubbelexponering som skapar rika valörer och kontraster, och som ställer den urgamla frågan om ondskans väsen så att den känns förvånansvärt fräsch.”
Cecilia Nelson, Göteborgs-Posten
 
”Hela boken känns så oerhört genomarbetad, som om varje ord är vägd på guldvåg. Jag gillar att jag inte får hela historien serverad på silverfat utan måste plocka upp små spillror lite här och lite där, bygga en bild som kanske stämmer, få en pusselbit till och vrida lite på det hela, se det ur en annan vinkel… Det är mycket möjligt att jag kommer få äta upp det här, men jag tror att Christin Ljungkvist skulle kunna vara en ny Maria Küchen i min bokhylla.”
Tina Ottosson
 
”Fågelbarn är en rejält otäck roman, men den återkommande gåshuden har inte primärt att göra med obehagliga scener utan att den är så skickligt skriven. Stämningen är tät, språket rytmiskt och böljande, uppbyggnaden genomtänkt och exakt. I texten ekar fragment av ett gammaltestamentligt språk, inte minst genom de många och-satser som effektivt staplas på varandra. Religion spelar också en stor roll i romanen, men snarast som destruktiv kraft som ställs mot människans fria vilja och egna ansvar. När scener från nutid varvas med det förflutna växer en bild fram av svek och bristande ansvar. Bit för bit läggs ett pussel av tystnader och förnekelse, som leder fram till en sanningstörst. Även de döda vill nå fram till sanningen, liksom läsaren. Och sist och slutligen är det inte självklart vem som ska pekas ut som skyldig.”
Åsa Warnqvist, Svenska Dagbladet
 
”Detta att Ljungqvist låter en av bikaraktärerna från första romanen Kaninhjärta vara huvudperson i andra är så listigt gjort. Vi får känslan av att Ljungqvist har ett eget parallellt universum som vi ska få tillgång till. Vem blir huvudperson nästa gång? Jag har en faibless för skräck, att bli rädd och att rysa. Sällan jag gör jag det dock, är inte mörkrädd, gillar inte skräckfilm, läser inte Stephen King. Det finns en svärta i Ljungqvists romaner som går under huden på mig. Något magiskt sker i Ljungqvists ord, i det flortunna mötet mellan det vardagliga och övernaturliga är det bitvis riktigt, riktigt otäckt. SPRÅKET. Utan att bli tillkrånglat eller krystat är bildspråket en extra dimension i Ljungqvists berättande. Jag njuter av orden medan jag läser.”
Josefin, Fabulerat
Följ och gilla: