Månad: september 2013

Bokmässan i Göteborg

En annan kul grej med bokmässan

30 september, 2013

… var att jag kunde gå rakt in. Eftersom jag höll i ett seminarium i år. Bara flashade lite med min fina namnbricka, så nickade vakterna och sa ”välkommen”.

Kände mig oerhört VIP.
Nästan så att det är svårt att skiljas från bricka, nu. Men kraften den besatt har ju mattats. Kvar finns bara lite glöd. Imorgon tror jag den har slocknat, helt, för att förpassas till ett arkiv i min hylla.
Vad gör alla luttrade författare med såna saker? Kastar? Känns så fel, på nåt sätt.

Följ och gilla:
Bokmässan i Göteborg, Författarskap

Det onödiga

… vs. det nödvändiga i att prata länge när man har chansen. Jag menar, som författare, i olika sammanhang. Eller de flesta sammanhang. Något jag insåg när jag satt med de äldre författarna i fredags. Jag svarade på frågorna på ett sätt jag tyckte var bra. De äldre svarade med direkta referenser till sina böcker. Somliga rentav snöade in på något som inte hade med frågan att göra, bara för att de hade chansen. Att berätta om en bifigur. Som hade underliga saker för sig. Så jag undrar; ger det lyssnarna vad de vill ha?
Är det vad de förväntar sig?

Jag kan absolut bli lite mer inriktad på att referera till mina böcker, nämna deras namn när det passar, dra paralleller. Det faller möjligen i god jord hos lyssnarna att få veta lite mer. Samtidigt som jag aldrig tänker ta chansen på det där andra sättet. För det tycker jag blir så uppenbart. Att man försöker sälja. Och det är liksom motsatsen till litterärt. När man, på bekostnad av ett intressant samtal, drar iväg åt ett annat håll. Åtminstone är det min uppfattning. Vore jag en lyssnare i bokmässesammanhang vill jag ha svar på frågorna som ställs, och jag vill att det utifrån dem blir ett samtal om det ämnet, eller närbesläktade ämnen, som vindlar iväg, fördjupas. Att författarna på scenen möts under ett par magiska minuter. Att de vänder sig till varandra, inte från. Givetvis kan man prata om sina böcker, eller varandras. När det hör till.
Men.
Sitter varje författare och pratar om sina böcker, helt utan kontext, blir vi så ensamma, trots att vi är tillsammans. Jag vet att det står på lite olika ställen att man inte ska förvänta sig hjälp från en fellow writer. Men det tycker jag absolut att man ska. På Gilla Böcker hjälper vi varandra, och jag har fått grymt stöd och pepp av bland andra Amanda Hellberg, Janina Kastevik, Jessica Schiefauer, Nene Ormes, Jenny Milewski, Christoffer Carlsson, Marcus Priftis. När vi hjälper andra, när vi förenas, blir det ju så jäkla mycket bättre, och mer intressant. Inte tvärtom.

Ensam är inte stark.

Så var det med den saken.

Bild lånad av Hanna Lans. I min bakgrund syns Ingrid Olsson. SUPERtrevlig. Bara som ett exempel.
Följ och gilla:
Bokmässan i Göteborg

Bokmässan 2013 – lördagen

29 september, 2013

Den här dagen var kortast, för min del. Redan i taxin på väg ut till Kåken sa jag till Ada att jag skulle ta ett bad det första jag gjorde när jag kom hem. Och det gjorde jag. Men innan dess gick jag och Denise och fikade. Det var skönt. Att sitta ner, äta paj och bara prata normalt. Utan nån prestige.

Lördagen is hell på mässgolvet. Massor med människor, vilket föranleder pingvinmarsch och hög, hög ljudnivå. Klapperpuls. Ögonsvid. Lite dåligt humör. Giganternas kamp is all in. Gardell gastar i en monter, Ranelid i en annan, som ett muller ovanpå sorlet. En ljudmatta mastig och tung. Ett verbalt slagsmål om besökarnas uppmärksamhet, och befintlig luft.
Jag pep in i montern vid 13-tiden. Träffade på några vänner från förr, signerade böcker. Sen tog jag, Ada Wester och Jenny Jägerfeld en taxi från mässan till kulturhuset Kåken, Kålltorpsgatan 2. Och som namnet misstänkliggör; det är det gamla fängelset. Det kom en rar publik, och stället var så mysigt och lugnt i kontrast till bokmässan att både jag och Jenny började gäspa. Luta oss tillbaka. Kisa med ögonen. Såna saker.

Jag lyckades komma över en bild på oss som en av Kåken-gänget tog. Tack för lånet!

Det har gått troll i teknikaliteterna på nästan varje framträdande, oavsett var. Mickar som inte fungerat, stolar som sänkt sig själva/inte gått att höja upp. Eller, som jag brukar skoja; det har gått poltergeists. Alltså ”knackandar”, som man tydligen säger. Alltså slutade min mick att fungera. Därför sitter jag med den såhär, i väntan på ett ögonblick. Så jag kunde viska ett försynt ”hjälp”.
Sen ordnade det sig. Lite nya batterier, bara.

Jag tänkte också, lite kort, förklara varför jag inte gick på Park i år; det är en jäkla gubbfest. Jessica Schiefauer tycker vi borde gå dit för att liksom väga upp känslan, lite. Orka, säger jag bara. Jag uppskattar sååå mycket våra förlagsmiddagar och lobbydrinkar. Gubbfesten på Park ger mig absolut ingenting. Jag tänkte på det när jag åkte spårvagn ner till mässan, att mitt mål är att förbli den jag är. Inte jaga nåt slags kändisskap och fjärma mig från den vanliga mänskligheten. Jag vill så klart kunna leva på mitt författarskap, det vill säga, bli läst av många/sälja många böcker. Jag vill också bli mer och mer delaktig i olika litterära event, för jag inser bara mer och mer saker om skrivandet, läsandet, livet och döden, som jag gärna pratar om. Men att bli kändis, åka limousine, hänga på Parks innersta rum, dit bara vissa får komma in, är inte ett mål. Jag blir helst inte känd, alltså. Vill fortsätta åka spårvagn, köpa mina cyklar på Biltema och handla mat på hörnet. Ungefär som Håkan Hellström.

Nu är mässan över för min del. Jag är väldigt nöjd med min insats, i år. Det här med att framträda, det växer. Trodde aldrig jag skulle hålla på med sånt här. Absolut inte att jag skulle vänja mig vid det, och kanske rentav göra det bra?

Följ och gilla:
Bokmässan i Göteborg

Lördagsschema: uppdaterat!

  • 13:00-13:30
    Signering i Gilla Böckers monter (04:59). Jag finns på plats under en halvtimme för er som vill köpa Kaninhjärta och Fågelbarn och få dem signerade. Signerar givetvis också om ni redan köpt böckerna vid annat tillfälle.
  • 15:00-16:00
    Ungdomsträff på Kulturhuset Kåken
    Jenny Jägerfeld och Christin
    Ljungqvist, moderator Ada Wester.

Söndagen blir en hemmadag för mig, så vet ni. Idag blir min sista dag på årets bokmässa!

Följ och gilla:
Bokmässan i Göteborg

Bokmässan 2013 – fredagen

Efter så extremt sociala dagar som bokmässan blir jag väldigt sugen på att skriva. Eller bara leva lite normalt, igen. Som att gå hemma i raggsockar, noppig kofta och tajts. Dricka te. Lyssna på Håkan Hellström. Byta skrivplats allt eftersom solen flyttar sig. Alla människor jag träffar under bokmässan blir till små energiprickar i magen, som bara måste ut, till slut. Jag brusar över av skaparlust, av skriv.

Under fredagen ökade trycket. Mässgolvet blev trängre, ljudnivån höjdes. Jag hade med mig Kristoffer, det var skönt med stöd, och att någon hjälpte mig ta bilder! 13:00 mötte jag en journalist och en fotograf från Sydsvenskan vid Gilla Böckers monter. Vi tog oss upp till andra våningen och knäppte, vad jag tror blev, riktigt schyssta bilder. Bland annat mot en skärmvägg vi hittade där. Och ett par gröna draperier. Sen satte vi oss vid ett bord utanför Speakers Lounge (vi hade kunnat gå in i SL, men där var verkligen fullt!) och pratade. En riktigt trevlig stund.

Hann trycka i mig en macka innan det blev dags för nästa punkt på schemat; Deckarakademins korsförhör. Här följer ett gäng bilder från detta.

Jag, inför. Lite nervös. Eller TAGGAD, som man ska säga.

Jag och Ada Wester, Gilla Böcker. Ryggen mot är ljudtekniker. Man i brun kavaj är Karl G Fredriksson. Kvinnan bredvid är Lilian, hans fru. Båda var förhörsledare.

Jag tjingsade lite på Anna Jansson innan det började.

Sedan fylldes det på. Från vårt vänster Elsie Petrén, Ritta Jacobsson, Kristina Ohlsson och Anna Jansson.

Korsförhöret var egentligen inget korsförhör, utan nåt slags svara-i-ordning-intervju. Jag fick
oftast börja.

Jag ser ut att prata rätt länge. Men saken var den att jag gav de kortaste svaren. Det här kommer utvecklas i ett längre inlägg.
Efteråt tjingsade jag på Kristina Ohlsson.

Hon har skrivit ”Glasbarnen” för 9-12-åringar, en bok som är poppis i boklådan, så jag passade
på att fråga om hon släpper nytt för den åldern snart. Vilket hon gör.

Efter scenpratet pep jag och Kristoffer förbi montern, igen. Jag pratade av mig en stund med tjejerna (det är skönt att ventilera).

 

 
Efter det gick jag och Kristoffer och åt på Mix. Sen smet han in på mässgolvet igen medan jag mötte finaste höggravida kvinnan på mässan, Janina Kastevik, och allas vår favorit Amanda Hellberg i lobbybaren för en drink. Där dök Jessica Schiefauer upp. Och Paolo Roberto, Magdalena Graaf, Maria Montazami, Shirley Clamp, Alexandra Pascalidou. Man får lätt surrealistiska känslor när kändisar strömmar runt en. Ungefär som att man balanserar på gränsen till en mardröm.
 
När hela Bonnier Carlsén skulle iväg på middag åkte jag och Kristoffer hem. Fy fan, vad skönt. Ursäkta att jag svär.
Följ och gilla:
Bokmässan i Göteborg

Bokmässan 2013 – torsdagen

Jag kände ett stort tvek inför min puffkjol. Tänkte att den skulle bli för mycket, liksom. Alla andra går ju i princip klädda i svart. Och sånt som sitter åt lite om kroppen. Svart och rakt = litterärt? Sen tänkte jag ”fuck this shit!” och tog den ändå. Har ju beställt den från Etsy, gjort mig massa besvär. Så. När jag kom dit tänkte jag inte så mycket på det. Men det första som hände var att jag fick komplimanger. Från de som känner mig, alltså förlaget och fellow writers, men också från människor som bara såg mig, på mässgolvet. Som gav mig blickar och ibland inte kunde låta bli att säga att jag var fin. Det är SÅ man ska göra! Klä sig i något puffigt! Så att människor blir ”glada av att se” en, och säger saker som ”du ser ut som en älva”. Då får man massor av energi och känner sig fantastisk!

Sen ska så klart det här inlägget INTE handla om min kjol något mer.


14:30 värmde jag upp tillsammans med Tova Larsson, en grym tjej. Riktigt grym. För att kunna medverka som bloggambassadör vid 15 års ålder får hon lov att ha med sig sin målsman, det vill säga sin far. En riktigt rar, entustiastisk och stolt far. Mycket rörande att se. Vi körde en halvtimmes intervju på Biblioteks- och Berättarscenen. Gick mycket bra.

Jag hängde lite på mässgolvet efter det, stötte på några bekanta från förra året. Vid 16-tiden hade jag och Anna Danielsson Levin från mitt förlag, Gilla Böcker, lite pepptalk. Sen, 16:30, var det dags för seminarium.

Jag kände mig oerhört avslappnad. Fick sagt det jag menade, tappade inte tråden någon gång. Vi funkar bra, jag och Anna! Och seminarium, som forum, är kanon, verkligen. Stilla och tyst, i kontrast till mässgolvet. Det var så skönt för hjärnan att få den här stunden. Och det var så skönt för författarsjälen att få prata om sig själv. Så jag tackar!

Om mitt seminarium går att läsa hos Linda Odén! Tack för rapporteringen, Linda!
Jag har lånat in bilder från bloggarna Läsa&Lyssna, Läsresan och Jennys bokstavliga vardag, jag tackar er också. Men jag lånar utan att egentligen ha frågat om lov. Så jag ber om ursäkt, därtill.

Efter seminariet hängde vi lite i montern. Då kan det se ut såhär:

Jag och Christine med E, som gör lite monterjobb för Gilla Böcker och själv jobbar på sin
skrivdröm. Tror på henne.

Anna Danielsson Levin, Gilla Böcker.

Anna Danielsson Levin, Ada Wester och Klara (jag uppfattade inte efternamnet, men hon kommer jobba med min nästa bok och är som en miniAda, alltså helt grym!), Gilla Böcker. När jag ser oss i görningen får jag en stark känsla av GIRL POWER!!!!!!!

Det blev montermingel på kvällen, mycket, mycket trevligt! Sedan gick vi allihop ut och käkade på Bistro Merlot. Ligger nära och är ett schysst ställe. Kristoffer, min allrakäraste man, hämtade upp mig och Annakarin Thorburn på kvällen. Vi gick inte till Park. Orkade inte. Hon skulle hem till en vän nära vår lägenhet, så det passade perfekt!

Nu på morgonen tar jag det baskemig lugnt. Dricker te, går runt i raggsockor. Kommer in till mässan först vid 13:00. Ska intervjuas av SydSvenskan. Och som ni nog vet blir det Biblioteks- och Berättarscenen 15-16 med bland andra Kristina Ohlsson och Anna Jansson. Missa inte! Och får ni syn på mig är det bara att komma fram. Jag blir jätteglad, och är väldigt lättpratad!

Ha nu en fin bokmässedag, allihop. ÄT. DRICK. VILA. Och mingla.

Följ och gilla:
Bokmässan i Göteborg

Fredagsschema:

26 september, 2013
  • 15:00-16:00:
    Deckarakademin korsförhör Barn- och
    ungdomsdeckare
    På förhörsscenen: Ritta Jacobson, Elsie Petrén, Christin
    Ljungqvist, Anna Jansson och Kristina Ohlsson. Förhörsledare: Lilian och Karl G
    Fredriksson.

    OBS! Deckarakademins pris, Spårhunden, för bästa barn- och ungdomsbeckare, delas ut 15:55 till nån av oss på scen. Och ingen vet än vem som är nominerad. Spännande!

Följ och gilla:
Bokmässan i Göteborg

Såhär ser jag ut idag!

Lågskor, puffkjol, linne, kavaj. Utsläppt hår. Ni hittar mig nog. Vi ses i vimlet!

Och bara för att det är så oerhört väldigt viktigt för mig: 26 personer föranmälda. Jag tror vi spräcker 30. Det blir sååå många fler personer än 10, det. Fantastiskt!!! Jag tror ingen riktigt förstår hur jäkla glad det här gör mig!!!!!!!

Följ och gilla:
Bokmässan i Göteborg

Torsdagsschema:

25 september, 2013
  • 14:30-15:00
    Intervju
    Biblioteks- och Berättarscenen,
    E-hallen
    Tova Larsson, ung
    bokbloggare, intervjuar författaren Christin Ljungqvist,
    aktuell med Fågelbarn.
    Arr: Barnens bibliotek i samarbete med Gilla
    böcker och Kultur i Väst

  • 16:30-16:50
    Seminarium
    Lokal: F5
    Jag och min förläggare, Anna Danielsson Levin, pratar om Kaninhjärta, Fågelbarn, mitt skrivande, och ett och annat spöke.
  • 17:30-18.30
    Mingel i Gilla Böckers monter
    Kom dit och ta ett glas med mig, Jenny Jägerfelt, Lina Arvidsson, Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck, och många fler! Brukar finnas jordnötter! Salta pinnar! Fina tygpåsar! Om man köper nåt!
Följ och gilla:
Bokmässan i Göteborg

Lyckligtvis jobbar jag

… i boklådan idag, med start från klockan 13. Annars hade jag bokstavligen klättrat på väggarna. I vart fall gjort ett ärligt försök. Det här med adrenalin. Spänningar inför något stort. Det är jobbigt.

Till exempel, nu på morgonen, har jag hunnit prova alla outfits till bokmässan. Och tagit kort
på dem.
Följ och gilla:
Intervjuer & recensioner

Johanna Ögren

24 september, 2013

bloggar om Monica Z – the movie. Jag, som tänkt gå och se filmen efter att ha hört så mycket gott om den, blir riktigt avslagen. För jag förväntar mig att en film om en verklig person (titeln är ju för sjutton hennes NAMN) ska vara korrekt. Har man trasslat ihop sanningen så som Johanna menar är det ju förbannat trist. Hela upplevelsen känns fattig. Och jag förstår inte riktigt anledningen. Även om man kan dikta upp och förvränga för att göra ”en bättre film” av en verklighet, så blir filmen ändå sämre efteråt, när man sitter där i biosalongen, och undrar exakt vad som hände och inte i Monicas Zetterlunds liv.

Bättre att hålla sig så nära sanningen som möjligt i ett sådant fall, tror jag. Även om det dramaturgiskt kanske blir lite mildare, blir helhetsupplevelsen betydligt starkare för den som tittar.

Följ och gilla:
Bokmässan i Göteborg

19 personer!!!!!!!

Superhappy. Super. Jag menar, jag tänkte max 10. Inte möjligtvis en hel skolklass. För jag MENAR, en skuggsiffra finns ju som inte syns på bokmässans sida. Eftersom alla besökare knappast har inlogg, där. Alltså kan det klättra upp mot 20, 23. 30.

Till Jonas Gardell har 25 föranmält sig.

Så nördig är jag.

Så.
19 personer. Plus några till.
Möjligtvis en hel skolklass, bara för min skull.

Superhappy.

Uppdatering: 20 personer!!!!!!!!

Följ och gilla:
Läsare

En dag mitt i sommaren

19 september, 2013

… kom ett par tonårstjejer och en mamma in i butiken. Den ena höll upp Kaninhjärta för sin kompis och började beskriva handlingen, helt lyriskt. Sen prackade hon på kompisen boken med orden ”du måste läsa”.

Dessvärre (förlåt!) hade jag en låg dag. Jobbat flera i rad, tappat bort min namnskylt (fick heta Lisa istället), så jag passade på att inte ge mig till känna. När mamman till kompisen kom fram och betalade, fegade jag ur, helt enkelt. Bara tog betalt, som vem som helst. Signerade alltså inte. Och ångrade mig direkt efteråt.

Så läser ni detta, tjejer; kom tillbaka. Jag signerar gärna! Jag lovar!
Och tack!

Såhär ser jag ut. I fall att jag försöker smita, igen.
Följ och gilla:
Intervjuer & recensioner

Sam says

Det känns fantastiskt roligt att du, Sam Sundberg, tog dig tiden att skriva ett svar! Jag tackar.

När jag läser vad du skrev förstår jag dock att jag behöver göra ett förtydligande.

För att referera till något, så som du gör med ungdomsböcker, bör man ha läst ett antal av dem. Hade man läst ett antal av dem hade man inte refererat till ungdomsböcker som böcker med ”för mycket av … tja, alltihop”. Man hade heller inte påstått att de är ”proppfulla av underfundiga liknelser”. Man hade vetat att de som läser dessa böcker absolut kan vara utvecklade, komplicerade, förfinade. Rentav världserfarna. Beroende på uppväxt och person, givetvis.

Min poäng är alltså; en vuxenbok som på något sätt har för mycket av något, för lite av något annat, brister i psykologisk bild, språk, handling, inte per automatik ska klassas som ungdomsbok. Det är en inkorrekt referering. Och en orättvis generalisering.

Som jag däremot förstår, vill du med din recension av Fredrik Backmans bok ”Min mormor hälsar och säger förlåt” säga, att boken ibland innehåller lite för mycket av … tja, alltihop. Och att det nog kan bli svårt för den sofistikerade läsaren att svälja.

Så enkelt var det.

Allt gott!

Följ och gilla:
Intervjuer & recensioner

Kära Svenska Dagbladet

via en bloggkollega får jag läsa i Sam Sundbergs recension av Fredrik Backmans bok ”Mormor hälsar och säger förlåt” följande rader:

Den är inte stämplad ”ungdomsroman”, men det är en utmärkt sådan. För den sofistikerade läsaren blir det ibland lite för mycket av… tja, alltihop.

Vilket jag tycker är en oerhört plump formulering. Med tanke på att ungdomsromaner, för att inte tala om ung vuxen-romaner, kan vara mycket sofistikerade. Givetvis kan kvaliteten variera bland unga böcker som bland vuxna böcker. Och jag är inte en sådan människa som i första hand blir förbannad. Men innan det här blir lika stort som Jens Liljestrands formuleringar kring Sara Kadefors bok ”Kast med liten kniv” (Med sina många välskrivna och medryckande partier känns detta snarare som en medelgod ungdomsroman än som seriös vuxenlitteratur), föreslår jag att ni på något sätt gottgör oss ungdomsboksförfattare. Förslagsvis genom att ta tillbaka formuleringen, eller göra om, göra rätt.

För att ytterligare lägga ett ord i detta kommer här ett axplock formuleringar beträffande den första av mina böcker, ”Kaninhjärta”:

”Det är som mogen psykologisk studie ”Kaninhjärta” fängslar och känns viktig” – Ying Toijer-Nilsson, SvD

”En egensinnig spökhistoria, en psykologisk thriller, ett mörkt familjedrama. Romanen är rik, både till innehåll och språk” – Sanne Näsling, DN

”Ljungqvist är en skicklig stilist. Språket är kvickt och vigt, skirt och på samma gång robust. […] Man blir omedelbart indragen i denna mörka skildring av beroende, maktbegär och en förtvivlan som fräter sönder varje sund mänsklig begränsning” – Cecilia Nelson, GP

Tack för en i övrigt mycket välskriven tidning.

Vänligen,

Christin Ljungqvist

Följ och gilla:
Böcker

Läsandet är människans räddning

17 september, 2013

Så tänkte jag, när jag stod med Kristoffer vid Grönsakstorget efter min bästa väns bröllop förra helgen, och fick se ett råskinn. Som stod och läste. Nåt som måste varit en biblioteksbok, av det tallade skicket att döma, också ganska många sidor. Han hade rakad skalle, bred nacke, tjock silverkedja. Muskler. Och en bok i handen. Därmed kändes han helt ofarlig. Utstrålade rentav lite lugn, och tillförsikt.

När vi klev ombord på spårvagnen såg jag nästa läsande man. Han såg i och för sig städad ut. Och människor läser säkert en hel del, men märk väl att detta var sent en lördagskväll. Då tycker jag hela grejen var anmärkningsvärd.

Läsandet får gärna öka. Jag tror det kan bli människans räddning. Själsligt, först och främst, sen faktiskt.

Följ och gilla:
Rävsång

När tvåan mötte trean

16 september, 2013

Idag, och imorgon, är skrivardagar. Känns som en ynnest att få dem! Lägga upp dagarna som jag vill, skriva, dricka te, såsa runt, lyssna på musik, prova kläder inför mässan. Faktiskt komma nånvart. Och idag, dessutom, nådde jag fram till en viktig knytpunkt mellan bok två och tre. En jag tänkt på om och om igen. Sett fram emot. Fasat inför. Nu är den gjord. Och jag tror det blev bra.
Men vem vet?
Bara ni.

Läsning är ju en sån viktig del av livet. Tycker ni inte?

orsak

Följ och gilla:
Kaninhjärta

Kaninhjärta som film?

12 september, 2013

En läsare frågade; har du någonsin funderat på att låta Kaninhjärta bli filmatiserad? Läste i en artikel för någon månad sedan att filmbolagen börjar allt mer satsa på filmatiseringar av böcker. Och det nämndes att de vill satsa mer filmatiseringar av ungdomsböcker. ”Jag saknar dig” har redan filmatiserats och ”Cirkeln” ska filmatiseras. Har du någon gång tänkt på att skicka iväg ett mejl till ett filmbolag och fråga om de skulle vara intresserade av att göra en film av Kaninhjärta? 🙂

När jag skriver tänker jag mig böckerna som filmer. Därav inspirationen från musik och annan populärkultur (böcker, filmer). Kaninhjärta är exempelvis inspirerad av inte bara Kent, utan The Virgin Suicides av Sophia Coppola. Stämningen, färgerna, den vackra men sorliga historien. Kolla bara:

 
 
Jag mailade mitt förlag, Gilla Böcker, för att få lite mer information, både om hur det går till rent generellt och hur läget ser ut för just Kaninhjärta.
Såhär skrev Anna Danielsson Levin om …

… optionsavtal: när det gäller filmatiseringar av böcker så börjar man med att skriva ett optionsavtal med produktionsbolaget. Det innebär att förlaget/författaren inte har rätt att sälja rättigheterna till någon annan så länge optionsavtalet gäller. Under optionavtalets tid så innebär det i praktiken (enligt min erfarenhet) att filmbolaget skriver filmmanus, söker bidrag och finansiering. När finansieringsbiten är klar skriver man nytt avtal och produktionen sätts igång.

 

… framtiden för svensk film: vi har fått höra tvärtom, tyvärr. Att det är svåra tider för svensk film, och att det satsas allt mindre på just ungdomsfilm. Det vill säga, det finns mindre pengar att söka. Och produktionsbolagen är beroende av bidrag vad jag har förstått. Det går i princip inte att göra svensk film utan bidrag.

… Kaninhjärta som film: ja visst skulle dina böcker göra sig bra som filmer! Förra året hade vi kontakt med en filmregissör som verkligen verkade se potentialen i Kaninhjärta som film. Steget från det till att bli film är dock ganska stort. Det är många bitar som ska klaffa. Se bara på USA! Där är i princip alla filmrättigheterna till storsäljande böcker sålda, och det trycks in pengar in industrin, sen kan ändå en filmatisering falla på målsnöret och aldrig se dagens ljus. Så är det kanske inte direkt i Sverige, men jag har hört om många fall där optionsavtal har ingåtts, förskott har utbetalats, men där det ändå inte blir film, troligtvis med anledning av att man inte fått till den slutgiltiga finansieringen. Att t ex en manusförfattare eller regissör eller ett produktionsbolag fastnar för ett en viss bok tror jag är en bra förutsättning för att komma en bit på vägen. Det personliga engagemanget, lusten. Om boken dessutom är en storsäljare (t ex Cirkeln) gör det hela nog lite enklare.
 

I dagsläget har inget filmbolag rättigheterna till någon av mina böcker. Jag hade blivit så glad om detta hände, och att de senare blev film! Men jag har inga förväntningar, eller förhoppningar. Om bokbranschen är långsam är filmbranschen än långsammare, vad det verkar! Kajsa Ingemarsson fick exempelvis vänta på Små citroner gula i typ fem, sex år, innan något alls hände! Och under all denna tid hade ett filmbolag option. Galet! Så, med andra ord; vi får se. Men ja. Jag har tänkt att mina böcker ska bli film. Jag tänker det redan medan jag skriver dem.

Följ och gilla:
Litteraturevenemang

En anmärkning

11 september, 2013

… på Jessika Gedin, igen. Som jag ju börjat gilla. Särskilt hur hon styr varje program på samma sätt, och talar lugnt, metodiskt. I söndagens avsnitt av Babel avbröt hon Martin Schibbye. Det är klart att sånt händer. Men det hände lite för ofta. Precis som hon avbröt Jonas Gardell i ett tidigare avsnitt. Som om människor som öppnar sig för mycket, nästan faller fritt, inte kan tas emot av henne. Som om hon inte vet hur man gör det där. Istället kommer en ny fråga. Eller nåt annat slags avbrott. Och det knyter sig i magen på mig.

I slutet, när Martin Schibbye presenterar sitt lästips, knipsar hon av honom som en sax. Med nåt skämt om nästa husvagnssemester. Han mumlar att boken berättas av döden. Sen blir han tyst.

Där tycker jag hon falerar. Hennes akilleshäl är vidöppnade, nästan fritt fallande människor med lite för mycket att berätta.

 
Följ och gilla:
Fågelbarn, Författarskap, Rävsång

15 dagar kvar

… till bokmässan. Alltså två veckor, drygt. Det är så det suger till i magen av nervositet.

Jag lägger inte upp allt i bloggens dagbok, vissa saker hamnar direkt under flikarna KALENDER eller MEDVERKAN. Idag, exempelvis, ligger en intervju med mig uppe på Lerums Bibliotek, och Fågelbarn blir recenserad hos Litteraturkvalster & Småtankar.

Sedan funderar Fanny Gunnarsson på ovan nämnda blogg; Jag kan inte heller sluta fundera på vad nästa bok kommer att handla om och om vem. Kommer hon att fortsätta på inslagen linje med familjetragedier, magisk realism och psykologiska spel?

Svar: ja. För den som varit uppmärksam finns det ledtrådar här på bloggen, rentav.

Följ och gilla:
Skrivande

Ett nytt ord

10 september, 2013

… för mig, som min farfar kläckte ur sig på familjekalaset i juni;

sipp

vilket han tycker att Viveca Lärn är, av någon anledning, och betyder tillgjort fin eller sedesam.

Böjning (i positiv)

sipp en ~ + subst.

sippt ett ~ + subst.

sippa den/det/de ~ + subst

Jag har dock ingen åsikt om Viveca Lärn. Hon är säkert trevlig.

Följ och gilla:
Böcker

Hon, som hittade tillbaka

9 september, 2013

Det kom in en gammal dam på boklådan förra veckan, när jag stod och packade upp böcker. Hon stödde sig mot en rullator, hade hörsnäckor i öronen och var på ett glatt humör. Vi pratade lite boknyheter (bland annat Jan Guillous senaste Mellan rött och svart), sen började hon berätta om sitt ordförråd. Att hon råkat tappa bort det för inte så längesen, efter en stroke. Blandat ihop orden, sagt kaffekopp när hon menat brödrost, eller inte sagt nåt alls. Det hade varit en svår tid för henne. Hon hade inte ens kunnat läsa, eftersom hon glömt bort sig när hon kommit halvvägs på en sida, och fått börja om. Istället hade hon läst gamla böcker. Såna hon favoriserade, och redan hade läst många gånger. Genom sitt minne, på nogsamt upptrampade stigar, hittade hon tillbaka. Till orden. De fanns där, djupt inom henne, och bland sidorna hon kunde så väl.

Hon hade berättat det för sin läkare, också, som tyckt det var mycket intressant, och nog skulle råda fler strokepatienter att göra så.
Nu berättar jag det för er.

Jag tror på böckernas kraft ur alla perspektiv. De är bildande, lugnande, läkande, utvidgande. Räddande. De ger röst åt dem som inte har nån, eller dem som tappat bort den. Eller dem, som inte längre lever.

Böcker är en länk. Av guld. Hitta dina favoriter, och håll dem nära ditt hjärta.

Följ och gilla:
Kaninhjärta

Mary och Anne

6 september, 2013
… kom in på Akademibokhandeln, Frölunda Torg, i slutet av juni. De hade bara hunnit bli runt tretton, fjorton år. Men där var de.
Lite senare dök de upp i olika åldrar. En dag var de nog inte mer än fem, sex år gamla, med blont, lockigt hår och yvigt humör.
Sedan, en dag, kom de in som pinnsmala tioåringar. Höll sig tätt ihop, och blängde på sin omvärld.
Jäääkligt skumt är det, att denna sommar varit en tvillingsommar. Särskilt för en person som jag, som gärna läser tecken.
Följ och gilla: