via en bloggkollega får jag läsa i Sam Sundbergs recension av Fredrik Backmans bok ”Mormor hälsar och säger förlåt” följande rader:

Den är inte stämplad ”ungdomsroman”, men det är en utmärkt sådan. För den sofistikerade läsaren blir det ibland lite för mycket av… tja, alltihop.

Vilket jag tycker är en oerhört plump formulering. Med tanke på att ungdomsromaner, för att inte tala om ung vuxen-romaner, kan vara mycket sofistikerade. Givetvis kan kvaliteten variera bland unga böcker som bland vuxna böcker. Och jag är inte en sådan människa som i första hand blir förbannad. Men innan det här blir lika stort som Jens Liljestrands formuleringar kring Sara Kadefors bok ”Kast med liten kniv” (Med sina många välskrivna och medryckande partier känns detta snarare som en medelgod ungdomsroman än som seriös vuxenlitteratur), föreslår jag att ni på något sätt gottgör oss ungdomsboksförfattare. Förslagsvis genom att ta tillbaka formuleringen, eller göra om, göra rätt.

För att ytterligare lägga ett ord i detta kommer här ett axplock formuleringar beträffande den första av mina böcker, ”Kaninhjärta”:

”Det är som mogen psykologisk studie ”Kaninhjärta” fängslar och känns viktig” – Ying Toijer-Nilsson, SvD

”En egensinnig spökhistoria, en psykologisk thriller, ett mörkt familjedrama. Romanen är rik, både till innehåll och språk” – Sanne Näsling, DN

”Ljungqvist är en skicklig stilist. Språket är kvickt och vigt, skirt och på samma gång robust. […] Man blir omedelbart indragen i denna mörka skildring av beroende, maktbegär och en förtvivlan som fräter sönder varje sund mänsklig begränsning” – Cecilia Nelson, GP

Tack för en i övrigt mycket välskriven tidning.

Vänligen,

Christin Ljungqvist

Följ och gilla: