Blog updates

Latest news & updates
Intervjuer & recensioner

Sam says

19 september, 2013

Det känns fantastiskt roligt att du, Sam Sundberg, tog dig tiden att skriva ett svar! Jag tackar.

När jag läser vad du skrev förstår jag dock att jag behöver göra ett förtydligande.

För att referera till något, så som du gör med ungdomsböcker, bör man ha läst ett antal av dem. Hade man läst ett antal av dem hade man inte refererat till ungdomsböcker som böcker med ”för mycket av … tja, alltihop”. Man hade heller inte påstått att de är ”proppfulla av underfundiga liknelser”. Man hade vetat att de som läser dessa böcker absolut kan vara utvecklade, komplicerade, förfinade. Rentav världserfarna. Beroende på uppväxt och person, givetvis.

Min poäng är alltså; en vuxenbok som på något sätt har för mycket av något, för lite av något annat, brister i psykologisk bild, språk, handling, inte per automatik ska klassas som ungdomsbok. Det är en inkorrekt referering. Och en orättvis generalisering.

Som jag däremot förstår, vill du med din recension av Fredrik Backmans bok ”Min mormor hälsar och säger förlåt” säga, att boken ibland innehåller lite för mycket av … tja, alltihop. Och att det nog kan bli svårt för den sofistikerade läsaren att svälja.

Så enkelt var det.

Allt gott!

Följ och gilla:

3 comments

  1. Jag håller med. Till fullo.

  2. Vi är nog sofistikerade på lite olika sätt vi läsare 🙂 Jag var nog ännu mer kräsen när jag var tonåring och runt 20.
    Läste inte Liftarens guide till galaxen för jag tyckte den var fjantig.
    Jag ville läsa riktiga böcker.
    Som handlade om riktiga känslor Och riktiga människor.
    Skrivna av riktiga författare som tog sitt författarskap på allvar.
    Jag var kräsen då.
    Och jag är kräsen nu.
    Jag läser gärna det som ibland kallas ungdomsböcker.
    Själv delar jag inte in böckerna så.
    Just nu läser jag Obamas självbiografi. Skulle funka fint som ungdomsbok faktiskt 🙂

Write a Comment