Månad: november 2013

Böcker

Varför ska vi läsa?

29 november, 2013

Det kan man undra. Jag själv är dålig på det – jag skriver hellre. Men när jag väl hittar en bok jag gillar och bara måste läsa vidare i, det handlar väldigt mycket om mig som person. Och att utforska alla vrår av min själ. En bra bok speglar alltså läsarens omedvetna förmågor, får läsaren att upptäcka saker hos sig själv, bege sig på en inre, hissnande resa som inget annat kan göra, än läsarens egen fantasi. Man måste alltså vara nerkopplad.

Fördelarna med ett läsande folk? Låter så jävla torrt. Ändå är det så jag tror att man måste tänka. Fördelarna med ett läsande folk är

  • det uppenbara, alltså, språkförrådet berikas och vi kan ge uttryck för det vi faktiskt menar, tänker, känner, kanske på ett mer varierat sätt än ”dra åt helvete”, vilket i sin tur leder till att vi kan lösa ett problem.
  • att själen utvecklas, det vill säga, man får större insikt i och förståelse för människor som är långt ifrån en själv, alltså, man utvecklar sympati, empati, man blir bredare inuti. Med vår egen fantasi kan vi färdas rakt in i våra jag, där det finns biljoner olika världar. Vi består ju av två saker: en kropp och en själ. Med kroppen lever vi, med själen upplever vi.
  • att läsningen tar upp delar av livet som är svåra att genomleva. En bok kan sätta ord på det man kanske själv har svårt att sätta ord på, fångar upp sådant man kan ha glömt, eller aldrig varit med om. 
  • att läsningen, idag, är viktigare än någonsin med tanke på hur snabbt världen snurrar och hur mycket stress och yttre påverkan vi omges av. Som ett slags gammaldags mindfulness innan ordet mindfulness fick sin moderna betydelse. När man läser är man nerkopplad. Man vilar hjärnan, musklerna, ögonen och sitt eget hjärta.

Nackdelarna är motsatsen, så klart. Vi blir snävare i våra själar om vi slutar läsa, tappar ett lugn som är viktigt att bevara. Missar stunderna, helt uppi jakten, sökandet. Vi blir allt mer kroppsliga, om vi inte bejakar våra intellekt. Vi löser problem med kroppen istället för själen, språket, fantasin, som är kreativitet, som är problemlösning. Är man stor inombords har man större tålamod med sin omvärld. Är man liten inombords har man inte det.

Med andra ord, läs, för sjutton gubbar, och älska det. OCH – läs för era ungar.

 
Se där; SVT Gokväll igår, om läsning, med allas vår kära Johanna Lindbäck! Cirka 6 minuter in i programmet.
Följ och gilla:
Förlag

Förlaget läser

… nu, och återkommer nog nästa vecka. Men något jag lärt mig är att sådant kan ta längre tid, också. Så det bästa är att glömma bort att jag lämnat in ett manus till tredje boken och fokusera på annat. Typ, middagen ikväll, eller att boka en klipptid.

Ja, ikväll kommer mor och lillebror. Sen bor lillebror hos oss över helgen. Han är inte speciellt liten, 21 år, men tycker det är kul att hälsa på. Det är så konstigt, ändå. När han var bebis var jag 9 år, och nattade honom med välling. Nu är han nästan två meter lång med rakad skalle och muskler.

Och, nästa helg igen fyller jag 30 år, och ska laga middag för 18 personer. Yes, sir. Bråda dagar, massor av annat att tänka på. Någonstans emellan kommer jag nog sitta här, också, och samla på inspirationsbilder till bok fyra i stil med den här:

Följ och gilla:
Litteraturevenemang

Bilder från Frölunda Biblioteks bokmingel

28 november, 2013
Minglet började kl. 16, och bibliotekarierna var väldigt duktiga på att boktipsa! Lugna, sansade. Inte ett dugg nervösa.

Vid varsitt bord satt författare. Jag valde att bänka mig bakom Akademibokhandelns bord.

Först ut bland författarna. Ovanligt nervös. Ja, eller taggad. Jag trivs allt gott i mitt lilla hörn av världen. Scener är skrämmande.
Följ och gilla:
Litteraturevenemang

Hos Akademibokhandeln händer det grejer

Jösses. Kom till jobbet igår, och där stod Björn Hellberg i entrén till lilla butiken på Frölunda Torg och hälsade mig välkommen. Han signerade i två timmar, böckerna gick som smör. Sedan, klockan 14, hade vi Mattias Kristiansson vid signeringsbordet. Vilken enormt fantastisk bok han har gjort! Jag menar, kolla bara:

 

Jag hälsade på både Björn och Mattias. Sen bar det av till bokminglet på biblioteket. Gick bra! Var lite nervös när jag skulle upp och prata, hade inte riktigt förberett min ”pitch”. Och vet ärligt talat inte vad jag fick sagt. Men jag avslutade ändå med att läsa ett stycke ur Fågelbarn, och det kändes fint. Applåder, så gick jag av scenen och nästa författare klev upp, bland annat Pål Börjesson, som skrivit den uppmärksammade boken Gallus.

Det kan nog dyka upp lite bilder från bokminglet så snart jag avkrävt dem från min chef.

Yes. Det var det. Jo, tänkte jag skulle börja samla på inspirationsbilder för bok fyra, också. Bara för att det är roligt.

Följ och gilla:
Litteraturevenemang

Augustprisets kategoriseringar diskuteras

… i P1 (man kan lyssna här). Äntligen, säger jag bara. Nu kanske det kan börja hända något?

Mia Gerdin, Sveriges Radios kulturredaktion, tycker att den skönlitterära klassen har problem, då både ”lyrik och episka romaner” ska tävla om samma prispall. Jag bara måste utbrista: lyrik, episka romaner, deckare, skrivna av vuxna, för vuxna, är faktiskt möjliga att rent litterärt jämföra! Ja, olika slags skrifter, ja, olika slags innehåll, men, på samma NIVÅ. Med samma slags ordval. Ur samma del av SAOL. Till samma åldersgrupp. Det går att överhuvudtaget jämföra och se vem av författarna som kan sitt hantverk bäst, eftersom texten, som sådan, är likvärdig. Inte innehållet, nej, men TEXTEN.

Hur kan det vara ”mest naturligt” att dela upp en vuxenkategori i underkategorier, när barnböcker för 0 till 12 år och ungdomsböcker från 13 till 20 år tvingas dela samma pall som om dessa böcker hör ihop? För att inte tala om att fackböcker för barn och unga också ryms där, i kategorin Årets bästa ”barn- och ungdomsbok”, när vuxenlitten har hela två kategorier redan som det är, hur kan det vara ”mest naturligt”?

Ska vi dela upp skönlitten pratar vi underkategorier, ska vi dela upp facklitten pratar vi underkategorier. Jag pratar KATEGORIER när jag säger att barnböcker ska ha en egen prispall, att ungdomsböcker ska ha en egen prispall. När det väl är klart kan vi prata underkategorier, om ni så vill. Årets bästa faktabok för barn, kanske? Eller Årets bästa biografi/memoar för unga?

Som jag skrev i mitt första inlägg (som Helsingborgs Dagblad refererar till här, som Jonna Lindberg refererar till här):

Oavsett ålder på läsarna, eller antal böcker som släpps varje år, borde
litteraturen och dess författare belönas för kvalitet, skicklighet och skapande.
Eller, bara för att man skriver för något slags minoritet, vars läsande tydligen
sjunker, förtjänar man inte mindre fokus. Snarare tvärtom. Som ett stort,
litterärt pris borde Augustpriset gå i bräschen för sådant här, uppmuntra alla
författargrupper.

[…] ingen bok är mindre viktig, ingen författare är
mindre viktig, ingen läsare är mindre viktig än någon annan.

Följ och gilla:
Böcker, Författarskap

Donna Tartts senaste

26 november, 2013

… är inte lika bra som Den hemliga historien. I’m sorry to say. Jag är i mitten av boken Steglitsan, och ställer mig frågande till hennes val av story, varför hon tar de svängar hon tar, med så enorma textsjok? Istället för att låta huvudkaraktären smita iväg, så som jag själv förmodligen skulle ha gjort om jag var han, och just förlorat min mamma, tvingar hon in honom i situationer som jag inte håller med om. Som jag tycker är konstiga, knepiga. Och när han hittar en trygghet i en viss man skulle jag, om jag var den där pojken, rymt dit. Till varje pris som helst. Från flygplatsen, DIT. Inte satt mig på planet och följt med en farsa jag knappt känner något för, utan protester. Med farsans nya kvinna, jag skulle bara inte gjort det!
Just det traumatiska i att förlora den enda förälder som faktiskt är förälder skulle göra varje barn rotlöst. Impulsivt. Och skulle pojken stannat hos mannen som blivit hans enda vän och trygghet, skulle historien ha blivit riktigt bra. Jag kan se massvis av förvecklingsmöjligheter där. Istället befinner sig pojken i Las Vegas, och den historien är bara för ointressant. Jag upplever en viss transportsträcka, skumgummi, utfyllnad. Känner mig som en idiot, om jag missar något, men också en växande rastlöshet. Vad är poängen? Vad håller grabben på med? Han har pengar, varför köper han inte en flygbiljett tillbaka? När farsan aldrig är hemma? När han inte har några skäl att stanna, alls? Det mest psykologiskt logiska är ju att han sticker tillbaka hem. Till sitt HEM. Varför GÖR han inte det?

Det började bra. Men det här är bara inte bra. Förmodligen finns där en vändning, och kanske är jag för otålig. Eller så har hon fyllt ut med alldeles för många sidor. Jag fattar liksom redan grejen so get on with it.

Följ och gilla:
Rävsång

Lämnade in i natt

24 november, 2013

… direkt efter middagen med kollegorna. Kom hem, tittade på manuset, insåg att jag egentligen inte hade något kvar att göra och att jag lika gärna kunde släppa taget, bara. Velat fram och tillbaka med det här manuset, precis som med Fågelbarn. Tänkt och funderat, skrivit, skrivit om. Dragit ut på det, så att detta, förmodligen, blir en höstbok istället för en vårbok. Att jag alltså släpper nytt först hösten 2014.

ÄH! Nu duger det, ta mig tusan.

Gilla Böcker fick Rävsång klockan 00:16 i natt. Nu är jag en fri kvinna. Som i en bubbla av ovisshet, svävande på adrenalin. Bäst av allt; jag kan börja på något nytt. Bara leka med tanken, fantisera, skissa. Roligaste biten med skrivarprocessen, tycker jag. Möjligheterna är så många och stora att det hissnar i bröstet.

Följ och gilla:
Författarskap

Män vill läsa om män

19 november, 2013

… vilket framgår på ett bitskt och härligt sätt i Nanna Johanssons inlägg. Och då sticker det till i mig. För jag är en kvinna som föredrar böcker skrivna av kvinnor. Jag tycker helt enkelt de är bättre. Rent litterärt. Donna Tartt, Marisha Pessl, Tana French. Som om de får med allt det, som manliga författare får med, plus vackert studerade känslomässiga och psykologiska karaktärsskildringar. Vilket, alltså, de flesta manliga författare jag läst missar (Jonathan Safran Foer är exempel på undantag, han skriver jävligt bra).

Men det är min åsikt. Ingen fakta på långt håll här, inte. Dock kan jag få lov att ha den åsikten som läsare, och författare. Liksom vad som inspirerar mig i mitt eget skriv. Men det är inte försvarbart om jag, dessutom, skulle vara universitetsföreläsare, och ensidigt välja ut kvinnliga författare bara för att jag har problem med de manliga. Som David Gilmour:

”I’m not interested in teaching books by women. Virginia Woolf is the only writer that interests me as a woman writer, so I do teach one of her short stories. But once again, when I was given this job I said I would only teach the people that I truly, truly love. Unfortunately, none of those happen to be Chinese, or women. […] I say I don’t love women writers enough to teach them, if you want women writers go down the hall. What I teach is guys. Serious heterosexual guys. F. Scott Fitzgerald, Chekhov, Tolstoy. Real guy-guys.”

Det är ju bara fel. Punkt.

Marisha Pessl. Young hot writer.
Följ och gilla:
Rävsång

Slutklämmen

Skriver sista sidan av manus till bok tre right this moment!

!

Skrivbordet ser ut som faen. Jag såsar runt i morgonrock och raggsockor, kan inte lyssna för länge på något alls, och undrar om det här verkligen blir bra. Alltså, ett normaltillstånd. Med skissad deadline 1 december. Har jag själv bestämt.

Heja mig.

Följ och gilla:
Rävsång

Jag skulle vilja säga något litterärt intressant

14 november, 2013

… men just precis nu kommer jag inte på nåt endaste. Så jag slänger in några meningar från manuset jag skriver på, istället. Fullständigt råa och oredigerada och oantagna. Ta dem för vad de är. Men visst är det godis?

Det här stället, ibland hela stan, blev för mycket att ta in. Farsan hade ju varit precis överallt. Hade hunnit det. Suttit på varje trottarkant eller stentrappa, somnat på varje parkbänk, i varje hörn. Göteborg hade varit farsans sovrum, vardagsrum och toalett. Vart Finn än såg, såg han honom.

Ja. Så är det. Räven heter Finn, och hans farsa drack för mycket.

Följ och gilla:
Läsare, Skrivande

En läsarfråga

12 november, 2013

… tror jag, bestämt. Trots att bloggen sorterade det som skräppost. Jag ber i så fall om ursäkt! Frågan är kul. Jag besvarar den dock på svenska, då bloggen riktar sig till svenska läsare. Läser du detta kan du köra Google Translate och få det 90% korrekt.

Frågan hamnade i kommentarsfältet till ett gammalt inlägg och löd:

First of all I would like to say excellent blog!
I had a quick question
which I’d like to ask if you don’t mind.
I was curious to know how you center
yourself and clear your mind prior to writing.
I have had a tough time
clearing my mind in getting my thoughts out.
I truly do enjoy writing but it
just seems like the first 10 to 15 minutes are generally wasted just
trying
to figure out how to begin. Any ideas
or hints? Cheers!

Kort översatt: hur fokuserar du dig själv och tömmer dina tankar inför skrivandet? Jag tycker om att skriva, men de första tio, femton minuterna är generellt bortkastade när jag funderar på hur jag ska börja.

Min bästa skrivtid är på morgonen, innan frukost. Av nån anledning funkar min hjärna bäst utan mat. Men det får så klart inte dröja för länge innan jag äter nåt. Det är i vart fall min regel nummer ett; innan frukost. När jag väl sätter mig tar det olika lång tid att komma igång, beroende på dagsform. Och dagsformen beror ju på mat, sömn och humör i övrigt.
Ett annat, och stort, tips att koppla ur internet! Eller, som jag, skriva på en annan dator som inte ens har internet. Så att det är fysiskt omöjligt att surfa iväg. För när det går bra, och jag har skrivflyt, brukar jag flippa upp ett internetfönster och kolla läget på Facebook, Google, bloggen. Ungefär som att nu har jag flyt, nu kan jag unna mig. Eller nåt. Jättekonstigt. Jag får hindra mig själv från det här hela tiden. Försöka fokusera min energi.
Sen skriver du att de första tio till femton minuterna generellt är bortkastade. Det vill jag påstå att de inte är. Snarare tvärtom; de ingår i din process. Eller, varför ska skrivandet gå snabbt?
Jag är en snabb skribent, men jag börjar tröttna på mig själv. Därför kommer ingen ny bok av mig i vår, utan till hösten, eller nästa vår. Vi snackar 2015. Världens glapp! Bara för att jag vill ta det lugnt med bok tre. Låta den få lite tid. Leva, samtidigt. Göra annat än att tänka på boken och skrivandet.
Om du ändå vill skynda på, eller hitta nåt slags kickstart, brukar rutiner fungera för mig. Innan frukost är en av dem, när ljuset är speciellt, världen fortfarande tyst, och jag snart, snart ska äta. Men inte riktigt än. Som ett dragplåster. Nåt som också funkar bra är musik. Jag brukar sätta ett soundtrack till varje bok jag skriver. Kaninhjärta har Kent, Fågelbarn har Anna von Hausswolff. Rävsång, som jag kallar bok tre, har mycket Håkan Hellström, Mumford and Sons och Johnny Cash, i en fin blandning.
Innan jag börjar, brukar jag också läsa det jag skrev, senast. Oftast blir jag nöjd, hittar tillbaka till rätt ton. Så kör jag på.

Skrivandet är hårt slit, som alla andra jobb. För att bli bättre måste man utbilda sig, hitta människor att lyssna på, andra författare att inspireras av, och så vidare. Har du inte gått en skrivkurs än brukar det var ett starkt råd från mig. Skrivkurs är guld.

Hoppas det här hjälpte!

Följ och gilla:
Fågelbarn, Kaninhjärta, Läsare

Vinnare av Kaninhjärta och Fågelbarn

11 november, 2013

Fågelbarn:

  • Charlotte Qvandt
  • Ann-Charlotte
  • Carina
  • Anita Söllwander

Kaninhjärta:

  • Petra
  • Andan
  • Sandra Lidström
  • Alekzandra
  • Ninni
  • Anita Söllwander

HÖR AV
ER!
info (at) christinljungqvist (punkt) se, med kontaktinformation
och vilka namn jag ska dedikera böckerna till. Flera av er har inte lämnat någon
mailadress, så jag har lite svårt att få tag i er.

Följ och gilla:
Fågelbarn, Kaninhjärta, Läsare

Vinnare av Kaninhjärta och Fågelbarn – OBS!

7 november, 2013

… är som följer:

Fågelbarn

  • Charlotte Qvandt
  • Ann-Charlotte
  • Carina
  • Anita Söllwander

Kaninhjärta:

  • Petra
  • Andan
  • Sandra Lidström
  • Alekzandra
  • Ninni
  • Anita Söllwander

HÖR AV ER! info at christinljungqvist punkt se, med kontaktinformation och vilka namn jag ska dedikera böckerna till. Flera av er har inte lämnat någon mailadress, så jag har lite svårt att få tag i er.

Som synes har Anita haft en väldans tur! Grattis till er som blev lottade, och tack till alla er som visat intresse och velat vara med. Jag ska försöka ha fler utlottningar i framtiden, nu när det visade sig få så fint gehör. Håll utkik!

Lappyssel!

Fågelbarnsdragning!

Ett urval på bara 4 stycken. Hade dessvärre inte fler exemplar att lotta ut!

De lyckliga!



Kaninhjärtsdragning, och urval på 6 stycken.

De lyckliga!
Följ och gilla:
Litteraturevenemang

Inlägget om Augustpriset hopsummerat

4 november, 2013

Av 154 personer som läste, var det cirka 36 personer som öppet reagerade på mitt inlägg om Augustprisets brister förra veckan. 1 var emot, 35 instämmande. På bloggen fick jag 3 kommentarer, här ett utdrag;

Vi är många som delar din åsikt. För det är precis som du skriver, ungdomsboken blir fortfarande väldigt styvmoderligt behandlad i de stora tidningarna samt tv-programmen. Att Augustpriset inte har valt att dela upp barn- och ungdomskategorin är ett skämt (som jag också muttrade om i ett blogginlägg i samband med avslöjandet av de nominerade).

På Facebook fick jag 31 reaktioner. Bland annat;

Jag delar din uppfattning Christin. Så självklart egentligen. Vore spännande att få höra en motsatt åsikt också – hoppas du får igång debatten!

och

Tänkte precis samma sak när jag såg nomineringarna. Med ett växande cross over-segment vore det väl ännu mer naturligt att skilja ungdomslitteraturen från barnböckerna.

och

Det du säger är att just kategorin ”barn- och ungdomslitteratur” är avsevärt mer disparat än de båda andra. Jag håller inte med. Jag tycker att ”facklitteratur” är bredast, eftersom den involverar vad som helst som inte är påhittat. Och jag tror att om man ska bryta upp en kategori, behöver man i konsekvensens namn överväga att bryta upp även de andra. Annars kommer det i mångas ögon att låta som att du fiskar efter priset för egen del, genom att minska konkurrensen.

På Twitter fick jag 2, exempelvis;

Dagens obligatoriska läsning: förf. Christin Ljungqv belyser ungdomsbokens status idag. Dags att tas på allvar kanske?

Dessutom delade Bonnier Carlsen vidare mitt inlägg på sin Facebook-sida och hemsida. Roligt, tycker jag!

Som svar på tal till den fellow writer som tyckte annorlunda skrev jag bland annat;

barnböcker är en sak, ungdomsböcker en annan, vuxenböcker en tredje, fackböcker en fjärde. Underkategorier är skönlitteratur, deckare, fantasy, memoarer, fakta, poesi, och så vidare. Det är min åsikt. Den finns utvecklad i mitt blogginlägg. Hur, vad, varför. Jag tycker det är viktigare att skilja böcker åt, som läses av så extremt olika åldrar, än att dela upp fackböcker i underkategorier.

Dessvärre kom inte debatten igång, riktigt. För det krävs mer engagemang. Och som personen som var av en annan åsikt påpekade, är det svårt för mig, som är partisk, att pressa alltför hårt. Men jag tänker att detta ju angår mig. Jag skriver för läsare som buntas ihop på alltför många ställen, och det tycker jag är orättvist, både för mig och dem. Jag tävlar i en kategori som inte existerar. Mot omöjliga motståndare. Varför skulle jag inte få tycka något, här?
Som avslutning, och något jag också svarade i den minidebatt som härligt nog kom igång; jag fiskar inte efter priset. Snarare bränner jag broar. Ju mer jag pressar, desto fler broar bränner jag. Når detta ut i media, blir det en riktig debatt, kan Augustpriset inte nominera mig, ens. Åtminstone inte på många, många år. För det skulle se illa ut i sammanhanget.

Men jag hoppas att priset förr eller senare delas upp i alla de befintliga kategorierna, innan det ens sneglar åt underkategorierna. Någon rättvisa får det ändå vara tal om.

Och jag står fortfarande fast vid att om någon tycker det här är värt att kämpa för, får ni gärna tipsa tidningarnas kultursidor. För enkelhetens skull:

Inlägget att tipsa om.

Tidningarna: kultur@gp.se, kultur@svd.se, kultur@dn.se, kultur@sydsvenskan.se, kultur@hd.se

Tack, igen.

Följ och gilla:
Skrivande

Hello ween

2 november, 2013

Lämna ljuset tänt, som jag brukar säga. Helst ett levande ljus, med riktig eld. Så de hittar er.

Följ och gilla: