… i P1 (man kan lyssna här). Äntligen, säger jag bara. Nu kanske det kan börja hända något?

Mia Gerdin, Sveriges Radios kulturredaktion, tycker att den skönlitterära klassen har problem, då både ”lyrik och episka romaner” ska tävla om samma prispall. Jag bara måste utbrista: lyrik, episka romaner, deckare, skrivna av vuxna, för vuxna, är faktiskt möjliga att rent litterärt jämföra! Ja, olika slags skrifter, ja, olika slags innehåll, men, på samma NIVÅ. Med samma slags ordval. Ur samma del av SAOL. Till samma åldersgrupp. Det går att överhuvudtaget jämföra och se vem av författarna som kan sitt hantverk bäst, eftersom texten, som sådan, är likvärdig. Inte innehållet, nej, men TEXTEN.

Hur kan det vara ”mest naturligt” att dela upp en vuxenkategori i underkategorier, när barnböcker för 0 till 12 år och ungdomsböcker från 13 till 20 år tvingas dela samma pall som om dessa böcker hör ihop? För att inte tala om att fackböcker för barn och unga också ryms där, i kategorin Årets bästa ”barn- och ungdomsbok”, när vuxenlitten har hela två kategorier redan som det är, hur kan det vara ”mest naturligt”?

Ska vi dela upp skönlitten pratar vi underkategorier, ska vi dela upp facklitten pratar vi underkategorier. Jag pratar KATEGORIER när jag säger att barnböcker ska ha en egen prispall, att ungdomsböcker ska ha en egen prispall. När det väl är klart kan vi prata underkategorier, om ni så vill. Årets bästa faktabok för barn, kanske? Eller Årets bästa biografi/memoar för unga?

Som jag skrev i mitt första inlägg (som Helsingborgs Dagblad refererar till här, som Jonna Lindberg refererar till här):

Oavsett ålder på läsarna, eller antal böcker som släpps varje år, borde
litteraturen och dess författare belönas för kvalitet, skicklighet och skapande.
Eller, bara för att man skriver för något slags minoritet, vars läsande tydligen
sjunker, förtjänar man inte mindre fokus. Snarare tvärtom. Som ett stort,
litterärt pris borde Augustpriset gå i bräschen för sådant här, uppmuntra alla
författargrupper.

[…] ingen bok är mindre viktig, ingen författare är
mindre viktig, ingen läsare är mindre viktig än någon annan.

Följ och gilla: