Månad: maj 2014

Böcker

Nattfilm

… av Marisha Pessl, passar in på punkt 32. Läs en bok vars författare har bokstaven S i både för- och efternamn.

Baksidestext:
Skräckfilmsregissören Stanislas Cordova har inte synts offentligt sedan 1977. För fansen är han en mörkrets överstepräst, onåbar och gåtfull. När hans dotter Ashley Cordova hittas död framställs händelsen som ett självmord, men journalisten Scott McGrath anar oråd och börjar gräva i vad som har hänt. Förra gången han försökte närma sig familjen slutade det i en privat katastrof. Nu sugs han återigen in i en jakt som för honom allt längre in mot det kraftcentrum
som är Stanislas Cordova. Bilder, illusioner, speglar: varje gång han fått upp en dörr tycks den smälla igen bakom honom … Scott har redan förlorat allt och det enda som kan ge honom upprättelse är att få reda på sanningen. Även om det kräver att han möter sitt eget mörker.

Marisha Pessl är tillbaka med en explosiv thriller, en visuellt sprakande och labyrintisk berättelse med en oförglömlig final.

 
Som jag skrev på Facebook igår; det kommer dröja innan jag läser något så bra igen. För fy kattsingen – äntligen en favoritförfattare som levererar. Som fullständigt plöjer rakt igenom mig, som läsare, så jag lämnas utmattad och BERÖRD efteråt. Hon lyckas verkligen med det hon tagit sig för; att sudda ut gränsen mellan fiktion och verklighet. Så till den grad att jag började googla på Stanislas Cordova, bara för att se om han någon gång funnits på riktigt. Vilket han inte har.
Alltså, jag finner inga ord.
Men den får 5 av 5, av mig.
Det borde säga allt.
Läs den.
 
Kaosutmaningen är ursprungligen en tysk
utmaning, som via
How
Hollow Heart and Full
kom
till Sverige för snart ett år sedan. Ett gäng bokbloggare skapade tillsammans en
ny utmaning för år 2014, och döpte den till Kaosutmaning 2.0. Utmaningen går ut
på att läsa 20 av
40 böcker enligt en förbestämd lista, som hittas här. Startdatum är 1 januari 2014 och
utmaningen håller på till 31 december 2014. Böckerna du läser får endast
förekomma en gång på listan.
Följ och gilla:
Skrivande

Skrivet i mitt liv

… i en behändig lista:

  1. redigeringsomgång av Rävsång förväntad på fredag – nu går vi in i texten mer, mening för mening, ord för ord, ska bli så roligt!
  2. väntar på slutgiltigt omslag …
  3. annons i SvB’s höstkatalog = check!
  4. medverkan i podden Allt vi säger är sant av Lisa Bjärbo och Per Bengtsson (avsnittet är på gång, lägger upp här på bloggen när det är dags!)
  5. skrivkursen jag håller på Folkuniversitetet går mot sitt slut – ett tillfälle kvar, som enbart viks åt responsgiv! Idag har alla deltagarna deadline på sin novell …
    Sist var det så gott väder att vi satte oss intill Fiskekörkan. Sedan gick solen i moln och det började blåsa enligt typiskt Sverigesommar-manér – då gick vi tillbaka in. Här skriver de på sina noveller. Mina flitiga små bin!
    … och såhär såg jag ut.
  6. 16 juni håller jag skrivkurs för youngsters! Närmare bestämt en grupp tonåringar på Kungsbackas bibbla, känns så roligt och viktigt!
  7. en person från Min stora dag har kontaktat mig angående att hjälpa en flicka skriva om det hon varit med om – nog det viktigaste uppdraget jag fått hittills.  
  8. … och till hösten fortsätter jag som lärare för Skriv roman och novell, samt ännu en kurs; Författarskolan! Ser jag fram emot.

Och sedan, sedan? När allt det här är så gott som klart? Då börjar jag skriva på mitt nya projekt. Efter semestern, förmodligen, och under lång tid, varför det efter Rävsång kommer dröja innan ni ser en ny bok av mig. Men den som väntar på något gott får alltid vänta så länge.

Kram på er.

Följ och gilla:
Vita Tigern

Den ickeskrivande författaren

23 maj, 2014
Utöver att vänta på nästa redigeringsomgång av Rävsång, och ta sista turen med skrivkursgänget inna sommar och semster, klurar jag på min retro-punkbok.
Once you pop, you can’t stop, liksom. Men det är väldans nyttigt, har jag ju insett, efter år av skriv, att värka fram en bok. Närmast bromsa upp sin skaparlust i ett försök att bemästra den, istället för att bemästras av den. Liksom, låta en berättelse komma, inte tvinga den, och när den väl börjar ta form hindra den från att komma ut tills det verkligen är dags. Kanske låter lite komplicerat. Eller onödigt. Fast ändå inte. Är ni där jag är nu, om ni har skrivit i flera år och befinner er i ett frustrerat, hjärnstressat läge där varje ledig minut bör gå till skrivande, tycker ni, då ska ni testa det jag testar. För, sparar man ihop sin idé innan man släpper den ur sig, då är det högkoncentrat som kommer ut, istället för något blaskigt, vattnigt, prematurt.
Det finns så klart ett visst mått av tvång när man väl sätter sig och skriver, blandat med ”writers flood”, som Marisha Pessl så snitsigt sa i söndagens Babel. Men, förvärkarna? De är väldigt, väldigt viktiga. Jag går här och förvärker på ord, meningar, formuleringar, långt, långt innan jag ens tänker, eller får lov, att sätta mig och skriva. Jag lägger märke till saker jag kan ta med. Samlar på infallsvinklar, lustiga personligheter, och hur jag ska modellera den här staden så att den bättre passar min bok. Var gränserna går mellan stadskärnan och kransområdena efter en global katastrof. Vad som kommer stå i hundratals år, vad som kommer vittra sönder. Vad som händer om vattnet stiger med 6 meter.
Sådana saker.
Och resultatet, och storyn som växer fram, känns oerhört starkt i mig. Faktiskt beyond Kaninhjärta, till någonting helt annat, och större.
Tjuvkik på senaste illosen. Pust och flämt, säger jag bara, åt alla dessa jävla grenar.
Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min trilogin för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien ”Boken blir till” under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där även tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit refuserad eller antagen.
Följ och gilla:
Böcker

Böckerna som försvann

21 maj, 2014

Fick igår ett mailutskick från Författarcentrum Väst med följande text:

I förra utgåvan av Litteratur i Väst berättade vi att bokbeståndet på Göteborgs stadsbibliotek under de senaste två åren har minskats från 350 000 exemplar till 227 000.

Bibliotekarie Håkan Grissler visar i sitt debattinlägg nedan att siffran i själva verket är ännu lägre.


Efter att böcker har skickats tillbaka till stadsdelsbiblioteken beräknar han att

beståndet idag endast är 210 000 exemplar (siffrorna inkluderar även filmer, skivor och tevespel).

Håkan Grissler beskriver en i samband med ombyggnaden av biblioteket brådstörtad och ovarsam hantering där således hela 40 procent av bokbeståndet har fått gå till tippen.


Röjning – snarare än normal gallring, anser Grissler.



Siska Humlesjö, bibliotekarie på Digitala biblioteket och den som har överblick över Göteborgs bokbestånd, bekräftar till Litteratur i Väst att Håkan Grisslers siffra är korrekt.


– Uppgifterna har han fått av mig så jag kan inte annat än hålla med, säger hon.

Dessvärre är själva debattinlägget exklusivt för oss författare i Författarcentrum Väst. Jag vill ändå dela med mig av ingressen. Visst är det lite bok-nazi över det hela? Att köra så många böcker till tippen? Jag får ont i magen. Nej, ont i hela mig. För, när jag besökte Stadsbiblioteket i Göteborg efter ombyggnationen kändes det så tomt. Vitt, fräscht, ljust. Alltså, inte bibblo-vibbar, snarare konferensbyggnad. Hyllorna sträckte sig knappt högre än till höfthöjd, böckerna trycktes undan för ljusinsläpp. Biblioteket talade tydligt; detta är en plats för möten. Inte för läsning.
Och det tycker jag är konstigt.
Man har gått ut så starkt med att nya bibblan riktar sig till barn och unga – ungdomshörnan var gömd längst ner i byggnaden, omringad av en ekande korridor, ett hisschakt. Jag hittade knappt dit. Och när jag väl hittat, räckte hyllorna mig just till höften, inte upp i taket som sig bör, och rakt fram fanns en kal, vit vägg som inte inspirerade till läsning ett dugg. Jag fylldes av märkliga känslor som jag inte riktigt kunde beskriva. Bara att jag tyckte det var väldigt lite bokfokus.
Nu förstår jag varför.

 
Det finaste biblioteket jag någonsin besökt är Halmstads. WOW, säger jag bara. Som att kliva rakt in i böckernas värld, som sig bör på ett bibliotek (böcker är inte vita och ljusa mer än på papperet! Orden öppnar upp färger, former och djup och mörker och andra världar!). Barnavdelningen kryllade av grejer, saker hängde i taket, och det fanns en fin balans mellan högt i tak, kala väggar, färger, former, liv.
Kontraster. Och ändå, det hade kunnats göra ÄNNU bättre, om ni frågar mig.
 
Själva byggnaden Stadsbiblioteket i Göteborg har så klart blivit finare, öppnare, mer dynamisk. Det är interiören vi har problem med. Den är kontrastlös. För inspiration och hjälp skulle man kunna vända sig till inredarna på Posthotellet, Espresso House, Bishops Arms, Notting Hill, Barabique. Japp, det är uteställen. Som jobbar hårt för att skapa en inre värld av den yttre. Små krypin i öppna lokaler. Knäppa lampor, murriga väggar, och böcker, BÖCKER, överallt. Som en del av inredningen! Hela vägen upp till taket! Tänk, kontrasten mellan den raka, hårda, kalla byggnaden, och dess pumpande mörka hjärta? Vi skulle hamna på världens bokkarta. Människor från andra länder skulle vallfärda för att få se oss. Gammalt möter nytt. Intellektuellt, kreativt, sugande. Stadsbiblioteket skulle utöva en magisk magnetism på sina besökare, snarare än att stöta bort dem.
 
Så, lite inspirationsbilder:

Gör om, gör rätt.
Följ och gilla:
Skrivande, Vita Tigern

Måndagar är inte mina dagar

20 maj, 2014

TISDAGAR, däremot! Tisdagar är bra. Känner liksom möjligheterna spira inom mig. Synd bara, att solen skiner. Då vill den lilla svensken ut. Finns en stor stress i sol som skiner. Istället för att man får sitta inne och jobba med något rejält, som sitt livs bokprojekt, bör man gå ut och bara gå ut. Sola lite, eller läsa. Vilket så klart inte är fy skam men ändå. Tisdagar är jobbdagar, åtminstone i maj. Juni är en vårsommarmånad och då kan man låtsas att man har semester titt som tätt.

Nu ska jag sluta blaja.

Jag vill bara säga att jag mår fint idag.
Och att det kryllar i mig av skriv. Som jag inte får släppa ut. Inte riktigt än. Låta växa, låta växa, låta växa …


Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min trilogin för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien ”Boken blir till” under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där även tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit refuserad eller antagen.
Följ och gilla:
Böcker

Sommarläsnings-enkät

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Jag har redan börjat på en: Nattfilm av favoritförfattaren Marisha Pessl
Min pappa, Ann-Christine – Ester Roxberg
Enkel vacker öm – Klas Gustafson
Den dansande djävulen – Martin Widmark (research)
Prodigy – Marie Lu 

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Enkel vacker öm, för att jag försökt läsa den i stötar, och den är jätteintressant, men mest maler på i samma tonart exakt hela tiden. Förslag på bättre biografisk bok är absolut Min pappa, Ann-Christine. Ester är en enorm förmåga, och det är ju givetvis självupplevt mycket av det, vilket ger ett mer direkt tilltal. Men ÄNDÅ. Ester hade kunnat göra likadant som Klas, när han berättar om Monica Zetterlund i Enkel vacker öm, att hon stagade upp all information. Istället jobbar hon med bruten kronologisk ordning, blandar in dagboksanteckningar, anekdoter … det blir ett levande, narrativt berättande Ester tar fram. Enkel vacker öm är bara så sövande i sin berättarform.
 
3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
Brukar vara i skuggan, någonstans. Alltså, förmodligen plöjer jag mest böcker på vår Kroatien-resa. Annars har det blivit en del läsande i Botaniska hittills.
 
Jag låg fokuserat och läste medan Kristoffer smög runt med kameran.

Jag satt fokuserat och läste medan Kristoffer smög runt med kameran.

Sedan var jag tvungen att pausa, lite.
 
4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
I Kroatien. Eller Botaniska. Like I TOLD you. Här ljugs inte, eller myglas!
 
5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
NATTFILM! Kommer bli ÅRETS bästa läsning, ÅRETS!
 
6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
NATTFILM!
  
7. Strand eller hängmatta?
Hängmatta, om jag lyckas komma över en. Helt klart. När jag och Kristoffer har trädgård, då ska vi hänga upp parhängmatta och ligga där och läsa tillsammans, eller bara sova lite sommarmiddag.
 
8. Deckare eller roman?
Roman.
 
9. Favoritgenre?
Alltså, jag tycker både Marisha Pessl och Donna Tartt skriver lite magisk realism, de är REALISTISKA men det finns tydliga stråk av någonting annat, någonting overkligt och glimrande och rysligt. Därför säger jag magisk realism och hoppas jag har rätt.
Följ och gilla:
Böcker

Äntligen en riktigt jävla bra bok

19 maj, 2014

… som jag nog läst lite väl mycket ur senaste dygnet. Känner mig avtrubbad, och lite skrämd, och lite … klaustrofobisk. Som instängd. I en låda.
Riktigt jävla bra, med andra ord.
Hon är en mästarhjärna, Marisha Pessl, och en av mina absoluta favoriter, och detta är hennes andra bok, Nattfilm. Under 8 års tid har hon byggt upp en story som känns på riktigt, med insprängda hittepå-tidningsartiklar och enormt intressanta karaktärer och fantastiskt språk och roliga scener och otäcka scener, och den är typ 700 sidor, så LÄS.
Jag. Är. Exalterad. DET HÄR ÄR SÅ BRA!!!

Följ och gilla:
Skrivande

Kursledare på Folkuniversitetet!

15 maj, 2014

Under våren har jag varit kursledare på Folkuniversitetets Skriv roman och novell. Kursen börjar nå sitt slut, två omgångar kvar där deltagarna ska få jobba med sina noveller samt få genomgående respons av mig och gruppen. Men detta vet ni nog redan.

Vad ni däremot inte vet (?), är att jag blir fortsatt ledare för denna kurs även till hösten (!), samt ännu en; Författarskolan. Än så länge är detta väldans grönt, men tanken med Författarskolan, som jag förstått det, är att arbeta på ett större projekt och få respons från skrivgrupp och kursledare, som även är etablerad författare. Alltså moi. Rent detaljerat, hur det är upplagt, återkommer vi till.

Min sida ligger uppe! Där kan man in och kika.

Ja, det var mest det.
Och pratet med Lisa gick bra. Nu ska vi se om vi också fastnade på band …

Följ och gilla:
Författarskap

Telefonsamtal med Lisa Bjärbo

Ja. Så är det. Hon ska ringa mig klockan 11 idag. Och det känns så märkligt. För enligt mig är hon en av Sveriges bästa författare. Som ska ringa mig. Så ska vi prata.
Om vad? Det får ni veta i sinom tid.

Nu ska här tränas yoga.
Fan, vad jag älskar yoga.

Följ och gilla:
Skrivande

Ska du skriva i sommar?

8 maj, 2014

Många tänker semester/sommarlov = skriva, skriva, skriva! = knappast semester/sommarlov. Och jag kan förstå det. Så brukar jag tänka. Minsta möjliga fritid blir automatiskt skrivtid. Vilket betyder stress i huvudet. Vilket betyder blockering/låsning. När man stressar blir man dum. Jag menar, ledighet, om något, öppnar upp för vad som är viktigare: de långa tankarna. Därför skulle jag råda er alla, som tänker såhär, att tänka lite annorlunda. Tänka, att den förhoppningsvis långa semestern är De Långa Tankarnas Tid. Och långa tankar, det är vad som ligger till grund för hela skrivprocessen. Eller, skriv, som musik och konst, är restprodukter av människor med förmågan att tänka länge och långt kring vad de upplever, och omsätta detta till något faktiskt.



Det är liksom inte såhär att skriva på semestern. För platsen är vacker, men han missar den, för han har något ”viktigare” i knäet.

Alltså, egentligen är ju hela skrivgrejen fel. De flesta basunerar ut att vill du bli författare, lär dig skriva, men hallå? Det givna första steget vore en kurs i filosofi. Lär dig tänka långt! Lär dig trassla upp långa härvor av grubbel! Däri ligger liksom kärnan av allt skapande.

Klassisk långtänks-ställning!

Jag säger såhär, istället: gör din research i sommar. Ge dig själv tiden att faktiskt tänka långt och stort om ditt skrivprojekt. Öppna upp huvudet för intryck, möjliga vägar, karaktärer. Förbered ditt skriv genom att ge dig ut på äventyr. Besök platser du aldrig varit på förut, möt människor du annars inte skulle möta, läs böcker! Och för anteckningar. Massor av anteckningar.

Nu börjar det likna grejer.

En bra roman är en välgrundad roman. En bra roman har det bästa av dig, och det bästa av dig kommer inte under press. Utan tvärtom. När du är avslappnad, faktiskt släppt taget, då är du på samma gång mottaglig. Och jag vet, det är svårt som tusan att släppa taget om något man verkligen, verkligen vill. Därför är detta råd främst riktat till er som kämpat ett tag. Ni har visat att ni vill. Hårt och länge. Och som något slags magisk, universell lag brukar det komma först när man slutar kämpa. Åtminstone enligt mina erfarenheter. Åtminstone den ömmare delen av en bok, nämligen storyn.

Sedan är det så klart hårt jobb som gäller.

Vik då andra halvan av semestern, eller kanske sista veckan av fyra, åt att kickstarta ditt skriv. Och sedan, om du verkligen menar allvar, behöver du aktivt avsätta tid för ditt skrivande. Ta tjänstledigt en dag i veckan. Skriv varje söndag. Strunta i träningen. Och tvätten. Att lyckas förverkliga sin dröm är att kunna pressa på när det väl gäller. Att lyckas förverkliga sin dröm är också att tillåta sig pauser. Tänker man att man hela tiden ska prestera, särskilt när fritid plötsligt materialiserar sig, då presterar man sämre än om man presterar under vissa tidpunkter. Vi behöver vila. Vi behöver vara stilla, inuti. Så lev i sommar. Jag lovar, vi har våra skrivfilter påslagna dygnet runt, allt viktigt samlas upp där.

Följ och gilla:
Vita Tigern

Pussel och jämnmod

7 maj, 2014
Det går bra nu. Faktiskt. Lite butiksjobb där, lite lektörsläsning här, lite mer kursledartjänst till hösten, och hela TVÅ författarbesök kring bokmässan. För att inte tala om bokmässan! Många bäckar små. Som ett trevande steg mot att vara självförsörjande. Kanske blir det så, en dag?
Hur som. Onsdag betyder hemmajobbardag för mannen. Jag har min skrivkurs på Folkuniversitetet ikväll. Sitter här och bokför, förbereder kursmaterialet, vad jag ska ha på mig, och sedan tänkte jag illustrera mera! Satt med en illos igår. Den innehöll inte särskilt många detaljer, så det gick snabbt. Ännu en liten tjuvkik:

Och bilderna hör, för er som inte vet, till min retropunk-bok. Som jag inte börjat skriva, än. Bara förbereda på det här sättet. Det är som när jag var tonåring, och jag och Lotten skrev vår fantasyserie för hand. Vi satt på golvet i mitt eller hennes gamla flickrum och målade stora bilder av vår påhittade värld, våra påhittade karaktärer. Och som de tonåringar vi var blev vi lite kära i de där killarna vi fantiserade fram. På samma sätt hoppas jag att det blir med den här boken. Äkta tonårskärlek. Den där heta, stormande, galna. Helt ologiska. Pojken på bilden är en av de viktigaste. Ändå inte DEN viktigaste. Han har jag kvar att teckna, tillsammans med alla andra …
Regnet faller över Göteborg. Det doftar sommarlov. Vad gör ni en dag som denna?
Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min trilogin för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien ”Boken blir till” under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där även tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit refuserad eller antagen.
Följ och gilla:
Böcker

Boneshaker

6 maj, 2014

… av Cherie Priest, som passar in på punkt 25. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag, i kaosutmaningen.
Baksidestext:

Cherie Priest’s much-anticipated
steampunk debut has finally arrived in the form of a paperback original. Its
plot features the sort of calibrated suspense that readers of her Four and
Twenty Blackbirds would expect. Boneshaker derives its title from the
Bone-Shaking Drill Engine, a device designed to give Russian prospectors a leg
up in the race for Klondike gold. Unfortunately, there was one hitch: On its
trial run, the Boneshaker went haywire and, long story short, turned much of
Seattle into a city of the dead. Now, 16 years later, a teenage boy decides to
find out what is behind that mysterious wall. Can his mother save him in time?
Zombie lit of the first order.

Min största behållning av läsningen var engelskan – att läsa på engelska, lära sig nya ord, fräscha upp språket överlag, och så vidare. Skulle boken varit skriven på svenska hade jag reagerat starkare på berättarperspektivet, som är något slags blandning mellan tredje person, inifrån, och allvetande. Vilket jag anser gör det hela lite rörigt. Ibland vet man inte om man följer en person inifrån, eller om man betraktar den utifrån ur någon annans ögon, eller vem som tycker vad. Sådana saker. Alltså skulle jag gärna sett att hon lagt lite krut på att bestämma perspektiv och hålla det.
Grundstoryn är intressant. Hon är helt klart inne på MASKINER. Och att dessa fått rollen som naturkatastrofer, ändå något skapat av människohand men som i slutändan löper amok. Det är en fantasieggande vinkling. Ger mersmak. Själva anledningen till att jag valde en sådan här bok var ju att jag ville kika på steampunk-litten, vilket jag aldrig gjort förut, inför mitt eget skriv. Jag har fått massor av inspiration!
Jag gillar det Seattle hon målar upp, jag gillar alla trådar i berättelsen, jag gillar alla gadgets. 
Jag skulle gjort männen mer mångsidiga. Som det är nu är de flesta ”the biggest man she’d ever seen”, som om varje karl är ett muskelknippe. Jag skulle jobbat på dialogerna, då de för det mesta är ganska, jag vet inte? Datorspelsaktiga, filmiska? Liksom, posiga? Nej, TEATRALISKA! Där satt den. Och jag skulle stryka en hel del text som inte för handlingen framåt, bara grubblar runt. Och jag skulle låta karaktärerna få vila lite grann mellan varven. För som det är nu, verkar hon inse ungefär i mitten av boken, att de varken fått äta eller skita på typ två dygn, men att de fortfarande står på benen? Det är inte riktigt realistiskt. Heller inte, att människorna innanför muren, i Seattles kärna, där gasen sipprar upp ur marken och de levande döda vandrar runt, har levt där med sina gasmasker i 15 år, men ändå inte hunnit skapa så pass bra skydd att de faktiskt bor där. För jag får inte besöka ett enda hem under färdens gång. Allt är bara en enda lång jakt/sökning. Ingen vila, ingen ro. Zombiesarna tar sig in överallt, hela tiden. Till slut blir jag lite blasé. Tänker, men nu ska de väl ändå få vila LITE?

Överlag spännande, underhållande läsning. Jag hade blivit än gladare om det uppstått något slags kärlek, någonstans, då det liksom ligger i luften hela tiden. Jag hade också blivit gladare om jag, istället för den epilog som nu är, fått veta vad som faktiskt hände med alla.

Betyg: 2,5 av 5.

Kaosutmaningen är ursprungligen en tysk
utmaning, som via
How
Hollow Heart and Full
kom
till Sverige för snart ett år sedan. Ett gäng bokbloggare skapade tillsammans en
ny utmaning för år 2014, och döpte den till Kaosutmaning 2.0. Utmaningen går ut
på att läsa 20 av
40 böcker enligt en förbestämd lista, som hittas här. Startdatum är 1 januari 2014 och
utmaningen håller på till 31 december 2014. Böckerna du läser får endast
förekomma en gång på listan.

Följ och gilla: