Nätmagi

Att sitta i Göteborg i lilla Sverige och hitta en filmsnutt om en flicka i New York som är ett musikaliskt geni, det är nätmagi. Det är när det sporadiska surfandet inte är en fluga, utan en möjlighet för människor att hitta varandra. Jag blev så grymt berörd av historien om Sujari Britt (ascoolt namn btw!), särskilt hur öppet stöttande hennes föräldrar varit sedan allra första starten, att de köpte henne en cello när hon var 4 år gammal och att de fortfarande, efter alla dessa år, lyser av stolthet och dessutom sätter ord på den, utan att känna sig hotade av hennes förmåga och framgångar, utan att på något sätt vara tveksamma i vad de anser om henne. Hon lyser av styrka, som är deras styrka. Det är bara så stor kärlek.




Och varför jag söker efter cello-musik? Min huvudkaraktär är som Sujari. Men hon heter inte Sujari, och hon ser inte ut som Sujari (däremot gör hennes absolut bästa vän det ...). Hon heter Avalon. Hon har så kritvitt hår att det i vissa situationer ställer till med problem, exempelvis när hon ska smyga runt i staden nattetid, och hon har sin mammas bruna hud, och hon spelar cello som att hon spelar sig själv, vilket leder henne rakt in i kärleken. Sedan är det bara en av alla trådar i trilogin jag skriver nu. Man ska väl inte göra det lätt för sig?

Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min trilogin för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien "Boken blir till" under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där även tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit refuserad eller antagen.

Kommentarer