Anna på förlaget tipsade om en artikel i Svenska Dagbladet häromsistens, och ett konstaterande jag redan gjort: att steampunk, med alla sina undergenrer, börjat bli någonting brett och vida omtalat. Jag tror det ligger i luften, just en förändring, och att vi återigen börjar fantisera om en möjlig framtid för oss, då det är ganska oklart vad som kommer att hända.
Lite som en katastrofstämning?
Samtidigt som jag gillar ovissheten, eftersom det är detsamma som möjligheten.

Sedan några år tillbaka har denna nostalgiska, Jules Verne-inspirerade berättarstil fått en renässans – eller om man ska kalla det ett genombrott.

Följ och gilla: