Månad: september 2015

Böcker, Bokmässan i Göteborg, Författarskap, Förlag

Lördag & söndag ”på” bokmässan

28 september, 2015

Lördagen blev lika fin som torsdagen för mig. Jag hade ett seriöst mäss-schema, jag hade en planerad outfit, jag missade mina amuletter och min power-parfym men ÄNDÅ! Det gick hur bra som helst!
Klockan 12 träffade jag min agentur, Brandt New Agency, i Rights Center. Det blev lite snurrigt att hitta dit. Jag har ju aldrig varit där förut. Det ligger på andra våningen och längst ut till vänster. Och mötet gick fint! Det var ett lära-känna-möte och lite visste-du-det-här-möte och berätta-om-ditt-skrivprojekt-möte.
Klockan 13:40 höll Siri Pettersen låda i B. Wahlströms monter. Jag köpte ännu ett ex av Röta, den här gången till en nybliven mamma-vän som går hemma med akut läsabstinens. Siri signerade glatt. Så passade jag på att ge henne en Kaninhjärta och en Fågelbarn. Vi får hoppas hon gillar! Och förstår svensk.


Efter det här hetsåt jag en smörgås på stående fot, tjingsade på Lars Wilderäng i Eksjö bokhandels monter och knödde mig vidare till Biblioteks- och Berättarscenen, där jag mötte Christine Lundberg.

Så intog Gilla Böcker scenen i en timme. Marta Söderberg, Lina Arvidsson och Jenny Jägerfeld var några som fick snabbprata om sina böcker och olika ämnen. Christine och jag fotograferade som tokar.

Härifrån ilade jag längsmed kanterna bort mot A-sektionen. På vägen mötte jag Andreas Åhs, som knegar på Göteborgs Folkuniversitet. Jag skakade han med Simon Stålenhag, Illustratören med stort I (ja, jag vill ha honom till omslagsmakare för kommande retro/gaspunksserie men vi får se vad förlaget säger, om vi kan komma överens, etc, osv), hälsade på Susanna Björnberg i SF-bokhandelns monter, snubblade över Hanna Noreus i Akademibokhandelns monter (god, glad kollega!) och klappade Jessica Schiefauers axel där hon just satt sig med sin son och en god bok bland barnens sittpuffar.
Sen gick jag hem, full av energi och solsken.

Söndagen höll Mats Strandberg låda på Göteborgs Stadsbibliotek (där jag för övrigt brukar sitta och skriva när jag väl tar mig ut härifrån). Jag och Denise lyssnade, och efteråt hälsade jag på honom och fick Färjan signerad. Han verkar så himla god. Man vill ju vara hans vän.

Så har jag redan plöjt ungefär hälften och sover sisådär men älskar det. Dessutom kollade jag in seminariet med honom, John Ajvide Lindqvist, Jenny Jägerfeld och Jenny Milewski på UR Play, Skräckens psykologi. Check it out! Himla intressant. 

Var ni på mässan i år? Hur hade ni det? 

Följ och gilla:
Bokmässan i Göteborg

Lördagens mäss-schema

25 september, 2015


Nej nej, jag ska inte upp på scen! Jag ska bara trava runt lite mellan 12:00 till 17:00 isch. Ser ni mig är det bara att komma fram och hälsa. Och så klart signerar jag gärna om ni har köpt mina böcker redan eller så. Nån gång under dagen går jag förbi mitt förlags monter också. Det kan bli att jag pingar på Instagram då.
Okej! Trevlig mäss på er!

Följ och gilla:
Bokmässan i Göteborg

Kärleken, den kärleken

Igår var min första ”mässdag”, fast jag bara tog mig till lobbybaren vid namn West Coast. Sen stack jag igen. Any how! På väg ner till centrum passerade jag SF-bokhandeln för att Siri Pettersen satt där och kluddade vackra fågeltecken i sin bok nummer två, Röta. Vi fick oss en god pratstund. Och jag velade mellan att presentera mig som ”Christin Ljungqvist, svensk författare” eller bara ”Christin Ljungqvist, vi känner varandra lite på Instagram”. Det blev det andra. Sen kom det ändå fram att jag är författare varpå Siri utbrast: ”Varför sa du inte det?!”. Så jag ska nog lägga av med den där ödmjuka försiktigheten. Och klampa på lite mer.
Siri var väldigt hjärtlig. Jag tycker om!
Och jag älskar hennes böcker. Världen behöver dem. NI behöver dem: LÄS!

Efter SF tog jag en Bulldog-öl med min agent, Ylva Ericson Dufva, i mässans lobbybar, West Coast. Vi snackade ikapp oss lite. Och när jag skulle ut till taxi-bilarna för att möta upp med mitt förlag, Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget, fick jag träffa resten av agenturen, Brandt New Agency, i all hast. Det blir ett längre möte på lördag. Men himla roligt!

Utanför mässan sprang jag på Lina Arvidsson och Marta Söderberg i rökrutan. ”MEN TJEJER”, sa jag. Så började fnisskvällen på allvar. Vi knödde ihop oss i taxibilar, alla trettio från de båda förlagen som nu ska bli ett, och begav oss till Hagabions restaurangdel. Jag hamnade bredvid Klara Bjelkenäs, redaktör på Gilla Böcker och en väldigt, väldigt härlig person. Vi hade roligt:

Bredvid mig satt min vapendragare, Marta Söderberg, och en ny bekantskap, Martin Jern.

Från Hagabion till ett obligatoriskt besök på Park. Där fick jag träffa Lars Wilderäng IRL för första gången. Vi hann dock inte prata särskilt.

Och min punchline: SÅ. MYCKET. KÄRLEK. Alla dessa människor, alla dessa möten, allt detta värde … det går inte att mäta. Oh, I wish it could be mässa everyday. Idag är jag som en självlysande mask. Det blir nog bra skriv av det.

Senare idag ska jag planera ihop min mäss-lördag. Som jag tidigare nämnt har jag tyvärr inga scenpunkter i år, men jag kommer röra mig en hel del på golvet och vid vissa montrar vid vissa tider. Ser ni mig går det alldeles utmärkt att komma fram, presentera sig och få en signering. Jag är jättejättetrevlig. Och jag blir väldigt glad.

Hej och hå!

Följ och gilla:
Skrivande, Vita Tigern

”Sida 90”

22 september, 2015

Bah. Jag är alltså där. Därför trasslar jag fast bland meningarna, därför upprepar jag mig. Jag är på ”sida 90”. Som betyder att alla karaktärer och miljöer är presenterade, alla intriger utlagda, och storyn ska in i nåt slags andra andning. Snabbare, tätare, uppåt. Det händer liksom varje gång. Och det krävs en rejäl kraftansträngning för att komma vidare. Det räcker inte med en normal skrivdag och kaffe. Jag tror jag måste köra natt.
Så jag kör natt.
Hej på er.

Följ och gilla:
Funderingar & tips

Kär i(ng) ön

20 september, 2015

Jag trodde sommaren var över. Och på sätt och vis är den väl. Men vi fångade den sista gnutten klar himmel, värmande sol, knallblått hav och hårda, svala klippor i helgen. Svärfar gifte om sig i Käringöns kyrka!
Först bilade vi från Göteborg till Tuvesvik. Därifrån tog vi färjan. Fyrtio minuter senare kom vi till Käringöns lilla hamn. Där upptog vi öns utan konkurrens finaste hotell, Stephans Käring, eftersom vi var precis lagom många. Alltså fick vi hela matsalen för oss själva, både till lunch och till bröllopstårta senare på kvällen. Hotellet drivs av Stephan och Mary och är varsamt renoverat och fantastiskt vackert. Liksom, bara det att varje rum har ungefär den här utsikten?!

Och att varje rum ser ut som en kritvit skärgårdsdröm? Om du ska fria till nån, eller fira nåt särskilt med nån, eller hur som helst vara romantisk? Är det hit du ska ta med dig din käresta. Ni ska boka rummet Aurora (bästa!), äta musslor på Petersons krog och dagen efter ska ni gå barfota över klipporna och prata om era drömmar och förhoppningar. Ni ska, okej?
Efter lunch hade vi fri tid. Vi passade på att se ön lite grann, traska i de små gränderna och tjuvkika på alla söta hus. Sen gjorde vi oss i ordning. Sen såg vi ut såhär:

Vi vallfärdade till kyrkan, vigseln ägde rum, vi gick till Petersons krog och åt musslor och torsk, vi gick tillbaka till hotellet och åt tårta och fiestade till tre på natten (jag avrundade vid halv två …). Hela dagen marinerades i champagne. Och dagen efter vaknade vi till ännu mer sol och hemmagjord marmelad.
Ah …
Under de här timmarna glömde jag bort precis allt, som att saltet skavde bort det. Jag bara var. Som en minisemester. Och nu är jag helt uppfylld av måsskratt, solblänk och kärlek. Bokmässan, come at me. Jag är så himla redo.

Följ och gilla:
Förlag, Skrivande, Vita Tigern

Bomber och granater

18 september, 2015

Näpp. Nu checkar jag ut. Hela veckan har jag pimplat kaffe, svurit åt fasadgubbarna och snurrat runt en punkt i omarbetningen som både var väntad och oväntad, med tanke på att jag redan skrivit historien två gånger redan. Men det spelar tydligen ingen roll. Ungefär en tredjedel in i varje bok jag skriver brukar storyn vilja ta ny, högre fart. Saker brukar vilja ändra på sig, flytta omkring, strykas, sträckas till, och jag trodde jag hade gjort det här. Att det bara var att skriva på.
Icke.
Så istället för att vara effektiv och komma nån vart har jag mest lagt saker tillrätta. Och varje gång jag ens försökt att faktiskt skriva har jag fastnat i meningar, druckit mer kaffe och sovit dåligt. Jag ska väl inte skylla ifrån mig. Men nästan varje dag har det varit nåt också. I måndags författardrink, i onsdags svensexa (som jag hjälpte till att fixa), i går dag på stan med mamma. I dag ska jag, utöver att skriva, fixa frimärken, bokföra, städa, packa väskan inför bröllopet i morgon, slå in presenter och måla naglarna. Och nästa vecka är det bokmässa. Och jobb på Akademibokhandeln. Det är trångt i mitt huvud.
I alla fall.
När ALLT jag ska göra är gjort kan jag nog skriva vidare. Innan dess kan vi prata lite roliga saker istället:

  1. jag har på eget bevåg tagit kontakt med en HELT GALET BRA illustratör som är intresserad av att göra omslag till Vita Tigern – om förlaget är med på noterna, om vi kommer överens om en budget, om, om, om … men ändå!! Bara att han är intresserad och öppen för förslag (och att vi ska hälsa lite på varandra på bokmässan) känns som glitter i bröstet! För OM han gör omslaget kommer mina böcker poppa ännu högre, ännu större, ännu MER!!!!!!! Det är jag helt övertygad om.
  2. det blir drink med agenten på torsdag i lobbybaren för lite catch up and I’m so excited!
  3. … och samma kväll ska jag käka förlagsmiddag med Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget, som just gått ihop. Det blir dubbelt så stor samling redaktörer, förläggare och författare – dubbelt så kul!!!
  4. och på lördag rör jag mig på mässgolvet, då jag bland annat ska träffa resten av agenturen, tjingsa förbi Gillas/Lilla Pirats gemensamma monter och hälsa på lite folk
Nästa vecka kommer rocka! Och efteråt kommer hela litteratur-Sverige, inklusive jag, vara bakis.
Men innan dess:

  1. bröllop ute på en ö
  2. laga lasagne
  3. jobba på Akademibokhandeln
Följ och gilla:
Författarskap, Funderingar & tips, Skrivande, Vita Tigern

Terminator & författardrink

15 september, 2015

Jag måste dela med mig av den här bilden, tagen av min kära vän Denise, som också var den som hade fyra Lisebergs-inträden, åkband och matkuponger att dela med sig av (Kommunal abonnerade hela stället i söndags!). Rutan under här, till vänster? Är jag och min man när vi skjuter Terminators. Jag brukar inte gilla att skjuta saker men i söndags hade jag ett sugande behov av det. Vi sköt robotar, dinosaurier och stora insekter. Vi intog krigsposition. Vad har hänt med mig? Fast det var väldigt roligt. Och jag mådde bra efteråt. 
Däremot fick jag inte samma kick av att åka Balder och Virvelvinden och Flume Ride. Jag brukar känna livet i mig efter sånt här. Istället förvånades jag av våldsamheten och kände mig smått illamående. Visst är det paradoxalt? Har jag blivit gammal? Eller är jag inte med?

Och igår var jag, Fredrik Persson, Jessica Schiefauer, Susanna Björnberg, Pål Eggert och Susanna NissinenSteampunk Bar och drack öl, vin och drinkar, flamsade kring lustiga ord (”muggmuff”), pratade om kommande bokmässa, podinspelning och vad man ska svara förlag som vill att boken ska handla om nåt helt annat än vad man skriver att den handlar om. Det här behöver vi göra oftare. Säger jag bara. 

Det var min helg! Nu sitter jag här och pimplar kaffe och ska egentligen skriva, så … jag skriver nu. Vad har ni gjort?

Följ och gilla:
Fågelbarn, Läsare

De tio (10)!

14 september, 2015

Under den gångna veckan låg en tävling uppe här på bloggen. Tio (10) Fågelbarn skulle lottas ut och exakt, precis tio stycken läsare ville tävla. Alltså är saken biff!

GRATTIS!!!
  1. Linda (Skriviver)
  2. Liv (Lugn. Det ordnar sig.)
  3. Anna
  4. Michaela
  5. Sara Pepparkaka
  6. Åsa C
  7. Linn
  8. Elvira
  9. Charlotte
  10. Carola
Ni ska ha fått ett mail av mig – om du inte har det kan jag ha skrivit fel mail, då får du höra av dig ASAP! 
Böckerna skickas senare i veckan. 
Grattis igen och trevlig läsning!

(Bilder lånade från: Prickiga Paula, CRM Nilsson, Frida och mig själv)

Bildresultat för fågelbarn

Följ och gilla:
Förlag, Skrivande, Vita Tigern

En snurrig vecka

11 september, 2015

Det är så roligt att ni börjat snacka lite med mig! Jag uppskattar jättemycket! Snacka mer, tack.

Min vecka blev ganska snurrig. I måndags hade jag som ny energi efter helgen och såg en del ändringar som behövde göras i Vita Tigerns storyline. I tisdags hände nåt extremt privat och omvälvande. I onsdags skrev jag lite grann men blev mest sittande i soffan och spelade patience på mobilen. Och så tog jag en minishoppingtur vid Mariaplan (se bild nedan). Igår skrev jag bra. Mest för kaffet jag drack (bra grej!) och för ett jobberbjudande som jag får besked på i början av oktober (håll tummarna, lät skitbra!!!). Idag slutade jag på sidan 89 av 247. 158 sidor kvar att arbeta om. Sen har jag ett nytt råmanus klart att skicka in, kanske med ett avtal som följd!

Jag tycker att boken blir mycket bättre. Just för att jag lyssnar på förlagets tankar kring språk och ton. Avalon har hela tiden varit en underbar tjej i mina ögon men nu välkomnas läsaren in, så att alla kan se och tycka om henne. Storyn blir tajtare, världen skarpare, karaktärerna spritt levande. Vi får se om jag har rätt. Det känns som att jag har rätt.

Nu tar jag helg. Kalasmiddag i morgon och Liseberg på söndag. BAZINGA!
Vi hörs igen på måndag. Då blire boklottning!

Följ och gilla:
Funderingar & tips

Att omarbeta ett manus för tredje gången (och veta att det är minst en gång kvar)

8 september, 2015

Om ni skriver klart ett manus, skickar in det till förlagen, får stort intresse men inte riktigt ett ja till svar och börjar skriva om? Och om ni tvivlar på om ni nånsin kommer bli författare? För att ni tänker att författare minsann aldrig skriver om såhär, alltså, totalt?
Tvivla inte, kära vänner. Författare skriver om totalt. De skriver om hela språk och kanske ändrar tempus och kanske stryker en eller flera karaktärer. Omskrivet är skrivandets helvetiska baksida. Vissa manus bara kräver det av dig. Vissa historier vill bli berättade och berättade en gång till och berättade en tredje gång för att de är så stora och komplexa – för att de inte riktigt sitter förrän fjärde gången gillt.
Jag är hemskt ledsen över att behöva säga det här till er. Samtidigt som det är en oerhört värdefull erfarenhet jag gjort mig:
  1. författare skriver om totalt. Från första till sista meningen. Innan de ens landat ett avtal. Är ni inte utgivna än har ni det här att se fram emot, eller att återuppleva igen och igen och igen. Det hör till
  2. olika manus kräver olika mycket ansträngning av dig 
  3. det handlar inte om dig som författare, att du tappat stinget, att du blivit sämre, tvärtom; storyn du vill berätta är större! Du antar större utmaningar! För att du blivit BÄTTRE. Se skillnaden mellan en tunn, eteriskt luftig och lättsam ungdomsbok och SF-klossen med en helt ny värld och massor av intriger, and you’ll get it
Jag påbörjade Vita Tigern för lite mer än ett år sen. Jag skrev första råmanus i första person, preteritum, med ett du-tilltal. Jag illustrerade. Just som 2015 började skickade jag in manuset plus några illosar till ett gäng förlag. Det blev intresse från flera håll men också tvek. Manuset var inte klart. In fact behövde det en rejäl omarbetning.
Jaha, tänkte jag, och omarbetade. Jag skrev om totalt. Jag ändrade till tredje person (oerhört pilligt), där jag rockar mest, behöll preteritum, undrade kring det här med att illustrera en bok för tonåringar men fortsatte ändå lite smått vid sidan av skrivet. Så skickade jag in version två av manuset i april 2015, en aning stukad men ändå morsk.

Strax innan semestern började det röra sig på två förlag. Det ena hade jag ett telefonmöte med, det andra träffade jag i Göteborg. Det ena tyckte att manuset var fantastiskt men fortfarande i stort behov av renovering, det andra ville tuta och köra. Jag tänkte väldigt mycket och intensivt. Jag kände efter ordentligt. Och jag tjuvkikade lite i manuset. Visst fanns en del att göra. Och vad var rätt?
Bara nån dag senare hade jag ett möte med min agent, som var förbi Göteborg. Vi pratade igenom det hela och det kändes så skönt! Med nån som är insatt i bokbranschen men tänker på mitt bästa. Hon skulle läsa igenom manuset och säga vad hon tyckte – om hon höll med förlag 1 eller förlag 2. 

Agenten höll med förlag 1. Jag höll också med förlag 1. Överlag ger de en starkare känsla av kvalitet och kunnande än förlag 2, så jag valde dem. Ni ska snart få veta vilket förlag jag menar. 
Direkt efter semestrarna hade jag och förlaget ett snack. Jag fick ett par mail med ändringsförslag och åsikter kring storyns kärna, språket, tänkt målgrupp – nån gång under de här diskussionerna föll illustrationerna bort. De stör mer än de tillför läsningen, faktiskt. Men jag har dem sparade för ett eventuellt sidoprojekt. Om böckerna tar hus i helvete. Man måste ju tänka stort. Och jag skriver om för tredje gången.
Det är presens istället för preteritum, fortfarande tredje person, inga illustrationer, minus tre karaktärer. Förra veckan skickade jag in de första två kapitlen för att slippa skriva hela boken med ett språk eller en vinkel som inte håller. Förlaget gillade. Sen hade det ändå åsikter som kom i form av redaktörskommentarer vid sidan av min text – faktiska ändringsförslag. Mitt i processen såhär var det jobbigt att ta. Jag är van vid att helt ostört kunna skriva mot ett mål jag fantiserat fram. Och när åsikterna kom klipptes liksom trådarna av och vissa grejer fungerade inte längre. Så jag fick tänka om igen, och igen, och igen. 
Igår hittade jag helt plötsligt känslan. En helgs ledigt och massor med saker att göra var vad som behövdes. Alltså distans. Jag la en hel del tillrätta igår och idag fick jag också lite skrivet – resten av veckan ser lovande ut. Dessutom har fasadarbetarna just monterat ner sina ställningar. And that’s a fecking miracle. I can see the sky! Men det blir nog ett par turer till nåt av biblioteken i Göteborg. Det är rätt skönt att jobba utanför hemmet. 
Jag är på sidan 68 av 250 cirka. Håller jag den här takten kan ett nytt råmanus vara klart om ett par månader. Alltså snittar jag 30 sidor per arbetsvecka om 5 dagar. Heja mig!
Rent praktiskt ser en omarbetning ut såhär för mig (jag skriver i Word):
  1. jag sparar en originalversion av manuset i en egen mapp märkt Original
  2. jag öppnar ett nytt dokument, kallar det Ändringar som ska göras och punktar upp alla ändringsförslag från förlaget, agenten och mig själv
  3. jag öppnar ett nytt dokument, kallar det Urklipp och använder det till att klippa ut vissa stycken som jag kanske vill omarbeta, omplacera eller slänga
  4. jag tar en annan version av manuset, sätter markören högst upp i första kapitlet, flyttar ner texten och börjar om, med den gamla texten som ”synops”
  5. jag tar sökfunktionen till att stryka vissa saker, som karaktärer eller opassande ord
  6. jag är väldigt tuff mot mig själv; jag läser kritiskt, stryker det som inte fungerar, vågar saker, hejdar mig ibland – det gäller att hitta balansen
Har ni frågor är det bara att ställa dem i kommentarsfältet! Jag svarar hemskt gärna.
Fler Att-inlägg har ni här, bland annat Att skriva synopsis och Att redigera ett manus.
Följ och gilla:
Fågelbarn, Läsare

Bloggjubileum: 1001 inlägg!

4 september, 2015

Jag har passerat ett förnämligt antal inlägg! Och för att fira STORSTILAT lottar jag ut hela tio (10) tjusiga Fågelbarn i pocketutgåva!

För att delta i utlottningen ska ni göra såhär:
#1 skriv ett blogginlägg om boklottningen och länka hit
#2 lämna namn, MAIL och länk till blogginlägget i kommentarerna nedan

Har du ingen blogg går det bra att skriva namn och mail, bara. But länking is loving.

Vinnarna dras om tio (10) dagar! Lycka till!

Fågelbarn (2013)

DET VAR NATT, och Hanna stirrade tillbaka upp i Jens mörka ansikte, rakt upp i skuggögonen som svävade ovanför henne, och hon vägrade vara rädd längre, men var det ändå. Hjärtat slog så hårt och snabbt att hon trodde det skulle stanna, och hans andetag kändes som fjäderlätta strykningar över hennes kinder, han kändes, och hon förstod inte hur. Han hade ju inte längre någon kropp, inga lungor att andas med, hur kunde han andas?

Från början hade Hanna två bröder, Samuel och Jens. Det skiljde bara ett år mellan dem, men medan Samuel var känslig och försiktig, var Jens hans raka motsats. Nu är de borta, båda två. Och allt är Jens fel. Och kanske Hannas också, hon visste ju vad som skulle hända, kanske kunde hon ha stoppat det. Är det därför Jens har kommit tillbaka, för att hämnas?



I min andra roman för unga vuxna får Hanna, en av bikaraktärerna från debuten Kaninhjärta, huvudrollen i ett suggestivt thrillerdrama. Trots barndomens tragedi och det oförklarliga som händer henne, tar hon sig ur familjens kvävande famn. Ut i livet. 








”Fågelbarn är en rejält otäck roman, men den återkommande gåshuden har inte primärt att göra med obehagliga scener utan att den är så skickligt skriven. Stämningen är tät, språket rytmiskt och böljande, uppbyggnaden genomtänkt och exakt.”
– Svenska Dagbladet

”drömsk och glasklar”
– Dagens Nyheter

”ett levande och mycket välformulerat språk”
– Borås Tidning

”ett litterärt slukhål man gärna rasar ner i”
–Göteborgs-Posten

”vackert och eget språk”
– Kristianstadsbladet 

Följ och gilla:
Läsare, Litteraturevenemang

Bokmässan

I år har jag av förklarliga (skrivliga) skäl inga offentliga punkter på Bokmässan i Göteborg. Jag ska träffa min agentur för första gången (Ylva har jag redan träffat vid ett par tillfällen nu, men det är dags för the gang), gå på förlagsmiddag och förhoppningsvis dricka drinkar med förnämliga författare (och skvallra om andra, mindre förnämliga författare). Därför undrar jag, av rent praktiska skäl, om någon av er ska dit och om ni i så fall önskar träffa mig och få några böcker signerade?

Jag har som sagt ingen ny bok släppt nyligen, men Gilla Böcker kommer sälja mina gamla. I så fall poppar jag in i deras monter när flest av er ska dit. Skriv i kommentarerna!

Annars önskar jag er trevlig mäss, så kanske vi råkas i vimlet! Känner ni igen mig är det bara att säga halloj.

Följ och gilla:
Förlag, Vita Tigern

Nu är det dags att rycka upp sig

2 september, 2015
Som författare har jag privilegiet att gnälla. Visste ni det? Om inte, läs och lär; är du författare eller annan slags kreatör lider du helvetets alla kval när du skapar dina alster. Så är det bara (för de flesta). Och lider man helvetets alla kval är det som en molvärk i kroppen. Navelskåderi, självrannsakan, allt smärtsamt som rörs upp var gång du söker stoff inombords – sånt ger en viss form av själslig smärta. Och jag är inte särskilt van vid att få feedback två kapitel in i ett projekt. Trådar klipps av och jag tappar bort mig … men det var nödvändigt den här gången. Jag arbetar om råmanus till Vita Tigern och för att slippa göra det en fjärde gång behöver jag veta vad som fungerar och vad jag behöver tänka på de resterande trettio kapitlen. Så det gör lite ont. Så jag gnäller. Så förlaget förklarar hur, vad, varför. Så inser jag att de inte gör sig besväret för sin skull, utan min. 
Så inser jag att de är världens goaste som alls orkar lirka och hålla på såhär. 
Jag är stundtals urless på att skriva den här historien om och om igen, men jag har människor som tror på den, och på mig. Nu är det dags att rycka upp sig. För deras skull, och för det jag försöker säga. 
Följ och gilla: