Månad: oktober 2015

Författarskap, Litteraturevenemang

Nej, det är inte så kul

22 oktober, 2015

Att vara författare för barn och unga, that is. Det här var ett väldigt bra inlägg som jag instämmer i förutom en grej: varför göra en Barn-Babel? Jag menar, det blir ännu en särbehandling. Barn- och ungdomslitteraturen ska vara med i det riktiga Babel. Det ska ta plats samtidigt som all annan litteratur eftersom den är all annan litteratur.

Barnböcker ska ha en egen kategori i Augustpriset.
Ungdomsböcker ska ha en egen kategori i Augustpriset.
Författarna till dessa ska bjudas in till tv-soffor, radioprogram och litterära sammanhang, som Babel, Books and Dreams författarkvällar och Vi’s Litteraturbåt.
Och nej, det är inte småbarnsföräldrar som lyssnar på oss. Alla lyssnar på oss. För alla har på nått sätt med den unga litteraturen att göra – du är moster, mormor, fadder, gudmor, bästa vän med barnets föräldrar, du läser YA-böcker eller böcker för 9-12 år, du uppskattar all form av välskriven litteratur, du tycker om att lyssna på författares olika sätt att jobba. Och det är den springande punkten: författare av ung litteratur jobbar på exakt samma sätt som författare av vuxen litteratur. Vi har lika mycket att säga. Vi är lika komplexa.
Och barn är inte barn, de är små vuxna. De förtjänar lika god litteratur som vi.

Det här daltande huvudklappandet gör mig jäkligt uppgiven. Jag vågar påstå att min penna är en av de vassaste i Sverige.

Följ och gilla:
Vita Tigern

En författares envisa strävan

21 oktober, 2015

Njä. Det blev sådär skrivet idag, trots att jag hade goda förutsättningar. Fick ur mig några sidor innan frukost och sen var det kört, ungefär som vanligt. Jag hamnar i matkoma oavsett när på dygnet och storlek på måltiden, liksom. Sen röjde min karl i ett av sovrummen. Han skramlade omkring där inne och det går inte att sitta då, när nån har så mycket att göra. Då kliar det i vart fall i min kropp efter att få hjälpa till. 

Jag fick i vart fall skrivet det här, bland annat:

Det här är Avalons familj.
Familjen McCoy. Lager på lager av hemligheter och tigerränder som
aldrig går ur. Pappa häller upp ett nytt glas whiskey och sjunker ner i sin
fåtölj. Douglas sträcker ut sig på vargfällen mellan hans fötter och elkaminen
och blundar. Mamma kryper upp i den andra fåtöljen och drar en filt över benen.
Farfar och farmor kanske var likadana. Det kanske var farfar som grävde tunneln
under gatan och började hjälpa immigranter på alla sätt.
Avalon
står kvar strax utanför dörren till sällskapsrummet. Hon är för trött för det
här. Och en väldig känsla spänner i bröstet, som att hon är full av tårar.
”Kommer
jag få tillbaka min skrivmaskin?” säger hon.
”Räkna
inte med det”, säger pappa. Han stirrar på elkaminens rödglödande hetta.
”Nehej.”
”De är sällsynta”, säger mamma, ”polisen behåller den säkert, när de
insett att de tagit fel.”

Mitt i rollandet ringde agenturen också. Det rör sig nu efter Frankfurtmässan. Jag fick lov att koppla upp mig på vårt knaggliga nät för att maila tillbaka lite info. Och som alltid kan jag inte säga mer än så förrän nåt är på riktigt. Men himla kul att få lite återkoppling till mitt författarliv! Såhär när det knappt existerar.

Vad gör ni andra?

Följ och gilla:
Litteraturevenemang

August

20 oktober, 2015


Mitt årliga inlägg om Augustpriset. Och tidigare år har jag varit ganska hård i min kritik. Nu tänker jag enbart fokusera på vad det är jag vill ha. 
Augustpriset:

  • Årets svenska barnbok
  • Årets svenska ungdomsbok
  • Årets svenska vuxenbok
  • Årets svenska fackbok

Rättvis åldersindelning, rättvis fokusering på både ung och gammal litteratur, rättvis fokusering på utövarna av densamma. 

(Och GRATTIS till min fellow writer Jessica Schiefauer som återigen blivit bland de nominerade, hon är så värd!)
Hej på er!
Följ och gilla:
Läsare, Vita Tigern

Vi renoverar

15 oktober, 2015

Därav tystnaden. Jag skriver knappt nåt men det jag hinner bland papp, plast och spackelspadar blir faktiskt lysande. Så det är gott. Och så ska det fortsätta tills 26 oktober. Men det dyker nog upp ett och annat pip här också. Jag glömmer er inte. Faktiskt tänker jag på er, boken och det som komma skall hela tiden, medan jag drar penseln längsmed lister och slipar bort skarvar.
Gott är det, att jobba med kroppen. Riktigt gott. 
Hej så länge!
Följ och gilla:
Skrivande, Vita Tigern

Fredag, mina vänner

9 oktober, 2015

Som jag har svettats med manuset den här veckan! Men det har gett resultat. Sida 156 av 250 och det tickar. Mindre än halva kvar nu! Dessutom har jag hittat det optimala skrivstället i Göteborg: Handelshögskolans bibliotek. TYST AREA. Massor av klurande studenter, rymd, ljus och utsikt. Orden bara rasade ur mig där igår, tills en pekfingervalsare satte sig bredvid mig och skrev så hårt att det dundrade. Fast då var klockan 18, det var dags att ändå runda av.

En mindre rolig grej är att fasadgubbarna har tagit våra fönster och ersatt dem med spånskivor. Man ser ingenting. Men en helt fantastisk grej är att jag var på anställningsintervju idag. Och det verkar vara my place to be. Det verkar vara my type of people. Jag kan med största sannolikhet vara my very best self där. Och jag längtar efter att vara my very best self. En i gänget. I ett sammanhang. Organisatorisk, kreativ, ödmjuk, driven, trygg, initiativtagande och bidragande faktor till skratt och god stämning. Minus jobbiga arbetstider, avbrutna samtal och kunder up in your face. Det är alltså inte ett butiksjobb till. Det är ett vuxenjobb på kontor. Det är ett karriärskliv av rang. Så håll tummarna!!!!!!!

Följ och gilla:
Skrivande

Throwback Thursday

8 oktober, 2015

Jag var väldigt flitig för ett år sen idag. Bland annat bloggade jag tre gånger (!) på en och samma dag! Jag babblade om Frankfurt-mässan (som snart är här igen), jag bibblade om ett bildsök, jag bubblade om hur en illustration blir till under min penna. Och det handlade om samma skrivprojekt då som nu. Tur att man inte vet vad som ska komma och hur många vändor man måste ta innan det sitter. Annars hade ingen orkat streta. Det är vägen som är mödan värt och allt det där …

Vad gjorde ni för exakt ett år sen idag?

Följ och gilla:
Författarskap, Förlag, Kaninhjärta

Jag = 4 år gammal idag!

6 oktober, 2015

Som författare, that is! Helt missat det här. Tur man har Facebook som påminner och en blogg att gräva i.
Alltså, för 4 år sen ringde Gilla Böcker och sa att de ville ge ut min debutbok Kaninhjärta. Det har varit, och är ännu, en sjujäklars resa. Som jag längtar tills jag håller min nya bok i handen. Som jag längtar tills jag är här igen:

Mer Kaninhjärta-inlägg hittar ni bland etiketterna här till höger.

Följ och gilla:
Författarskap, Funderingar & tips

Intervju hos Jens Daniel Burman

… går att läsa här! Tema skräck och spänning. Och det har redan medverkat ett gäng författare i hans Release the beast-projekt, klicka på fliken med samma namn i den horisontala menyn och se exempelvis vad Mats Strandberg svarat!

Jens är ”på dagarna […] handledare för filmintresserade ungdomar och delägare i ett filmbolag, Roadside Picnic. På morgnar och kvällar skriver” han.

Följ och gilla:
Författarskap, Läsare

Jag vill starta podd

5 oktober, 2015

men jag fokuserar all min energi på ett enda projekt just nu, som ni vet. Jag har dock en rätt bra idé. Och jag undrar: har nån av er som läser här inne erfarenhet av podd-inspelning? Har ni fått många lyssnare? Tycker ni det är värt slitet? Är det slit? Lyssnar ni på poddar? Tycker ni om det?

Och så vidare. Rätt och slätt: ska jag starta podd eller inte?
Jag vet att jag i slutänden äger svaret. Det vore dock kul att få nån annans input.

Följ och gilla:
Läsare, Skrivande

Drömmen & ensamheten

1 oktober, 2015

I natt drömde jag att en bläckfisk skulle tillagas i mitt barndomshem. Det ligger i Vallda. Och bläckfisken var inte död. Den slingrade och slipprade omkring och gled ur spannen ner i diskhon. Så hamnade den på nåt underligt sätt i röret. Armarna kom upp ur de små hålen och vevade runt. Jag har funderat hela dagen på vad det här kan betyda. Jag kom på det precis: bläckfisken är en stark symbol för steampunk. Som ubåtar och En världsomsegling under havet av Jules Verne. Jag tolkar det som att jag är på gång nu. Att banan jag slagit in på med manuset är rätt. Att det inte är långt kvar.

Eller så kan man tolka det som att jag aldrig ätit bläckfisk och att mitt undermedvetna uppmanar mig till att pröva? Nya saker?
Jag håller på det förstnämnda.    

Den här veckan har jag åkt till Stadsbiblioteket i Göteborg tisdag, onsdag och idag. Jag har fått massor gjort. Särskilt har jag dundrat förbi ”sida 90” och höjt pulsen i berättelsen. Nu händer grejer, kan jag säga er. Jag har knappt sovit för spänningen och alla cappuccinos, och hoppas jag håller pulsen hela vägen i mål.

Och bibblan har kryllat av folk. Kryllat. Jag har kommit in runt tio om förmiddagarna och precis fått ett studiebord längsmed fönstren (dock inte mitt bord, det är hela tiden upptaget!). Sen har andra inte haft samma tur. De brukar cirkulera runt alla fulla rader och vänta på en lucka att hugga. Stämningen är hög. Ljudnivån också … ändå har jag känt mig/känner jag mig ensam.

Jag och en instagram-följare vid namn Denise Fernström småpratade om skrivsällskap idag. Vi blev snabbt överens om att ”den andra” behövs, ”bollplanket”, den som ser till att ”energin inte försvinner i tomma intet utan studsar tillbaka till dig”. Nån som kan passa din dator när du går på toaletten eller köper kaffe. Nån som kan lyssna när du kommer på nåt riktigt bra, tittar upp och utbrister det. Det är ta mig tusan GULD. Jag har redan några som nappat, vi ska försöka passa ihop våra scheman framöver. Men jag funderar ändå seriöst på att sätta ihop en Facebook-grupp och kalla den Skrivsällskap i Göteborg. Så att folk som jag och ni andra som skriver hittar varandra. Man behöver inte vara många. Egentligen vill jag max ha två personer till som mitt sällskap eftersom man större delen av tiden är knäpptyst och fokuserad. Inget kafferep, liksom. Men det kanske vore nåt ändå? Att ha en plats att hitta varandra på? 

Jag grunnar. Eller så finns en sån grupp redan. Då får ni gärna bjuda in mig.

I morgon tänkte jag bokföra och uträtta lite ärenden. Det känns också som att min hjärna behöver vila. Men på måndag kör jag igen! Förmodligen blir det Stadsbiblioteket. Eller nån annanstans med gott kaffe och bra sittplatser. Om nån av er har lust att haka får ni gärna skriva i kommentarerna!

Följ och gilla: