Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2015

NaNoWriMo

Bild
Japp, jag kör i år också. Gör du?

Nej, det är inte så kul

Bild
Att vara författare för barn och unga, that is. Det här var ett väldigt bra inlägg som jag instämmer i förutom en grej: varför göra en Barn-Babel? Jag menar, det blir ännu en särbehandling. Barn- och ungdomslitteraturen ska vara med i det riktiga Babel. Det ska ta plats samtidigt som all annan litteratur eftersom den är all annan litteratur.

Barnböcker ska ha en egen kategori i Augustpriset.
Ungdomsböcker ska ha en egen kategori i Augustpriset.
Författarna till dessa ska bjudas in till tv-soffor, radioprogram och litterära sammanhang, som Babel, Books and Dreams författarkvällar och Vi's Litteraturbåt.
Och nej, det är inte småbarnsföräldrar som lyssnar på oss. Alla lyssnar på oss. För alla har på nått sätt med den unga litteraturen att göra - du är moster, mormor, fadder, gudmor, bästa vän med barnets föräldrar, du läser YA-böcker eller böcker för 9-12 år, du uppskattar all form av välskriven litteratur, du tycker om att lyssna på författares olika sätt att jobba. Och det är den s…

En författares envisa strävan

Bild
Njä. Det blev sådär skrivet idag, trots att jag hade goda förutsättningar. Fick ur mig några sidor innan frukost och sen var det kört, ungefär som vanligt. Jag hamnar i matkoma oavsett när på dygnet och storlek på måltiden, liksom. Sen röjde min karl i ett av sovrummen. Han skramlade omkring där inne och det går inte att sitta då, när nån har så mycket att göra. Då kliar det i vart fall i min kropp efter att få hjälpa till. 


Jag fick i vart fall skrivet det här, bland annat:

Det här är Avalons familj. Familjen McCoy. Lager på lager av hemligheter och tigerränder som aldrig går ur. Pappa häller upp ett nytt glas whiskey och sjunker ner i sin fåtölj. Douglas sträcker ut sig på vargfällen mellan hans fötter och elkaminen och blundar. Mamma kryper upp i den andra fåtöljen och drar en filt över benen. Farfar och farmor kanske var likadana. Det kanske var farfar som grävde tunneln under gatan och började hjälpa immigranter på alla sätt. Avalon står kvar strax utanför dörren till sällskapsru…

August

Bild
Mitt årliga inlägg om Augustpriset. Och tidigare år har jag varit ganska hård i min kritik. Nu tänker jag enbart fokusera på vad det är jag vill ha.  Augustpriset:
Årets svenska barnbokÅrets svenska ungdomsbokÅrets svenska vuxenbokÅrets svenska fackbok
Rättvis åldersindelning, rättvis fokusering på både ung och gammal litteratur, rättvis fokusering på utövarna av densamma. 
(Och GRATTIS till min fellow writer Jessica Schiefauer som återigen blivit bland de nominerade, hon är så värd!)
Hej på er!

Vi renoverar

Bild
Därav tystnaden. Jag skriver knappt nåt men det jag hinner bland papp, plast och spackelspadar blir faktiskt lysande. Så det är gott. Och så ska det fortsätta tills 26 oktober. Men det dyker nog upp ett och annat pip här också. Jag glömmer er inte. Faktiskt tänker jag på er, boken och det som komma skall hela tiden, medan jag drar penseln längsmed lister och slipar bort skarvar.
Gott är det, att jobba med kroppen. Riktigt gott.  Hej så länge!

Fredag, mina vänner

Bild
Som jag har svettats med manuset den här veckan! Men det har gett resultat. Sida 156 av 250 och det tickar. Mindre än halva kvar nu! Dessutom har jag hittat det optimala skrivstället i Göteborg: Handelshögskolans bibliotek. TYST AREA. Massor av klurande studenter, rymd, ljus och utsikt. Orden bara rasade ur mig där igår, tills en pekfingervalsare satte sig bredvid mig och skrev så hårt att det dundrade. Fast då var klockan 18, det var dags att ändå runda av.



En mindre rolig grej är att fasadgubbarna har tagit våra fönster och ersatt dem med spånskivor. Man ser ingenting. Men en helt fantastisk grej är att jag var på anställningsintervju idag. Och det verkar vara my place to be. Det verkar vara my type of people. Jag kan med största sannolikhet vara my very best self där. Och jag längtar efter att vara my very best self. En i gänget. I ett sammanhang. Organisatorisk, kreativ, ödmjuk, driven, trygg, initiativtagande och bidragande faktor till skratt och god stämning. Minus jobbiga arbet…

Throwback Thursday

Bild
Jag var väldigt flitig för ett år sen idag. Bland annat bloggade jag tre gånger (!) på en och samma dag! Jag babblade om Frankfurt-mässan (som snart är här igen), jag bibblade om ett bildsök, jag bubblade om hur en illustration blir till under min penna. Och det handlade om samma skrivprojekt då som nu. Tur att man inte vet vad som ska komma och hur många vändor man måste ta innan det sitter. Annars hade ingen orkat streta. Det är vägen som är mödan värt och allt det där ...

Vad gjorde ni för exakt ett år sen idag?

Jag = 4 år gammal idag!

Bild
Som författare, that is! Helt missat det här. Tur man har Facebook som påminner och en blogg att gräva i.
Alltså, för 4 år sen ringde Gilla Böcker och sa att de ville ge ut min debutbok Kaninhjärta. Det har varit, och är ännu, en sjujäklars resa. Som jag längtar tills jag håller min nya bok i handen. Som jag längtar tills jag är här igen:





















Mer Kaninhjärta-inlägg hittar ni bland etiketterna här till höger.

Intervju hos Jens Daniel Burman

Bild
... går att läsa här! Tema skräck och spänning. Och det har redan medverkat ett gäng författare i hans Release the beast-projekt, klicka på fliken med samma namn i den horisontala menyn och se exempelvis vad Mats Strandberg svarat!

Jens är "på dagarna [...] handledare för filmintresserade ungdomar och delägare i ett filmbolag, Roadside Picnic. På morgnar och kvällar skriver" han.

Jag vill starta podd

Bild
men jag fokuserar all min energi på ett enda projekt just nu, som ni vet. Jag har dock en rätt bra idé. Och jag undrar: har nån av er som läser här inne erfarenhet av podd-inspelning? Har ni fått många lyssnare? Tycker ni det är värt slitet? Är det slit? Lyssnar ni på poddar? Tycker ni om det?

Och så vidare. Rätt och slätt: ska jag starta podd eller inte?
Jag vet att jag i slutänden äger svaret. Det vore dock kul att få nån annans input.

Drömmen & ensamheten

Bild
I natt drömde jag att en bläckfisk skulle tillagas i mitt barndomshem. Det ligger i Vallda. Och bläckfisken var inte död. Den slingrade och slipprade omkring och gled ur spannen ner i diskhon. Så hamnade den på nåt underligt sätt i röret. Armarna kom upp ur de små hålen och vevade runt. Jag har funderat hela dagen på vad det här kan betyda. Jag kom på det precis: bläckfisken är en stark symbol för steampunk. Som ubåtar och En världsomsegling under havet av Jules Verne. Jag tolkar det som att jag är på gång nu. Att banan jag slagit in på med manuset är rätt. Att det inte är långt kvar.
Eller så kan man tolka det som att jag aldrig ätit bläckfisk och att mitt undermedvetna uppmanar mig till att pröva? Nya saker?
Jag håller på det förstnämnda.    

Den här veckan har jag åkt till Stadsbiblioteket i Göteborg tisdag, onsdag och idag. Jag har fått massor gjort. Särskilt har jag dundrat förbi "sida 90" och höjt pulsen i berättelsen. Nu händer grejer, kan jag säga er. Jag har knappt …