Inlägg

Visar inlägg från februari, 2016

Det är Amandas fel

Bild
Jag menar, titta bara? Såhär höll hon på när jag kikade in senast, och jag blev helt förtrollad av alla bollar och färger och fluff. Och jag tänkte att så, precis så ska det se ut i lilltutans framtida rum. Än är inget byte klart för ett större och friare boende, men vi hoppas, hoppas, hoppas. Nya visningar väntar om ungefär en vecka, i början av mars! Då, efter att vi flyttat, kan vi börja måla lilltutans väggar och skruva ihop hennes möbler, .

I alla fall. Jag beställde mina pom pom-makers här. Det är samma slags garnbollsgörare som Amanda har, tror jag, och enda stället jag lyckades hitta som säljer till oss svenskar. Amazon gör det tydligen inte (inte i det här fallet) och Panduro har några platta, trökiga varianter. Jag beställde bebisgarn av 100% merinoull, supertvättat och utan massa ämnen, och började igår.


Och det gick skitbra! Sticka och virka är inte riktigt min grej, jag tror jag klarar det om jag ger mig den på det, men här är det bara att vira, klippa, knyta, klart! 

D…

Att få ett manus antaget

Bild
Det är inte lätt. Fast det vet ni redan. Men det är inte lätt ens för oss redan utgivna. Särskilt inte när vi byter genre och prövar nåt nytt, och kanske inte får till det helt vid första eller andra försöket.

2013 kom jag på idén till Vita Tiger(n), 2014 började jag skriva och, eftersom manuset är väldigt annorlunda mina tidigare böcker, skickade in till en samling olika förlag, 2015 skrev jag om och skickade igen, och sen skrev jag om en gång till. Den andra omskrivningen väckte äntligen intresse hos två av förlagen.  Det ena förlaget kom med stora omskrivningsförslag men tyckte mycket, mycket om manuset. Det andra tyckte om manuset som det var då, vid andra omskrivningen, och ville göra boken till bästsäljare. Jag fick ta mig en ordentlig funderare på vilken väg som var rätt att gå. Bland annat diskuterade jag saken med min agent, Ylva Ericson Dufva.

Ylva läste igenom Vita Tiger(n) med omskrivningsförslaget från det första förlaget i åtanke och tyckte att deras feedback var rätt. …

Förlaget sa ja

Bild
... så jag förbereder mig såhär, med ett par färdglasögon. And I suggest you do to.
Inga detaljer är klara än. Vi skriver papper 11 mars, då jag far upp till Stockholm för förlagsmöte och lunch. Men efter det kan jag berätta allt för er! Som vad det blev för förlag till slut, när vi planerar släpp, och kanske lite mer. 
Och så klart: HURRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Mitt i väntandet

Bild
... tränar jag lite. Och det är dagens tips! YOGA! Mångtusenårig, medicinsk träningsform som förenar kroppen med det inre som inget annat. Faktiskt inget annat. Jag hittade den här för ett tag sen och provade nu, kroppen känns starkare och vitalare efter bara dessa tio minuter. It's amazeballs!
Mammayoga/gravidyoga:



Sen är så klart inte alla gravida här inne! Det finns en hel del videos för er också. Förr hade Linnéa Jensen en youtube-kanal med massor av bra vids, den har hon dessvärre plockat ner. Men Jacob har sin up and running till exempel. Allra bäst är så klart att träna för en yogalärare - videos på nätet kan man se som ett första steg, eller ett fortsatt steg. Jag har gått gravidyoga på Göteborgs Yogacenter, sista kurstillfället var förra tisdagen, men eftersom det bara var fem gånger får jag liksom upprätthålla träningen själv. Så det här räcker bra för en "van" yogi.

I övrigt väntar jag på att höra från förlaget också. Ni kommer att få veta så snart jag vet! Me…

En nyttig preggo

Bild
Jag vill vara en nyttig preggo. Inte helt och hållet ge mig hän åt sug och cravings, utan välja frukt så ofta som möjligt och få i mig det jag och lilltutan behöver. Så jag blandade en egen müsli, utifrån ett recept ur boken Mammapraktikan, och åt första omgången för ett par veckor sen. Jag tyckte jag fick magknip, men tänkte att det lika gärna kunde bero på nåt annat.  Igår åt jag müslin igen, till kvällsmat, och vaknade klockan 4 i natt av samma jäkla magknip fast värre. Och för första gången under hela graviditeten var jag seriöst nära att spy. Jag fick sitta på toan ett bra tag, sen värma en rispåse och vaka i soffan. Man ska nog äta det man är van vid - fast nyttigt. Inte experimentera.
Därför är jag hemma idag - jag är helt slut. Jag tittar ut genom fönstret på en skir och vacker morgon och bitvis på Gomorron i Svt. Claes Elfsberg och Marianne Rundström är dagens programledare. De intervjuar Lena Philipsson på ett kantigt, plumpt och svärförälderligt sätt som i mångt och mycket…

Tyvärr i ett sketland

Bild
... men kolla in den här steampunk-baren i Rumänien?! Vi har bara en steampunk-bar i Göteborg, en, och den har jag varit på nu. Det behövs fler. Luriga, temabeständiga barer med små lönndörrar till nya rum och massor av knäppa drinkar. Ett ställe att bli salongsberusad och tappa bort sig lite på. Jag är så trött på mainstream, aveny-krogarna har verkligen inte fattat nåt, jag menar titta:







Fantastiskt.

Den väl förspända

Det skulle kunna hända grejer nu, framöver. Jag menar, inte bara det mest uppenbara som att få ett barn, försöka flytta till ställe med egen gräsmatta och ett rum mer, ordna allt som måste ordnas innan, utan detta: jag har en agentur som bara väntar på något nytt från mig att arbeta in på de olika mässorna, jag har ett intresserat förlag som just genomgått en anseende tillväxt och förmodligen kan ge berättelsen den skjuts den behöver, jag har ett väldigt udda manus som, om det blir antaget och utgivet, är det första av tre, och kanske, möjligen, fyller ett tomrum i den svenska utgivningen. Ett tomrum förhoppningsvis många, många vill ha fyllt.

Alltså, om jag blir antagen nu, ser det ljusare ut än nånsin förut. Jag är väl förspänd, och det är en hissnande insikt.

Don't be like the rest om them, darling

Bild
Jag kände det hända knappt en minut innan det hände. Min magkänsla, alltså! Den har blivit väldigt mycket vassare sen hon flyttade in. Kanske är det mammainstinkterna som ställts på max, och så snappar man upp de där tunna ödestrådarna som hela tiden flyter runt i luften?

Jag vill bara börja med att säga att jag och lilltutan mår bra - ingen skadad. Men såhär var det: jag åker alltid spårvagn till och från jobbet. Från jobbet brukar vagnen vara knökefull, många får stå upp. Jag stod framme vid föraren och höll mig i en stolpe. Just innan Ekedalsbacken i Majorna fick jag som förkänsla att en bil skulle ramma oss. Rakt in i sidan, tyckte jag. Samtidigt var det liksom bara en tanke, en fantasi. Jag gjorde inget åt känslan utan stod kvar där jag stod.
Så for vi nerför backen i rasande fart och vagnen började plinga - det där ljudet som betyder att man ska flytta sig ur spår. Jag såg genom framrutan hur en bil helt missade oss och var på väg in i vår körväg. Vagnen plingade, plingade, tvär…

Manus inlämnat

Bild
...  till förlaget och det är en väldig lättnad! För jag har lite annat att tänka på, eller "skrivkramp" som jag kallar det. Ser ni? Var krampen sitter?


Förläggaren svarade ganska direkt och sa att hen läser omgående och hör av sig snart. Om JAfrån förlaget släpps boken som tidigast våren 2017, med andra ord blir det inget nytt från mig i år heller. Lilltutan kommer i mitten av sommaren så ett höstsläpp går inte, då vill jag bara vara mamma. Och om nej från förlaget kan jag jobba om manuset först nästa år, mina tankar är redan grusiga och revirhetsande och boförberedande - det var knappt att jag fick ur mig slutet av Vita Tiger. Men redigering är en helt annan sak. Då är liksom ramarna satta och man har nåt att utgå ifrån. I love att klippa och klistra! Dessutom är man flera i skrivet. I love att vara flera!
Så, det är nu det gäller. Håll tummarna!!!