Månad: mars 2016

Funderingar & tips

Fertilitetshögtid & stugvisning

24 mars, 2016

När jag tänker påsk tänker jag inte på Jesus, precis som jag inte tänker på Jesus när jag tänker på jul. Där delar jag och Fredrik Lindström samma tankar, vi är mer av det gamla norden, innan kristnandet. Norden som sitter i jorden, som sitter i blodet och ryggen. Man firar, enligt mig, inte Jesus uppståndelse över påsken utan våren, den härliga fertiliteten, vårblotet! Fjädrar, ägg, kaniner, bebisar och lilltutor har inget med Jesus att göra, liksom. Vi påskar för att vi ser livet återvända. Med detta sagt ska det bli fantastiskt att välkomna våren med äggletande i Vallda-trädgården, god, varm middag och skratt tillsammans med familjen.

Om man inte har särskilt mycket att göra under påskdagen håller Fastighetsbyrån den första visningen av vår sommarstuga i Mellbystrand! Fast det är ingen sommarstuga, snarare ett sommarhus, eller bara ett hus. Där kan man bo jämt, om man vill. Så pass på! Där är urtjusigt nu.

Följ och gilla:
Förlag, Intervjuer & recensioner

En underbar, litterär debatt!

22 mars, 2016

Jag älskar när vi pratar om litteraturen – särskilt den unga litteraturen!
Lotta Olsson undrar om det är dags att lägga ner ungdomsboken, då hon tror den läses mest av vuxna. Jag har också haft dessa tankar och många gånger funderat på att släppa mina böcker som vuxenböcker istället.
Sen svarar min coola förläggare Ada Wester på Gilla Böcker, del av Lilla Piratförlaget, sådär alldeles helrätt och jag inser att jag faktiskt håller med henne mer.

Vad tycker ni?

Åh, jag får rysningar av det här. Det är som att se ett berg flytta på sig – först kritiserar vi Augustpriset och nu tillsätter de en arbetsgrupp för att granska sig själva, sen uttrycker min förläggare samma slags åsikter som jag och mina fellow konstutövare, och debatten är igång. Tänk, att vi tillsammans kan skapa sån förändring! Det gör mig glad inför världens elände.

Följ och gilla:
Intervjuer & recensioner

Sommar i P1

Jag hade gärna varit med! Ska jag säga er. Dock är årets värdar redan färdiga, och det känns som att ”författare som berättar om sig själv” redan är gjort over a hundred times. Kvar finns Lyssnarnas Sommarvärd – man ansöker själv till detta här.

Och min fråga är: om jag skulle våga mig på att söka in, vad tycker ni att jag ska prata om?

Följ och gilla:
Familj & vänner, Litteraturevenemang, Vita Tigern

Bobyte, Augustpris & småsparkar

21 mars, 2016

Jag vet inte hur jag tänkte när jag tänkte att 2016 skulle bli ett lugnare år. Fast det kändes å andra sidan fel redan då, i slutet av 2015, mer som en förhoppning än en reell förutsägelse. Till exempel visste jag att jag skulle bli mamma, och jag visste att jag inte skulle vilja bo kvar i vår lägenhet i Majorna, Göteborg, när barnet kommer med tanke på trappan utan hiss och katterna (vi behöver kunna släppa/slänga ut dem), och jag visste att vi skulle sälja vårt sommarhus för det hade vi redan kommit fram till, och jag anade att nåt skulle hända med Vita Tiger också. Det är rejäla grejer, alltihop. Jag får önska mig vila 2017 istället. Eller lära mig surfa på stressvågorna.

Den finaste.
Vi har visat lägenheten för fyra olika parter nu, till och med en dubbel visning i lördags (varför min man låg som en klubbad säl i soffan efteråt), alla tycker vårt bo är väldigt ljust, väldigt fräscht, jättefint, sen har vi ändå fått nej från tre och inget svar alls från fjärde. Det här med att byta är supersvårt! Människor är så kräsna och veliga! Särskilt när man inte får till ett direktbyte. 
Så jag blev smått hjärnstressad igår, frustrerad, uppgiven, trött – jag började möblera om vår lägenhet utifall att vi bor kvar här första tiden, fundera på i vilket rum vi skulle stänga in katterna när lilltutan kommer (hon får inte stelkrampssprutan förrän vid 3 månader, katter är inte som hundar som håller sig på golvet, de hoppar upp i bebissängar och vagnar och kan i värsta fall kvävas/bitas/rivas), exakt hur medtagen jag blir efter förlossningen vs. trapporna utan hiss, om vi kan be hyresvärden bygga om vårt kök och badrum så att vi får in vissa underlättande maskiner, och så vidare. Men egentligen är detta inte ett alternativ. Jag vill bo på markplan, med gräsmatta. Jag är en hustjej. Jag vill ut härifrån med mitt lilla knytt, tillbaka till grönskan och den friska, stilla luften. Det sitter i kroppen som en instinkt.
Ebba, den humörigaste av våra katter som nog kommer vara tuff mot lilltutan, Lilltutan och så jag.

Lilltutan har börjat sparka. Varje dag känner jag henne, särskilt vissa stunder på dagen/kvällen, och det är så konstigt! Det är nåt där inne! Ibland vrider hon runt så att magen blir stenhård, och så är hon bara cirka 20 centimeter från huvud till rumpa. Tänk, när hon är det dubbla! Hjälp. Jag läser på om förlossning, bebisskötsel och BVC, jag blir nervös/orolig/förväntansfull, jag gör mentala listor i huvudet, jag är i stort, stort behov av att få inreda det där barnrummet och få ordning på redet/nesting-suget börjar växa sig enormt. Vi försöker späda ut alla inköp och inhämtningar från vänner och bekanta som fick barn för ett tag sen, och snart ska vi lägga in beställning på ny barnvagn!

Sovrummet i ”sommarstugan”!

Nån gång i början/mitten av april kommer Ada Wester med första grovredigeringsrundan av Vita Tiger. Vi kommer köra ett par vändor med texten, sen låta den vila över sommaren tills hösten. Då drar förhoppningsvis finredigeringen igång, tillsammans med Klara Bjelkenäs! Allt beror på hur jag, och därmed också lilltutan, mår och hur arbetsduglig min hjärna är.
Jag nåddes idag också av den oerhört fantastiska, glada nyheten att Förläggareföreningen ska se över Augustpriset! Det är precis vad jag väntat på, så länge! Att de åtminstone kan tänka sig att diskutera saken, åtminstone kan tänka sig att ta kritiken de fått under flera år på allvar! Nu återstår så klart att se om det blir nån förändring, men det här är tillräckligt för nu.
HUZZAH!

Följ och gilla:
Agentur, Författarskap

Brandt New Agency

15 mars, 2016

En läsarfråga från Kristin som jag tänkte jag kunde ta officiellt, för att den kan vara lite spännande! 

Jag tror att du tidigare skrivit att du har en agent, är agenten i så fall med när kontrakt skrivs med förlaget?

Min agentur heter Brandt New Agency. Såhär presenterar de sig själva (jag småfnissar varje gång jag läser smörgåsbord en bit ner i texten): Brandt New Agency is based in Barcelona, but has close ties to the Scandinavian market. By finding, encouraging and cultivating literary talent, we aim to offer a literary smörgåsbord of the best and most innovative new fiction, non-fiction, edgy titles and literature for young people, with a focus on the exciting emerging generation of authors, especially from Scandinavia, Spain and Catalonia.


Agenturen representerar mig utomlands, det vill säga på olika litteraturmässor i världen där det handlar om att sälja in rättigheter till utländska förlag. De representerar mig också i Sverige vad gäller TV, radio och film. De representerar mig inte när jag skriver bokkontrakt med förlag. 
Jag tycker om den här uppdelningen. Inte ens författarna på den allra spetsigaste toppen av bok-Sverige har agenter alla gånger som förhandlar fram deras miljonkontrakt – många av författarna sköter det själva. Nu undrar ni säkert varför – jag tänker såhär: det här är lilla landet lagom, vår bokbransch har inte lika stora pengar som exempelvis bokbranschen i USA. Vår bokbransch har inte så mycket att agentura om helt enkelt. För när en agent förhandlar åt dig tar hen en bit av kakan, och är kakan liten från början … ja, det är oftast inte lönt. I USA skickar författarna sina manus till agenturerna, inte förlagen, vad jag vet. Antagningsprocessen sker liksom där! Och sen jobbar agenturen för att få fram ett så bra avtal som möjligt. Så är det alltså absolut inte i Sverige, och jag tror vi ärligt talat är ett för litet land för att nånsin hamna i den situationen.  
Istället använder jag agenturen som bollplank när det kommer till kontrakt och val av förlag. De täcker upp för mig ute i världen, där jag själv inte har möjlighet att vara, tar tillvara på mina intressen och låter mig stå på egna ben när det gäller att ta första steget i varje affär.

Jag kan inte säga exakt hur agenturen kommer jobba efter detta, vi har inte pratat om det än då det är så färskt. Men jag har som uppfattning att de tänker jobba parallellt med mig och Gilla Böcker: de håller redan på att ta fram säljmaterial och vill säkert också få fatt i en pdf av boken så snart den blivit redigerad. Då kan de börja kontakta vissa förlag, kanske till och med landa kontrakt redan innan boken kommit från tryckeriet! Fast oftast behöver böcker släppas i Sverige först, innan de blir antagna utomlands. Man brukar vilja se hur det går för boken i bokens hemland först. 
Det ska i vart fall bli jättespännande att se vilka skillnader som blir med en agentur i ryggen! Och jag tycker verkligen om att vara en del av en flock, vi är så många som jobbar tillsammans för min bok nu. Jag har länge sett fram emot det. Några att springa med. 
Följ och gilla:
Familj & vänner, Förlag, Vita Tigern

Stockholm, Gilla Böcker och ankpappan

13 mars, 2016
För dem av er som följer mig på Instagram kommer nog inte särskilt mycket av detta som en överraskning, men, jag var i Stockholm från torsdagskväll till lördag dag. Jag åkte MTR Express med Kristoffer upp, han skulle jobba på båtmässan med familjeföretaget Poly och jag skulle träffa Gilla Böcker. Yes, det blir dem igen. Bäst deal, bäst människor att jobba med, särskilt spännande nu när de gått ihop med Lilla Piratförlaget
Kristoffer och jag bodde på Comfort Hotel ett kliv från Stockholms centralstation, i ett så litet rum att man nästan stöp i säng så snart man gick innanför dörren. Det hade sin charm! Och direkt vi kom fram, runt 19-snåret, promenerade vi Vasagatan upp till Tutto Bello och käkade italiensk pasta. 
Dagen efter mötte vi min svärfar och ett par av Polys säljare nere vid frukosten. Kristoffer anslöt sig till dem och jag tog mig, med oerhört stöd av appen STHLM Traveling, till Nybroplan med buss 69. Jag kom fram lite tidigt, så jag satte mig i solen på stentrappan ner mot vattnet och var bara lycklig. Och faktiskt inte ett dugg nervös. Jag tror jag lyckas hålla mig lugn för att lilltutan sparkas i magen nu, att jag måste vara balanserad för hennes skull. Nervositet är dessutom ganska onödigt – allt blir alltid som det blir, vi kan inte styra över mer än hur vi ser ut. Ibland inte ens det. Exempelvis kan jag knappt styra över vad jag kommer att säga i vissa stunder. Jag är hyfsat begåvad på att släppa ur mig grodyngel, småsaker som jag ångrar lite efteråt. 
Efter ungefär tio minuters sol gick jag till Kaptensgatan 6. Jag var inte beredd på att Gilla Böcker numer delar lokal med the Piratförlaget. I mitt huvud satt de i samma lokaler som Lilla Piratförlaget, bara, och nån helt annanstans. Därför blev jag smått ställd och starstrucked, faktiskt. Piratförlaget har från dess att jag började skriva för en herrans massa år sen varit ett av mina önskeförlag, speciellt på grund av de avtal de erbjuder och hur de satsar på och promotar sina författare. Gilla Böcker jobbar väldigt lik dem, varför de alls slog sina påsar ihop, och nu stod jag alltså där och ringde på Piratförlagets dörr. 
Ada Wester, min förläggare, släppte in mig, sen tog hon mig på en guidad tur genom förlagets vindlande lokaler. Kontoret ligger i ett av de gamla husen nära Nybroplan, det var spröjs, knarriga trägolv och böcker och inramade utmärkelser överallt. Jag fick hälsa på försäljare, PR-ansvariga, redaktörer, förläggare, ekonomiansvariga, Lilla Piratförlagets chef Erik Titusson, Piratförlagets chef Ann-Marie Skarp (Jan Gullious fru!). Särskilt fick jag hälsa på mina tjejor från tidigare böcker, Ada, Klara Bjelkenäs och Anna Danielsson Levin. Jag fick se deras nya arbetsplatser, de prackade på mig lite ungdomsböcker och barnböcker till lilltutan, sen satte vi oss i mjuka soffor och skrev på kontrakt och pratade utgivningspunkter, som när (förhoppningsvis våren 2017, om lilltutan  är en lätt unge och jag inte befinner mig i alltför tät amningsdimma till hösten), hur (upplaga, f-pris), vem (omslagsmakare, porträttfotograf) och så vidare. Det brusade i mig som kolsyra, ändå var jag inte speedad som tidigare utan mest lycklig: att jag får vara med om såna här saker!! Det känns så bra att ha förverkligat denna dröm innan jag får barn, att jag tagit mig den tiden. 
Sen gick vi fyra ut på lunch på ett ställe vars namn jag missade, men där det var stimmigt av människor. Vi beställde in grillad fisk, sallader, dippsåser och pommes frites och pratade om allt möjligt, som min älskade man (han har blivit en sann ankpappa sen jag blev gravid, han pysslar och donar, lyfter allt tungt, lagar den mesta maten, hör av sig för att få veta att jag mår bra), lägenhetsbyte och lägenhetsförsäljning, helgplaner och småbarn, Melodifestivalen och högläsning. Fantastiskt trevligt, roligt och gott!

Efteråt tog jag en kort shoppingtur och åkte tillbaka till hotellet. Jag slängde mig på sängen, tog bilden ovan och blev liksom kvar där. Tanken var att jag skulle gå på släppfesten av David Wibergs bok senare samma kväll, Vi ses i mörkret. Men jag la in mitt preggoveto och vilade bort resten av dagen.

På kvällen åt jag och Kristoffer middag med ett par goda vänner på Kryp In i Gamla stan. Vi tog ett par ”sängfösare” på Tweed, ett sant steampunkställe (fast utan att de vet om det), och for i taxi tillbaka till hotellet. Dagen efter reste jag hem medan Kristoffer stannar kvar tills måndag – det värkte i hela kroppen av motvilja att skiljas åt. Vi vill verkligen, verkligen vara med varandra nu när vi ruvar, mer än vanligt alltså. Även om vi redan har ett tajt förhållande som nästan går ut på att andas den andras luft. Han är min favoritmänniska, så är det bara. Han är fantastisk på alla sätt. 
Så, nu vet ni: Gilla Böcker it is, våren eller hösten 2017, titel: Vita Tiger, genre: gaspunk. And I’m so excited!!!!!!!
Följ och gilla:
Agentur, Förlag, Skrivande

Ostadigt väder

8 mars, 2016

Jag trodde jag skulle vara besparad från de flesta graviditetssymtom (det funkade i vart fall med kräksandet, har inte kräkts en enda gång!!!), inte mig tänkte jag. Och de första månaderna har jag varit ungefär som vanligt till humöret. Men nu låter det lite annorlunda. Jag har liksom noll tålamod med det mesta och väser som en sur orm så snart nåt går emot mig eller trasslar. Och som allt trasslar! Bara för att jag blivit klumpigare. Finmotoriken sätts långsamt ur spel, jag snubblar, tappar, går in i saker och kommer med stor svårighet upp från låga höjder själv. Som tur är märker jag hurdan jag är, både under tiden lite sådär hjälplöst och efteråt, och ber om ursäkt. Mest till min stackars man.

I alla fall, nåt mer som inte blivit som jag trodde var bloggandet. Som ni nog märker. Kanske behöver jag ett nytt forum? Jag har ju klurat på det där med podcast ett tag, och jag fick en bollmikrofon på stativ i julklapp av mannen, och jag har fixat ett gratisprogram för inspelning, och jag har en bekant som kanske kan fixa en snitsig jingel, och jag har ett podduppslag. Så. Ja. Det kan bli podd hädanefter. Det blev i vart fall inget bloggade. Jag har ingen skrivlust alls, faktiskt. Jag har köplust, fixarlust, flyttlust, och jag längtar efter våren.

I morgon ska vi hålla visning av vår lägenhet igen. Det är andra försöket, denna gång med ett trepartsbyte där lägenheten i Kungsbacka i så fall blir vår. Kvinnan som kommer i morgon bor i Vasastan och vill flytta till ett barnvänligare område, då är Majorna The Place liksom! Fast vi vill till Kungsbacka, närmare min familj.
Jag har haft ögonen på Kungsbackalägenheten sen i höstas. Den har egen gräsmatta, med ett pyttigt staket, ett träd och öppen utsikt bortanför, och den har plats för diskmaskin, tvättmaskin och torkskåp, och sol, massor av sol. Särskilt rakt in i rummet jag tänker mig som lilltutans, med smörblomsgula väggar. Vi är så redo för nåt annat nu, vi, katterna och livet som är på väg. Bara det att ha sin egen ytterdörr och kunna gå rakt ut på marken med barnvagnen? Eller att kunna släppa ut katterna varje dag hela året? Vilket liv.

På torsdag tar jag och mannen tåget till Stockholm, och på fredag träffar jag förlaget. Vi har mailats sen förra veckan angående avtalet, det är alltid så svårt när förlagen själva skriver dem istället för att välja Sveriges Författarförbunds mönsteravtal. Med självskrivna avtal måste jag som författare klura kring vad det innebär om inte det eller det står angivet, om inte si eller så blivit specificerat, om vi ska diskutera vissa detaljer längre fram (jag vill ha allt svart på vitt direkt). Lyckligtvis har jag agenturen som bollplank, som kan peka på vad som faktiskt är viktigt, och jag tror det blir rätt såhär. Men svettigt har det varit, och smått ångestfyllt. Jag ogillar diskussioner. Det är väl en dum sak att ogilla, egentligen.

Nu blir jag tyst här över igen. Jag har mitt ostadiga väder att tänka på, och väldigt mycket att göra. Så, håll tummarna gånger två för oss och mig, så berättar jag allt nästa vecka!

Följ och gilla:
Skrivande

En måndagsenkät från Kultwatch!

7 mars, 2016
Vad skriver du?
Böcker, främst för unga. Men jag har ambitioner för både äldre och yngre. 
Är det inte ensamt att sitta och skriva?
Nej, det är skönt. Fast bara om jag vet att jag får sällskap nån gång under dagen, som att maken kommer hem eller att jag ska träffa nån vän. 
Drömmer du i bilder eller ord?
Kan man drömma i ord? Jag drömmer absolut i bilder, oftast ganska narrativt. 
Hur stor betydelse tror du att språket har för att vi ska kunna nå sanningen?
All betydelse.  Ju rikare ordförråd desto mindre sannolikt att du tar till knytnävarna för att göra dig förstådd, desto större sannolikhet att du kan gå på djupet i en teoretisk eller filosofisk diskussion. Jag har fått mina starkaste, intellektuella upplevelser genom det lästa/skrivna eller talade/sagda ordet, med en människa som är på samma nivå som jag – jag har kommit närmast sanningen så.
Finns det någon moral i ditt skrivande? Om ja, på vilket sätt?
Moral är svår att undvika när jag skriver, även om jag i det längsta försöker låta läsaren själv bestämma över karaktärerna i mina böcker, om de är goda eller onda, gör rätt eller fel. Moralen märks förhoppningsvis under väldigt många lager av mina historier, ungefär där den inte påverkar läsaren i nån särskilt riktning. 
Vem skriver du för?
Mig själv – jag kan inte skriva för nån annan, då tappar jag min röst. 
Varför skriver du de texter du skriver?
Det är de som vill ut. Texterna är produkter av mina intryck, tankar, åsikter, de handlar om sånt som jag själv klurar kring. 
Har du haft ångest för något du har skrivit? Isåfall, vad och varför?
Ja. Smågrejer i mina tre böcker, sånt som människor i min närhet kanske skulle ta anstöt av på nåt sätt. Men det har gått förhållandevis smärtfritt!
Vem vill du ska besvara denna enkät?
Fredrik Persson!
 
Källa: Kultwatch
Följ och gilla: