Månad: januari 2017

Skrivande

Ni vet känslan?

26 januari, 2017

När man verkligen vill skriva nåt och dessutom har tiden och bokstäverna liksom bubblar i fingerspetsarna? Men man inte vet vad man ska skriva? Bara ATT man VILL?
Den känslan.

????

Följ och gilla:
Rävsång, Skrivande, Vita Tigern

Rävsången

25 januari, 2017

Kanske var det höst istället för vår. De flesta större författarna släpper nytt då och det är utmanande för en
semikänd att få synas. Eller kanske var det just den hösten, 2014 – tidningarna hade det svårt, recensionerna av böcker krympte till näst intill obefintlighet, det har ännu inte riktigt hämtat sig. Och recenseras det är det allt som oftast en vuxenbok. Sällan en ungdomsbok. Knappast en barnbok.
Kanske började läsarna tröttna på mina spökerier.
Eller så var boken inte lika bra som mina två första, som jag minns att en bloggare tyckte. Stackars Finn. Stackars stammande, sårade Finn och hans alkoholiserade pappa.

I dagboken skrev jag Ingenting är som det brukar vad gäller att släppa bok. Jag tar bloggrecensionerna hårdare, bokmässan (och min litenhet där) hårdare. Kanske har jag byggt upp förväntningar, utan att inse det? Börjat ta vissa saker förgivna?


Det gick inget vidare för Rävsång. Knappt några recensioner i gammelmedia, halvglada bloggtillrop. Efter två bra boksläpp kom ett mindre bra, helt enkelt, och vad det berodde på är svårt att säga – kan mycket väl ha varit en blanddiagnos (Litesämrebok-Färrebokrecensioner-Högaförväntningar)! Somliga tyckte bäst om den här boken, särskilt de som inte läst nåt av mig tidigare (och särskilt män, vad jag förstått). Men jag tog det hårt. Jag kände mig nästan körd som författare. Det var ju liksom inte åt det här hållet det skulle gå med karriären, utan uppåt!

Jag behövde göra nåt nytt. Jag tänkte så tunga tankar, oroade mig för både det ena och det andra – jag började skriva på Vita Tigern. Det var knappt att jag mäktade med det. Jag minns att jag hade som inställning att göra det bara för min skull, utan att tänka att boken/böckerna nödvändigtvis skulle släppas. Som det här med att illustrera till, redan från början tänkte jag att bilderna nog aldrig skulle hamna i boken, om den nånsin blev antagen. Det var mest för mig. Att få backa tillbaka in i skrivet, långt tillbaka – hela vägen till mina tonår. Till fantasin, fantasyn. Till illustrationer på pappersark stora som tavlor, hemmasnickrade omslag och lajv i Valldas skogar, på Valldas ängar. Där ingen såg. Bara min bästa vän och jag, lika udda, lika obekymrade om vad folk tyckte om oss. Vi hade ju varandra och det var det enda som räknades.

Jag tog mitt skriv och gick i barndom – skrivet av Vita Tigern har på nåt sätt blivit en läkeperiod för mitt skrivarjag. Det har tagit 2,5 år (!) och sig massor av olika uttryck, men nu börjar jag bli klar.
Och jag har en agentur nu.
Och jag har ett förlag som vuxit sig större och starkare.
Och jag märker att det är bra mycket lättare att prata om dessa böcker än mina tidigare, det finns liksom så mycket att säga!

Räven sjöng en höst och sen aldrig igen, jag hoppas att tigern tar sig längre. Att den når er, allihop, och biter sig fast.

Följ och gilla:
Böcker, Författarskap, Funderingar & tips, Läsare, Vita Tigern

Anta utmaningen!

24 januari, 2017

Grejen med läsutmaningar är att de faktiskt hjälper – de kickar igång läsningen, därmed också lässuget. Ju mer man läser desto mer vill man läsa, liksom. Bra då att ha en käck lista →

Dessvärre är ju januari snart slut, ska man hinna läsa en röd bok innan dess får man ligga i. Eller så kör man en tunn poesibok i februari samtidigt som man läser ikapp sig? Hur som helst, jag kan varmt rekommendera den röda boken Maresi av Maria Turtschaninoff, och min kommande bok, Vita Tigern, som går att läsa som punkt Mars, Oktober eller November. Kanske också December, om man gillade den vill säga. 
Tips är också att gå med i gruppen Barn- och ungdomsboksutmaning för läspepp och lästips!
Själv läser jag Elin Boardys nästa, Tiden är inte än, så snart jag får några minuter fria. En av fördelarna med att känna författare lite halvprivat sådär. Jag har den på datorn och brukar sitta en stund i sängen innan sömn, läsa några sidor och nästan längta ihjäl mig efter att få skriva själv. Elins texter hör till dem som drabbar mig särskilt svårt, hon skriver så jäkla vackert! Jag kan inte annat än bli inspirerad. 
Följ och gilla:
Författarskap

Fotograferingen vid Klippan

19 januari, 2017
Fotograf: Ola Kjelbye

Christin Ljungqvists foto.… gick bra! Trots fuktigt, rått väder, iskalla tår och fluffigt rött hår!

Jag får inte lov att visa resultatet än (förlaget har just fått ett urval som de ska titta på och välja bland), men jag kan visa en oredigerad flis →

Följ och gilla:
Författarskap

Inför fotograferingen i morgon

17 januari, 2017

… som inspiration:

Det är ungefär lika viktigt att se bra ut i morgon, när de nya författarbilderna plåtas, som att se bra ut på sin bröllopsdag – annars får man ångra det ganska ofta.

Följ och gilla:
Författarskap, Funderingar & tips, Vita Tigern

Göteborg år 2296

14 januari, 2017
… tecknad av Filippo onez Vanzo, ska sitta på Vita Tigerns innerpärm! (!!!) Min idé från början som förlaget nu gör verklighet av, jag är så jäkla, nästa orimligt glad för det här! Var gång jag fått se kartan framträda har jag ryst ända in i djupet av mitt tonårshjärta – såhär satt jag och bästa vännen Charlotte Lundin fd. Knutsson fjorton år gamla, skissade på kartor, tecknade bilder, skrev och skrev och skrev tills vi hade tolv handskrivna böcker! Det är som att gå i barndom, skrivmässigt. Dels att ha fått snickra ihop en egen verklighet av verkligheten, dels att bestämma hur det ska se ut. WOW-känslan är stor just nu.
På onsdag ska jag plåtas för nya författarporträtt, fixat lite kläder och attiraljer som vi får se om jag använder. Det ska punkas till, men på ett sofistikerat sätt … 
Och redan nu vill jag påpeka att det inte är tjejen i boken som skrivit boken. Heh … skämt åsido, men den här texten är verkligen sann, läs!
Följ och gilla:
Familj & vänner, Vita Tigern

Genomläsning och slappa sköldpaddor

5 januari, 2017

Jag har spenderat dagen med en rejäl genomläsning av Vita Tigern. Maken har haft en pappa-dotter-dag, jag en författar-bookofmylife-dag: jag utbrast lite lagom hybrisaktigt att det är en jäkligt bra bok jag skrivit! (!!!) Lite pinsamt att behöva erkänna … men nu är det ute! And off my chest! Fan, vilken bok jag skrivit! Vilken boook! ✏????????????
Sen fyllde jag visst fyra sidor med punkter på saker att ändra, stryka, lägga till. Men boken närmar sig yttersta perfektion. Och sättning, då man gör om manuset till boksidor och korrläser en sista gång, så att inte nåt ord hamnat snett. Därtill ska baksidestext och nytt författarfoto fixas, det blir att jag träffar Ola Kjelbye nu i januari. Och sen skickas hela klabbet till tryck.
Så. Sjukt. NÄRA!!!!!!!
Inför fotograferingen letar jag ny vårjacka som jag tänker ska vara lite gaspunkig. Passar därför på att tipsa om:

etsy.com


Freaking heaven för god jakt efter saker som är inte mainstream.
Tänkte också passa på att tipsa alla småbarnsföräldrar som inte prövat, eller fått sina barn till att somna själv i egen säng:

Tranquil Turtle!!

Vi la Rut förrförra natten med sköldpaddan på för första gången, hon somnade utan större protester efter en halvtimme. Igår somnade hon efter tio minuter! Idag sjabblade vi lite med rutinerna + badade henne alltför sent på dagen, vilket brukar göra henne stissig, så att det tog ungefär fyrtio minuter. Men att det överhuvudtaget går! Är helt makalöst! Var rädd att hon skulle skrika och bli ledsen, inte riktigt min kopp te att låta henne ligga kvar då. Vattenblänket i taket och den mysiga musiken kändes därför som en treat att ge henne istället för våra famnar och ledbrutna ryggar. Liksom, nåt skulle hon få, inte bara överges i ett mörkt rum. Och det fungerar verkligen. Till och med på oss. Jag kan längta efter att slå på paddan, lägga mig på hennes golv och stirra upp i taket! Det känns som att vila på botten av en pool, guppa runt i lagom varmt vatten. Vilken jäkla grej – jag som annars tycker sådär om allt som går att köpa till ett barn idag, liksom att det lätt blir för mycket prylar. Men den här … rekommenderas ????

Följ och gilla:
Skrivande

Längtan till skrivet

1 januari, 2017

… är en längtan som aldrig ger sig, utan som växer. Som suger tag i en när man tänkt sig att sova. Som kittlar i maggropen när man ser nåt särskilt, hör nåt särskilt, får veta nåt särskilt och man bara måste göra av det nånstans. Skriva är att förklara svåra saker för sig själv. Skriva är att existera fullt ut. Skriva är att vara, helt och hållet.

Jag längtar efter att få vara, helt och hållet. Efter att få förstå svåra saker och existera fullt ut.

Men tillvaron nu är vacker. Så galet intensiv att jag aldrig lyckas varva ner, ens om kvällarna/nätterna när jag får sova lite. Och ändå, om jag råkar få se fotografier på Rut från bara nån vecka tillbaka, eller än hellre nån förödande månad (!), och blir toknostalgisk (!!!), då spelar liksom skrivet ingen roll. Jag vill ha det, jag behöver det, det växer sig monstruöst stort inombords men herregud, så tiden rinner oss ur händerna! Så fort hon växer! Förbi skrivlängtan, förbi mina moderskänslor – plötsligt är hon en toddler och griper efter ALLT, blir upprörd om man tar saker ifrån henne, blir upprörd om man inte förvarnar innan man tar av henne strumporna eller lyfter upp henne. Hon är det enda i mitt liv som kan konkurrera ut skrivet och samtidigt berika det. Jag känner mig nästan självlysande av alla oskrivna ord, löst formulerade meningar och trådar av historier – längtan till skrivet berikar min tid med henne.
Liksom, när jag känner mig som en smått urkramad och färglös mamma kan jag fantisera om Vita Tigern, vad det ska bli av boken, vad det ska bli av mig, och inte känna mig fullt så grå längre. Skrivet, och längtan till skrivet, är min näve kattguld, mina fina stenar. Nåt jag hittat och som är bara mitt. Det är så gott att ha. Tänk, om jag inte hade haft det?

Följ och gilla: