Månad: februari 2017

Läsare

Frågestund!

28 februari, 2017

Är det något ni undrar över?

Man kan ju fråga mig när som helst om (nästan) vad som helst, men jag inser att det var längesen jag öppnade upp för en frågestund. Så nu gör jag det.

Skriv i kommentarsfältet. Jag svarar i ett blogginlägg om ungefär en vecka!

Följ och gilla:
Bloggturné

Tentakelmonstret

27 februari, 2017

Denna vecka bloggar jag hos Fabror Atlas, eller Andreas Ljungström som han också kallas. Han driver bloggen tentakelmonster.se, en popkulturell blogg om ”relevanta grejer så som historier om strålskadade mutanter, japansk robotaction och slafsig splatterskräck”. Mycket flitig, enligt min mening. Han driver Farfarsparadoxen tillsammans med Oskar Källner och Andreas Berg och hjälpte till att starta upp spelsajten Skillpoint (där han fortfarande är engagerad på frilansbasis) bland annat. Han har dessutom fler än ett barn. Hur hinner man alls med allt det där, då? Tips mottages tacksamt! Jag får hetsa till mig skrivtid, och Rut är bara en Rut.

Mitt gästinlägg publiceras hos Anders på onsdag och handlar om gaspunk – mitt slags gaspunk. Länk kommer!

Följ och gilla:
Familj & vänner, Vita Tigern

Jag drömde

24 februari, 2017

… att jag var på något slags bokjippo, och Vita Tigern hade kommit från tryckeriet men att läsarna hann ta vartenda exemplar innan jag ens hunnit hålla boken i min hand. Jag blev lite arg, också smickrad. Det där habegäret hos läsarna är ju eftersökt. Ändå …
Is it good or bad? Är mitt undermedvetna oroligt inför att släppa taget om min ”bebis”?

Sen drömde jag att en familj, där både mannen och kvinnan var mörkhyade (och Rut är så ljushyad att hon typ är genomskinlig), påstod att Rut var deras dotter. Inte min. Jag försökte påtala likheten mellan henne och mig, och olikheten mellan henne och dem, och att det ju var uppenbart vem som är mamman. Men de vägrade lyssna.
Och så blev det slagsmål, så klart.
Is it good or bad? Är mitt undermedvetna oroligt inför att ”släppa taget” om min bebis?

Följ och gilla:
Skrivande, Vita Tigern

Jag ger mig av

20 februari, 2017

… på bloggturné. Först ut att få besök är eminenta Charlotte Cederlund, författare av den fantastiska, framgångsrika Idijärvi-trilogin (som jag inte har läst än, jag skyller på Rut). Hon bor i hus med man, barn, hund, katter, och pusslar liksom jag för att få ihop alltsammans med skrivandet. Jag märker att vi har mycket gemensamt (för att inte tala om fräknarna!), ändå har vi inte träffats. Det ska allt ändras till bokmässan i september, tänker jag.

Hos Charlotte skriver jag om Världen av i morgon 22 februari. Länk kommer när tid är!

Nästa vecka gästar jag Tentakelmonster, det vill säga Andreas Ljungström.

Följ och gilla:
Vita Tigern

Vita Tigern till tryck!

15 februari, 2017

Jag tog inte i tillräckligt i mitt förra inlägg.
Såhär är det. Boken jag sa upp mig från mitt jobb på Akademibokhandeln för att skriva, boken jag lagt snart tre stipendier på, boken jag rest till England för att researcha kring (steampunk-festival), boken jag skrivit och skrivit om och skrivit om igen sen augusti 2014 (2,5 år! Jättelänge för att vara jag!!), den boken?
Har gått till tryck nu.

Herregud.
Fattar ni? Jag fattar inte. Jag är verkligen sämst på att ta till mig av såna här saker.

Följ och gilla:
Vita Tigern

Boken är klar

14 februari, 2017

Jag och redaktör-Klara har pillat i korrekturen med minutiös precision de senaste dagarna, skickat en pdf fram och tillbaka som hetssms:ande tonåringar (eller snapchattar de? ingen aning). Och nu. Är. Boken. Klar. Den är KLAR! ???????????????????????? KLAAAAAAAAR!!!
Texten, omslaget, den tjusiga författarfliken på mig längst bak, KARTAN. Vita Tigern blir så fin, så väldigt fin. Så fin att det känns som små pirrningar av lycka i magen, och ibland flammande värk. Jag menar, titta bara på bokryggen! (!!!) Fin, tjock, god!

Det kommer vara nåt alldeles särskilt att få hålla just den här boken i mina händer. Den är som ursprunget av min författardröm, så som den blev till när jag var fjorton år och skrev fantastik tillsammans med min bästa vän, ritade egna kartor, målade egna omslag … ah. Cirkeln är sluten. Jag är tillbaka.
Sen får vi hoppas att boken är läsvärd, också. Men det är den. Det måste den vara.

För att fira att boken nu går till tryck, här är första blogginlägget under etiketten Vita Tigern, 5 mars 2014:

När man ska göra saker



… och gör andra = prokrastinering. Lär er ordet, kära kamratskrivare. Det kommer på ett eller annat sätt att alltid finnas i era liv.


Idag ska jag exempelvis bokföra och planera skrivkursen på Folkuniversitetet. Istället ser det ut såhär hos mig:

Det här är egentligen en konfidentiell bild, men jag kan inte låta bli att dela med mig en liten bit, för jag är så löjligt nöjd och stolt (Kristoffer har varit med från första skiss till färdigställt verk, tvingats se mina framsteg, min stolhet, när jag struttat runt här hemma och beundrat mig själv)! Mest är nog pennornas förtjänst, dock. Aldrig jobbat med så jäkla bra pennor förut, det är ju sååå enkelt att göra snyggt! Det är som tusch, fast upplösligt. Så har man dragit ett streck och ångrar sig, kan man ta en annan nyans och gnugga ut det. Fungerar utmärkt för skuggning. Än så länge kör jag dock med olika grader av grått, som ni ser. Pennorna finns annars i alla slags nyanser, från tunnaste gul till mörkaste lila. Mitt märke heter Promarker och köptes på In-Ex vid Kopparmärra, Göteborg. Och som ni också ser, kikar två karaktärer fram. Det är mor och dotter i en bok jag tänker göra till mitt masterpiece. Den är alltså inte skriven, än. Och så klart inte heller antagen. Egentligen är väl bilden inte särskilt konfidentiell, alltså. Men den kan ju bli! Lär dock ta tid, eftersom boken för det första ska skrivas och bli ganska tjock, och för det andra fyllas med illos av den här kalibern, som tog typ en hel dag att färdigställa. Ändå! This is it. Min tänkta steampunk-serie, som nog inte blir en serie, utan en fet jävla bok. Mitt mästerverk. Mitt hjärta.

Nu jävlar.
Följ min resa, för nu har den börjat. Min steampunk-resa.


Det blir inga illustrationer i boken, som ni nog förstått. Men de finns kvar. Vem vet? Kanske en separat utgivning, om böckerna blir framgångsrika? Ja, det har varit en resa. Nu är den slut, och en annan börjar. 
Följ och gilla:
Litteraturevenemang, Vita Tigern

Med lite darr på rösten

7 februari, 2017

… som förhoppningsvis inte hördes, presenterade jag Vita Tigern på BTJ-dagen idag. Men först lunchade vi på restaurang Atelier, hotell Pigalle, marknadskoordinator Kajsa Olofsson (Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget) och jag. Och det är verkligen ett perfekt ställe för en släppfest, egentligen – mer perfekt än Steampunk Bar (nu svär jag väl i kyrkan). Miljön är liksom mer ”äkta” på Pigalle, som att kliva in på Vita Tigern, mötas av de gamla tavlorna, de uppstoppade djuren, och i lobbybaren stod en man i svart höghatt (!!!). Hm … vi kanske får tänka om.

Under lunchen pratade vi igenom lanseringen av Vita Tigern. Efter lunchen köpte jag nya strumpbyxor eftersom hela fyra maskor hade gått på de gamla, från hälen och upp på vaden. Sen tog vi oss till Kulturhuset i Mölnlycke, där en större skara muntra bibliotekarier satt och insöp förlagens bokpresentationer och frossade i vårkataloger och gratisböcker. Vilket jobb alltså! Det har hänt att jag sneglat åt bibliotekarieutbildningar, kanske att jag rentav har sökt men inte kommit in? Minns inte … jag ändrar ständigt kurs. Men skrivandet och författarskapet, det är beständigt.


Efteråt kom en bibliotekarie från Frölunda bibliotek fram och sa att hon tyckte Vita Tigern lät jättespännande, och frågade om jag går att boka. Vilket jag absolut gör! Jag undviker helst signeringar etc. i bokhandlar, då jag inte drar så mycket folk (än?), men gärna biblioteksframträdanden eller skolbesök, förutsatt att eleverna läst mina böcker …

Vinklar jag hittills tagit fram för just dessa böcker är

  • steampunk/gaspunk, vad är det?
  • fantastik/sci fi för unga
  • fantastik/sci fi – samhällskritiken
  • världsbygge, research – skrivande
  • framtidsskapande – vilken framtid vill vi ha?

Som ni säkert förstått är jag mammaledig, men min tid går att pussla med. Så book me!

Följ och gilla:
Litteraturevenemang, Vita Tigern

2 år senare

6 februari, 2017

… ska jag upp på en scen, igen. Rut tar ju så mycket fokus att jag inte riktigt känner nervositet. Men hon tar också så mycket fokus att jag kan tappa fokus. Tänk, om jag står där, framför alla bibliotekarier i morgon, och TAPPAR FOKUS? Aj aj aj …

Det är alltså BTJ-dagen i Göteborg i morgon, och jag och Kajsa Olofsson, Gilla Böckers/Lilla Piratförlagets PR-ansvariga, ska medverka och presentera böcker. Jag presenterar min egen, så klart, och hon resten av vårens utgivning. Håll tummarna för mig (!!!) ????och oss!

Följ och gilla:
Förlag, Vita Tigern

En nästantegelsten!

1 februari, 2017
Sen december månad har jag och Klara Bjelkenäs, redaktör på Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget, skickat Vita Tigern mellan oss. Först ganska glest men nu, de senaste dagarna, fram och tillbaka med som minst några timmar mellan skicken! Senast fredag ska korrversionen vara satt (= korrektur, när man omvandlar, i det här fallet, worddokumentet till tryckfärdiga boksidor för ett par slutliga genomläsningar).



Det har inte alls varit som med tidigare böcker. Istället för att koka mig en pava te, ta på mig terminalglasögonen, handledsvärmarna och bara KÖRA har jag istället fått sätta mig när Rut sovit, snarare kastat mig ner på stolen, och inte haft tid för nån lyx. Bara sökt efter Klaras kommentarer, skrivit till/dragit ifrån/godkänt hennes ändringar, kommit med egna och sen, kanske mitt i en mening, fått avbryta för att fortsätta bebismysa. Och det har så klart gått bra, men slitit en del. Ibland har jag känt förbannad frustration, andra gånger rent tålamod över situationen. Och ibland, väldigt ibland, har jag längtat efter allt tid jag hade innan Rut. Tid att bara sitta ner och fundera lite. Jag tänker att den tiden kommer igen, men nog ganska långt från nu.


Det här manuset innehåller en hel del klur också, då det är ett öde storlek L jag ska berätta om. Många, många trådar att hålla redan på och visa lagom mycket av, parallella historier som lämnar utrymme för logiska luckor – sånt jag nästan skäms för när de uppdagas. ”Varför måste x gå in den vägen?” eller ”Varför gör de si, när de brukar göra så?” och så vidare. Vissa grejer vill jag ju bara ska hända, för storyns skull, och de är absolut svårast att jobba om. Andra undrar jag själv över hur jag tänkte. Och några få är kvarlevor från gamla manusversioner och har inte ens nån relevans längre, eller nån förankring, eller nån förklaring. Såna är det bara att stryka. 
Annars har vi mest flyttat om ord, eller kastat om meningar – petat på partikelnivå.

Och så idag, efter flera snabba skick fram och tillbaka, kom PLÖTSLIGT korrversionen! Var så inställd på fredag att det pirrade i magen – redigeringen är alltså klar! Nu ska vi ”bara” korrläsa för att se så att boksidorna ser snygga ut, att inget bindestreck eller ord hamnat snett, att inga oönskade tomsidor uppstår, och kolla ett par trådar som vi fortfarande har lite frågetecken kring, så att de är konsekventa. Alla dessa trådar … värst är när man måste ändra en tråd, och gräva fram den/hålla koll på var den dyker upp. Min HJÄRNA, alltså.

Typsnitten i den tryckfärdiga versionen är jättefina, och vi har även fixat till datumindelningar som ger boken och läsupplevelsen mer tyngd. Och tyngd, ja. Gissa hur lång boken blir? 404 sidor!! En nästantegelsten, enligt Bokhora!




Det, tillsammans med det här här från Klara: ”så himla himla bra jobbat av dig senaste dagarna!
Så impad av hur du hinner och öht klarar av att redigera när det ska varvas med
att ta hand om en bebis!”, gör att jag känner mig stolt. Självstolt. Jättesjälvstolt. 

Följ och gilla: