Månad: april 2017

Funderingar & tips, Läsare, Skrivande

Ett löfte

23 april, 2017

Varje gång jag släpper bok dippar jag. Varje gång. Det är faktiskt anmärkningsvärt. Jag tänker att jag borde vänja mig snart, eller hitta ett bra sätt att hantera hela grejen på (inga recensioner, tråkiga recensioner, långa dagar/veckor av stiltje, känslan av att ”inget hände”, känslan av att ha lagt flera år på ”inget hände”), men än har det inte hänt.
Och jag ifrågasätter mitt yrkesval.
Och jag undrar om det alls är värt att skriva vidare.
Och jag får en kommentar på Instagram som helt ändrar min fokus:


Min snart 14-åriga dotter läste ut #vitatigern idag och hälsar till dig att boken var superbra, kanske till och med den bästa boken hon läst någonsin 🙂 

Jag skriver ju inte för recensenterna, inte egentligen, utan för ER, för MIG. Det är VIKTIGT. Inget man blir rik på, utan mitt bidrag till den här världen, mitt försök att ge tillbaka, min önskan om att fylla någon med nya tankar som, till slut, kanske leder till en positiv förändring. Kanske bara för en person, eller för flera stycken.

Och som min kloka fellow writer Charlotte skrev, Om vi kan justera våra drömmar och förhoppningar så att det passar med hur verkligheten ser ur tror jag att våra skrivande liv blir mycket bättre. Mindre resultatinriktade, mindre ångestfyllda och mindre pressade. Då kan vi förhoppningsvis skriva för att vi älskar det och inte för alla de andra anledningarna! 

Jag vill så gärna kunna arbeta med det här, på heltid. But who am I kidding? Mig själv, uppenbarligen. Jag skriver ju för sjutton för unga. Ska jag alls ha en chans att få nåt vettigt betalt för all tid jag lägger ner måste jag gå över till deckargenren. Göra en Mons Kallentoft. Och det vill jag inte. Jag vill skriva om det jag vill skriva om, inte skriva för att tjäna pengar. Det finns planer på en thriller längre fram i tiden, och av helt andra anledningar, men inte nu. Inte såhär.
Och då är det så. Då är det att jobba med något annat istället, till exempel som administratör/sekreterare på en byrå någonstans i Göteborg eller Kungsbacka, så att vi kan bo i en fin villa. Så att jag kan skriva böcker en gång i veckan men leva lycklig resten av livet.

Jag tänker ge oss alla ett löfte också: jag lovar dyrt och heligt att aldrig, aldrig sluta skriva böcker. Kanske ta pauser ibland, men aldrig sluta helt. Tvivlar jag igen, så som jag gjort det senaste, håll upp detta löfte in my face. Mmmkey? Samma sak om jag nånsin igen funderar på att klippa lugg.

Tack för att du läste ända hit ????kram på dig!
Följ och gilla:
Läsare, Vita Tigern

GRATTIS!

16 april, 2017

Jag tänkte dela ut fem Vita Tigrar från början, men eftersom ni var sex stycken som ville tävla slänger jag in en bok till – ni vinner allihop!

Amanda Backlund!
Ann-Charlotte Ekensten!
Michaela von Kügelgen!
Stenbacka skolbibliotek!
Mia Hansne!
Annelie/En bokstav i taget!

Maila mig era postadresser på forfattare@christinljungqvist.se, så skickar jag böckerna ASAP! ????????????

Följ och gilla:
Intervjuer & recensioner, Vita Tigern

Göteborgs-Posten recenserar Vita Tigern!

14 april, 2017

GP RECENSERAR!!!

Ett under har skett! Jag tackar och bockar och hurrar och så. Jättefin beskrivning av mitt framtida Göteborg och hur där ser ut. Inget alls om hantverket som sådant, som språk, gestaltning, huvudkaraktärens utveckling. Känns lite slarvigt av recensenten? Ah … läs ni och kom med era bedömningar, jag är ju partisk. Men jag kan inte låta bli att skriva några repliker till texten:

➤ ”tyvärr blir den något omständligt berättade historien aldrig riktigt spännande, utan får ibland en ton av Lasse-Maja” – den tänkta läsåldern är från 13 år, eller 11 om man är beläst. Sen undrar jag över det här med spännande. Är inte en djupgående familjehemlighet som leder oss under mark spännande? Hemliga, politiska undergroundrörelser? Hemska prövningar Ava måste igenom? En uppgörelse i slutet som innefattar skottlossningar, polis, mänskliga sköldar, döda?

➤ ”Avalon och hennes vänner framstår som barnsliga – skuttar fjorton- och femtonåringar jämfota längs kajer?” – jag gjorde det.

➤ ”kanske har övrig framtidslitteratur alltför effektivt präglat in bilden av tidigt vuxna, onaturligt kompetenta och dystra tonåringar” – ja ????

Följ och gilla:
Läsare, Vita Tigern

Boktävling – Vita Tigern!

10 april, 2017

Så var det äntligen dags att dela ut lite böcker även här! Man får en signerad bok, ett bokmärke och ett klistermärke. Skriv i kommentarsfältet varför just du ska vinna, om en vecka väljs 5 vinnare ut. Heja!!

Följ och gilla:
Litteraturevenemang, Vita Tigern

⧫ NYHETER & EVENEMANG

7 april, 2017

Jag vill slå ett slag för min nyhets-sida – där uppdaterar jag ständigt var jag kommer dyka upp.

Exempelvis 26 april: signering hos Akademibokhandeln på Kungsmässan, Kungsbacka,  med preliminär tid 15:00-17:00. Använd kordord Svarta Tigern för att få ett signerat friex + tjusigt bokmärke, det gäller de fem första!

Följ och gilla:
Funderingar & tips, Intervjuer & recensioner, Läsare, Vita Tigern

Vita Tigern – lägesrapport

Hallå hej! Eller: halloj!

Det går bra för Vita Tigern! Hon har börjat sträcka på sig och dyker upp i snitt en gång per dag lite varstans i Sverige. Här är var hon visat sig hittills

⧫ Midnatts ord
⧫ Bokkoll
⧫ Dagens bok
⧫ Västmanländskan
⧫ Barnens bibliotek

och som boktips här

och här.

Jag är glad, nöjd, tacksam. Tigern tar sig ut i världen med little baby steps at a time och det är en lagom takt, det känns starkt.

Ser ni boken nån mer stans som jag inte hittat än får ni gärna hojta!

Följ och gilla:
Funderingar & tips, Intervjuer & recensioner, Vita Tigern

Att få boken recenserad

5 april, 2017

????

Heh … ja, som emojin ovan beskriver: ett ansikte med kallsvett. Varje gång det är dags tänker jag att jag ska hålla huvudet kallt men se på mig … ligger och tjuvlyssnar efter tidningen i arla morgonstund, tar med den ut i köket, bläddrar, bläddrar, bläddrar – HÄPP! Inte idag heller. Och så blir det svårt att sova vidare sen.
Så jag kan lika gärna googla christin ljungqvist + kaninhjärta/fågelbarn/rävsång.
Och nu också Vita Tigern.

Speciellt för den här gången är att jag har Rut. Jag sover redan dåligt/några timmar i stöten. Så när recensionsdatum (29 mars) kom var jag vaken vid 3:37. Och på grund av Rut låter vi tidningsutdelaren lämna tidningen i trappen istället för att dunsa ner den på vår hallmatta och väcka buset, därför lät jag tidningen ligga utanför tills morgonen. Men jag googlade mig själv och tigern, där i mörkret. Och inget hade hänt. Jag vände mig om på sidan för att sova nån timme till.
Grejen är att det här med bokrecensioner har minskat. När jag släppte Kaninhjärta 2012 var det helt klart nåt annat än det är nu. Samma dag (!) hade Göteborgs-Posten en recension i tidningen, och övriga tidningar lät inte vänta på sig. Ribban lades, så att säga. Jag hade förväntningar på Fågelbarn, som visserligen infriades, men Rävsång sjöng nästan ensam. Det var en bjärt kontrast, en tomhet. Därför är jag försiktig med vad jag tror ska hända nu. Jag vet att Vita Tigern är bra – den är bra för mig. Och jag hoppas att den ska glädja många. Men synas i media/inte synas i media, det är liksom inte längre en fråga. Mest en liten, liten förhoppning. 
En annan sak som är svår, oavsett hur länge jag varit författare: att inte säga nåt. Var och en måste få tycka vad den vill och uttrycka det var som helst, och jag som upphovskvinna ska låta det vara, låta det bli. Men ibland märker jag att boken blivit missförstådd på nåt sätt, till exempel att en karaktär irriterar så att det drar ner betyget, eller att story-trådar missas, eller att den ena boken inte är likadan som den andra, att det kanske man som läsare hoppas på. Och då blir kritiken extra jobbig att bara ta. Jag vill diskutera, reflektera, förklara. Jag vill ta min bok i försvar och ifrågasätta. Jag vill bli arg.

Det är överlag svårt att ta kritik/inte googla sig själv det första man gör på morgonen/må smådåligt strax efter ett boksläpp. Här är den viktigaste insikten jag dragit av detta: kritiken av ett utfört arbete är inte personlig. Den handlar inte om mig utan om det jag gör. Verket står under lupp, inte jag, och det är väldigt bra att förstå tidigt. När boken, eller vad det nu är man släpper, finns ute mår man bäst av att också släppa taget. Till större delen. Kanske ha en hand kvar, precis som jag en dag ska släppa taget om Rut: med en hand kvar på hennes axel. Låta dem ta livets smällar själva, låta dem resa sig upp igen, låta dem vara starka i vilka de är. Medan de riktigt stora smällarna, som handlar om orättvisa, är nåt jag tar. Så klart, och utan att blinka.

Det är lite grann som frihet under ansvar: jag låter mina böcker vara fria, men jag håller koll.

Följ och gilla:
Intervjuer & recensioner, Vita Tigern

Nätverk

3 april, 2017

Recensionerna börjar poppa upp här och där som popcorns! Fina, kloka recensioner! Jag tycker det är ovärderligt att vi har ett sådant nätverk av bokintresserade bloggare nu när gammelmedia skarvar så med bokrecensioner, särskilt dem av ung litteratur.

Här har vi ett urval:

Vita Tigern börjar få riktigt fina betyg på Goodreads, och är dessutom ett alldeles fantastiskt boktips av bibliotekarie-Klara.

Om man blivit lässugen vid det här laget kan man köpa Vita Tigern överallt, bland annat här.

Följ och gilla: