Månad: juni 2017

Funderingar & tips, Läsare, Vita Tigern

Hur högt måste man skrika?

20 juni, 2017

Eller ska man skrika alls? Jag tänker på det här med att lyckas synas och höras i bruset, hur svårt det faktiskt är. Och att det sällan egentligen handlar om om man har nåt bra att synas och höras med, snarare tur. Idag. Det handlar om tur, inte skicklighet, och Tur är en orättvis, illojal, retsam typ som vänder kappan lite som hen behagar. Medan det förr tycktes vara lite lättare, liksom innan telekomtiden. Då kunde man vara en liten grabb från Ingenstans med gitarr, och lyckas för att man var bra. Då kunde man ha skrivit en riktigt bra bok och lyckas, för att man var bra.
Inte för att man skrek högst och skickligast.

Det kan hända att jag är lite bitter, men det är så många som skriker idag som inte har nåt bra alls. Bara en massa skit. Nätet är fullt av skit. Och några guldkorn som blänker. Som haft tur.

Lucky bastards.

Jaja. Det var mest det här jag ville säga:

Står du läslös i sommar, helt utan bok som kan mäta sig med Harry Potter? Förtvivla icke längre! Följ istället med in i vår framtid, till ett mystiskt hotell i Göteborgs hamn, där 14 år gamla Avalon McCoy söker sanningen om en störtad svävare tillsammans med sina vänner – ett sökande som för dem alldeles för nära en hemlighet som inte bara hotar många människors säkerhet, utan som också kan ta Sverige in i ett nytt kaos. Hemliga sällskap, politiska maktspel, underjord och den gamla världen, den som vi kallar vår nutid, rostande och suckande i skogarna …
Välkommen till hotell Vita Tigern!

Följ och gilla:
Funderingar & tips, Läsare, Vita Tigern

Bokslukarna

15 juni, 2017

Bokslukaren Alfons tipsar om Vita Tigern i avsnitt 8 av säsong 2, jag blir så himla glad!!! Särskilt när jag ser hur det bränner till i hans blick när han korrigerar programledaren Marcus – en engagerad läsare som VET! Tack för att du läste Alfons!

Kika här för att komma till avsnittet (5 minuter långt)!

Bildresultat för bokslukarna

Bokslukarna

Bokmagasin för mellanstadiebarn.

Boktips, recensioner och reportage om böcker och författare. Programledare är Marcus Biderholt.
Följ och gilla:
Läsare, Litteraturevenemang

Här träffar man mig!

2 juni, 2017

Vill du träffa mig? Kanske få en bok signerad? Kanske ställa en fråga?
Här mitt schema framöver:
➽ 1 juli kl. 13:00
medverkar i författarpanel på Multicon 2017, Sollentuna
➽ 19 augusti kl. 14:00
signerar på SF-bokhandeln i Göteborg
➽ 28 september-1 okboter
medverkar på årets bokmässsa i Göteborg, detaljer kommer!
➽ 27 oktober kl. 18:30
författarbesöker bibliotek Fyren i Kungsbacka under läsarkväll
➽ 24 november
medverkar på Utbudsdagen på Litteraturhuset
:PRELIMINÄRT:

Följ och gilla:
Skrivande

Istället för den här världen

1 juni, 2017

Jag har börjat fundera på varför jag så gärna och envetet behöver skriva, egentligen. Inte bara att det är så förbannat roligt och avskilt och lukrativt, utan vad det är med skrivandet som drar i varje liten del av mig. Och jag inser att det från allra första början handlat om defragmentering. Att jag, genom att skriva, lägger saker tillrätta inombords. Belöningssystemet har säkert också med saken att göra, inget hissnar så inombords som när en scen verkligen sitter. Dessutom förstår jag bäst genom att gestalta, leva mig in i, berätta – både mig själv och övriga världen. Jag behöver förstå, (vem behöver inte?), först då kan jag känna frihet.
Ah. Där har vi det: skrivandet är min totala frihet. Jag är Skytt, jag är liksom frihetsberoende. Och jag är rastlös, otålig – skrivandet är det enda jag aldrig tröttnar på. Kanske lider jag av en bokstav? Kanske lider jag av alla bokstäver?

Skrivandet är min gränslöshet, min kanal för alla tankar och känslor. Jag blir grinig när jag inte får skriva, känslomässigt och tankemässigt förstoppad. Skrivandet skänker mig en själslig balans, och så mår alla bra runt omkring mig.
Sen har en annan tanke börjat kittla också, den att jag behöver, eller vill, fly den här världen. Som att den blir för mycket ibland, eller att nåt fattas den, eller mig. Och det gör mig än mer fundersam, och lite, lite orolig. För jag har allt jag nånsin önskat mig (förutom hus), betyder det att jag aldrig ska bli nöjd?
Eller är den där strävan bort, eller till nåt mer, varje kreatörs förbannelse?

Ibland undrar jag hur det skulle vara ett vara en mindre tänkande människa. En som inte sönderanalyserar saker, bara är lite mer. Om det skulle göra mig mer lycklig.
Och mindre kreativ.

Följ och gilla: