Det här var jag förra veckan, när lokalfiket jag numer skriver på fortfarande hade storhelgstider (och inte öppnade förrän 10!).

Mitt skrivande har förändrats. Rut har förändrat det, och mig, som varje unge förändrar sin mamma. För(er)ut var Boken vad som fick större delen av min mentala energi, alla tankar och idéer, alla planer för dagen, nu är det hon. Och som jag älskar henne, behöver henne, det är inte det.

Det är insikten att tiden för första gången i mitt liv inte räcker till, på riktigt inte räcker till. Själen vill så mycket mer än kroppen klarar av, mina ben hinner inte med tankarna.

Jag bär på Rut i mitt huvud nu, och en vuxen skräckbok om Hanna Fagerström i desperat behov av att bli skriven, och dagjobbet på Mild Media, där jag ska få mer att göra framöver, och hemmastöket (när städade vi senast och vad ska vi äta?!), och träning, och husletande, to name a few.

Min fråga är: får man ihop det där sablars livspusslet? Eller måste man välja bort saker, viktiga saker, saker som avgör hur man mår?

Du som har barn och skriver och jobbar och lever i största allmänhet, hur gör du? Och klarar du det?

Följ och gilla: