Japp, still funny! 😜

Spenderar denna helg med min lilla fröken, som Ă€r förkyld, annars var en Vallda-tripp till mamma/mormor planerad, dit syster/moster med syskonbarn/kusiner skulle sluta upp. IstĂ€llet snorar vi runt hĂ€r hemma medan maken/pappan jobbar bĂ„tmĂ€ssa, och sĂ„ snart lilla fröken sover kapar jag Ă„t mig skrivtid. Manuset Ă€r omstartat, var innan betalĂ€sning ca 50 sidor och nu nere pĂ„ 15 igen. Skam den som ger sig och allt det dĂ€r …

Det Àr upp till mig nu. Jag kÀnner mer Àn nÄgonsin hur skrivet utmanar min styrka, att det i viljan och energin avgörs. Inget Àr sjÀlvklart lÀngre, inga genvÀgar finns. Jag mÄste jobba 32 timmar i veckan pÄ dagjobbet och klÀmma in skrivtid runt omkring, och orkar jag inte det blir det inget.

DÀrför sitter jag ensam pÄ en lördag bakom datorskÀrmen, omgiven av mörker som rör pÄ sig, som viskar.

Följ och gilla: