Kategori: Författarskap

Skrivande

Dark på Netflix

16 februari, 2018

Kollar Dark på Netflix (#darknetflix) och gillar skarpt! Närmar oss slutet på första säsongen 😱🤯🤐 se den! Så smart manus att jag blir lite avis …

Och på tal om manus: jag skriver. Litegrann på svinottemorgnarna, innan jobbet, och ibland på kvällarna. Storyn tar form, språket också och Hannas bångstyriga person är tillbaka men i vuxen form. Det är skönt att skriva för vuxna människor, att kunna gå förbi de unga gränserna och helt in i mörkret.

Följ och gilla:
Familj & vänner, Skrivande

Finn en katt

3 februari, 2018

Japp, still funny! 😜

Spenderar denna helg med min lilla fröken, som är förkyld, annars var en Vallda-tripp till mamma/mormor planerad, dit syster/moster med syskonbarn/kusiner skulle sluta upp. Istället snorar vi runt här hemma medan maken/pappan jobbar båtmässa, och så snart lilla fröken sover kapar jag åt mig skrivtid. Manuset är omstartat, var innan betaläsning ca 50 sidor och nu nere på 15 igen. Skam den som ger sig och allt det där …

Det är upp till mig nu. Jag känner mer än någonsin hur skrivet utmanar min styrka, att det i viljan och energin avgörs. Inget är självklart längre, inga genvägar finns. Jag måste jobba 32 timmar i veckan på dagjobbet och klämma in skrivtid runt omkring, och orkar jag inte det blir det inget.

Därför sitter jag ensam på en lördag bakom datorskärmen, omgiven av mörker som rör på sig, som viskar.

Följ och gilla:
Skrivande

13 år tidigare

21 januari, 2018

… knackade jag fram ord på den här burken, i det soligaste hörnet av makens lägenhet (där för övrigt tvillingarnas pappa bor i Kaninhjärta), och ett bokavtal var långt, långt borta. Ändå fortsatte jag kämpa, driven av drömmars längtan och envishet, en dåres starka övertygelse. För jag trodde att det låg i mina händer, att om jag jobbade för drömmen utan att ge upp skulle attraktionslagen bara ge mig den till slut, eller universum, eller ödet, or what not.

Jag hade eoner av tid, jag var ung, och 7 år senare (!) blev min dröm verklig.

Igår brunchade jag med mina vänner, en av dem fyllde nyligen år. Vi pratade om svårigheten med att få loss tid till saker när man blivit förälder och jag sa det högt för första gången: kanske lägga skrivet på hyllan ett tag? Fokusera på familj, jobb, hus? Ta det längre fram bara? De där eonerna är borta, kvar finns små kvartar här och där (I don’t do kvartar), och splittrade tankar (dagjobb, Rut, hus), och no room of one’s own. Jag är dock orolig för att jag, när skrivet väl är nedlagt, inte tar upp det igen. Att jag låter det ligga medan åren går och allting jag aldrig fått forma mina tankar kring ligger kvar i mig som i en sopbil, hårt komprimerat, oförbränt.

Sent igår, just innan läggning cirka 23:30, fann jag det:

  • Måndagar – skriv från valfri starttid till 11:30 här hemma, med tjocka hörselskydd och sovrumsdörren stängd, sen lunch, sen dagjobb 4 timmar
  • Tisdag-fredag – dagjobb från 8:00 sharp till 16:00 sharp, sen hem för att vara med Rut innan hon lägger sig

För utebliven lön tänker jag söka alla litterära stipendier jag kan och ignorera det faktum att jag inte tränar. Så! Livspusslet är lagt! Mitt livspussel! (!!!)

Hälsningar

🤯

Följ och gilla:
Skrivande

Journalister, se hit!

17 januari, 2018

Jag behöver era minnen av första åren som journalist, särskilt dem från ett sommarvikariat på en liten ortstidning, allra helst i Kungsbacka:

  1. Vad fick ni göra?
  2. Hur gick arbetet till på redaktionen/hur fick ni era arbetsuppgifter?
  3. Hur såg där ut?
  4. Fick ni en egen plats?
  5. Hur var stämningen?
  6. Hur var chefen?
  7. Några roliga anekdoter?

Det är till boken jag skriver nu, jag försöker få till ett studiebesök på lite olika redaktioner men det här kan hjälpa mig långt! Maila svaren till forfattare @ christinljungqvist.se.

Stort tack på förhand!

Följ och gilla:
Funderingar & tips, Skrivande

Göteborgsväder

16 januari, 2018

… kräver fodrade stövlar. Efter många vuxenår har jag äntligen förstått det här och fått ett par i present (decemberbarn).

I dag vankas kontorsröj på Mild Media, massa gammal elektronik som ska hivas, och i morgon ska jag skriva. Sen Denise Fernströms och Susanna Martelins fantastiska testläsar-respons har massor av trådar och idéer och scener poppat upp i huvudet på mig. Ser på boken med ny, klarare blick nu, så taggad på att få sätta igång!!

Följ och gilla:
Familj & vänner, Funderingar & tips, Skrivande

Skriv för livet!

10 januari, 2018

Det här var jag förra veckan, när lokalfiket jag numer skriver på fortfarande hade storhelgstider (och inte öppnade förrän 10!).

Mitt skrivande har förändrats. Rut har förändrat det, och mig, som varje unge förändrar sin mamma. För(er)ut var Boken vad som fick större delen av min mentala energi, alla tankar och idéer, alla planer för dagen, nu är det hon. Och som jag älskar henne, behöver henne, det är inte det.

Det är insikten att tiden för första gången i mitt liv inte räcker till, på riktigt inte räcker till. Själen vill så mycket mer än kroppen klarar av, mina ben hinner inte med tankarna.

Jag bär på Rut i mitt huvud nu, och en vuxen skräckbok om Hanna Fagerström i desperat behov av att bli skriven, och dagjobbet på Mild Media, där jag ska få mer att göra framöver, och hemmastöket (när städade vi senast och vad ska vi äta?!), och träning, och husletande, to name a few.

Min fråga är: får man ihop det där sablars livspusslet? Eller måste man välja bort saker, viktiga saker, saker som avgör hur man mår?

Du som har barn och skriver och jobbar och lever i största allmänhet, hur gör du? Och klarar du det?

Följ och gilla:
Familj & vänner, Förlag, Skrivande

Allting

9 januari, 2018

… kan hända det här året, jag börjar inse det nu. Det blir en del att göra och en del att fira, privat och karriärmässigt. Jag menar, drömmer man om hus, som vi gör, är det snart läge 🏡

Bara en sån sak.

Följ och gilla:
Skrivande

Skrivklok

8 januari, 2018

6 år gamla ord  från precis innan jag debuterade med Kaninhjärta:

Jag vill ha ett vassare språk, ett som skär i hjärtat både smärtsamt och ljuvt. Jag vill veta saker om skrivandet, vara sådär skrivklok, med ett tag, publicerad redan. Jag vill skapa böcker som utvecklar och bidrar, som håller hög litterär nivå.

Är detta min generations akilleshäl? Vår ömma punkt som får oss att vilja ha allting bara ett musklick bort?

Vid middagen idag försökte jag återskapa ett citat jag läst en gång, every journey begins with one step, är det rätt så? Jag kände mig nöjd med mina steg, att vara mitt bland stegen, men den där ömma punkten ömmar ändå. Ibland önskar jag att allting kunde gå fortare, förutom åldrandet, att framgång plötsligt rasar ner över mig, att jag redan har ett vassare språk och vet saker om skrivandet och redan är publicerad och med i det offentliga rummet där författare diskuterar och skapar böcker som utvecklar och bidrar och håller en fantastisk nivå. Det där musklicket, jag kan inte sluta önska.

Tyckte det var fint att läsa nu.

Följ och gilla:
Författarskap, Funderingar & tips

Facebook under lupp

5 januari, 2018

13 timmar efter publicering såg det ut som på bilden. Över 100 gilla-markeringar, vänner till vänner till följare som sett och kommenterat, ett par tusen användare som ögnat förbi i sitt flöde … jag läste Sölve Dahlgrens inlägg gällande trender i bokbranschen inför 2018 och insåg att han satte ord på en känsla jag haft ett tag:

Har du en Facebooksida (författare, bokhandlare, förlag, bibliotek) så har du säkert redan under hösten märkt av att dina inlägg når ut till färre läsare och får mindre spridning än för ett år sedan. Det är egentligen bara en fortsättning på det som redan tidigare är Facebooks utmaning – allt mer innehåll publiceras samtidigt som medlemmarna inte kan se fler inlägg än de gjort tidigare. Förr pratade man om att ett inlägg på en Facebooksida visades för 8 procent av dem som gillade sidan. Om inlägget får reaktioner eller kommentarer så visas det för fler. Om det delas når man utanför gruppen av fans.

Hur fungerar algoritmen? Som en av mina följare kommenterade: ”de vet inte ens själva”. Mitt inlägg verkar ha fått just den effekten att ju fler som gillat, kommenterat, desto mer har algoritmen öppnat upp för det. Det smått ovetenskapliga testet gick i vart fall bättre än mina lågt ställda förväntningar (tyngda av faktum att Instagram också kör en algoritm som styr när ens bilder visas för följarna, alltså spelar det ingen roll om du själv har en plan med tidpunkt, bild, text). Utifrån inläggets statistik finns bara vissa delar att läsa ut, jag hade velat kunna se en sammanställning eller graf över vilka som är mina följare (en uppskattning ger hälften följare, hälften vänners vänner), hur många procent som fått se inlägget kontra dem som interagerat, hur inlägget rört sig (kedjorna), någon som vet om det går att gräva fram?

Det här vet jag i vart fall: allt mer sprids via Facebook och Instagram, allt färre syns, och du som användare får mindre och mindre kontroll. Vi som läser andras inlägg börjar också bli trötta på mängden, varför algoritmerna alls tagits fram, och det här, sammanlagt, har gjort mig kliande sugen på att köra härifrån istället. Kanske en tråkig slutsats (och det betyder inte att jag försvinner från de andra ställena!), men jag tänker på det Austin Kléon skrev om att behålla sin domän, sin webbplats, oavsett vilka nya plattformer som tas fram – att låta hemsidan vara källan, och på något sätt göra den enkel att följa, ungefär som Instagram, med en fungerade evenemangskalender och delningsalternativ, som Facebook, men utan algoritmer.

Jag tror på den idén.

Följ och gilla:
Familj & vänner, Skrivande

Den olydiga

… småbarnsföräldern, som inte lägger sig i tid utan pillar med hemsida, ror ihop varma mackor, kollar Modern Family. Hon tror hon har all ork i världen, att hon klarar att gå upp i tid till jobbet oavsett vad.

Don’t be like Christin.

Ser på den här veckan som en learning-by-failing, tillbaka till verkligheten efter mammadagarna, och att det nästa vecka är allvar. Då vankas spännande möte på dagjobbet (Mild Media) om min skrivtillvaro hos dem och ännu en ren skrivdag åt boken (arbetstitel Fantom) – skrivet i onsdags gick kanon!! Kanske, kanske för att jag släpper taget om Rut en bit, eller för att jag börjar hitta mitt skrivande mammajag.

Följ och gilla:
Litteraturevenemang, Vita Tigern

Glöggmingel hos Bokskåpet!

20 november, 2017

Saxat från boklådans Facebooksida:

Glöggmingel med lite godsaker, musik, julklappstips och sagolika erbjudanden inför jul!

Anmäl dig gärna på info@bokskapet.se för att vara säker på att få en plats till denna fina kväll!
Biljettpris 30kr

Kom och lyssna på:
Niclas Abrahamsson, förgyller kvällen med att sjunga och spela från sin rykande färska CD.
Lisen Adbåge, presenterar sin nya bok Samtidigt som, smått genialisk bilderbok för de yngsta.
Linnéa Krylén, pratar om sin Handbok för kartläsare som inspirerar den mest kartmotvillige till att älska kartor.
Christin Ljungqvist, berättar om Vita Tigern, ett äventyr från framtida Göteborg i steampunkmiljö som är omöjlig att lägga ifrån sig 
när man börjat läsa.
Kerstin Lundberg Hahn, i år aktuell med Pojken från längesen, en oförglömlig både spännande och finstämd historia.

VARMT VÄLKOMNA!


Bokskåpets vänners foto.

Följ och gilla:
Författarskap, Litteraturevenemang

Bokcirkla med mig!

8 november, 2017

I december månad, då vi behöver kura ihop och läsa som allra mest, bokcirklar Dynamo (Göteborgs Stadsbibliotek) min senaste bok Vita Tigern. Bokcirkeln passar dig som är 13-25 år och gillar att läsa, och jag kommer att gästa cirkeln den 14e december kl. 17:00.
Såhär går det till: inför varje träff läser alla den utvalda boken, sedan pratar man om sin läsupplevelse, så mycket eller så lite man vill, och får gratis smörgås och te. Om en författare gör besök kan man dessutom passa på att bolla tankar och ställa frågor.
Not to miss, alltså! (!!!) Välkomna.

Anmäl dig hos Jonas på jonas.asp@kultur.goteborg.se

Följ och gilla:
Författarskap, Litteraturevenemang, Vita Tigern

Utbudsdagen i Göteborg

29 oktober, 2017

Datum: 24 november, 2017
Tid: 09.00-15.30
Plats: Göteborgs litteraturhus 

Gata: Heurlins Plats, Göteborg
Anmälan: Läs mer och anmäl dig här

Dagen där närproducerade västsvenska, och en och annan långväga barn-och ungdomsboksförfattare, illustratör och serieskapare presenterar sig och sitt arbete.

Det kommer att handla om forskning kring nyskriven LL-litteratur för unga, olika genrer, teman och hur man kan nå ut och främja läsning bland unga genom en podd.

Välkomna till en dag där du får träffa forskare, författare, serieskapare och läsfrämjare i en härlig kompott!

Program

  • 9.00 Samling med fika 
  • 9.30 – 10.20 Lättläst ungdomslitteratur Anna Nordenstam 
  • 10.30 – 11.15 Hemligheter, utanförskap, perspektiv och möten mellan olika världar Sara Lövestam 
  • 11.20 – 11.40 Vita tigern Christin Ljungqvist 
  • 11.45 – 12.05 Att skriva lättläst för unga Ann Charlotte Ekensten 
  • 12.05 LUNCH på egen hand 
  • 13.15 – 13.35 Arrangörsstödet – så funkar det, praktiskt kunnande för bokare och andra. Jenny Berner, Kultur i Väst och om Barnboksnätet och Författarcentrum Väst
    Pia Johansson, Författarcentrum Väst
  • 13.40 -14.10 Jannah – socialrealistisk science fictionberättelse i serieform. Frida Ulvegren och Johan Jergner-Ekervik 
  • 14.15 -14.35 Hejdå tonårsångest. Louise Halvardsson 
  • 14.40 -15.00 Jag och du. Inti Chavez Perez 
  • 15.00–15.30 Liveinspelning av Dynamopodden – en lekfull podcast om böcker, serier, spel och massa annat! Vad blir månadens OMG? Vad kommer ut ur boktitelgeneratorn?
    Med Frida Ulvegren, Christina Roos och Jonas Asp från Stadsbibliotekets ungdomsavdelning Dynamo. 
  • 15.30 avslutande kaffemingel 

Dagen är gratis men vi vill att du anmäler dig senast den 17 november.

Arrangörer är Kultur i Väst i samarbete med Stadsbiblioteket Göteborg och Författarcentrum Väst.

Följ och gilla:
Författarskap, Litteraturevenemang

GBG Romanfestival

11 oktober, 2017

… som jag tror kommer bli helt jäkla superb, kolla bara in vilka författare som kommer!

Mats Strandberg och jag kör ett scenprat på söndagen 19 november kl. 15:00-17:00, kort presentation:

Räds inte mörkret – ett samtal om att skriva skräck

I mer än tvåhundra år har författare sökt sig till det mörka och skrämmande för att utforska naturens och människans väsen. Mats Strandberg och Christin Ljungqvist är två svenska författare som hittat inspiration i skräcklitteraturen.
Mats Strandberg frammanar i Stephen Kings anda onda världar som bryter in i det mest vardagliga. Christin Ljungqvist skriver i en gotisk tradition om mänskliga relationer på gränsen till det övernaturliga. Möt dem i ett samtal om skräckromanens lockelser.

Biljetter köper man här.

Följ och gilla:
Författarskap, Litteraturevenemang

Fika med mig!

4 oktober, 2017

Är du mellan 13-19 år kan du författarfika med mig 27 oktober kl. 18:30 på Kulturhuset Fyren i Kungsbacka! Jag kommer att berätta om mina böcker och mitt författarskap, alltsammans kostar gratis, fikan likaså, och vi ska dessutom, vad jag fått höra, pyssla och köra piñata! (!!!)
Inget man vill missa, alltså.

Ingen föranmäla krävs. Nedan hittar du lite mer praktiska detaljer:

Rummet ”Kungen” på Kulturhuset Fyren
Borgmästaregatan 6
434 23 Kungsbacka
Tel: 46-0300-838020
Epost: bibliotek.info@kungsbacka.se
Hemsida: www.ungikungsbacka.se

Följ och gilla:
Bokmässan i Göteborg, Skrivande, Vita Tigern

KUPP!

20 augusti, 2017

En ganska harmlös sådan, men ändå …

Såhär är det: jag får inget seminarium på Bokmässan i år och det är JÄTTETRÅKIGT. Särskilt med tanke på vad Vita Tigern handlar om (migration, diktatur, nationalism, isolationism, värdet i att hjälpa varandra/svårigheten i att hjälpa varandra, vårt framtida klot, och vilka slags fordon vi kör då), det behövs att vi pratar om det här, särskilt i år. Särskilt för de unga.

Därför tänkte jag anstifta ett slags kupp: jag skulle önska att ni, alla ni som någonsin läst mig, kommer till mina scenframträdanden och FYLLER BÄNKRADERNA. Ta med alla ni känner! Farmor, grannen, en avlägsen kärlek! Gärna att några blir tvungna att stå upp. Gärna att ni ställer så många frågor efteråt att vi drar över på tiden. Gärna att vi är lite muntert stökiga, sådär? För om vi gör så, exakt så, KAN inte Bokmässan låta bli att bjuda in mig till ett storseminarium om Fantastik och SF för unga/Dystopier/Politik i ung litteratur/Subgenrer inom litteraturen/Varför man skriver framtidsböcker/Skrivandet som terapi, ett slags omvänd biblioterapi, nästa år. They simply just can’t.

Och bara som ett tillägg: det är helt tillåtet att bära färdglasögon, korsett eller annat passande. Jag kommer se ut ungefär såhär:

Följ och gilla:
Skrivande

Veleriet

12 augusti, 2017

Ja, jösses, som jag har velat det senaste. Från dess att Rut föddes har mitt skrivande förändrats: samma penna, samma nivå på berättandet men en annan motivering. Den att all fokus flyttats till henne, och att det jag gör indirekt påverkar henne, och att det då inte känns särskilt aktuellt att sitta instängd på kammaren, eller iväg på stadsbibblan, och syssla med nåt som kan bli stort men också litet istället för att bara … vara med henne. Eller jobba och tjäna pengar som kan ge oss ett bättre bo, en bättre tillvaro, roligare semestrar, ett pensionsspar.

Och sen inser jag att allt mitt inte ska kretsa kring Rut. Barn som växer upp så, med sina föräldrars obrutna fokus och förhoppningar, sina föräldrars åsidosatta drömmar, planer, behov, de bär mycket på sina smala små axlar. Jag skriver inte för nån annans skull. Jag skriver inte för att tjäna pengar. Allt jag gör kan inte ha ett pengafokus för då dör jag.

Antingen skulle jag skriva en vuxenthriller om Hanna Fagerström, då jag rent krasst tror den kan sälja mer än mina ungdomsböcker, eller så skulle jag skriva uppföljaren till Vita Tigern: Svarta Tigern. Jag valde det sistnämnda.
Jag valde med hjärtat.
Jag älskar den lilla tösen Avalon, och nån måste berätta hennes historia. Hon ska ju betyda enormt mycket för vårt framtida land.

Följ och gilla:
Litteraturevenemang, Vita Tigern

Höstschema

5 augusti, 2017

⧫ SEPTEMBER

/28 – BOKMÄSSAN, medverkar på Piratförlagets scen kl. 12:00.
⧫ OKTOBER
/1 – BOKMÄSSAN, medverkar på Biblioteks- & berättarscenen kl. 15:00-15:20.
/27 – medverkar under litteraturkväll för ungdomar på Kulturhuset Fyren, återkommer med detaljer.
⧫ NOVEMBER
/19 – medverkar i författarpanel på Föreningen Skrifts romanfestival, återkommer med detaljer.
/24 – medverkar på Utbudsdagen/Närproducerat, återkommer med detaljer.
⧫ DECEMBER
/14 – medverkar i bokcirkel på Stadsbiblioteket Dynamo
Följ och gilla:
Litteraturevenemang, Vita Tigern

Multicon 2017

2 juli, 2017

För er som följde mig på Instagram i går kommer väl inget direkt som en nyhet, men jista-petter … vilken oönskat lång resa jag fick! Klev upp kl. 04:20, gjorde mig i ordning, lämnade hemmet med lite drickyoghurt och en banan i magen. Hade som plan att köpa en stadigare frukost på stationen, men där var stängt. Upptäckte dessutom att tåget saknade restaurangdel. Hoppades stå mig på den där extra-bananen jag packat ner.

Strax innan Herrljunga blev vi strömlösa och stående i över en timme på fält med betande kor och fjärran skogar som utsikt. Jag började på allvar snegla mot den korpulenta mannens matsäck. Sen gick hungern över, allt medan man ställde upp tågdörrarna för frisk luft och en surrealistisk känsla smög sig på. Vi evakuerades till ett passerande tåg, som också var försenat, och jag hoppade av i
Enköping där ett par funktionärer från Mulciton hämtade mig med mat. Allt som allt klev jag in på scen en halvtimme efter utsatt tid och mitt i ett samtal. Då hade jag varit på resande fot i 8,5 timmar.

Men bortsett från det här? Gick det hur bra som helst.

Anna Arvidsson, Sara Bergmark Elfgren, Christine Lundgren (moderator) och jag hade ett givande, fundersamt och skrattigt samtal om allt från hur man bygger en fantastik-värld till vad som gör en bok bra (!). I publiken satt en hel drös med fina läsare + Ada Wester, min förläggare från Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget! Jag fick kaffe, jag fick snitsig Multicon-penna, jag sålde slut alla tigrar jag hade med mig (!!!).

Tråkigt nog var detta sista Multicon ever. Jag känner mig ärad att ha fått vara en del av detta fina, som förenar unga på ett engagerande, entusiasmerande sätt. Det kändes i varje litet korn i luften att var och en fick vara som den ville vara och det är så ovanligt! Med den stämningen! Den gjorde mig väldigt varm i hjärtat.
Så tack. Och vila i frid, kära konvent. 
Följ och gilla:
Funderingar & tips, Läsare, Vita Tigern

Hur högt måste man skrika?

20 juni, 2017

Eller ska man skrika alls? Jag tänker på det här med att lyckas synas och höras i bruset, hur svårt det faktiskt är. Och att det sällan egentligen handlar om om man har nåt bra att synas och höras med, snarare tur. Idag. Det handlar om tur, inte skicklighet, och Tur är en orättvis, illojal, retsam typ som vänder kappan lite som hen behagar. Medan det förr tycktes vara lite lättare, liksom innan telekomtiden. Då kunde man vara en liten grabb från Ingenstans med gitarr, och lyckas för att man var bra. Då kunde man ha skrivit en riktigt bra bok och lyckas, för att man var bra.
Inte för att man skrek högst och skickligast.

Det kan hända att jag är lite bitter, men det är så många som skriker idag som inte har nåt bra alls. Bara en massa skit. Nätet är fullt av skit. Och några guldkorn som blänker. Som haft tur.

Lucky bastards.

Jaja. Det var mest det här jag ville säga:

Står du läslös i sommar, helt utan bok som kan mäta sig med Harry Potter? Förtvivla icke längre! Följ istället med in i vår framtid, till ett mystiskt hotell i Göteborgs hamn, där 14 år gamla Avalon McCoy söker sanningen om en störtad svävare tillsammans med sina vänner – ett sökande som för dem alldeles för nära en hemlighet som inte bara hotar många människors säkerhet, utan som också kan ta Sverige in i ett nytt kaos. Hemliga sällskap, politiska maktspel, underjord och den gamla världen, den som vi kallar vår nutid, rostande och suckande i skogarna …
Välkommen till hotell Vita Tigern!

Följ och gilla:
Funderingar & tips, Läsare, Vita Tigern

Bokslukarna

15 juni, 2017

Bokslukaren Alfons tipsar om Vita Tigern i avsnitt 8 av säsong 2, jag blir så himla glad!!! Särskilt när jag ser hur det bränner till i hans blick när han korrigerar programledaren Marcus – en engagerad läsare som VET! Tack för att du läste Alfons!

Kika här för att komma till avsnittet (5 minuter långt)!

Bildresultat för bokslukarna

Bokslukarna

Bokmagasin för mellanstadiebarn.

Boktips, recensioner och reportage om böcker och författare. Programledare är Marcus Biderholt.
Följ och gilla:
Läsare, Litteraturevenemang

Här träffar man mig!

2 juni, 2017

Vill du träffa mig? Kanske få en bok signerad? Kanske ställa en fråga?
Här mitt schema framöver:
➽ 1 juli kl. 13:00
medverkar i författarpanel på Multicon 2017, Sollentuna
➽ 19 augusti kl. 14:00
signerar på SF-bokhandeln i Göteborg
➽ 28 september-1 okboter
medverkar på årets bokmässsa i Göteborg, detaljer kommer!
➽ 27 oktober kl. 18:30
författarbesöker bibliotek Fyren i Kungsbacka under läsarkväll
➽ 24 november
medverkar på Utbudsdagen på Litteraturhuset
:PRELIMINÄRT:

Följ och gilla:
Skrivande

Istället för den här världen

1 juni, 2017

Jag har börjat fundera på varför jag så gärna och envetet behöver skriva, egentligen. Inte bara att det är så förbannat roligt och avskilt och lukrativt, utan vad det är med skrivandet som drar i varje liten del av mig. Och jag inser att det från allra första början handlat om defragmentering. Att jag, genom att skriva, lägger saker tillrätta inombords. Belöningssystemet har säkert också med saken att göra, inget hissnar så inombords som när en scen verkligen sitter. Dessutom förstår jag bäst genom att gestalta, leva mig in i, berätta – både mig själv och övriga världen. Jag behöver förstå, (vem behöver inte?), först då kan jag känna frihet.
Ah. Där har vi det: skrivandet är min totala frihet. Jag är Skytt, jag är liksom frihetsberoende. Och jag är rastlös, otålig – skrivandet är det enda jag aldrig tröttnar på. Kanske lider jag av en bokstav? Kanske lider jag av alla bokstäver?

Skrivandet är min gränslöshet, min kanal för alla tankar och känslor. Jag blir grinig när jag inte får skriva, känslomässigt och tankemässigt förstoppad. Skrivandet skänker mig en själslig balans, och så mår alla bra runt omkring mig.
Sen har en annan tanke börjat kittla också, den att jag behöver, eller vill, fly den här världen. Som att den blir för mycket ibland, eller att nåt fattas den, eller mig. Och det gör mig än mer fundersam, och lite, lite orolig. För jag har allt jag nånsin önskat mig (förutom hus), betyder det att jag aldrig ska bli nöjd?
Eller är den där strävan bort, eller till nåt mer, varje kreatörs förbannelse?

Ibland undrar jag hur det skulle vara ett vara en mindre tänkande människa. En som inte sönderanalyserar saker, bara är lite mer. Om det skulle göra mig mer lycklig.
Och mindre kreativ.

Följ och gilla:
Litteraturevenemang

Sånt man lär sig

29 maj, 2017
Nu har jag varit på mitt första nörd-konvent, Swecon 2017, and it was pure bliss! Och lite, lite jobbigt. Men mest bliss! 
Det hela började arla morgonstund i lördags, klockan 5 skulle jag upp. Det skulle Rut också. I vart fall nästan. Sen satt hon med mig, sömndrucken och flinig, medan jag hetsåt min frukost. Pappa Kristoffer fick ta henne när jag rusade mot spårvagnen med väskan full av tunga tigrar.

Och så vart tåget till Stockholm hela 18 minuter försenat, så klart. Och jag hade från början 30 minuters bytestid mot tåget till Uppsala, nu fick jag en kvart!
Lite, lite jobbigt.

Väl på min sittplats, med väskan uppe på väskhyllan, hamnade jag bredvid en trevlig Alexandra som visade sig vara biolog, förlovad och väl insatt i hela konvent-köret. Hon skulle också till Uppsala! Fast inte för Kontur 2017 utan för att träffa en vän. Vi bytte tips och tankar hela vägen upp, hon kändes faktiskt utsänd.
Första paneldiskussionen hölls på Uppsalas stadsbibliotek. Från v. v.: Henrik Fexeus, Sofia Falkenhem, Mats Strandberg, jag och Anders Björkelid – som just då bilden knäpptes höll låda varför vi andra sitter och småskrattar. Topicen var Att skriva SF och fantasy för barn och unga, och panelen blev riktigt lyckad! Särskilt tack vare konventets bästa moderator, Nahal Ghanbari. Sval, påläst, superbehaglig att lyssna på. Vi hade kul!

Efteråt lunchade vi, sen checkade jag in på mitt rum, lämpade av väskan och gick på panelen Folklore, fantasy and retellings med författarna Siri Pettersen (Norge) och Katherine Arden (USA).
Därefter medverkade jag i panelen Environmentalism in speculative fiction, vilket var ungefär lika tungvrickande som det låter. Come on! Min stackars trötta mammahjärna glömde liksom de flesta engelska glosor jag nånsin lärt mig och jag fick knappt fram vad jag ville ha sagt! Dessutom gick större delen av panelen ut på att komma med intressanta boktips i ämnet, och jag läser inte, jag skriver. Jag hade inga boktips att ge, what so ever. Det blev väl uppenbart till slut. Men åhörarna var så rara, de ställde riktigt bra frågor, exempelvis om det ger större effekt att skriva om en utopisk framtid istället för en dystopisk (vilket jag anser och har försökt göra i tiger-trilogin), och sa att de tänker läsa min bok. Jag lyckades göra ett gott intryck trots tunghäfta. Måste ha varit min snygga blus.

Därefter en snabb minimiddag i lobbyn och sen ännu en panel, denna gång med Kameron Hurley (USA), Siri Pettersen och Ann Leckie (USA), modererade av fina Nahal!

Riktigt intressanta grejer! Och roliga! Vi skrattade mest.
Panelen slutade 20:45. Jag ställde mig en stund i mingelrummet i mitten och väntade på att bli hittad (jag kände som sagt ingen) och Kristina Hård hittade mig. Sänder ett hjärtligt ????TACK???? till henne! Det var min jobbigaste stund på konventet. Jag var trött, saknade Rut och kände mig ganska ensam, så nära på att gå upp och bara lägga mig. Istället blev det författarmiddag på ”italienskt” hak, många samtal, många skratt. Just så som jag hoppades på!

Uppe på hotellrummet väntade ett kuvert. Några minuter i tolv kunde jag inte vänta längre! Det var nästan Mors Dag när jag öppnade och hittade ett jättefint brev från Rut + små chokladhjärtan, alltsammans hopsatt av hotellpersonalen enligt Ruts/Kristoffer anvisningar. Det bidde lite vått i ögat, lite knipigt i hjärtat. SÅ HIMLA FINT!!!
På söndagen var bland andra jag och Marcus Olausson med i panelen Steampunk och alternativhistoria, jag lunchade med Pål Eggert, Markus Sköld och Boel Bermann, jag blev sugen på att åka hem kort efter det men biljetterna gick inte att boka om. Jag irrade runt lite grann, hjälpte en herre med mustasch, hatt och käpp som visst hade lite yrsel, berömde Siri för hennes proffsiga men roliga paneler, checkade ut, bytte om inne på en toalett, fick tillbaka beröm från ett par åhörare som mötte mig i lobbyn (de gillade mina paneler, de skulle läsa min bok, mitt hjärta fladdrade till av glädje och lättnad!). Vid 16-snåret satte jag mig på Bishops Arms nära Uppsalas station och åt en macka. Där hölls ett slags efterfest, så fler och fler kom släntrandes från konventet. Vi hängde en sista liten stund, bytte visitkort, tackade och bockade. Jag fick sällskap av Markus Sköld mellan Uppsala och Stockholm, och mellan Stockholm och Göteborg halvsov jag mest allt eftersom solen sjönk över gröna fält, ringlande grusvägar som bara försvann, ensamma gårdar och mörknande skogar. Lyssnade på Efterklang, hetskollade Instagram. Saknade och längtade efter min lilla familj så det kändes som att jag skulle upplösas nånstans på rälsen. 
Vilken resa! Hönsmamman lämnade boet och kom tillbaka något klokare, jag har lärt mig att
  • absolut informera åhörarna i slutet av de paneler jag medverkar i att jag säljer böcker, sök upp mig efteråt
  • läsa panelbeskrivningen ordentligt och ärligt bestämma om jag passar in eller inte, eller få panelen att passa mig as we tag along
  • helst inte medverka i paneler på engelska innan Rut är, säg, 10 år?
Tack Swecon 2017! Tack Kristina! Och tack Kristoffer, som inte bara tog hand om Rut på bästa pappavis utan som dessutom råddade med en Mors Dag-gåva utan att jag misstänkte ett skvatt – jag älskar dig.
Följ och gilla:
Skrivande

Fantasy för vuxna

25 maj, 2017

… alltså, hur smalt är det? Jag vill gärna skriva lite mer seriös fantasy framöver, jag har massor av manusskisser som nog är för mörka för barn och ändå inte riktigt skräck heller. Bara mer allvarliga, djupgående. Men är det nån idé?
Säljer det?
Läses det?
Nån som vet?

Följ och gilla:
Författarskap, Litteraturevenemang

När lillan lagt sig

23 maj, 2017

… och pappan pratar med en gammal vän per telefon i köket, då passar mamman på att kolla lite närmare på de peeps hon ska panelprata med under Swecon.

Vi har Mats Strandberg (alla vet väl vem Mats Strandberg är?), vi har Henrik Fexeus (dito, dessutom mentalist, och bara därför tycker jag det känns lite obehagligt att träffa honom, ungefär som att träffa en psykolog eller en polis), vi har Anders Björkelid (författare till fantasy-serien Berättelsen om blodet, på nåt sätt känns det som att vi befinner oss på samma punkt i vår författarkarriär – slagpunkten), vi har Sofia Falkenhem (illustratör till Mats böcker om monstret Frank och Petrus Dahlins serie om Kalle Skavank bland annat, hon är skitduktig OCH har cool frisyr), vi har Markku Soikkeli (finsk litteraturforskare, kritiker, författare, tunga grejer, jag blir en ung flicksnärta bredvid honom), Saara Henriksson (finsk författare och journalist, väldigt produktiv, jag får lite prestationsångest), Marcus Olausson (författare till fantasy-serien Serahema Saporium, tvåbarnsfar – vi har en del att prata om vad gäller skrivande och föräldraskap!), Lennart Jansson (hittar inget om honom, han är säkert trevlig).

Fina konstellationer! Inspirerande, bra! Okej!

Nu ska jag passa på att sova. Over and out.

Följ och gilla: