Kategori: Förlag

Familj & vänner, Förlag, Skrivande

Allting

9 januari, 2018

… kan hända det här året, jag börjar inse det nu. Det blir en del att göra och en del att fira, privat och karriärmässigt. Jag menar, drömmer man om hus, som vi gör, är det snart läge 🏡

Bara en sån sak.

Följ och gilla:
Förlag, Vita Tigern

En nästantegelsten!

1 februari, 2017
Sen december månad har jag och Klara Bjelkenäs, redaktör på Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget, skickat Vita Tigern mellan oss. Först ganska glest men nu, de senaste dagarna, fram och tillbaka med som minst några timmar mellan skicken! Senast fredag ska korrversionen vara satt (= korrektur, när man omvandlar, i det här fallet, worddokumentet till tryckfärdiga boksidor för ett par slutliga genomläsningar).



Det har inte alls varit som med tidigare böcker. Istället för att koka mig en pava te, ta på mig terminalglasögonen, handledsvärmarna och bara KÖRA har jag istället fått sätta mig när Rut sovit, snarare kastat mig ner på stolen, och inte haft tid för nån lyx. Bara sökt efter Klaras kommentarer, skrivit till/dragit ifrån/godkänt hennes ändringar, kommit med egna och sen, kanske mitt i en mening, fått avbryta för att fortsätta bebismysa. Och det har så klart gått bra, men slitit en del. Ibland har jag känt förbannad frustration, andra gånger rent tålamod över situationen. Och ibland, väldigt ibland, har jag längtat efter allt tid jag hade innan Rut. Tid att bara sitta ner och fundera lite. Jag tänker att den tiden kommer igen, men nog ganska långt från nu.


Det här manuset innehåller en hel del klur också, då det är ett öde storlek L jag ska berätta om. Många, många trådar att hålla redan på och visa lagom mycket av, parallella historier som lämnar utrymme för logiska luckor – sånt jag nästan skäms för när de uppdagas. ”Varför måste x gå in den vägen?” eller ”Varför gör de si, när de brukar göra så?” och så vidare. Vissa grejer vill jag ju bara ska hända, för storyns skull, och de är absolut svårast att jobba om. Andra undrar jag själv över hur jag tänkte. Och några få är kvarlevor från gamla manusversioner och har inte ens nån relevans längre, eller nån förankring, eller nån förklaring. Såna är det bara att stryka. 
Annars har vi mest flyttat om ord, eller kastat om meningar – petat på partikelnivå.

Och så idag, efter flera snabba skick fram och tillbaka, kom PLÖTSLIGT korrversionen! Var så inställd på fredag att det pirrade i magen – redigeringen är alltså klar! Nu ska vi ”bara” korrläsa för att se så att boksidorna ser snygga ut, att inget bindestreck eller ord hamnat snett, att inga oönskade tomsidor uppstår, och kolla ett par trådar som vi fortfarande har lite frågetecken kring, så att de är konsekventa. Alla dessa trådar … värst är när man måste ändra en tråd, och gräva fram den/hålla koll på var den dyker upp. Min HJÄRNA, alltså.

Typsnitten i den tryckfärdiga versionen är jättefina, och vi har även fixat till datumindelningar som ger boken och läsupplevelsen mer tyngd. Och tyngd, ja. Gissa hur lång boken blir? 404 sidor!! En nästantegelsten, enligt Bokhora!




Det, tillsammans med det här här från Klara: ”så himla himla bra jobbat av dig senaste dagarna!
Så impad av hur du hinner och öht klarar av att redigera när det ska varvas med
att ta hand om en bebis!”, gör att jag känner mig stolt. Självstolt. Jättesjälvstolt. 

Följ och gilla:
Förlag, Funderingar & tips, Vita Tigern

Att göra ett manus till bok

11 oktober, 2016
DET, mina vänner, är lätt. Som jag sa till min förläggare, Ada Wester, häromdagen: ”Redigera, och starta en ny bok, det är det roliga”. Att skriva är svårt, fantastiskt, plågsamt, befriande, ångestframkallande, lättande, och så vidare. Men att peta i nåt som redan existerar, vända och vrida på händelser, meningar, ord, det är lätt och härligt. Då finns redan boken till, man har liksom enats om det, och ska nu göra den till sitt allra bästa jag. 
Ada läser igenom mina manus övergripande och kan komma med förslag som ”flytta det kapitlet hit istället” eller ”den här scenen funkar inte riktigt” eller ”jag förstår inte vad du menar här, förtydliga”. Den första redigeringsrundan från henne kom 3 juni i år (2016). Då var jag gravid med Rut i vecka 35 och försökte ta det lugnt för gravidhjärnans skull – lite orolig för att jag inte skulle fungera som vanligt. Att jag inte skulle klara av att få ihop alla trådar, karaktärer, scener. Men det gick! Lite svettigt mot slutet dock, när jag gjort alla ändringar, skrivit till en del och började tvivla. Svårt var det också att sitta still på grund av lättare foglossningar (det knakade gott i korsryggen..), särskilt på Göteborgs Stadsbiblioteks hårda stolar (är de hårda för att man ska plugga bättre?! och inte såsa ihop?). Jag skickade tillbaka manuset 15 juni, sen var det semesteruppehåll. Förlagen stängde, solen stod högt, torr luft dammade igen Majornas loja gator. 

14 juli klockan 17:02 kom Rut till världen. Sen dess har inget varit sig likt, eller snarare: mitt sätt att se på livet har förändrats. Jag hinner inte särskilt mycket nu, definitivt inte att sitta ner på hårda biblioteksstolar. Jag har blivit en passopp! Men jag märker också en helt annan sensibilitet inför allt och alla, och meningar flyter upp i mig som verkligen bränner. Jag tror att Rut kommer göra mitt skriv så, så mycket bättre.

Efter sommaren, trots bebis och ingen tid, mailade jag Ada (jag kunde inte riktigt låta bli) och hon svarade 1 september. Vi hade ett härligt telefonsamtal angående omslag, om det ska vara illustrerat eller fotograferat, vad det ska föreställa, vilka omslagsmakare vi kan tänka oss. Jag tycker omslag är superviktigt, det säger faktiskt en hel del, och dessutom så jäkla kul att fundera kring och knåpa ihop. Uppskattar så mycket att få vara delaktig i detta! Vi fattade beslut, och i början av oktober kom som bekant första skisserna (!!!). Vi fattade också beslut om titeln, som jag ett tag haft i obestämd form (Vita Tiger) men som nu blivit bestämd (Vita Tigern). Och medan vi pratade berättade Ada att min redaktör, Klara Bjelkenäs, satt på stolen bredvid henne och skuttade av iver på att få börja finredigera tillsammans med mig. Det nöp till i hjärtat.
Rent praktiskt är det ganska enkelt. Vi jobbar i Word. Ada skriver in kommentarer i manuset, döper det med datum exempelvis och mailar över det till mig. Oftast skickar hon också över ett separat dokument med övergripande funderingar och frågor som jag gör en attgöra-lista av, alternativt svarar på i ett eget separat dokument. I manuset jobbar jag med hennes övergripande funderingar och frågor, söker upp kommentar efter kommentar, redigerar, fogar in egna kommentarer, godkänner småändringar hon redan gjort och sen, när jag är klar, döper jag om manuset på nåt eget sätt och mailar tillbaka. 
Klara jobbar likadant, och det är väldigt smidigt. WORD FTW! Eller nåt annat program som funkar likadant. Jag tycker dessutom kritik är lättare att ta i skrift, då kan jag i lugn och ro tänka över den och formulera mig. Vi har prövat att köra redigering i telefon vid några tillfällen men det kändes inte bra – jag hann inte tänka efter ordentligt utan godkände eller slängde ur mig ord lite hux flux. Men det var i början, innan jag visste bättre. Och så klart, om nåt litet bara ska godkännas går det fint per telefon! Jag är dock glad att inte behöva köra nåt slags redigeringsmöte, där man sitter ner tillsammans och petar i manuset. Det skulle vara urjobbigt! Nej, såhär är perfekt för mig. 
Och svårare än så är det inte. Man kan säga att processen är enkel men maffig – det är mycket text att gå igenom. Ändå vill jag inte kalla det svårt eller jobbigt. Manuset skickas fram och tillbaka, klipps i, justeras, putsas. När förlaget tycker det är klart ”sätter” Ada boken, det vill säga: omformar den så som den ska se ut i tryckt format. Sen korrläser man den versionen, så att inget ord hamnet snett, och sen skickar man boken till tryck. 
Läs med fördel mina tidigare inlägg under etiketten Att, som Att omarbeta ett manus för tredje gången (och veta att det är minst en gång kvar) eller Att redigera ett manusKommande, planerade inlägg i serien är: Att prata om boken i olika sammanhang, Att få boken recenserad.
Stay tuned!
Följ och gilla:
Förlag, Skrivande, Vita Tigern

Redigering av Vita Tiger

10 juni, 2016
Jag är inte lika med som innan men det går! Hjärnan har inte svikit mig än! Jag är på sida 66 av 305, har ett långt ”attgöra”-dokument, har ett ”övergripandefunderingar”-dokument från Ada Wester, förläggare på Gilla Böcker (del av Lilla Piratförlaget), som jag redan skrivit övergripande svar till, och så vidare. Och det känns lugnt, starkt, tryggt att smita in i den här världen igen, även om det behövs vissa ”morötter” för att locka en gravid kvinna när sommarvärmen är här …

Jag kan karaktärerna och storyn i sömnen (jag har faktiskt drömt att jag stått på en framtida Göteborgsavenyn med grönska sprängande ur asfalt och sten och svävande fordon runt mig), thank GOD, jag kan absolut inte skriva nåt nytt nu. Och jag minns att jag längtade till just denna tidpunkt i processen redan för ett år sen – tidpunkten då boken är skriven och man pillar i den, stärker den, adderar och drar ifrån. Vissa grejer har jag kommit på i efterhand och ska föra in, men mest handlar det om Adas värdefulla synpunkter och vinklar, som gör mig alldeles lycklig. Visst, respons från förlag är tuff! Man är inne i nåt heligt och möblerar om. Men hon gör det lätt att ta till sig. Eller, vi har jobbat så många gånger ihop nu att jag nästan (men bara nästan) inte ens behöver hennes hurra-rop längre. Fast det pirrar så klart till i hela mig när jag scrollar till nästa sida och ser hennes ”bra” och utropstecken i slutet på ett kapitel – det är bra att få förstå vad som funkar. Och det mesta verkar funka. Och jag är bara så glad just nu.
Dessutom blir boken bättre av det här, det har jag sett vid tre tillfällen tidigare. Efter all respons och redigering, när texten är satt och boken ska korrläsas inför tryck, då är den alltid sitt allra bästa. Dit når man inte utan gott samarbete.

Känslomässigt är det ändå starkast i början av ett bokskriv, då blir allt så tydligt, åtminstone för mig. Nu har jag på nåt sätt gått vidare (in i bebisdimman), och försöker därför påminna mig med bilder som den ovan, eller lyssna på böckernas växande soundtrack:

Eller hitta nåt nytt, fast det är inte lätt. Särskilt inte när jag är gravidlat. Hur som helst, jag är på gång! Förhoppningsvis håller vi tempot så att boken når er våren 2017 – det är absolut bäst att släppa nytt på våren om man skriver för unga eller är sådär semikänd. Då har man gott om tid till att sprida ordet om boken och få in en fot på på årets bokmässa. För på hösten, när bokmässan är,  släpper alla gammelrävar sina deckare och då försvinner författare som jag lätt i mediasuset. Det vill jag aldrig uppleva igen, och inte ni heller. Det kan jag lova.

Planen framöver ser ut som följer: 
  1. redigera klart Vita Tiger och lämna in
  2. möjligen få en andra redigeringsomgång från Ada (kanske först till hösten?)
  3. finlira i boken tillsammans med Klara Bjelkenäs (redaktör på Gilla Böcker)
  4. sätta boken, korrläsa, pilla och fixa (allt det där som förlagen kan)
  5. kontakta en viss omslagsmakare för att se om vi kan samarbeta (nåt jag verkligen, verkligen, VERKLIGEN hoppas)
  6. planera boksläpp och så vidare, med mera, et cetera
  7. och nånstans i mitten av allt detta föda ett barn
Följ och gilla:
Förlag, Intervjuer & recensioner

En underbar, litterär debatt!

22 mars, 2016

Jag älskar när vi pratar om litteraturen – särskilt den unga litteraturen!
Lotta Olsson undrar om det är dags att lägga ner ungdomsboken, då hon tror den läses mest av vuxna. Jag har också haft dessa tankar och många gånger funderat på att släppa mina böcker som vuxenböcker istället.
Sen svarar min coola förläggare Ada Wester på Gilla Böcker, del av Lilla Piratförlaget, sådär alldeles helrätt och jag inser att jag faktiskt håller med henne mer.

Vad tycker ni?

Åh, jag får rysningar av det här. Det är som att se ett berg flytta på sig – först kritiserar vi Augustpriset och nu tillsätter de en arbetsgrupp för att granska sig själva, sen uttrycker min förläggare samma slags åsikter som jag och mina fellow konstutövare, och debatten är igång. Tänk, att vi tillsammans kan skapa sån förändring! Det gör mig glad inför världens elände.

Följ och gilla:
Familj & vänner, Förlag, Vita Tigern

Stockholm, Gilla Böcker och ankpappan

13 mars, 2016
För dem av er som följer mig på Instagram kommer nog inte särskilt mycket av detta som en överraskning, men, jag var i Stockholm från torsdagskväll till lördag dag. Jag åkte MTR Express med Kristoffer upp, han skulle jobba på båtmässan med familjeföretaget Poly och jag skulle träffa Gilla Böcker. Yes, det blir dem igen. Bäst deal, bäst människor att jobba med, särskilt spännande nu när de gått ihop med Lilla Piratförlaget
Kristoffer och jag bodde på Comfort Hotel ett kliv från Stockholms centralstation, i ett så litet rum att man nästan stöp i säng så snart man gick innanför dörren. Det hade sin charm! Och direkt vi kom fram, runt 19-snåret, promenerade vi Vasagatan upp till Tutto Bello och käkade italiensk pasta. 
Dagen efter mötte vi min svärfar och ett par av Polys säljare nere vid frukosten. Kristoffer anslöt sig till dem och jag tog mig, med oerhört stöd av appen STHLM Traveling, till Nybroplan med buss 69. Jag kom fram lite tidigt, så jag satte mig i solen på stentrappan ner mot vattnet och var bara lycklig. Och faktiskt inte ett dugg nervös. Jag tror jag lyckas hålla mig lugn för att lilltutan sparkas i magen nu, att jag måste vara balanserad för hennes skull. Nervositet är dessutom ganska onödigt – allt blir alltid som det blir, vi kan inte styra över mer än hur vi ser ut. Ibland inte ens det. Exempelvis kan jag knappt styra över vad jag kommer att säga i vissa stunder. Jag är hyfsat begåvad på att släppa ur mig grodyngel, småsaker som jag ångrar lite efteråt. 
Efter ungefär tio minuters sol gick jag till Kaptensgatan 6. Jag var inte beredd på att Gilla Böcker numer delar lokal med the Piratförlaget. I mitt huvud satt de i samma lokaler som Lilla Piratförlaget, bara, och nån helt annanstans. Därför blev jag smått ställd och starstrucked, faktiskt. Piratförlaget har från dess att jag började skriva för en herrans massa år sen varit ett av mina önskeförlag, speciellt på grund av de avtal de erbjuder och hur de satsar på och promotar sina författare. Gilla Böcker jobbar väldigt lik dem, varför de alls slog sina påsar ihop, och nu stod jag alltså där och ringde på Piratförlagets dörr. 
Ada Wester, min förläggare, släppte in mig, sen tog hon mig på en guidad tur genom förlagets vindlande lokaler. Kontoret ligger i ett av de gamla husen nära Nybroplan, det var spröjs, knarriga trägolv och böcker och inramade utmärkelser överallt. Jag fick hälsa på försäljare, PR-ansvariga, redaktörer, förläggare, ekonomiansvariga, Lilla Piratförlagets chef Erik Titusson, Piratförlagets chef Ann-Marie Skarp (Jan Gullious fru!). Särskilt fick jag hälsa på mina tjejor från tidigare böcker, Ada, Klara Bjelkenäs och Anna Danielsson Levin. Jag fick se deras nya arbetsplatser, de prackade på mig lite ungdomsböcker och barnböcker till lilltutan, sen satte vi oss i mjuka soffor och skrev på kontrakt och pratade utgivningspunkter, som när (förhoppningsvis våren 2017, om lilltutan  är en lätt unge och jag inte befinner mig i alltför tät amningsdimma till hösten), hur (upplaga, f-pris), vem (omslagsmakare, porträttfotograf) och så vidare. Det brusade i mig som kolsyra, ändå var jag inte speedad som tidigare utan mest lycklig: att jag får vara med om såna här saker!! Det känns så bra att ha förverkligat denna dröm innan jag får barn, att jag tagit mig den tiden. 
Sen gick vi fyra ut på lunch på ett ställe vars namn jag missade, men där det var stimmigt av människor. Vi beställde in grillad fisk, sallader, dippsåser och pommes frites och pratade om allt möjligt, som min älskade man (han har blivit en sann ankpappa sen jag blev gravid, han pysslar och donar, lyfter allt tungt, lagar den mesta maten, hör av sig för att få veta att jag mår bra), lägenhetsbyte och lägenhetsförsäljning, helgplaner och småbarn, Melodifestivalen och högläsning. Fantastiskt trevligt, roligt och gott!

Efteråt tog jag en kort shoppingtur och åkte tillbaka till hotellet. Jag slängde mig på sängen, tog bilden ovan och blev liksom kvar där. Tanken var att jag skulle gå på släppfesten av David Wibergs bok senare samma kväll, Vi ses i mörkret. Men jag la in mitt preggoveto och vilade bort resten av dagen.

På kvällen åt jag och Kristoffer middag med ett par goda vänner på Kryp In i Gamla stan. Vi tog ett par ”sängfösare” på Tweed, ett sant steampunkställe (fast utan att de vet om det), och for i taxi tillbaka till hotellet. Dagen efter reste jag hem medan Kristoffer stannar kvar tills måndag – det värkte i hela kroppen av motvilja att skiljas åt. Vi vill verkligen, verkligen vara med varandra nu när vi ruvar, mer än vanligt alltså. Även om vi redan har ett tajt förhållande som nästan går ut på att andas den andras luft. Han är min favoritmänniska, så är det bara. Han är fantastisk på alla sätt. 
Så, nu vet ni: Gilla Böcker it is, våren eller hösten 2017, titel: Vita Tiger, genre: gaspunk. And I’m so excited!!!!!!!
Följ och gilla:
Agentur, Förlag, Skrivande

Ostadigt väder

8 mars, 2016

Jag trodde jag skulle vara besparad från de flesta graviditetssymtom (det funkade i vart fall med kräksandet, har inte kräkts en enda gång!!!), inte mig tänkte jag. Och de första månaderna har jag varit ungefär som vanligt till humöret. Men nu låter det lite annorlunda. Jag har liksom noll tålamod med det mesta och väser som en sur orm så snart nåt går emot mig eller trasslar. Och som allt trasslar! Bara för att jag blivit klumpigare. Finmotoriken sätts långsamt ur spel, jag snubblar, tappar, går in i saker och kommer med stor svårighet upp från låga höjder själv. Som tur är märker jag hurdan jag är, både under tiden lite sådär hjälplöst och efteråt, och ber om ursäkt. Mest till min stackars man.

I alla fall, nåt mer som inte blivit som jag trodde var bloggandet. Som ni nog märker. Kanske behöver jag ett nytt forum? Jag har ju klurat på det där med podcast ett tag, och jag fick en bollmikrofon på stativ i julklapp av mannen, och jag har fixat ett gratisprogram för inspelning, och jag har en bekant som kanske kan fixa en snitsig jingel, och jag har ett podduppslag. Så. Ja. Det kan bli podd hädanefter. Det blev i vart fall inget bloggade. Jag har ingen skrivlust alls, faktiskt. Jag har köplust, fixarlust, flyttlust, och jag längtar efter våren.

I morgon ska vi hålla visning av vår lägenhet igen. Det är andra försöket, denna gång med ett trepartsbyte där lägenheten i Kungsbacka i så fall blir vår. Kvinnan som kommer i morgon bor i Vasastan och vill flytta till ett barnvänligare område, då är Majorna The Place liksom! Fast vi vill till Kungsbacka, närmare min familj.
Jag har haft ögonen på Kungsbackalägenheten sen i höstas. Den har egen gräsmatta, med ett pyttigt staket, ett träd och öppen utsikt bortanför, och den har plats för diskmaskin, tvättmaskin och torkskåp, och sol, massor av sol. Särskilt rakt in i rummet jag tänker mig som lilltutans, med smörblomsgula väggar. Vi är så redo för nåt annat nu, vi, katterna och livet som är på väg. Bara det att ha sin egen ytterdörr och kunna gå rakt ut på marken med barnvagnen? Eller att kunna släppa ut katterna varje dag hela året? Vilket liv.

På torsdag tar jag och mannen tåget till Stockholm, och på fredag träffar jag förlaget. Vi har mailats sen förra veckan angående avtalet, det är alltid så svårt när förlagen själva skriver dem istället för att välja Sveriges Författarförbunds mönsteravtal. Med självskrivna avtal måste jag som författare klura kring vad det innebär om inte det eller det står angivet, om inte si eller så blivit specificerat, om vi ska diskutera vissa detaljer längre fram (jag vill ha allt svart på vitt direkt). Lyckligtvis har jag agenturen som bollplank, som kan peka på vad som faktiskt är viktigt, och jag tror det blir rätt såhär. Men svettigt har det varit, och smått ångestfyllt. Jag ogillar diskussioner. Det är väl en dum sak att ogilla, egentligen.

Nu blir jag tyst här över igen. Jag har mitt ostadiga väder att tänka på, och väldigt mycket att göra. Så, håll tummarna gånger två för oss och mig, så berättar jag allt nästa vecka!

Följ och gilla:
Förlag, Funderingar & tips, Vita Tigern

Det är Amandas fel

24 februari, 2016

Jag menar, titta bara? Såhär höll hon på när jag kikade in senast, och jag blev helt förtrollad av alla bollar och färger och fluff. Och jag tänkte att så, precis så ska det se ut i lilltutans framtida rum. Än är inget byte klart för ett större och friare boende, men vi hoppas, hoppas, hoppas. Nya visningar väntar om ungefär en vecka, i början av mars! Då, efter att vi flyttat, kan vi börja måla lilltutans väggar och skruva ihop hennes möbler, .

I alla fall. Jag beställde mina pom pom-makers här. Det är samma slags garnbollsgörare som Amanda har, tror jag, och enda stället jag lyckades hitta som säljer till oss svenskar. Amazon gör det tydligen inte (inte i det här fallet) och Panduro har några platta, trökiga varianter. Jag beställde bebisgarn av 100% merinoull, supertvättat och utan massa ämnen, och började igår.

Och det gick skitbra! Sticka och virka är inte riktigt min grej, jag tror jag klarar det om jag ger mig den på det, men här är det bara att vira, klippa, knyta, klart! 
De två första blev lite taniga, mest för att jag inte vågade vira på ordentligt. De andra blev större och bastantare. Snart har jag en av varje färg och kan börja om på en annan storlek av garnbollsgörarna. Och sen, när jag har tillräckligt många, ska jag sy ihop dem till en rund bollmatta! 

Som jag skrev på instagram igår börjar jag se lite fet ut, i vart fall på mittpartiet. Och denna lilla bula ska snart iväg på sommarstugsröj, sen överraskningsfirande av bästa vän, sen tågresa till Stockholm. I den stora staden vankas bokkontraktsskriv, förlagslunch och släppfest av bok (inte min!! Så klart). Det vankas middag med goda vänner och hotellfrukost också. Hotellfrukost.
Nånstans däremellan ska vi förhoppningsvis få det förbenade lägenhetsbytet att gå i lås, också. Håll tummar och tår!!!

Följ och gilla:
Förlag, Funderingar & tips, Vita Tigern

Att få ett manus antaget

18 februari, 2016
Det är inte lätt. Fast det vet ni redan. Men det är inte lätt ens för oss redan utgivna. Särskilt inte när vi byter genre och prövar nåt nytt, och kanske inte får till det helt vid första eller andra försöket.

2013 kom jag på idén till Vita Tiger(n), 2014 började jag skriva och, eftersom manuset är väldigt annorlunda mina tidigare böcker, skickade in till en samling olika förlag, 2015 skrev jag om och skickade igen, och sen skrev jag om en gång till. Den andra omskrivningen väckte äntligen intresse hos två av förlagen

Det ena förlaget kom med stora omskrivningsförslag men tyckte mycket, mycket om manuset. Det andra tyckte om manuset som det var då, vid andra omskrivningen, och ville göra boken till bästsäljare. Jag fick ta mig en ordentlig funderare på vilken väg som var rätt att gå. Bland annat diskuterade jag saken med min agent, Ylva Ericson Dufva.
Ylva läste igenom Vita Tiger(n) med omskrivningsförslaget från det första förlaget i åtanke och tyckte att deras feedback var rätt. Det gjorde jag också. Det var en skarpögd feedback, helt enkelt – en feedback det var svårt att bortse från. Och när de två förlagens åsikter gick så vitt isär var det dessutom lätt att välja rätt. Jag tappade lite förtroende för förlag nummer två på grund av att de inte ville ändra något särskilt.

Senare skulle det visa sig att jag stod snubblande nära en katastrof. Dels gick förlaget jag valde igenom en stor och positiv utveckling jag är så glad att nu få vara en del av, dels gick förlag nummer två’s ansvariga förläggare in i väggen. Man kan kalla det ödets nyck, ren röta eller god magkänsla – jag rös till när jag la ihop ett och ett och insåg det fatala om jag hade valt tvärtom.
  

Valet var i vart fall gjort till det bättre och jag tog semester. Efter semestern återkopplade förlaget och kom med en första konstruktiv, detaljerad omarbetningsplan. Alltid lika jobbigt att få men nyttigt för manuset, för mig. Jag började skriva om för tredje gången, men sammanlagt har jag berättat den här berättelsen fyra gånger, om man räknar med första gången jag skrev den. Fattar ni? It’s sick!
Denna tredje omskrivning kändes dock betydligt bättre än tidigare. Jag hittade slutligen Avalon, bland sjoken av världsförändringar, miljöestetik, politiska åsikter och samhällsperspektiv. Plötsligt fanns hon bara där, just så som jag hela tiden sett henne, rakryggad och stark, näsvis och infernaliskt nyfiken, samtidigt mjuk och känslig, ung och vilsen. Jag har försökt gestalta henne såhär från början, jag vill ju att man ska känna det jag känner för henne! Att man ska stå på hennes sida och förstå hennes slitningar! Att man ska tycka om henne! Men gestaltning kan verkligen vara svårt, vi tycker ju så olika.  
Varvat med bortgången av Kristoffers farmor, nytt jobb och graviditet tog det ett gäng månader att färdigställa manuset. Jag satt hemma, jag satt på bibliotek, jag kämpade med mitt skrivflöde men tvingades ta det lugnt, annars började jag bara må graviditetsilla. Faktiskt ganska märkligt, men det som gjorde mig mest illamående i början var att försöka skriva!
3 februari lämnade jag in till förlaget och 13 februari kom deras svar:
Det har blivit så himla bra! Vilket jobb du har gjort! Jag
gillar verkligen den språkliga nivån, det är väldigt vackert utan att vara
tillkrånglat. Och
det är så fint att Avalon får vara med nu, att hon får göra massa modiga,
viktiga saker! […] Ploten
är strålande, hänger ihop väl, och xxx och de gömda xxx är
så oerhört aktuellt. Jag
är imponerad, Christin. Vi
vill gärna ge ut Vita tigern!
Eftersom jag vet vilket jobb som fortfarande ligger framför mig, som alltid ligger framför en författare i det här läget (omarbetningar, redigeringsomgångar, kontraktspunkter att diskutera, lanseringsplaner, fotografering, väntan på recensioner, bra recensioner, dåliga recensioner, scenframträdanden, intervjuer i olika media), har jag svårt att helt ta till mig de fantastiskt fina orden. Men jag försöker. Särskilt dem att förläggaren är imponerad. Hon är imponerad av mig. Det är fan stort att få på pränt! Nästan inramningsvänligt!

Agenturen har otåligt väntat på att detta manus skulle gå i lås, dem skickade jag texten till samma dag och fick svaret igår:

Vad glad jag blir! Det
här är ju strålande roligt. GRATTIS!! Ser så mycket fram emot att läsa igen!!!
Skickar det till kollegorna på direkten, så att de kan läsa. Med [förlagets] go kan vi
ju också planera det kommande arbetet!
Återkommer
ang material och tidsplan inom kort!

Bokkontrakt och andra detaljer ska jag och förlaget diskutera framöver. Sen far jag upp till Stockholm för undertecknande och ett litet firande 11 mars. Efter det får ni veta mer.

Och såhär kan det alltså gå till för en etablerad författare att få ett manus antaget. 

Jag har det absolut mer förspänt nu än när jag var debutant. Fler människor väntar på mig, fler människor jobbar för mig, men det är samma tvivel, samma slit, samma ovisshet kring antagning som då och samma ovisshet kring ekonomin. Inget är definitivt, och inga vägar är raka, och inga val är enkla. Man kan välja att jobba mycket kring skrivandet, som skrivkurser, föreläsningar, skolbesök. Jag väljer att ha ett vanligt, trivsamt dagjobb. Det är skönt som bara den att inte alla pengar hänger på vad jag klarar av att prestera. Och jag tycker om att ha kollegor och ett fast sammanhang där jag hör till. 
Jag tycker om att vara en författare undercover. 
Dessutom får man mycket stoff på en arbetsplats. 

Läs med fördel mina tidigare inlägg under etiketten Att, som Att omarbeta ett manus för tredje gången (och veta att det är minst en gång kvar) eller Att redigera ett manusKommande, planerade inlägg i serien är: Att göra ett manus till bok, Att prata om boken i olika sammanhang, Att få boken recenserad.
Stay tuned!
Följ och gilla:
Förlag, Vita Tigern

Förlaget sa ja

16 februari, 2016
… så jag förbereder mig såhär, med ett par färdglasögon. And I suggest you do to.
Inga detaljer är klara än. Vi skriver papper 11 mars, då jag far upp till Stockholm för förlagsmöte och lunch. Men efter det kan jag berätta allt för er! Som vad det blev för förlag till slut, när vi planerar släpp, och kanske lite mer. 
Och så klart: HURRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Följ och gilla:
Agentur, Förlag, Vita Tigern

Den väl förspända

10 februari, 2016

Det skulle kunna hända grejer nu, framöver. Jag menar, inte bara det mest uppenbara som att få ett barn, försöka flytta till ställe med egen gräsmatta och ett rum mer, ordna allt som måste ordnas innan, utan detta: jag har en agentur som bara väntar på något nytt från mig att arbeta in på de olika mässorna, jag har ett intresserat förlag som just genomgått en anseende tillväxt och förmodligen kan ge berättelsen den skjuts den behöver, jag har ett väldigt udda manus som, om det blir antaget och utgivet, är det första av tre, och kanske, möjligen, fyller ett tomrum i den svenska utgivningen. Ett tomrum förhoppningsvis många, många vill ha fyllt.

Alltså, om jag blir antagen nu, ser det ljusare ut än nånsin förut. Jag är väl förspänd, och det är en hissnande insikt.

Följ och gilla:
Familj & vänner, Förlag, Vita Tigern

Manus inlämnat

5 februari, 2016

…  till förlaget och det är en väldig lättnad! För jag har lite annat att tänka på, eller ”skrivkramp” som jag kallar det. Ser ni? Var krampen sitter?

Förläggaren svarade ganska direkt och sa att hen läser omgående och hör av sig snart. Om JA från förlaget släpps boken som tidigast våren 2017, med andra ord blir det inget nytt från mig i år heller. Lilltutan kommer i mitten av sommaren så ett höstsläpp går inte, då vill jag bara vara mamma. Och om nej från förlaget kan jag jobba om manuset först nästa år, mina tankar är redan grusiga och revirhetsande och boförberedande – det var knappt att jag fick ur mig slutet av Vita Tiger. Men redigering är en helt annan sak. Då är liksom ramarna satta och man har nåt att utgå ifrån. I love att klippa och klistra! Dessutom är man flera i skrivet. I love att vara flera!
Så, det är nu det gäller. Håll tummarna!!!
Följ och gilla:
Författarskap, Förlag, Vita Tigern

Vad fan ska man annars göra?

8 januari, 2016

… som fotograf Ola Kjelbye sa efter dagens fotosession nere vid Älvsborgsbron, på tal om oss kulturarbetare, vår svajiga ekonomi, bekvämligheten i ett ”vanligt arbete”, men att man ändå vill ha det såhär och göra just det man gör. Han är fotograf, jag är författare, på grund av val vi gjort och val som gjorts åt oss. Vi gör det vi är bäst på, fast vi inte blir jätterika av det. Och vad fan skulle vi annars göra? Meka runt som usla rörmokare, köra fel med spårvagnen, tappa bort halva skolklassen?
Det tyckte jag var en skön insikt. Vi gör det vi är bäst på, för att det är meningen.
Jag brukar också tänka att man kan vara ekonomiskt rik på två sätt: genom att tjäna mycket eller ha små utgifter. Jag tillhör den senare kategorin. Vi har liksom fortfarande tjocktv hemma.

Fotograferingen var till ett reportage i Svensk Bokhandels sommarkatalog och bilderna blev så, så bra! Inte som bilden nedan, den tog jag själv direkt efteråt. Tänk er snö, gråskalor och den vackra miljön runt Älvsborgsbron! Hårt samtidigt mjukt, varmt samtidigt kallt, vackert samtidigt hemskt, den bitande kylan och det förföriskt virvlande vita. Flera av bilderna kan lätt användas som nya författarbilder till kommande bok, också. Om den kommer, så klart. Just saying.

Följ och gilla:
Författarskap, Förlag, Litteraturevenemang

Svenska Förläggarföreningen svarar

25 november, 2015

… genom att klappa Jessica Schiefauer på huvudet och tycka att hon är väldigt söt, men nej, förstår du, lilla vän. De rapar också ur sig samma svar som alltid, nämligen att det finns massor av förslag på hur de redan existerande två vuxenkategorierna skulle kunna delas upp i underkategorier. Det, innan barn ens fått sin kategori och ungdomar sin. Det, innan man ens ”belyser frågan om åldersdiskriminering ordentligt”.

Ja. Stoltheten i att inte ha förändrats sedan 1992. Den stoltheten. Den verkar sannerligen stå i vägen för modernt tänkande. Jag har god lust att vägra låta mitt förlag nominera en endaste till av mina böcker. Jag har god lust att bojkotta Augustpriset tills de åtminstone tänker snacka om det här.

Följ och gilla:
Författarskap, Förlag, Kaninhjärta

Jag = 4 år gammal idag!

6 oktober, 2015

Som författare, that is! Helt missat det här. Tur man har Facebook som påminner och en blogg att gräva i.
Alltså, för 4 år sen ringde Gilla Böcker och sa att de ville ge ut min debutbok Kaninhjärta. Det har varit, och är ännu, en sjujäklars resa. Som jag längtar tills jag håller min nya bok i handen. Som jag längtar tills jag är här igen:

Mer Kaninhjärta-inlägg hittar ni bland etiketterna här till höger.

Följ och gilla:
Böcker, Bokmässan i Göteborg, Författarskap, Förlag

Lördag & söndag ”på” bokmässan

28 september, 2015

Lördagen blev lika fin som torsdagen för mig. Jag hade ett seriöst mäss-schema, jag hade en planerad outfit, jag missade mina amuletter och min power-parfym men ÄNDÅ! Det gick hur bra som helst!
Klockan 12 träffade jag min agentur, Brandt New Agency, i Rights Center. Det blev lite snurrigt att hitta dit. Jag har ju aldrig varit där förut. Det ligger på andra våningen och längst ut till vänster. Och mötet gick fint! Det var ett lära-känna-möte och lite visste-du-det-här-möte och berätta-om-ditt-skrivprojekt-möte.
Klockan 13:40 höll Siri Pettersen låda i B. Wahlströms monter. Jag köpte ännu ett ex av Röta, den här gången till en nybliven mamma-vän som går hemma med akut läsabstinens. Siri signerade glatt. Så passade jag på att ge henne en Kaninhjärta och en Fågelbarn. Vi får hoppas hon gillar! Och förstår svensk.


Efter det här hetsåt jag en smörgås på stående fot, tjingsade på Lars Wilderäng i Eksjö bokhandels monter och knödde mig vidare till Biblioteks- och Berättarscenen, där jag mötte Christine Lundberg.

Så intog Gilla Böcker scenen i en timme. Marta Söderberg, Lina Arvidsson och Jenny Jägerfeld var några som fick snabbprata om sina böcker och olika ämnen. Christine och jag fotograferade som tokar.

Härifrån ilade jag längsmed kanterna bort mot A-sektionen. På vägen mötte jag Andreas Åhs, som knegar på Göteborgs Folkuniversitet. Jag skakade han med Simon Stålenhag, Illustratören med stort I (ja, jag vill ha honom till omslagsmakare för kommande retro/gaspunksserie men vi får se vad förlaget säger, om vi kan komma överens, etc, osv), hälsade på Susanna Björnberg i SF-bokhandelns monter, snubblade över Hanna Noreus i Akademibokhandelns monter (god, glad kollega!) och klappade Jessica Schiefauers axel där hon just satt sig med sin son och en god bok bland barnens sittpuffar.
Sen gick jag hem, full av energi och solsken.

Söndagen höll Mats Strandberg låda på Göteborgs Stadsbibliotek (där jag för övrigt brukar sitta och skriva när jag väl tar mig ut härifrån). Jag och Denise lyssnade, och efteråt hälsade jag på honom och fick Färjan signerad. Han verkar så himla god. Man vill ju vara hans vän.

Så har jag redan plöjt ungefär hälften och sover sisådär men älskar det. Dessutom kollade jag in seminariet med honom, John Ajvide Lindqvist, Jenny Jägerfeld och Jenny Milewski på UR Play, Skräckens psykologi. Check it out! Himla intressant. 

Var ni på mässan i år? Hur hade ni det? 

Följ och gilla:
Förlag, Skrivande, Vita Tigern

Bomber och granater

18 september, 2015

Näpp. Nu checkar jag ut. Hela veckan har jag pimplat kaffe, svurit åt fasadgubbarna och snurrat runt en punkt i omarbetningen som både var väntad och oväntad, med tanke på att jag redan skrivit historien två gånger redan. Men det spelar tydligen ingen roll. Ungefär en tredjedel in i varje bok jag skriver brukar storyn vilja ta ny, högre fart. Saker brukar vilja ändra på sig, flytta omkring, strykas, sträckas till, och jag trodde jag hade gjort det här. Att det bara var att skriva på.
Icke.
Så istället för att vara effektiv och komma nån vart har jag mest lagt saker tillrätta. Och varje gång jag ens försökt att faktiskt skriva har jag fastnat i meningar, druckit mer kaffe och sovit dåligt. Jag ska väl inte skylla ifrån mig. Men nästan varje dag har det varit nåt också. I måndags författardrink, i onsdags svensexa (som jag hjälpte till att fixa), i går dag på stan med mamma. I dag ska jag, utöver att skriva, fixa frimärken, bokföra, städa, packa väskan inför bröllopet i morgon, slå in presenter och måla naglarna. Och nästa vecka är det bokmässa. Och jobb på Akademibokhandeln. Det är trångt i mitt huvud.
I alla fall.
När ALLT jag ska göra är gjort kan jag nog skriva vidare. Innan dess kan vi prata lite roliga saker istället:

  1. jag har på eget bevåg tagit kontakt med en HELT GALET BRA illustratör som är intresserad av att göra omslag till Vita Tigern – om förlaget är med på noterna, om vi kommer överens om en budget, om, om, om … men ändå!! Bara att han är intresserad och öppen för förslag (och att vi ska hälsa lite på varandra på bokmässan) känns som glitter i bröstet! För OM han gör omslaget kommer mina böcker poppa ännu högre, ännu större, ännu MER!!!!!!! Det är jag helt övertygad om.
  2. det blir drink med agenten på torsdag i lobbybaren för lite catch up and I’m so excited!
  3. … och samma kväll ska jag käka förlagsmiddag med Gilla Böcker/Lilla Piratförlaget, som just gått ihop. Det blir dubbelt så stor samling redaktörer, förläggare och författare – dubbelt så kul!!!
  4. och på lördag rör jag mig på mässgolvet, då jag bland annat ska träffa resten av agenturen, tjingsa förbi Gillas/Lilla Pirats gemensamma monter och hälsa på lite folk
Nästa vecka kommer rocka! Och efteråt kommer hela litteratur-Sverige, inklusive jag, vara bakis.
Men innan dess:

  1. bröllop ute på en ö
  2. laga lasagne
  3. jobba på Akademibokhandeln
Följ och gilla:
Förlag, Skrivande, Vita Tigern

En snurrig vecka

11 september, 2015

Det är så roligt att ni börjat snacka lite med mig! Jag uppskattar jättemycket! Snacka mer, tack.

Min vecka blev ganska snurrig. I måndags hade jag som ny energi efter helgen och såg en del ändringar som behövde göras i Vita Tigerns storyline. I tisdags hände nåt extremt privat och omvälvande. I onsdags skrev jag lite grann men blev mest sittande i soffan och spelade patience på mobilen. Och så tog jag en minishoppingtur vid Mariaplan (se bild nedan). Igår skrev jag bra. Mest för kaffet jag drack (bra grej!) och för ett jobberbjudande som jag får besked på i början av oktober (håll tummarna, lät skitbra!!!). Idag slutade jag på sidan 89 av 247. 158 sidor kvar att arbeta om. Sen har jag ett nytt råmanus klart att skicka in, kanske med ett avtal som följd!

Jag tycker att boken blir mycket bättre. Just för att jag lyssnar på förlagets tankar kring språk och ton. Avalon har hela tiden varit en underbar tjej i mina ögon men nu välkomnas läsaren in, så att alla kan se och tycka om henne. Storyn blir tajtare, världen skarpare, karaktärerna spritt levande. Vi får se om jag har rätt. Det känns som att jag har rätt.

Nu tar jag helg. Kalasmiddag i morgon och Liseberg på söndag. BAZINGA!
Vi hörs igen på måndag. Då blire boklottning!

Följ och gilla:
Förlag, Vita Tigern

Nu är det dags att rycka upp sig

2 september, 2015
Som författare har jag privilegiet att gnälla. Visste ni det? Om inte, läs och lär; är du författare eller annan slags kreatör lider du helvetets alla kval när du skapar dina alster. Så är det bara (för de flesta). Och lider man helvetets alla kval är det som en molvärk i kroppen. Navelskåderi, självrannsakan, allt smärtsamt som rörs upp var gång du söker stoff inombords – sånt ger en viss form av själslig smärta. Och jag är inte särskilt van vid att få feedback två kapitel in i ett projekt. Trådar klipps av och jag tappar bort mig … men det var nödvändigt den här gången. Jag arbetar om råmanus till Vita Tigern och för att slippa göra det en fjärde gång behöver jag veta vad som fungerar och vad jag behöver tänka på de resterande trettio kapitlen. Så det gör lite ont. Så jag gnäller. Så förlaget förklarar hur, vad, varför. Så inser jag att de inte gör sig besväret för sin skull, utan min. 
Så inser jag att de är världens goaste som alls orkar lirka och hålla på såhär. 
Jag är stundtals urless på att skriva den här historien om och om igen, men jag har människor som tror på den, och på mig. Nu är det dags att rycka upp sig. För deras skull, och för det jag försöker säga. 
Följ och gilla:
Förlag, Funderingar & tips, Vita Tigern

Jag har slutat

28 augusti, 2015
… äta socker, and I’m feeling
good.
Jag och socker är som ett omaka par. Helvete så vi bråkar. Känslorna svajar, tankarna irrar bort från mig; jag blir nån annan när jag slarvar med sött. Det är skitkonstigt. Därför har jag bestämt mig för en månad utan socker, som ett experiment. Och under tiden skriver jag så klart. Häromdagen skickade jag in två omarbetade kapitel av Vita Tigern till förlaget och fick utropstecken tillbaka, så nu kör vi. 
Följ och gilla:
Förlag, Intervjuer & recensioner, Vita Tigern

Back to white

20 augusti, 2015
Okej, govänner; det är dags. Inget mer rymdslarv, inget mer Susanne Sundfør; förlaget hörde av sig med en a4 funderingar och frågor i tisdags, vi kom i diskussion om böckernas kärna, språk, målgrupp med mera och nu står omarbetningen av Vita Tigern för dörren. Istället för vitplastiga, äggformade rymdfärjor ska jag ner i skit och jord bland rostande bilvrak och svävande tvåppers, kollektivtrafikerande luftskepp och bubbelformade växthus, stadsstängsel och luftfartssabotörer – nu jävlar ska dessa manus bli böcker, nu jävlar kör vi!
Det är en hel massa text som ska processas. Vill ni veta hur jag arbetar? Det finns ingen direkt finess men absolut ett tillvägagångssätt, kolla in här.
Fler inlägg kommer under etiketten Att, som Att få ett manus antaget och Att göra ett manus till bok, bara så att ni vet. 
Nu loggar jag av igen, och ber samtidigt om ursäkt för min tråkiga tystnad, men så bara måste det bli nu och framöver! Annars slösar jag ord.
Instagram brukar ändå röra på sig, om ni vill titta in hos mig ibland. 
Tjohäpp!
Följ och gilla:
Förlag, Skrivande, Vita Tigern

I denna ljuva arbetstid

17 augusti, 2015
Det blev Göteborgs Stadsbibliotek förra veckan, alltså alla dagar, och jag är salig; vi har till och med ett favoritbord nu, eller Vårt Bord, som det egentligen heter. Sitter någon där tar vi oss rätten att bli sura, Pelle och jag. Och så går vi demonstrativt och sätter oss någon annanstans (i värsta fall alltför nära barnavdelningen). 
Oftast kommer jag först och tar Vårt Bord eller ett substitut, sen trillar Pelle in strax innan klockan 12 något jäktad. Så skriver jag och hon pluggar. Så går hon och köper kaffe, sen jag. Så äter vi lunch. Så småpratar vi om diverse. Så skriver jag och hon pluggar. Så tittar vi missnöjt på varandra om det kommer en störig människa eller om larmet tjuter, och brister i skratt. 
Så unnar vi oss, kanske, något sött, som en kokosboll. 
När klockan närmar sig 16-16:30 går vi hem, jag på spårvagn och hon på cykel. Och så ses vi nästa dag, och allting upprepas. Och man mår.
Skillnaden idag var att pulsen höjts; det är fler människor på plats, färre platser lediga, högre sorl, irrigare energi. Helt klart har något förändrats. Sommaren är över för de flesta, men inte vädret, som fortsätter hetta utanför de höga fönstren medan luftkonditioneringen gör att vi fryser. 
Skillnaden idag var också att förlaget hörde av sig. I morgon får jag första responsen på min retropunk för unga vuxna; Vita Tigern. Det gör lite ont att sätta min rymdsaga/skräck på paus (som jag skriver på medan jag väntar), men det här är mitt arbete, och då måste jag lära mig att prioritera. Jag tänker ändå säga det här; 60 sidor skrivna och det är så, så spännande. Jag gillar; jag hade läst. Kanske är det självgott att säga så eller ett särdeles bra betyg. 
Följ och gilla:
Förlag, Funderingar & tips, Vita Tigern

Var är jag?

6 augusti, 2015

I ett himlars mellanläge, ska jag säga er. Good knews, though: förlaget har återkopplat efter sommar och semester och i princip gett tummen upp åt alla mina funderingar och idéer inför kommande boksläpp (när det nu kan tänkas bli). Jag fick också som hemläxa att klura kring exakt var i första boken som brytpunkten, förändringen ska tidigareläggas, för att den ska tidigareläggas råder ingen tvekan om. Jag har haft den känslan till och från under skrivets gång, att huvudkaraktären Avalon fattar lite väl trögt, dessutom lät jag min agent läsa och hon hade samma uppfattning som förlaget, så; a major omarbetning from hell ligger framför mig/oss. Förlaget ska läsa igenom manuset nästa vecka, sedan komma med första ändringsförslaget, och därefter blir det åka av.

Men innan dess rör sig dagarna extremlångsamt. Helst plötsligt kommer SOMMAREN, som knappt behagat visa sig under fyra hela veckor, och så sitter jag här bakom neddragna persienner, skrivandes lite bittert på en rymdsaga med skräckinslag för vuxna. Jag kollar efter lite andra boenden, med täppa helst, och tjocka väggar, och söker dagarbete, främst inom administration, kommunikation, information – nåt som kombinerar mitt administrativa säljande med skriv. Det är ljuvligt att kunna bestämma över sina dagar såhär, men inte alla dagar; jag vill gärna höra till nånstans.
Helst skulle jag vilja ha ett vuxenjobb, som min man; kontorsmiljö, lediga helger, kaffeautomat, pensionsspar, personalfester, fasta arbetstider.
Men jag kan också tänka mig same old butikskneg; butiksmiljö, olediga helger, torrt, gammalt te, pensionsspar, kanske nån AW ibland och villervalliga arbetstider.
Snart blir jag desperat. Då hittar ni mig på Ica.

Följ och gilla:
Förlag, Vita Tigern

Ett par dagars smällvärme

2 augusti, 2015
Detta var sommaren vi fick; ett par dagars smällvärme innan blåsten, regnet och molnen kom. Jag känner mig snuvad, som mest hade tänkt lata mig i solen och läsa massor av böcker och inte flaxa iväg på utflykt efter utflykt till loppisar, auktioner och vackert belägna fik i kampen mot det menlösa regnet, men lyckades i vart fall undvika en psykos. Jag och maken får väl unna oss lite spa-vistelser i höst, och kanske en weekend till Budapest för att få igen lite ro i själen … Göteborg är så öde att till och med jag saknar människorna.

För denna höst? Innehåller stora saker, JÄTTESTORA, där redigeringen av Vita Tigern, som fyller 1 år den 21 augusti (vilket är det längsta jag arbetat med en bok någonsin!), är en av dem. Vi har planer för vårt sommarhus, som vi successivt tar över nu efter makens farföräldrar, och vi har funderingar kring vårt nuvarande boende (som ni nog vet, även om husdrömmarna fått stryka på foten för etagelägenhetsdrömmar), och så en del privata val. Livet är aldrig stilla, men såhär allvarligt har det nog heller inte varit tidigare, där varje stor sak får marken att skälva. Jag har väl blivit vuxen. 

Detta ska hända;
  • förlaget jag valde innan semestern blir tillbaka i morgon, vi hörs under veckan för första redigeringsrundan och en massa detaljer
  • jag är väldigt sugen på att dra igång ett av alla skrivprojekt jag putsat på i min idébok under semestern, men kanske borde vänta?
  • vi ska vara flytthjälp för Lotten och hennes familj, de flyttar från Göteborg till ett radhus strax utanför
  • jag ska söka arbete som kommunikatör/informatör/administratör under hösten (om ni har tips får ni gärna hojta till på info@christinljungqvist.se)
  • svärfar gifter om sig i september, det blir ute på en av öarna i Göteborgs skärgård och detta ser vi verkligen fram emot!
  • vi byter förmodligen vår lägenhet mot en större, i två våningar, med balkong

Jag är alltså tillbaka, officiellt i morgon men vad sjutton, hur har er sommar varit?
Följ och gilla:
Förlag, Skrivande, Vita Tigern

Ett förlag är valt!

7 juli, 2015
Efter diskussioner, grubbel och en fin insats av Ylva på agenturen har ett förlag äntligen blivit valt! Mitt i sommaren och allt! Tanken var att jag skulle vänta med beslut tills augusti men det blev liksom klart efter agenturens input, så jag meddelade förlaget per sms och nu är saken bestämd, alla jätteglada, jag lättad och pepp; det här blir KANON!
Papper skrivs först i höst, varför jag håller lite på vilket förlag det är. Men för sjutton gubbar; här ska firas! FIRAS!
Fortsätt njut av sommaren nu, det tänker jag göra. 
Följ och gilla:
Förlag, Skrivande, Vita Tigern

Agentmöte, planering och nervös energi

29 juni, 2015
Stor bok = idébok, liten bok = dagbok
Gah … jag har så svårt att släppa taget om något innan det är klart, när det är mitt i och man måste vänta av olika anledningar. Det känns bara fel, och en viss del av hjärnan (reptil?) kickar in och vill stånga sig igenom. Jag ska berätta allt för er sen under etiketten Att, som i Att få sitt manus antaget; just precis nu är läget väldigt känsligt.

Hur som helst, denna nervösa energi? Gör att jag biter på naglarna, vippar med fötterna, spänner käken tills huvudet pulserar av smärta. Jag hade tänkt veta vad det blir av böckerna innan jag förväntas sola, äta glass och såsa omkring, jag hade tänkt kunna ta ledigt på riktigt istället för att ha oron gnagandes djupast inne. Men nu kommer sommaren, nu kommer semestern och vilan; förlagen stänger ner och sjappar all världens väg. Tanken är att jag också ska sjappa och sätta allt på paus, men hur ska det gå till? 
Det är absolut något av det svåraste som författare och/eller egenföretagare; att man aldrig blir riktigt färdig. Att man måste lära sig släppa taget om saker för att sen plocka upp dem igen oavsett vad det gäller, eller när, var, hur, varför. 
Nytt i denna upprepande situation i en författares liv är att jag har en agent = någon som är väl insatt i förlagsbranschen men enkom arbetar för mina intressen, inte förlagens. Aldrig att jag släpper taget om dem, kan jag säga. PURE BLISS! Ylva hade vägarna förbi i lördags, vi satte oss på Brogyllens uteservering (där de lägger om spårvagnsspåren …), fick fin utsikt över hamninloppet, Volvo Ocean-race, en hovrande filmhelikopter (den flög asnära marken!) och ett brudfölje som just lämnade Elite Plaza (där jag och min man spenderade vår bröllopsnatt!), och vi pratade, pratade, pratade. Det var så skönt att få bolla idéer, jämföra de förlagsförslag jag fått hittills, fundera över andra förlag (om jag inte blir nöjd med de förslag som håller på att arbetas fram) och prata framtida skrivprojekt! Dessutom ska Ylva läsa VT och ST med feedback från ett av förlagen i åtanke och se om hon håller med, då två förlags åsikter om manuset går precis tvärt isär och jag står i mitten …
Jag försöker skriva på ST idag, alltså Svarta Tigern, och det går, men jag mår sådär. Hjärnan känns kokande varm, ögonen svider och jag biter på naglarna så snart jag slutar tänka på att inte bita på naglarna; det börjar gå upp för mig att innan VT är redigerad och arbetad får jag svårt med att skriva klart ST. Massvis kan ändras i storyn som påverkar uppföljaren, massvis! Och då känns det så oförtjänt att ha skrivit något som ändå inte kan behållas.
Samtidigt är det denna vecka kvar, sen börjar min tänkta semester.
Och på en vecka hinner jag inte starta något nytt skrivprojekt.
Och jag har så svårt för att bara lata mig.
Så … ja, vi får se vad jag hittar på. I vilket fall är planerna dessa
  1. skjuta på beslut och förlagsavtal till augusti, efter semestrarna
  2. pausa VT och ST
  3. ta semester vecka 28-31 och inte skriva ett skit då, knappt en handlarlista
Med detta inlägg önskar jag er en fin sommar. Jag ska göra mitt bästa för att inte tänka något alls. 
Hejdå!

Följ och gilla:
Förlag, Skrivande, Vita Tigern

… och det stannar av

26 juni, 2015

… åtminstone lite grann; inget förlagsavtal än, men en hel del mailkorrespondens med finstilta detaljer fram och tillbaka, fram och tillbaka … Det kan nog hamna en sommar mellan detta och ett beslut; i vart fall hamnar det en helg.

Nu kopplar jag ner och går ut, hej på er!

Följ och gilla:
Förlag, Skrivande, Vita Tigern

And the grubbel begins

25 juni, 2015

Igår hade jag samtal med ett förlag som är intresserat, idag var jag på möte med ett annat av samma anledning, and the grubbel begins, som det lyxproblem det är. A eller B, liksom? A eller B …

Fast jag tror magkänslan är ganska klar, ändå. Det är mest bra att låta stora, stora saker få ta lite tid, så man inte förhastar sig. Men jag tänker redan fira, för det handlar om detaljer nu; Vita Tigern och Svarta Tigern kommer bli böcker, min retropunk-resa var inte förgäves, alla månader, veckor, dagar, timmar, HURRA!

Följ och gilla:
Förlag, Vita Tigern

Det första ja:et

22 juni, 2015

… damp ner i mailen igår, saker som ”välskriven
och spännande”, ”bedårande” och ”diskutera utgivning av din bok” stod skrivet, och jag är inte riktigt med på vad som händer, jag fattar det inte (innan avtal är satt, faktiskt innan första redigeringsrundan är gjord, brukar jag vara känslomässigt avvaktande) … men såhär är det; denna eller nästa vecka kommer Vita Tigern ha ett förlag.

Jösses.
10 månader av mitt liv kommer alltså inte vara bortkastade?
Jag fattar nog på torsdag.

Under midsommarhelgen passerade vi ett utsnitt ur mina futuristiska böcker om Avalon McCoy; jag älskar övergivna platser. Det är som ödesmättad, ordlös poesi. 
Följ och gilla: