Kategori: Intervjuer & recensioner

Intervjuer & recensioner, Vita Tigern

DN recenserar!!!

13 maj, 2017

Jag tackar och bockar ödmjukast inför Dagens Nyheter idag, som bemödar sig med att läsa ung litteratur ingående, med djup förståelse, och analyserar texten över en hel jädra sida. Ni är ett föredöme för andra tidningar. Sluta aldrig ❤️

Här kan man läsa recensionen i sin helhet.

Jag är extra glad för att de valde bilden med mig i glasögon (!), så himla oväntat av media, och att recensenten Steven Ekholm så exakt ser precis allt jag vill få fram, som att min dystopi inte bara är elände utan supergrön – att jorden räddats. Att det är vi människor som fortfarande och alltid kommer att vara problemet eftersom vi är så många, vill så olika. Vi är ett olösligt problem. Men vi kan skapa balans mellan oss och marken vi står på. Vi snavar vid balansen varje dag.


”Problemet som Christin Ljungqvist framförallt lyfter fram på ett starkt sätt är dock den nationalistiska och isolationistiska politiken och vad den gör med människor. Och vår medmänsklighet. Här ligger den verkliga politiska glöden.”

Följ och gilla:
Intervjuer & recensioner, Litteraturevenemang

Bladen brinner

4 maj, 2017

Vi som gör Bladen brinner heter Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo.

Två säsonger av Bladen brinner lider mot sitt slut. Sen blir det inget mer om vi inte får er hjälp. Från och med nu och fram till den 1 juni kan du stödja vår kickstarter så att vi kan forsätta göra en podcast för dig som vuxen om böcker för barn och unga! Dela den här filmen, sprid kampanjen och ropa från hustaken. Let’s go! /Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck

https://www.kickstarter.com/…/168…/bladen-brinner-andra-aret

Superduperbra och viktig podd för vuxna om ung litteratur – det finns inget liknande, alltså måste 

den här få stå. LÅT STÅ!

In och bidra, varje liten krona räknas ????

Följ och gilla:
Intervjuer & recensioner, Vita Tigern

Göteborgs-Posten recenserar Vita Tigern!

14 april, 2017

GP RECENSERAR!!!

Ett under har skett! Jag tackar och bockar och hurrar och så. Jättefin beskrivning av mitt framtida Göteborg och hur där ser ut. Inget alls om hantverket som sådant, som språk, gestaltning, huvudkaraktärens utveckling. Känns lite slarvigt av recensenten? Ah … läs ni och kom med era bedömningar, jag är ju partisk. Men jag kan inte låta bli att skriva några repliker till texten:

➤ ”tyvärr blir den något omständligt berättade historien aldrig riktigt spännande, utan får ibland en ton av Lasse-Maja” – den tänkta läsåldern är från 13 år, eller 11 om man är beläst. Sen undrar jag över det här med spännande. Är inte en djupgående familjehemlighet som leder oss under mark spännande? Hemliga, politiska undergroundrörelser? Hemska prövningar Ava måste igenom? En uppgörelse i slutet som innefattar skottlossningar, polis, mänskliga sköldar, döda?

➤ ”Avalon och hennes vänner framstår som barnsliga – skuttar fjorton- och femtonåringar jämfota längs kajer?” – jag gjorde det.

➤ ”kanske har övrig framtidslitteratur alltför effektivt präglat in bilden av tidigt vuxna, onaturligt kompetenta och dystra tonåringar” – ja ????

Följ och gilla:
Funderingar & tips, Intervjuer & recensioner, Läsare, Vita Tigern

Vita Tigern – lägesrapport

6 april, 2017

Hallå hej! Eller: halloj!

Det går bra för Vita Tigern! Hon har börjat sträcka på sig och dyker upp i snitt en gång per dag lite varstans i Sverige. Här är var hon visat sig hittills

⧫ Midnatts ord
⧫ Bokkoll
⧫ Dagens bok
⧫ Västmanländskan
⧫ Barnens bibliotek

och som boktips här

och här.

Jag är glad, nöjd, tacksam. Tigern tar sig ut i världen med little baby steps at a time och det är en lagom takt, det känns starkt.

Ser ni boken nån mer stans som jag inte hittat än får ni gärna hojta!

Följ och gilla:
Funderingar & tips, Intervjuer & recensioner, Vita Tigern

Att få boken recenserad

5 april, 2017

????

Heh … ja, som emojin ovan beskriver: ett ansikte med kallsvett. Varje gång det är dags tänker jag att jag ska hålla huvudet kallt men se på mig … ligger och tjuvlyssnar efter tidningen i arla morgonstund, tar med den ut i köket, bläddrar, bläddrar, bläddrar – HÄPP! Inte idag heller. Och så blir det svårt att sova vidare sen.
Så jag kan lika gärna googla christin ljungqvist + kaninhjärta/fågelbarn/rävsång.
Och nu också Vita Tigern.

Speciellt för den här gången är att jag har Rut. Jag sover redan dåligt/några timmar i stöten. Så när recensionsdatum (29 mars) kom var jag vaken vid 3:37. Och på grund av Rut låter vi tidningsutdelaren lämna tidningen i trappen istället för att dunsa ner den på vår hallmatta och väcka buset, därför lät jag tidningen ligga utanför tills morgonen. Men jag googlade mig själv och tigern, där i mörkret. Och inget hade hänt. Jag vände mig om på sidan för att sova nån timme till.
Grejen är att det här med bokrecensioner har minskat. När jag släppte Kaninhjärta 2012 var det helt klart nåt annat än det är nu. Samma dag (!) hade Göteborgs-Posten en recension i tidningen, och övriga tidningar lät inte vänta på sig. Ribban lades, så att säga. Jag hade förväntningar på Fågelbarn, som visserligen infriades, men Rävsång sjöng nästan ensam. Det var en bjärt kontrast, en tomhet. Därför är jag försiktig med vad jag tror ska hända nu. Jag vet att Vita Tigern är bra – den är bra för mig. Och jag hoppas att den ska glädja många. Men synas i media/inte synas i media, det är liksom inte längre en fråga. Mest en liten, liten förhoppning. 
En annan sak som är svår, oavsett hur länge jag varit författare: att inte säga nåt. Var och en måste få tycka vad den vill och uttrycka det var som helst, och jag som upphovskvinna ska låta det vara, låta det bli. Men ibland märker jag att boken blivit missförstådd på nåt sätt, till exempel att en karaktär irriterar så att det drar ner betyget, eller att story-trådar missas, eller att den ena boken inte är likadan som den andra, att det kanske man som läsare hoppas på. Och då blir kritiken extra jobbig att bara ta. Jag vill diskutera, reflektera, förklara. Jag vill ta min bok i försvar och ifrågasätta. Jag vill bli arg.

Det är överlag svårt att ta kritik/inte googla sig själv det första man gör på morgonen/må smådåligt strax efter ett boksläpp. Här är den viktigaste insikten jag dragit av detta: kritiken av ett utfört arbete är inte personlig. Den handlar inte om mig utan om det jag gör. Verket står under lupp, inte jag, och det är väldigt bra att förstå tidigt. När boken, eller vad det nu är man släpper, finns ute mår man bäst av att också släppa taget. Till större delen. Kanske ha en hand kvar, precis som jag en dag ska släppa taget om Rut: med en hand kvar på hennes axel. Låta dem ta livets smällar själva, låta dem resa sig upp igen, låta dem vara starka i vilka de är. Medan de riktigt stora smällarna, som handlar om orättvisa, är nåt jag tar. Så klart, och utan att blinka.

Det är lite grann som frihet under ansvar: jag låter mina böcker vara fria, men jag håller koll.

Följ och gilla:
Intervjuer & recensioner, Vita Tigern

Nätverk

3 april, 2017

Recensionerna börjar poppa upp här och där som popcorns! Fina, kloka recensioner! Jag tycker det är ovärderligt att vi har ett sådant nätverk av bokintresserade bloggare nu när gammelmedia skarvar så med bokrecensioner, särskilt dem av ung litteratur.

Här har vi ett urval:

Vita Tigern börjar få riktigt fina betyg på Goodreads, och är dessutom ett alldeles fantastiskt boktips av bibliotekarie-Klara.

Om man blivit lässugen vid det här laget kan man köpa Vita Tigern överallt, bland annat här.

Följ och gilla:
Intervjuer & recensioner, Vita Tigern

P4

29 mars, 2017

… i morgon, 30 mars kl. 10, och jag har just skummat igenom drivor av sammanställd research. I fall att Stefan ställer en väldigt detaljerad fråga om exempelvis hur man bromsar med en svävare eller vad man har för slags toalettpapper i Göteborg om 300 år. Och så känns det som att jag pluggar till en konstig tenta och printar ut allt istället. För i radio kan ingen se att man läser innantill.
 

Följ och gilla:
Intervjuer & recensioner, Vita Tigern

Pre-recensionsdatum

28 mars, 2017

… känns det ganska lugnt. Jag förväntar mig inget. Eller, jag förväntar mig några bloggrecensioner. Annars klipper jag av tankarna så snart de fladdrar iväg, yra av förhoppningar – det behöver inte bli något i tidningarna, eller på tv, eller i radio. Det kan vara knäpptyst i morgon. Det kan vara knäpptyst i flera månader framöver.
Det kan fortsätta att vara knäpptyst.
När man släpper bok vet man aldrig. Därför är jag ganska … lugn.

Jag ska i vart fall till radiohuset på torsdag, alltid något! Och det blir Multicon i juli! Och ett biblioteksevent i oktober! Och bokmässa i Göteborg! Författarskapet vaknar så sakteliga till liv, igen.

Följ och gilla:
Intervjuer & recensioner, Vita Tigern

Första recensionen av Vita Tigern

3 mars, 2017

… utförd av BTJ’s Gull Åkerblom (BTJ-häftet nr 10, 2017), rakt igenom positiv och fin!!

Såhär avslutar hon:

Berättelsen om henne [Avalon] är oavbrutet infernaliskt spännande, fångad på kornet i ett blåsvart, poetiskt språk. Del två och tre är mer än efterlängtade.


Hurra!!!!!!!

Följ och gilla:
Funderingar & tips, Intervjuer & recensioner

Frågor till en författare

16 maj, 2016

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: det här är ett jädrans bra inlägg av Lisa Bjärbo angående frågor en författare som skriver för vuxna aldrig behöver svara på. Här är en del av inlägget:



I kommentarerna listar Johanna tre frågor hon är ganska säker på att Jonas Hassen Khemiri inte fått svara på en enda gång under den här hösten (och då har han ändå varit med i prick alla medier). Det är frågor som en barn- och ungdomsboksförfattare får svara på i nästan varenda intervju. Och jag kan fler! Här är hela toppen på isberget av listan! 


10 frågor en författare som skriver för vuxna aldrig behöver svara på:
1. Jag har inte hunnit läsa din bok, vad handlar den om?
2. Vad är egentligen en vuxenbok?
3. Hur kommer det sig att du skriver just vuxenböcker?
4. Får man verkligen skriva om tunga saker, som döden och sorg, i en bok för vuxna?
5. Har du som författare något ansvar för läsaren, jag menar, vad händer om Torsten, 55 år, mår dåligt av att läsa om mordet du skildrar i din bok? Är det något du tänker på när du skriver?
6. Vad tycker du om vuxnas läsning? Har du några tips på hur man ska få fler vuxna att läsa böcker?
7. Vad tycker du om dagens vuxenböcker, rent generellt?
8. Hur kan du, som är 54 år, skriva om en huvudperson som är 41 år?
9. Vad vill du säga till dagens vuxna?
10. Hur ser dina planer för framtiden ut, ska du skriva en riktig bok snart?



Baserat på detta faktum tänkte jag nu, i egen hög person, svara på frågor Jonas Hassen Khemiri fick i Dagens Nyheter förra året. Vi börjar med en lång monolog om hur jag, själsligen, upplever skrivandet:

Foto: Sydsvenskan

När jag skriver lägger jag saker tillrätta inombords, jag förstår dem. Det kan vara nya upplevelser ellergamla, innersta tankar och rädslor, saker som är svåra att helt klarlägga i det vanliga livet utan som man måste djupare med, under fokuserade ögonblick. Inget annat kan ordna upp mig så som skrivandet, det är faktiskt ganska anmärkningsvärt. Kanske fungerar det för alla människor? Om nåt är svårt att greppa, skriv om det!– Under skrivperioder slarvar jag med mat- och sovtider, jag förskjuter sånt som egentligen är viktigt. Meningarna är som långa trådar jag bara måste få ur mig, klipper jag av dem för att jag blir avbruten så riskerar jag att tappa nåt som byggts upp under flera sidor. Men jag känner mig bra egoistisk som försakar annat för det här, särskilt när jag försakar min familj. Det är som att skrivandet kräver detta, annars får man inte tag i de riktigt sprängande meningarna och orden. Jag får också själsliga kickar av att skriva – när jag tvingar på mig själv ”skrivpauser” för att återfå nåt slags social balans blir jag grinig, som av abstinens.



Vad tycker dina närmaste om det?


– Min man är mycket tålmodig, stöttande och stolt över mig och det jag lyckats åstadkomma. Samtidigt kan han, med rätta, bli irriterad om jag inte kommer när han lagat mat. Då blir jag som Alfons Åberg, ”bara lite till”. Det är just det att skrivandet ju är så förlösande, så lättande, som ett slags behov. Once you pop, you can’t stop.


Har du något namn för det här? Transcendens? Gud?


– Nej, Gud är ett för meningsladdat ord! Dessutom tror jag inte på gemene mans uppfattning om Gud, jag tror snarare på själen, att vi har nåt mer inombords än bara blod och skelett och organ. Nåt lämnar verkligen en människa när hon dör, ett ljus slocknar, en värme försvinner. Jag upplever skrivandet som ett förlösande av min själ, ett slags energikanal – därigenom kommer allt möjligt, och jag känner att jag får kontakt. Inte bara med mig själv.
– Precis på samma sätt arbetar jag när jag skriver – jag låter en del vara osagt, som en tolkningsfråga för läsarna, tomrum de själva får fylla i eller förklara. Liksom jag inte tar ansvar för det mina karaktärer gör, de får själva stå för det. Så mycket hänger i luften i verkliga livet, så mycket blir aldrig löst mellan människor trots att de står nära varandra, trots att de känner varandra väl. Det finns alltid saker som inte sägs – det försöker jag få in i mina böcker. Jag har förstått att det väcker känslor hos läsarna. 



Jag upplever skrivandet som ett förlösande av min själ, ett slags energikanal – därigenom kommer allt möjligt



Foto: Ola Kjelbye

Speglar det dig?

– Det kan man väl säga. Förr tog jag alltid ansvar för andra, liksom hur de skulle uppfatta eller missuppfatta mig om jag såg ut så eller sa si. Nu låter jag andra ta ansvar för sig själva och sina uppfattningar och missuppfattningar, jag kan ändå inte styra dem mer än att jag finns till och är. 


Är det din strategi för att slippa känna smärta?

– Definitivt. Ett slags frigörelse! Jag tror inte det är bra att försöka styra andras åsikter. 


Varför?

– Det är då man såras, egentligen av sig själv. Är du för mycket i andras ögon och tittar på dig själv kritiskt,då är du ett hjärnspöke, ett hittepå. Jag skulle vilja påstå att det mesta du tror att andra tycker om dig är fel. Kanske har det med osäkerhet att göra också, att man tänker åt andra istället för att bara tänka åt sig själv. 

Hur upplever du mediebilden av dig som sval och undflyende?

– Jag kan förstå den. Man lär inte känna nån via media, där får man bara en uppfattning. Återigen; jag tar inte ansvar för andras bild av mig. Jag brukar tänka att det finns skillnad mellan att vara personlig och att vara privat; mitt privatliv lämnar jag alltid utanför, och kanske gör det att man upplever mig som sval, undflyende, kanske lite stel. Men jag brukar berätta att min man heter Kristoffer, och att vi väntar vårt första barn nu. Det är alltid nåt! 

Följ och gilla:
Böcker, Intervjuer & recensioner, Litteraturevenemang

Bladen brinner

12 maj, 2016

Det här är bara så bra, som ett Babel i podd-version, riktat mot vuxna om ung litteratur – jag SMÄLLLER AV! Kolla in, stöd programmet, höj läsandet och läsförståelsen hos våra barn! För genom att läsa får man ett rikt vokabulär, en större empatisk förmåga, bättre möjligheter i framtiden till jobb, vänskap, förståelse – jag skulle vilja dra det så långt att vore alla läsare skulle vi inte ha krig, vi skulle PRATA om saken istället. 

Följ och gilla:
Förlag, Intervjuer & recensioner

En underbar, litterär debatt!

22 mars, 2016

Jag älskar när vi pratar om litteraturen – särskilt den unga litteraturen!
Lotta Olsson undrar om det är dags att lägga ner ungdomsboken, då hon tror den läses mest av vuxna. Jag har också haft dessa tankar och många gånger funderat på att släppa mina böcker som vuxenböcker istället.
Sen svarar min coola förläggare Ada Wester på Gilla Böcker, del av Lilla Piratförlaget, sådär alldeles helrätt och jag inser att jag faktiskt håller med henne mer.

Vad tycker ni?

Åh, jag får rysningar av det här. Det är som att se ett berg flytta på sig – först kritiserar vi Augustpriset och nu tillsätter de en arbetsgrupp för att granska sig själva, sen uttrycker min förläggare samma slags åsikter som jag och mina fellow konstutövare, och debatten är igång. Tänk, att vi tillsammans kan skapa sån förändring! Det gör mig glad inför världens elände.

Följ och gilla:
Intervjuer & recensioner

Sommar i P1

Jag hade gärna varit med! Ska jag säga er. Dock är årets värdar redan färdiga, och det känns som att ”författare som berättar om sig själv” redan är gjort over a hundred times. Kvar finns Lyssnarnas Sommarvärd – man ansöker själv till detta här.

Och min fråga är: om jag skulle våga mig på att söka in, vad tycker ni att jag ska prata om?

Följ och gilla:
Intervjuer & recensioner

En nyttig preggo

12 februari, 2016
Jag vill vara en nyttig preggo. Inte helt och hållet ge mig hän åt sug och cravings, utan välja frukt så ofta som möjligt och få i mig det jag och lilltutan behöver. Så jag blandade en egen müsli, utifrån ett recept ur boken Mammapraktikan, och åt första omgången för ett par veckor sen. Jag tyckte jag fick magknip, men tänkte att det lika gärna kunde bero på nåt annat. 
Igår åt jag müslin igen, till kvällsmat, och vaknade klockan 4 i natt av samma jäkla magknip fast värre. Och för första gången under hela graviditeten var jag seriöst nära att spy. Jag fick sitta på toan ett bra tag, sen värma en rispåse och vaka i soffan. Man ska nog äta det man är van vid – fast nyttigt. Inte experimentera.
Därför är jag hemma idag – jag är helt slut. Jag tittar ut genom fönstret på en skir och vacker morgon och bitvis på Gomorron i Svt. Claes Elfsberg och Marianne Rundström är dagens programledare. De intervjuar Lena Philipsson på ett kantigt, plumpt och svärförälderligt sätt som i mångt och mycket påminner om allt annat gammalt, osmidigt i Sverige. Ungefär som när man i media försökte förklara nya fenomen på 80- och 90-talet genom att klappa tittarna, och sig själva, på huvudet/axlarna, eller som när Svenska Förläggarföreningen inte ens vill diskutera en reform av den så kallade ”Barn- och ungdomskategorin”. Vissa ränder sitter helt enkelt i. Vissa människor sitter helt enkelt kvar. Möjligen är det en generationsfråga. Alltså, att det ordnar sig när somliga går i pension. 
Hur som helst skulle Svt verkligen, verkligen, verkligen må bra av en rejäl uppryckning. Ebba von Sydow har liksom lämnat dem för Tv4, och hon var en av de bra. Jag lämnade dem också och bytte kanal till det sistnämnda, så slapp jag bli mer förbannad av det jag såg.

Jahapp, om ett tag ska jag städa. Trevlig helg på er!

Följ och gilla:
Författarskap, Intervjuer & recensioner, Vita Tigern

Från och med nu

4 januari, 2016

… kommer det hända saker, både här och där. Såhär har jag tänkt:

  1. skriva klart Vita Tiger och lämna in
  2. göra bokslut
  3. fotograferas till reportage i Svensk Bokhandel
  4. starta podd
  5. släppa fler Att-inlägg allt eftersom, exempelvis ”Att få ett manus antaget” och ”Att göra ett manus till bok”
  6. berätta hemlis
Jag ska också skärpa läget här på bloggen. Jag ska bli en mer seriös bloggare. När manus blir klara tenderar jag att bubbla över av ord som plötsligt inte har nånstans att ta vägen, av pirr, nervositet och ivrig längtan, och då brukar bloggen vara ett perfekt tillhåll. Om ett par veckor, ungefär. Men jag smygbloggar några gånger i veckan, från och med nu. 
Följ och gilla:
Förlag, Intervjuer & recensioner, Vita Tigern

Back to white

20 augusti, 2015
Okej, govänner; det är dags. Inget mer rymdslarv, inget mer Susanne Sundfør; förlaget hörde av sig med en a4 funderingar och frågor i tisdags, vi kom i diskussion om böckernas kärna, språk, målgrupp med mera och nu står omarbetningen av Vita Tigern för dörren. Istället för vitplastiga, äggformade rymdfärjor ska jag ner i skit och jord bland rostande bilvrak och svävande tvåppers, kollektivtrafikerande luftskepp och bubbelformade växthus, stadsstängsel och luftfartssabotörer – nu jävlar ska dessa manus bli böcker, nu jävlar kör vi!
Det är en hel massa text som ska processas. Vill ni veta hur jag arbetar? Det finns ingen direkt finess men absolut ett tillvägagångssätt, kolla in här.
Fler inlägg kommer under etiketten Att, som Att få ett manus antaget och Att göra ett manus till bok, bara så att ni vet. 
Nu loggar jag av igen, och ber samtidigt om ursäkt för min tråkiga tystnad, men så bara måste det bli nu och framöver! Annars slösar jag ord.
Instagram brukar ändå röra på sig, om ni vill titta in hos mig ibland. 
Tjohäpp!
Följ och gilla:
Författarskap, Intervjuer & recensioner

Lyssna på mig i P4 Förmiddag – länk

11 november, 2014

Jag försökte bädda in, det gick sådär, så klicka här, och hoppa fram till 2 timmar och 39 minuter. Där är jag! Och pratar NaNoWriMo, Rävsång, skrivande, GÖTEBORG, och så vidare!

Och att Stefan Livh avslutar med Håkan Hellström? Jag fick lite fnatt, där. Tittade på honom och liksom utbrast: ”Åh, så väljer du HÅKAN! Just denna låt! Den tror jag att jag rentav citerar i boken och dessutom jobbar jag med en i gamla bandet Broder Daniel som liksom känner Håkan lite lätt fortfarande och ska överlämna ett exemplar, men det kände jag att jag inte hann säga, men ändå!”

Stefan har rätt: till alla Håkan-fans, köp Rävsång, läs och njut! En Göteborgsromantisk bok om musik, med Håkan som ett slags mentor för det hela (han figurerar i form av inspiration och inte person), eller perfekt julklapp till tonåringen, den unga vuxna eller den vuxna som gillar ung kärlek, grabbgängsvänskap, musik av olika slag och spökligheter mitt i vardagen.

Följ och gilla:
Författarskap, Intervjuer & recensioner

Radio P4 Göteborg

Som jag förstår läggs dagens program upp på hemsidan först i morgon, då plockar jag in länken här. Till dess kan jag säga att jag tyckte det var himla roligt, att jag är glad och tacksam som fick komma, att jag är nöjd med dagens prestation. Stefan Livh, programledaren, var himla göteborgsk och god!
Nu ska här ätas gulaschsoppa, sedan tas en promenad på kyrkogården (i vanlig ordning, ni vet?). Och SEDAN ska det skrivas som bara fan, för i morgon blir det ganska lite skriv. I morgon ska vi till Arken Spa, och det är en saga i sig hur, och varför.  
Följ och gilla:
Författarskap, Intervjuer & recensioner

Det omöjliga

… i att skriva, eller alls fokusera på någonting mentalt krävande, innan man ska prata i storradio.

Nej, jag går och gör annat. Men det stör mig lite att jag inte har hunnit längre än 11 000 ord, såhär i halvlek, när jag, som ju säger sig självt, borde ligga på det dubbla. Manuset är totalt på 90 000 ord, dock, och det är väl skrytsamt och härligt. Det jag skrivit i november, och får tillgodoräkna mig, är bara 11 000.
Så är det.
Och nu märker jag att jag bara blajjar av nervositet så vi hörs sedan!
12:15 that is.

Hej och hå!

Följ och gilla:
Intervjuer & recensioner

En bokrecension i GP

6 november, 2014

… totalt, denna dag. En. Visst är det lite? Håller de denna takt kommer de aldrig få med de böcker som är bra, än mindre några uppfriskande sågningar. Och böcker är alla filmers, teatrars och övrigts källor – de om några förtjänar långa, jävla reportage.

Det var mest det jag ville säga.
Nu ska jag dricka morgonte och ha min innanfrukost-session.

Följ och gilla:
Intervjuer & recensioner, Läsare

I dagens Sydsvenskan

7 oktober, 2013

… finns en intervju med mig som gjordes under bokmässan. Tycker bilden blev väldigt fin.

Idag jobbar jag 12 timmar på grund av ett tidigt morgonmöte. Dessutom har vi 10% favoritrabatt på båda mina böcker. Med andra ord, är det nån dag man ska passa på att komma in och träffa mig är det idag. 100% träffsäkerhet, liksom.

Jag jobbar alltså på lilla Akademibokhandeln, Frölunda Torg, Göteborg. Sverige. Världen.



Foto: Emma Larsson
Följ och gilla: