Kategori: Författarskap

Bokmässan i Göteborg, Förlag

Dag 2

22 september, 2011

Var med mig och räkna ner! Nu är det

2 dagar

kvar till Bokmässan och förlagsmötet, och såhär är det med:

  1. humöret: det har gungat idag, och det beror inte på Bokmässan och vad som stundar utan brödjobbet. Jag menar inte att gnälla, läget är som det är, men kom igen…
  2. sömnen: blev väckt av grannens larm kvart över sju. Tydligen är hon bortrest, larmet fortsatte i två timmar, och tydligen är hon också svårväckt för som det lät. Jag har lämnat en lapp i hennes brevinkast, oss grannar emellan.
  3. maten: varit på middag hos svärmor i kväll, tagliatelle och chorizo i tomatsås, basilika på toppen, äppelflätor till dessert, och till lunch åt jag kvarbliven thaimat. Det har varit en fin dag.
  4. motionen: vilar idag, kroppen värker av yogan igår.
  5. skrivet: inget, nada, näpp.
  6. tankarna: nu börjar det kila i huvudet och resten av kroppen.

I morgon ska jag till frissan. Sedan ska jag kolla kläder, hem och städa, förbereda pitchen. Blir en kort en, just in case, som ett slags sammanfattning av mitt skrivande och varför jag är så bra.
Jag hoppas nu ironi märks av i skrift. Jag har ingen självuppfattning för stunden. Är jag bra eller dålig? På något sätt ligger detta alltid hos läsaren.

    Följ och gilla:
    Bokmässan i Göteborg, Förlag

    Dag 3

    21 september, 2011

    Var med mig och räkna ner! Nu är det

    3 dagar

    kvar till Bokmässan och förlagsmötet, och såhär är det med:

    1. humöret: på topp denna dag! Tror det är poweryogan som gör’t!
    2. sömnen: bara bra, tack.
    3. maten: igår vart det thaimat, idag blire lax!
    4. motionen: på topp!
    5. skrivet: jag har lust, men inte tid.
    6. tankarna: fram och tillbaka. Jag är en liten velkärring.
    Följ och gilla:
    Bokmässan i Göteborg, Förlag

    Dag 4

    20 september, 2011

    Var med mig och räkna ner! Nu är det

    4 dagar

    kvar till Bokmässan och förlagsmötet, och såhär är det med:

    1. humöret: jag är mordisk idag. Förstår inte varför. Och än mer intressant är att människor då tycks dras till mig. Det fanns flera lediga säten på spårvagnen i morse, givetvis skulle tanten sätta sig på mina väskor, jag, som helst av allt (om jag får önska) vill sitta ensam, och så har dagen fortsatt, på mig bara, heja heja! Grrr… 
    2. sömnen: jag sov, tack och lov, under ett täcke och en filt och med ett långärmad nattlinne. 
    3. maten: det blev visst lite kakor igår, och idag lär det bli thaimat. Räknas det som slarv? 
    4. motionen: ska nu träna pilates. Magen ska bli platt och fin! 
    5. skrivet: jo, det… 
    6. tankarna: eftersom jag inte har tid eller ork till att skriva dessa brödjobbsdagar, har jag istället tid till att känna in mer för manuset vilket är bra. Så, bland mina tankar finns de på manuset, de växer i antal, så finns lite jobbångest också, funderingar på drömjobbet på bokhandeln och på det där bröllopet jag och Kristoffer ska få råd till. Det finns, som alltid, tankar på en liten kotte.
    Följ och gilla:
    Bokmässan i Göteborg, Förlag

    Dagen jag glömde

    Jag skulle börjat redan igår! Med detta… så vi låtsas att det är måndag och att jag skriver:

    Var med mig och räkna ner! Nu är det

    5 dagar

    kvar till Bokmässan och förlagsmötet, och såhär är det med:

    1. humöret: igår var jag skapligt irriterad, som ni märkte…
    2. sömnen: … för att jag inte fick sova…
    3. maten: … men jag äter ordentligt, det gör jag.
    4. motionen: Jag tränade morgonyoga igår, gott!
    5. skrivet: nja.
    6. tankarna: jag tänker förvånansvärt lite på förlagsmötet och Bokmässan. Tur är nog det.
    7. känslorna: varit låg det senaste. Behöver, i sanningens namn, SEMESTER. Sol. Bad. Sand. Någon annan som lagar min mat och bäddar min säng. En hög goda böcker. NU.
    Följ och gilla:
    Skrivande

    Ann Ljungberg

    15 september, 2011

    … är min plan B. Om förlaget tackar nej ska jag låta Ann få fria händer och verkligen sträcka till första manus, på med hårdhandskarna, fram med motorsågen och så vidare. Jag ger mitt manus en sista chans. Om inget förlag nappar då tänker jag gå upp till heltid på brödjobbet och spara till bröllop och hus. Då blir det mina drömmar istället, och kanske en dag, långt fram från denna, att jag dammar av mina gamla pappershögar och tar mig en funderare. Orkar jag en vända till?

    Man måste inte bara gilla sitt eget sällskap om man vill bli författare, man måste också vara smått galen, eller?

    Följ och gilla:
    Skrivande

    Kaffe – vilken grej

    14 september, 2011

    Jag drack kaffe igår, och jävlar, vad det skärper hjärnan! Plötsligt hade jag energi till att skriva! Förmodligen ingen hållbar lösning i längden, men ibland, och faktiskt idag, igen, tänker jag dricka kaffe och köra.
    Så…

    Vaaar…
    … eeee…
    … kaffet?
    Kristoffer?
    Följ och gilla:
    Skrivande

    Tisdagsmys

    13 september, 2011

    … och slarvet med att fotografera. Men vi har ingen bra kamera, den vi har dör hela tiden och tar halvsuddiga kort. Vi är inte särskilt prylgalna, bortsett från våra datorer. Se bara på min mobiltelefon vars skärm är sprucken och högtalaren skorrar.
    Hur som, det blev inga kort från ikväll tyvärr, men tisdagsmys; syster och hennes familj kom på middag och det var mycket, mycket mysigt. Hela lägenheten fylldes med rop och skratt och barnfotsstamp, katterna var alldeles skärrade, och nu kan jag sitta här med kärleksvärme i magen och sniffa på den kvardröjande doften av Kristoffers Wallenbergare, och min egen brunsås, den jag fasen lyckades med utan recept från scratch, gjord helt på magkänsla.

    I övrigt har det varit fattigt i den här skrivlyan ett tag nu. Så jag unnade mig en fin ring som ett slags egoboost. Den syns lite otydligt men är i form av en rosett.

    Tydligen behöver jag också klippa mig.

    Det blir nästa unning, det.

    Följ och gilla:
    Skrivande

    Vassare

    16 augusti, 2011

    Jag vill ha ett vassare språk, ett som skär i hjärtat både smärtsamt och ljuvt. Jag vill veta saker om skrivandet, vara sådär skrivklok, med ett tag, publicerad redan. Jag vill skapa böcker som utvecklar och bidrar, som håller hög litterär nivå.

    Är detta min generations akilleshäl? Vår ömma punkt som får oss att vilja ha allting bara ett musklick bort?

    Vid middagen idag försökte jag återskapa ett citat jag läst en gång, every journey begins with one step, är det rätt så? Jag kände mig nöjd med mina steg, att vara mitt bland stegen, men den där ömma punkten ömmar ändå. Ibland önskar jag att allting kunde gå fortare, förutom åldrandet, att framgång plötsligt rasar ner över mig, att jag redan har ett vassare språk och vet saker om skrivandet och redan är publicerad och med i det offentliga rummet där författare diskuterar och skapar böcker som utvecklar och bidrar och håller en fantastisk nivå. Det där musklicket, jag kan inte sluta önska.

    Följ och gilla:
    Skrivande

    När tid finns…

    11 augusti, 2011

    … har jag ingen ork. Typiskt! Å andra sidan kan det bero på att jag innan jag åt något förut stoppade i mig sisådär en fyra bitar choklad.

    Don’t tell le Poff.

    Följ och gilla:
    Förlag, Skrivande

    Piggiluren!

    Så pigg man blir av att jobba! Har kallsvettats en del idag, nog lite feber kvar, men vad fan, här är jag nu, fem timmar senare, och piggiluren! Gäller att ligga i medan fanan är uppe; nu ska jag äta lunch och sedan skriva lite, eller tvärtom. Ja. Det blir nog tvärtom.
    Börjar sjunka in nu att jag har ett svävande möte i slutet av september, mitt i självaste Bokmässan, som gör att jag för första gången känner mig delaktig i detta stora. Behöver ju inte betyda någonting mer än vad det är; ett möte. Inget avtal eller så. Men ändå! Att ett förlag vill träffas, ATT de vill ”prata igenom allt”, bara det gläder mig. Varje steg framåt är ju en lärdom. Jag tänker suga i mig alla ord de säger, jag tänker njuta av varje ögonblick, ödmjuk och nyfiken, det är jag det!
    Följ och gilla:
    Förlag, Skrivande

    Att bli hållen på halster…

    11 juni, 2011

    … är inte roligt, men jag vill säga att det händer grejer nu, att det rör på sig och att jag så snart det blivit mer definitivt ska berätta allting från början. Tänkte bara dela känslan av att vänta med fler. Nu väntar vi tillsammans, okej? The more the merrier.

    Följ och gilla:
    Skrivande

    Vägen jag gått

    5 juni, 2011

    Det började tidigt med sommarlov som regnade bort och sagostunder i Perssons lekstuga, spontana sagor plockade ur luften som vi barn satte ihop medan dropparna föll hårt över papptaket och plastfönstret immade igen och vi låg på rygg på det sandiga laminatgolvet och drömde oss bort. Sedan fortsatte det i skolan när jag lärde mig skriva och fattade tycke för skräck och död och gjorde illustrationer till mina historier i tunna små skolblock. Så dog min mormor och jag var tretton år och hon var femtiosex, och för att förstå livet och döden och människosjälen och vart vi tar vägen när vi tagit vårt sista andetag började jag och min bästa vän, Charlotte Knutsson, att skriva fantasy. De var sagor om liv och död, monster och överlevnad mot tuffa odds och magiska krafter, det var världar bortom vår och spöken mitt ibland oss och vilda vita hästar som for fram över öppna ängar. Vi skrev tolv böcker för hand, vi skapade illustrationer och stora tavlor till våra sagor, vi levde oss in i dem och lekte i skogarna och sydde kläder och gjorde vapen. Vi klädde ut oss till alver när det var maskeradhoppning på ridskolan och låtsades att våra svartbruna skolhästar var kritvita. Vi skämdes när ridskolans personal inte visste vad alver var för något (Härskarringen var långt ifrån filmatiserad då) och ropade upp i högtalarna ”här kommer alver och alver”, ungerför som Albert och Herbert.

    Tids nog började jag skriva på egen hand. Det handlade fortfarande om död och liv och människosjälen och när jag var sexton år besökte jag Inger Erlandsson för första gången, medium, spåkvinna, som hon sa i luren med ett skratt. Jag fick upp ögonen för det obevisade och besökte henne minst en gång per år och när jag var runt tjugo gick jag kurser i medial utveckling och jag satt med under mediala demonstrationer, där medium inför publik förmedlar budskap från andra sidan och vi var samlade där som nyfrälsta. Det kändes fantastiskt och levande och intressant. Mina manus färgades av detta, jag fann min fokus. Jag diskuterade det obevisade med människor vart jag än kom. Jag gick skrivkurser och pratade med skrivlärarna och även den mest skeptiska av dem hade en bekännelse på lager, en händelse han inte kunde förklara, en händelse som han och hans son viftade bort som nonsens men som de båda visste faktiskt hände och som ingen av dem kunde förklara annat än med ord som gengångare och en sista önskan.

    Jag älskar att skriva och ibland hatar jag det. Jag drivs av ett måste och en längtan. Jag vet vad det kostar en människa att forma sitt inre i ord som andra kan ta till sig och förstå och oavsett vilka jobb jag får återvänder jag ständigt till mina word-dokument och mina drömmar och mina tänk om… för tänk om?

    All tid och allt försakande, all ångest och all glädje, all bitterhet och förtvivlan och alla tankar, alla frågor från min familj som vad ska du göra sen, då? och alla pengar som ska till CSN, allt tvivel jag gått igenom och tron jag återfått gång på gång, alla kläder jag och Lotten sydde, allt spring i skogarna och över ängarna, till och med mormors död skulle få en mening och ett syfte om jag slutligen och sist blir författare till ett förlag. Allt detta, så enormt mycket, vilken lättnad det skulle komma ur det, vilken fantastisk känsla.

    Följ och gilla:
    Förlag

    Hästarna kommer

    31 maj, 2011

    Den här har snurrat i mitt huvud idag. Jag gillar Florence. Särskilt det där med att hunddagarna är över och att hästarna kommer för det känns så starkt. Dessutom kanske det stämmer in på mitt liv nu. Vem vet? Vi får se.

    Följ och gilla:
    Skrivande

    Vilka är ni?

    28 maj, 2011

    I onsdags hade jag femtio unika läsare. Annars ligger normalfallet på trettiotre personer exakt. Flera av er söker på mitt namn, det toppar listan på mest sökta ord för att hamna här, så jag undrar, vilka är ni? Så många människor som läser min blogg och jag som inte är publicerad eller ens vet vad jag pratar om hälften av gångerna…

    Jag är i vart fall mycket glad över er, och tacksam. Så tack för att ni läser, vilka ni än är.

    Följ och gilla:
    Skrivande

    Det börjar dra ihop sig

    Känns som om jag går mot en ände. Min bror tar sin gymnasieexamen på onsdag, han är stor nu, och jag är större, jag fyller snart trettio. Jag börjar bli trött på extrajobb och otrygg ekonomi, schemalagda sommarmånader och väntan, trött på att skriva för lådan (även om jag aldrig kan sluta skriva när jag väl har börjat, jag vet det nu) och än tröttare på att vänta på förlagssvar. Det är inte så att jag gnäller, jag konstaterar bara känslan i magen, den som summarer nu, som sluter samman allting, avslutar vissa förhoppningar och påbörjar andra, som sorterar och prioriterar. Jag ser vad jag behöver se och jag vet att jag behöver ett trivsamt och fast jobb, därifrån kommer allting annat. Även om jag inte har sagt det högt har jag som förhoppning att skrivandet skulle bli en inkomst förr eller senare, men det kanske den aldrig blir, och det är ingenting att sätta sin tilltro och sina år till. Någonting händer nu, någonting förändras, om det så är min fokus eller någonting utanför min kontroll. Mitt liv omformas och stöps på nytt och kanske tar det språng i år, kanske nästa, det är snart. Så säger min mage. Men vad det är återstår att se. Livet som det varit hittills kommer att bli något annat, det är jag säker på.
    Jag har varit betyld nu i några dagar och är fortfarande inte frisk, men tänker försöka jobba i morgon. I dag ska jag och min lika betylda fästman masa oss ut till Vallda och dra vårt strå till stacken. Vi har fått i uppgift att bränna ut bilder på lillebror från dess att han var superliten och tog smörkniven ur byttan och sög av det kletiga smöret, var gång han fick chansen, till nu när han är längre än alla i familjen, fortfarande går under smeknamnet Lill och skatar på sin skateboard och ska knega Volvo i sommar och pratar om att resa efter det.

    Jag känner mig gammal som tycker att han växer för fort, gammal som känner att tiden försvinner mellan mina fingrar, någonting jag först kunde hålla i och betrakta och strukturera men som jag alltmer flyter med i och försöker greppa som vatten. Jag gör väl fel som försöker greppa, antar jag. Det finns väl något som heter wake-board.

    Följ och gilla:
    Förlag, Kaninhjärta

    Gilla Böcker

    20 maj, 2011

    … in i leken. Eller ja, det är väl mitt
    livs största allvar, så in i allvaret ska det vara.



    Hej
    Christin!

    Tack
    för ditt mejl, och för ditt manus!
    Ämnet för ditt manus
    intresserar mig mycket – jag har länge tyckt att det är för lite spöken i den
    moderna litteraturen … Efter att ha kommit en bit in i ditt manus tycker jag
    om det, men upplever det inte riktigt som färdigt.
    Hur
    har det gått med det andra förlaget? Om du inte bestämt något med dem så skulle
    jag vilja läsa klart ditt manus och låta min kompanjon läsa det. Vet inte säkert
    om det kommer att leda till något, men det är inte alls omöjligt. Om du redan
    skrivit kontrakt på annat håll så kan jag bara gratulera!

    Trevlig
    helg!



    Med vänlig hälsning
    XXX

    När blir ett manus färdigt?
    Min känsla för Död mans grepp är stark och
    samtidigt vet jag med mig att ett manus aldrig, aldrig kan bli färdigt. Men det
    kan bli så bra som det har potential för, och mitt manus är inte bra som det har
    potential för, det kan bli bättre, it always can. Så jag svarade längre än
    såhär kommer jag inte med det på egen hand. Är ni däremot villiga att komma med
    ändringsförslag och idéer så är jag villig att jobba, det har jag inga problem
    med! Min känsla för manuset är stark och jag vill att det ska bli så bra som det
    bara kan bli.

    Jag är inte omöjlig jag heller. Jag vill.




    Följ och gilla:
    Skrivande

    Boardy

    19 maj, 2011

    Jag läser Elin Boardys Allt som återstår och är alldeles hänförd. Livet när det kretsar kring en gård, kring en familj, generation efter generation står i så bjärt kontrast till hur vi lever idag att det blir som ett hål i magen. Jag kan se precis var ensamheten lyckats smyga sig in i våra moderna liv och jag faller hela tiden i tankar och märker att jag omedvetet jämför mig med huvudkaraktären Emma, vi är så olika! Tänk vad varje individ gav upp för gården och familjen förr och tänk vad vi tänker på oss själva nu. Dessutom älskar jag Elins språk, det fängslar mig. Väldigt inspirerande!

    Sedan får vi se vart historien tar vägen, hur det avslutas. Ska ju inte ropa hej förrän the fat lady sings, så att säga.

    Jag dansar med mitt bokmärke (i vänster hand)…

    … och sedan i munnen som en ros.
    Följ och gilla:
    Skrivande

    Som om/som att

    18 maj, 2011

    Okej, hjälp mig nu, alla språkvetare där ute, alla skribenter och författare och så vidare; som om eller som att, och vad är skillnaden? Jag kan inte fastställa vilket som är korrekt, ”som om veleri går i släkten” eller ”som att veleri går i släkten” 🙂 är det tänkt såhär; ”en grönsak ska koka i cirka tjugo minuter, som om den får lite salt i vattnet smakar desto godare”? Och sedan; ”Det var dagen efter och Mary sov länge som att hon inte ville träffa Anne eller mamma”?
    Är jag rätt ute nu? Söta rara Sara Kipara, hjälp!

    Följ och gilla:
    Skrivande

    Det är såhär jag vill tänka

    26 april, 2011

    Jag är ung nu och har tiden, jag har inga barn, inga förpliktelser, inga lån (utöver CSN-lån). Det är nu jag kan skriva, nu jag kan satsa på min dröm, för om jag släpper den kommer den flyta ifrån mig för sådan är tiden, som en jättelik ocean, och beroende på vilka strömmar som rör sig uppenbarar sig chanser för oss.

    Det måste gå att kombinera. Jag får ta en paus om jag behöver, se till att hitta ett brödjobb jag kan få fast tjänst på, så tar jag det därifrån när det gäller bröllop, husbygge och så vidare.
    Tack till Monica, som fick mig att tänka till.

    Nu ska jag cykla till bibblan i det underbara vädret. Det är FANTASTISKT!

    Följ och gilla: