Nej, jag skojar: det är inte enkelt, det är jättesvårt. Men som med allting man vill få gjort (bli vältränad, äta nyttigt, köpa hus) är det bara att börja. Börja, och du har börjat, och då gör du ju det redan, det du vill göra. Fortsätt göra, så lär du dig medan du gör, blir bättre, blir vassare, snart kan du faktiskt och då blir det riktigt intressant.
Så börja. Processen är ju ljuvligt förjävlig och någonting vi vanligast glömmer att prata om, ni minns väl?

”Åh, titta på mig, här står jag med min nya bok och allting är så fräscht och härligt!”, nej, höpp höpp säger jag, vänta lite nu, vad ledde fram till detta? Berätta om din nopperkofta, dina frön innan de blev tankar, var befann du dig när boken allra först fick fäste i dig? Hur många timmar har du haft huvudvärk och svidiga ögon framför en skärm medan din familj sovit? Hur många gånger har du tvivlat, och vad har du då tänkt?

Vad fick dig att fortsätta?

Att vara författare är att vara en sunkig liten mysmänniska utan smink 80% av tiden, om inte mer. Att vara författare är att vara ganska obekväm mot sig själv, gräva i sådant som stundtals gör ont, umgås med sig själv så flitigt att man börjar inbilla sig att ingen tycker om en, tänka på sådant som gör en illa berörd. Att vara författare är att närstudera människan och jaget, vilket vanligast genererar tankar som ”varför finns vi till?” och ”vad är meningen med allting?”. Att vara författare är att se på livet ur ett slags semiguds-perspektiv där du ska förstå precis alla tendenser men sällan kunna göra någonting åt dem, och så tar du ut det på manuset istället.
Att vara författare är att tänka och känna extremt mycket.
Därför portionerar jag ut nyheter per dag (annars får jag ”världssmärta”), besöker ett medium titt som tätt, försöker ha tålamod även med de mest onda av människor, acceptera att det gör ont att förstå vissa händelser i ett slags retrospektiv men att det sedan, när man grävt klart just där, faktiskt känns lite, lite bättre. Och att låta bli att titta sig så fasligt mycket i spegeln.
Ni kan ta detta som en samling tips, om ni vill.

Att skicka in till förlag! Det är också enkelt, även om det säkerligen också kan kännas stort och enormt svårt rent känslomässigt.
De flesta förlag tar bara emot per vanlig post, jag har som vana att maila till dem, presentera mitt manus superkort och fråga om det går bra att maila in ändå, och i så fall till vem? Förvånansvärt ofta har detta fungerat. Alltså är det ett av mina bästa tips, detta spar tid och skapar dessutom en användbar kontakt med förlaget (som, om det tar fasligt lång tid att få besked, säg 5-6 månader, går att höra av sig till och kolla läget).
Nu är jag etablerad författare och märker av en viss skillnad vad gäller mailkontakten, det är lättare att få ett ”ja, skicka!” samt en ganska stark mailkontakt. Däremot finns inga garantier ens för mig att få någonting utgivet. Som jag nämnde tidigare skickar jag in till tre förlag samtidigt (som, i skrivande stund, blivit några fler …), för att bredda mina möjligheter, och går nu i väntans tider till och med 2 mars. Därefter har förhoppningsvis alla hunnit fatta beslut.

En av svårigheterna med att vara författare är att man ska spela flera olika roller. Delvis personen som ju håller sig hemma 80% av tiden (åtminstone i mitt fall), delvis personen som står i rampljuset (alltså den totala motsatsen), delvis personen som skapar och känner sig fram med känsliga fingrar, delvis personen som sträcker på ryggen, klär sig i strama bussiness-kläder och nagelfar avtalspunkter, förhandlar om villkor, skakar hand med högt uppsatta, mailar, ringer och sms:ar.
Man är ett slags entreprenör, eller flera personer i en. Men man vänjer sig, rentav lär sig att tycka om de olika perioderna i en boks tillblivande.

Detta var det jag hade att säga om slutfasen av min skrivprocess. Längre fram kan man tänka att det kommer inlägg som ”Att redigera manus tillsammans med en redaktör” eller ”Att arbeta om ett manus efter ett förlags önskemål och skicka in igen med förhoppning om att bli antagen denna gång”, vad som med säkerhet kommer är ”Att illustrera sin egen bok – en amatörs bekännelser”.
Stay tuned!

Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min duett för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien ”Boken blir till” under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där tredje och avslutande delen ligger uppe nu!

Rätt fingerställning rekommenderas! Lärde mig min under gymnasiet då jag, mot bättre vetande, pluggade Handel och Administration. REALLY? Yes.

Min skrivprocess är väl så enkel att ni redan memorerat den men vad sjutton, vi tar den igen:

1. jag skriver klart
2. jag printar ut 
3. jag låter vila minst två veckor
4. jag korrläser
5. jag redigerar
6. jag skickar in till förlag

I sin helhet ser min skrivprocess ut såhär:

1. jag skriver klart
2. jag printar ut 
3. jag låter vila minst två veckor
4. jag korrläser
5. jag redigerar
6. jag skickar in till förlag

Vid genomläsningen av Ava & Vita Tigern gjorde jag faktiskt också små markeringar i stil med dem min redaktör brukar, när hon stryker under och gör små hjärtan, utropstecken, eller skriver ”bra” eller ”åh”, och det fungerade faktiskt! Varje gång jag liksom berömde mig själv för en formulering eller en slutkläm eller en scen pirrade det till i mig, och jag kunde inte annat än stämma in i mitt eget tycke …
Författaryrket är ju ganska ensamt, man tvingas klappa sig själv på huvudet!
Hur som helst.
När korrläsningen är klar ska alla ändringar föras in i texten. Dock brukar jag ha lite större saker att ordna först, i detta manus skrev jag rentav till två korta kapitel efter korren, bara för att jag kände att jag slarvat med gestaltningen!
Men nu snubblar vi in på redigeringen, den tar vi i ett separat blogginlägg. Stay tuned!

Retropunk är ett slags hopplock av den ur scifi förgrenade genren steampunk, och retrostilen från 40- och 50-talen. Jag började skriva på min duett för unga vuxna den 21 augusti 2014. Vill ni läsa ikapp er kan ni klicka här, då dyker alla retropunk-inlägg upp. Ni kan också kika på videoserien ”Boken blir till” under SKRIVFABRIK/Mitt skriv, där tredje och avslutande delen hamnar när jag antingen blivit antagen eller refuserad.