Den företagsamma

Det finns självdisciplin, så finns det besatthet, där jag måste vara disciplinerad åt andra hållet och hindra mig själv från att skriva. Jag lovar, ni som är gröna, ni kommer dit också. En dag kommer ni känna att fan, vad jag skriver, jag skriver ju så mycket att jag glömmer de där mysiga stunderna i soffan med älsklingen eller de där höstpromenaderna jag skulle ta eller, eller, eller…

Dessutom finns det ingenting jag borde skriva i nuläget, inte innan förlaget/förlagen bestämt sig. Det skulle bara röra till det. Nej, istället för att rota (alltför mycket) bland manusen och ordna dem i nya led (Kaninhjärtat först, Vildhundarnas skog andren, Fågelleken tredjen?) skriver jag mina tankar på små lappar. Mina fiiina små lappar.