Pirr!

Igår kom min bröllopsklänning på posten. Idag, eller imorgon, kommer förmodligen en kartong med Kaninhjärta från Ada & Anna, eller Tjejorna. Snart finns den till försäljning i butikerna. Och den 20e april är det släppfest (är ni nyfikna och vill komma kan ni kika närmare här). Ändå går jag omkring med en rastlöshet i kroppen som om det inte händer någonting, som om mitt liv är stillastående, vilket är oerhört kymigt. Det bevisar ju, en gång för alla, att även när det går bra är ”man” aldrig nöjd, och att det handlar mer om ett synsätt, ett tankesätt, än att leva ett mindre lyckat/trivsamt/händelserikt/rikt liv. Istället för att vara glad åt det man har strävar man hela tiden vidare, vidare, vidare, och ju mer man strävar desto lättare känns allting i händerna, nästan som fjädrar, och fjädrar fladdrar så lätt ur ens grepp. Nej, jag ska landa. Jag vill landa.

Nu landar jag.

För övrigt känns det skumt (och pirrigt!) att se min bok hemma hos någon annan. Min första impuls var att se efter om den fortfarande låg här på skrivbordet, som om det bara finns ett exemplar, och att det hade blivit utlånat utan att jag visste om det, och sedan skrattade jag åt mig själv.
Fler skumma exempel:

Pirr!

Pirr (på vårt vänster, lite ner på sidan, under ”På bokpallen finns också”)!

Pirr!

Pirr!

Pirr (längst ner i inlägget)!

Pirr!

Det är väl så med kaniner;POOOF! They’re everywhere!