Boneshaker

… av Cherie Priest, som passar in på punkt 25. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag, i kaosutmaningen.
Baksidestext:

Cherie Priest’s much-anticipated
steampunk debut has finally arrived in the form of a paperback original. Its
plot features the sort of calibrated suspense that readers of her Four and
Twenty Blackbirds would expect. Boneshaker derives its title from the
Bone-Shaking Drill Engine, a device designed to give Russian prospectors a leg
up in the race for Klondike gold. Unfortunately, there was one hitch: On its
trial run, the Boneshaker went haywire and, long story short, turned much of
Seattle into a city of the dead. Now, 16 years later, a teenage boy decides to
find out what is behind that mysterious wall. Can his mother save him in time?
Zombie lit of the first order.

Min största behållning av läsningen var engelskan – att läsa på engelska, lära sig nya ord, fräscha upp språket överlag, och så vidare. Skulle boken varit skriven på svenska hade jag reagerat starkare på berättarperspektivet, som är något slags blandning mellan tredje person, inifrån, och allvetande. Vilket jag anser gör det hela lite rörigt. Ibland vet man inte om man följer en person inifrån, eller om man betraktar den utifrån ur någon annans ögon, eller vem som tycker vad. Sådana saker. Alltså skulle jag gärna sett att hon lagt lite krut på att bestämma perspektiv och hålla det.
Grundstoryn är intressant. Hon är helt klart inne på MASKINER. Och att dessa fått rollen som naturkatastrofer, ändå något skapat av människohand men som i slutändan löper amok. Det är en fantasieggande vinkling. Ger mersmak. Själva anledningen till att jag valde en sådan här bok var ju att jag ville kika på steampunk-litten, vilket jag aldrig gjort förut, inför mitt eget skriv. Jag har fått massor av inspiration!
Jag gillar det Seattle hon målar upp, jag gillar alla trådar i berättelsen, jag gillar alla gadgets. 
Jag skulle gjort männen mer mångsidiga. Som det är nu är de flesta ”the biggest man she’d ever seen”, som om varje karl är ett muskelknippe. Jag skulle jobbat på dialogerna, då de för det mesta är ganska, jag vet inte? Datorspelsaktiga, filmiska? Liksom, posiga? Nej, TEATRALISKA! Där satt den. Och jag skulle stryka en hel del text som inte för handlingen framåt, bara grubblar runt. Och jag skulle låta karaktärerna få vila lite grann mellan varven. För som det är nu, verkar hon inse ungefär i mitten av boken, att de varken fått äta eller skita på typ två dygn, men att de fortfarande står på benen? Det är inte riktigt realistiskt. Heller inte, att människorna innanför muren, i Seattles kärna, där gasen sipprar upp ur marken och de levande döda vandrar runt, har levt där med sina gasmasker i 15 år, men ändå inte hunnit skapa så pass bra skydd att de faktiskt bor där. För jag får inte besöka ett enda hem under färdens gång. Allt är bara en enda lång jakt/sökning. Ingen vila, ingen ro. Zombiesarna tar sig in överallt, hela tiden. Till slut blir jag lite blasé. Tänker, men nu ska de väl ändå få vila LITE?

Överlag spännande, underhållande läsning. Jag hade blivit än gladare om det uppstått något slags kärlek, någonstans, då det liksom ligger i luften hela tiden. Jag hade också blivit gladare om jag, istället för den epilog som nu är, fått veta vad som faktiskt hände med alla.

Betyg: 2,5 av 5.

Kaosutmaningen är ursprungligen en tysk
utmaning, som via How
Hollow Heart and Full kom
till Sverige för snart ett år sedan. Ett gäng bokbloggare skapade tillsammans en
ny utmaning för år 2014, och döpte den till Kaosutmaning 2.0. Utmaningen går ut
på att läsa 20 av
40 böcker enligt en förbestämd lista, som hittas här. Startdatum är 1 januari 2014 och
utmaningen håller på till 31 december 2014. Böckerna du läser får endast
förekomma en gång på listan.