Om du är en av dem som inte använder synopsis
Öppen för fri tolkning!
Happy NaNo.
Christin
Författare till böckerna Kaninhjärta, Fågelbarn, Rävsång och Vita Tigern, samtliga på förlaget Gilla Böcker, numera del av Lilla Piratförlaget. Mottagare av Göteborgs Stads arbetsstipendium för författare 2015 samt två stipendier ur Sveriges Författarfond. Tidigare skrivlärare vid Folkuniversitetet i Göteborg. Bor i Göteborg sedan 2008 med man, dotter och två katter, bygger hus i Fjärås som beräknas stå klart hösten 2019.
3 kommentarer
Charlotte
Jag kan inte skriva efter synopsis, eller göra upp en plot i förväg, eftersom det alltid har tagit död på min kreativitet. Jag tappar lusten om jag vet vad som ska hända. Önskar dock att jag kunde följa synopsis eftersom det verkar praktiskt och smart.
Christin
Det kan jag absolut förstå – det är risken med synopsis. För mig är chansen dock större. Eller, jag har turen att stimuleras kreativt av ramar. Jag brukar säga att total frihet dödar min kreativitet, men att ramar, ett visst angivet mått innehåll som jag får lov att laborera med hur jag vill, tar fram det bästa i mig. Vet att bland annat en stor designer, som var sommarpratare och klätt Lady Gaga, säger på samma sätt. Minns inte hennes namn dock …
Charlotte
Jag älskar också ramar! Regler! Struktur! På så sätt känner jag exakt samma sak som du; ramarna ger mig frihet och ökar kreativiteten. Men t.ex (hypotetiska frågor eftersom de såklart inte alls stämmer med ditt WIP): vet du vem mördaren är? Vet du varför den äldre mannen alltid är så arg? Vet du dina protagonisters önskan och rädslor? Känner du antagonisten? Vet du hur det ska sluta?
Det känns som typiska saker att ha i sin synopsis – men jag vet inte detta innan jag är där. Övning i att skriva synopsis mottages tacksamt 😉